tisdag 20 november 2012

Grattis!! - Ulf Lundell


Denna dag fyller mannen, konstnären, författaren, men framför allt rockpoeten Ulf Lundell 63 år.

Han har varit med mig sedan början på mina tonår och även om det gått lite upp och ner med närvaron så har han alltid varit närvarande. Man kan väl säga att det alltid finns någon Lundell-platta i min bil. Särskilt på våren och sommaren, då dyker han ofelbart upp i högtalarna.

Musiken han har bjudit på har varit varierande, men sällan tråkig. Tyvärr har jag bara sett Ulf live en gång på Skansen, men min ambition har varit större på området men jag har allt för många gånger fastnat i partajet utanför spelställena t.ex där jag skulle velat se honom mest, Borgholms Slottsruin.

Han har som många artister fått vara min stand in i den längtan efter total frihet och att leva vilt och vackert som han så ofta återkommer till i sina texter och som jag själv aldrig vågat ta steget ut till (och nu på gamla dagar inser att den drömmen kanske inte bjuder den frihet och lycka som man trodde en gång i tiden).

När jag en period var utan min familj i främmande land (1 månad i Schweiz, kan låta klent, men jag är väldigt familjär av mig) så var hans musik en riktig lisa för min själ. Det svenska vemodet är svårt att förklara, men det drar. Skivan "Män utan Kvinnor" fick vara soundtracket till den resan tillsammans med "Utanför Murarna". Dessa spelades så flitigt att en av arbetskollegorna, Marcus från Österrike, blev så svårt tagen av Lundells musik att han skaffade så mycket skivor han kunde och satt och översatte i stort sett allt han kunde. Under denna tiden skrev jag en liten "dagbok" som jag kallade "I Europa med Ulf Lundell". Här är ett sentimentalt, dramatiskt och smörigt utdrag, men det var så jag kände just då.



Bern 000214   
Kl.22:13



I Europa tillsammans med Lundell.



Sitter ensam i en stad jag inte känner. Långt från familj, långt från vänner. Runt omkring mig talas ett språk som jag endast ibland förstår. Har varit här i två veckor, hemma går frugan och är gravid, samtidigt som min dotter växer och gör saker som jag aldrig får se. Det låter som om jag varit borta i en evighet, men ibland kan två veckor vara en evighet.

Ur högtalarna smeker Ulf Lundell, precis som från starten av resan. På väg genom ett vintrigt Sverige. Hela tiden Lundell, ömsom mjukt, ibland dundrande men hela tiden med visdom och själ. Vägen glider förbi. Milen rusar förbi till tonerna av Lundell. Tänkvärda ord som ger balsam för själen. Humöret växlande i takt med musiken och orden. Ibland vältrande i självömkan och vetskapen om saknaden. Ibland med förväntan inför äventyret. Nu på Autobahn. Tempot ökar, volymen ökar. Tröttheten smyger på. Snart framme. Stannar, kall luft vid sidan av Autobahn. Vidare, Vidare. Snart framme. Kommer jag att trivas? Kommer jag att stå ut? Utan mina kära. Lundell spelar på, ger lindring. Till och med när det känns som värst och musiken spär på. Ulf Lundell, en vän på vägen. Hur kan en man vara så fylld av visdom, själ och livserfarenhet? 

Bern är vackert, på ett helt annat sätt än Stockholm. Bergen tornar upp sig runt omkring och Aare-floden flyter fram runt staden. Men var är havet? Mitt i Europa, det känns bra, om nu bara familjen kommer så skall vi fara till havet. Ett annat hav. Inte Östersjön, utan ett hav med sälta.

Det är lätt att bli svenskare än svensk och Stockholmspatriot när man sitter lyssnar på en man som är Stockholm, som är Sverige. Hur än staden och landet än har behandlat honom. Är det det berömda Svenska  svårmodet som gör sig hört.

När skall det här livet bli underbart, sjunger Lundell. Om två veckor för min egen del, då kommer familjen. Då kommer våren till Bern. Bergen kommer att stå där stolta, imponerande. Uteserveringar och gator med glada människor. Jag och familjen, R med putande mage vid min sida och A på mina axlar. Denna resa har fört med sig en hel del, men störst är ändå vetskapen om att min kärlek till min familj är ofantlig. Snart blir vi en till. Glädje, spänning även där. Vad blir du? Ännu en dotter eller en son? Välkommen vilketsom. Välkommen till oss.

Vad skall det bli av A och knoddis? Vad kommer ni att ha för möjligheter? Vad kan jag göra för er? Att älska er känns inte alltid nog. Hoppas bara att ni kan gå ut i livet med öppna sinnen och utan fördomar. Att ni inte låter någon sätta sig på er och att ni gör det ni vill. 

Hoppas bara att Lundell får det underbart om han nu ännu inte har fått det. 



Just nu lyssnas det en hel del på senaste skivan och i skrivande stund har jag väl kommit drygt halvvägs genom senaste boken. Skönt att Ulf inte bara lutar sig tillbaka och vilar på lagrarna.

Jag kunde inte hitta den låt jag tänkt bjuda på, "Man ifrån Norr", så istället tar jag hans framträdande i Skavlan med låten "Är Vi Lyckliga Nu"





4 kommentarer:

  1. Mycket fint skrivet tycker jag. Det är lätt att relatera till dina känslor av saknad som du kände när du befann dig i Schweiz. Jag tror att många (män) lyssnar på Lundell av samma skäl som du.
    Läs gärna recensionen och kommentarerna angående "Allt är i rörelse" på den här sidan.
    http://howsoftthisprisonis.blogspot.se/2011/10/allt-ar-i-rorelse-ulf-lundell.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack1
      Bra artikel. Den sammanfattar lite hur jag känner för boken. Inte ulfs bästa ur ett romanperspektiv, men som en samhällsbetraktelse från en enskild persons vinkel är den lysande. Jag kan inte säga att jag slukar den, men att lägga ifrån mig den finns inte heller på kartan.

      Radera
  2. Det var jättefint skrivet. Sen blir det så att om man umgås för mycket med Uffe (i alla fall med hans böcker) så är det svårt att inte påverkas av honom när man skriver någonting själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar!
      Kan vara så. Så om jag skriver väldigt hackigt och spontant just nu så får jag skylla på att jag just läser hans senaste bok. :-)

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...