torsdag 8 augusti 2013

Polar'n Pers guldkorn - MÄBE!

MÄBE var en lång sporadisk bekantskap innan det började röra på sig. Via diverse samlingsplattor kunde jag gotta mig åt spridda alster som sammantaget ritade ut ett intressant spår. Jag gillade det jag hörde, "Svart Ny Dag" (Pop & Rock vol 2, 2004) och "Sånt Du Ville Se" (Äggröran 6, 2004) var kanske de första låtarna jag stötte på och när det några år senare började ryktas om ett helt vax trodde jag MÄBE skulle spridas som en löpeld över landet, men bandet verkade inte nå ända fram... åren gick!

...Söker Lögner Får Sanning Till Svar (2010)
Sen släpptes låten "Alla Hjärtans Dag". Det var en singel som  nynnandes under flera månader. Det sipprade ut lite spår på Youtube och helt plötsligt annonserades ett datum i Stockholm ut. När jag äntligen fick lägga vantarna på nya plattan under release-gigget, på Pub Anchor, visste jag att det skulle bli många timmar i bilen med plattan. Bandet var duktigt bra live och trevliga över lite öl-tugg, de kunde leverera just den typ av energi jag förväntar mig. Det var en bra spelning, kanske lite kort. "Råttornas Planet" och "Betraktarens Öga" är båda låtar som framfördes grymt bra, och vid ytterligare lyssningar bara växer och växer de. Jag var helt enkelt övertygad om att den Thåström-sträva rösten från Strömstad skulle falla många i smaken. Fullängdaren "...Söker Lögner Får Sanning Till Svar" (2010) hade släppts, och det fanns inte en fest jag armbågade mig fram till musikanläggningen för att få spela denna platta!

MÄBE på scen!
Det gick ändå inte helt att förbise att många reflekterade över att ljudbilden låg på tok för nära "Pimme" (Joakim Thåström), och visst, det finns likheter, samtidigt som det verkligen inte är en dålig referenspunkt som placerats ut... Kanske tillhör Thåströms publik en av de svåraste skarorna att tillfredsställa då östkustens punklegend har en nästan ikonisk status bland "de frälsta". "Bara Thå ska låta så!", typ...

Jämförelsen dyker, hur som helst, upp gång efter annan, vilket bidrar till en ganska ensidig exponering. Jag tycker det är det lite synd, ibland också orättvist, för det finns faktiskt en skön låtskatt och gott om talang bakom MÄBE och deras alster.

Jag skulle kunna tänka mig att detta är något frustrerande, men själv har bandets naturlige frontman Mattias "Mäbe" Johansson (sång, gitarr), en ganska sval inställning till jämförelsen. Det är helt enkelt inget som tycks bekomma honom, "Hellre det än att bli jämförd med Per Gessle eller Tomas Ledin", säger han i en intervju med P4 Nöje från i våras.



Med erfarenhet från både Dissection och Deathstars finns dock otaligt andra starka referenser som även de var och en för sig kan härleda den något mörka ljudbild som han besitter. Jag ser framför mig att influenserna snarare skulle dra mer åt det industriella soundet Sällskapet och Peace Love & Pittbulls har, men MÄBE rockar rakare, inte lika introvert, mer direkt på något sätt.... Det är faktiskt ganska befriande, tycker jag!

Nångång, Nånstans (2012)
När andra fullängdaren landade var jag än mer säker. "Nångång, Nånstans" (2012) är, i mitt tycke, en ännu starkare produktion. Kvarglömt från förra plattan var den digitala bearbetningen med massor av pålägg, hittat var en mer organisk och levande ljudbild. En genomgående tydligare väg, som tar med lyssnaren genom en homogen platta, topparna finns kvar, men framförallt håller den en genomgående högre kvalité.

