tisdag 8 oktober 2013

Polar'n Pers guldkorn - Chroming Rose

Chroming Rose - Louis XIV (1990)
Jag står på House Of Kicks, en legendarisk skivbutik i Gamla Stan. Gränder och kullersten. Skivbackar och skivor. Fredagsmys med andra ord. Jag bladar frenetiskt bland vinylen. A till Ö, hårdrock inga undantag. Det jag inte känner igen lyfts upp. Plattan vägs i handen och studeras. Hmm, något att ha? Kolla av medlemmar, foton, eventuell gästlista och tack för orientering. Sen en snabb dom, passar, passar inte.

Jag når ett konvolut som fascinerar. Ett omslag utskuret som ett mynt, silvrigt, glänsande i lokalens tveksamma belysning. Ett vax med ett band som heter Chroming Rose. Metall eller glam? Lutar åt metall. Tyska och fransk-klingande namn, tänker jag... Långt från glam'n'roses! Limited Edition står det, hur som helst, på en liten etikett och jag känner att det är lite orättvist. Det är precis ett sånt där under-bältet-grepp som många skivor tagit på mig under åren. Jag är svag för det!

Limited, förresten? Från ett band jag aldrig hört talas om. Jag log. Tyckte det var charmigt på något sätt. Tyskt schlager-gölligt, tänkte jag. Jag minns hur jag gick mot jockeyhörnan och sa "Kan du slänga på den här?", precis som jag hade letat efter just denna speciella utgåva med detta helt, för mig, okända band.

På omslaget fanns en utstansning av en kunglighet, i profil, med något som liknade en pudrad peruk. Jag förstod att mannen var "Louis XIV" eftersom skivan bar just det namnet. Först inledande knaster, när pickuppen hittar sitt spår, sen metal. Sen wow!



Har ni läst ända hit fattar ni känslan. Få plattor levererar öppningar så bra som Helloween och detta band lät minsann som dessa tyskar. Less or more. Det här var inte illa, tänkte jag. Jag lyssnade igenom första sidan i någon form av trans. Referensramen höll. Helloween hade splittrats bara några år innan. Bandets förgrundsfigur och gitarrhjälte Kai Hansen hade hoppat av (1988), jag visste inte om bandet skulle resa sig från det (dom stod upp bra skulle det visa sig) och här stod jag och lyssnade på Chroming Rose, något som lät mer Power Metal och Helloween än pumporna själva!

Plattan fick givetvis ta sin plats i den äckelrosa House Of Kicks-kassen och följa med hem, tillsammans med en bildmaxi med Anthrax klassiska "I'm The Man"... Anyway. Plattan var bra, riktigt bra. Öppnande "Power And Glory" (klippet ovan), "Pharao" och titelspåret "Louis XIV" (klippet nedan) var hög kvalitetsrock!

Bedöm själv!



Jag minns att jag spanade lite efter ev turnéer eller bootleg-inspelningar, men bandet var fortsatt lika anonymt som när jag hittat dem. Det var en lysande debut, inga tvivel om det. Men inga livstecken stod att se från bandet för ens jag några år senare, 1994, fick chansen att leta i skivsamlingarnas skivsamling! Radiohuset. Herre djävul, vilket tidsfördriv! Drakar borde vakta denna skatt! Jag hade muckat och hittat möjligheten att under en period få praktisera/vicka på Radiohuset, visserligen P1, Samhällsredaktionen och programmet Tendens (som jag bara måste plussa)...

Jag minns hur jag stod vid hissen och surrade med Per Fontander (minns ni Rock Box?), när han sa dom förlösande orden. "Gillar du musik? Gå ner och kika om det finns något som passar dig i Arkivet då? Hittar du något nytt och bra hör av dig!"



Jag vet inte om han någonsin spelade Chroming Rose. Jag tror det, eller vill åtminstone hoppas på det. Andra plattan, "Garden Of Eden" (1991) hade, även den, en fantastisk öppning "Heroes Of The Modern World" (klippet ovan) och plattan låg, hur som helst, att finna i listorna över alla plattor som huserade i Radiohusets skattkammare. Jag tog ut ett referensexemplar och plötsligt blev det enklare att pendla min timme till arbetsplatsen vid Gärdet! Titelspåret och ett flertal låtar med den (bland annat "Hell In My Eyes", klippet nedan) var riktig glädje att lyssna igenom!

Bandet har släppt lite annat, men detta var min upplevelse! Guldkornet var av Chrome, precis som kassettbanden. Kolla upp dom. Lyssna gärna igenom bifogade klipp och fäll en kommentar, det här gillade jag!

/Polar'n Per



Tre starka kort med Chroming Rose:
1. Tysk Power Metal
2. Spandexvibbar och flygande V-guror
3. Höga halvengelska toner framförda på germanska

Mer om Chroming Rose:
...på Metallarkivet

4 kommentarer:

  1. Jäklar vilken historia, Per! Det är sådant som får rockvärlden att snurra..
    Rock Box, ja visst. Kommer om inte annat att nämnas i förbifarten i kommande inlägg. :-)

    SvaraRadera
  2. Rock Box årskrönikor borde ges ut som samlingsbox! Det var riktiga höjdpunkter för en musiknörd!

    SvaraRadera
  3. Visade sig att detta var ett brorsans favoritband när det begav sig och han haft skivan men supit bort den. Sånt som händer. :-)

    SvaraRadera
  4. Haha, den är fan värd att supa bort! Bra plattor försvinner just så!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...