Jämförelsemöjligheterna med Thåström är inte lika tydliga, även fast rösten inte kan förbises. Jag tycker däremot att det är en fin förlängning på den svenska punk-tradition, som band som Coca Carola, Dia Psalma23 Till, Charta 77 m fl representerar, utan att denna platta behöver jämföras musikaliskt. Dessutom kom nu en andra stark platta, som utan att vara politisk, levereras efter åratal av Alliansens styre. Tidigare borgerliga regeringsperioder har ju varit som god mylla för svenska punkscenen att växa i, men från den scenen har det mer eller mindre varit tyst, åtminstone vad gäller kommersiell framgång...

Hur som helst har MÄBE hittat sin väg med en betydligt mer renodlat ljudbild än tidigare. Plattan känns mer anpassad att spelas levande och jag vill påstå att det ger resultat. Låtar som "0x0" och "Göm mig, glöm mig" rotas som plattans starkaste redan efter första genomlyssningen och jag skulle om tid medgavs kunna lista betydligt många fler bra låtar från skivan.

Harry B James levererade bandet än en gång en allt för kort spelning, men en naggande god sådan.Tillsammans med Günter Ohlsson (gitarr), Kent Andrèasson (bas). Carl-Gustav Karlsson (som gjorde sin sista spelning som fast trummis i bandet, numera i dödsmetallande Protector) underhöll MÄBE en allt för talfattig publik. Jag hade velat höra mer, betydligt mycket mer!

Bandet förtjänade sannerligen ett bättre mottagande och en större publik...

En av singlarna, Himlens Alla Droppar (2013)
Under våren och försommaren har bandet levererat fyra singlar. "Innan Sanden", "Långagärde Sund", "Kvar Ännu" och "Himlens Alla Droppar". Det är ett nytt grepp som jag mycket väl kan tänka mig är ett sätt att möta det moderna kontinuerliga nyhetsflöde som yngre nätanvändare förutsätter. Jag tycker det har varit ett kul sätt att nå ut, samtidigt som jag mer än gärna skulle hålla en riktig platta i handen. Musikaliskt har MÄBE förlängt känslan av den förra plattan på ett logiskt sätt. Det som slår mig är hur folklig karaktären är. Om första plattan var Thåström och svart, var andra organisk och melodiös. Nu tar bandet nästa kliv och sträcker sig mot en ännu mer renodlad ljudbild. Texterna är enklare än någonsin att associera till, utan att vara simpla, tvärtom, och videon till "Innan Sanden" är en produktion som är imponerande stark. Professionellt! Visuellt! ...och helt suverän låt, kolla in klippet i artikeln!

Videon "Innan Sanden" (2013)
Kanske är vägen öppnad för MÄBE denna gång? Kanske måste dessa modernare tag till där inga riktiga plattor distribueras, utan allt serveras digitalt vart efter? Kanske är Sverige redo att ta MÄBE lite närmare? Jag är hur som helst redan frälst! Kommentera gärna det du hör, hiss eller diss? Nu har jag sagt mitt!

/Polar'n Per

"Sanden rinner sakta ner
Så mycket som man ska hinna med
Innan sanden runnit ner..."
Ur Innan Sanden (Mäbe Johansson)

Essen ska delas ut:
"...Söker Lögner Får Sanning Till Svar" Tre starka Ess (av fem möjliga)
"Nångång, Nånstans" Fyra självklara Ess
"Singlarna 2013" (...som tänkt EP) Tre starka Ess (med "Innan Sanden" och "Långagärde Sund" som tafsande på det femte Esset)

Tre starka kort:
1. 0x0
2. Innan Sanden
3. Betraktarens Öga

Mer om MÄBE:
...på Facebook
...på Spotify

2 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med om att Mäbe är ett allt för underskattat band. Dock måste jag sällan mig till dom skyldiga underskattatarna. jag har nog aldrig hört en låt med bandet som jag inte gillat skärpt, men tyvärr har det av någon anledning aldrig lyft till den nivån att jag sätt mig in i bandet som dom faktiskt förtjänar.

    SvaraRadera
  2. Det är just det jag upplever runt om. Jag vet inte varför, men de är sannerligen en underskattad akt!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...