tisdag 8 oktober 2013

Spader Ess Nostalgitrippar - De tidiga åren. Del 1

RebellängelnMetalyze och StonesTune of The Day har tillsammans med min underbara fru (fast på olika sätt) sått ett frö för mina tankar runt musik. Rebellängeln genom sin eminenta serie som han kallar besatt. Stones med sin serie med Söndags Klassiker och frugan för den Spotify-lista som hon satte ihop till sin (X)0 års fest (jag vet att man inte talar om en dams ålder :-)), med låtar som hon vuxit upp med och vi lyssnade på igen häromkvällen.

Vilket då resulterar i Spader Ess Nostalgitrippar.
 Vet inte hur frekvent denna rubrik kommer att dyka upp, inte heller hur den kommer att te sig. Det kommer nog att bli en rätt blandad kompott, både vad gäller kvalitet, livslängd och frekvens. Det enda jag är säker på är att det kommer att bli någon form av neddykning i nostalgiträskets mjuka och varma böljor och åtminstone till en början ett jäkla rabblande av artister. På gott och på ont. Till en början blir det väl någon form av kronologi, men den lär försvinna efter ett tag och rinna ut i sporadiska nedslag i det som bubblar upp för stunden.
En del har väl kanske redan avhandlats här på sidorna tidigare, men jag tar mig ålderns rätt att raljera och älta förvirrat. Det kommer dessutom att vara allt annat än komplett på något sätt. Det kommer att bli en del milstolpar, men på inget en fullödig förteckning över de band som betytt något för mig. Se det som ett stickprov. Till detta tänkte jag, så långt det går, tillhandahålla en spellista på Spotify.

De allra tidigaste åren är lite suddiga vad det gäller musik, men den fanns där ganska tidigt. Men det tog ett tag innan jag så att säga själv valde musiken.

Från mina föräldrar fick jag höra en hel del Freddy Fender, Demis Roussos, Evert Taube och Fred Åkerström upplandat med en hel Sea Shanties och annat som farsan och morsan  gillade. Detta spelades på familjens stora (och då menar jag stora) Kassettdeck som stod i vardagsrummet i lägenheten i Oskarshamn.

Jag hade en äldre kusin som var fanatisk skivsamlare och det var den som försåg mor å far med kassetter med allehanda musik. Hon hade ett par tusen vinyler i sitt rum, mestadels 50- tal och med stor inriktning på Elvis och det var alltid spännande när man var och hälsade på och fick bläddra lite i alla backarna.

Sedermera fick jag en gammal mono-grammofon av ett par bekanta till mina föräldrar med en bunt med singlar till. Skulle tro att jag kan ha varit runt 10-års åldern då. I den samlingen ingick tunga hittar som Per Myrbergs "34:an", Pierre Isacsson med "Då går jag ner i min källare" och lite andra gamla godingar. Grammofonen gick efter ett tag sönder och tyvärr finns inte singlarna kvar i min ägo, men det var kul så länge det varade.

Nästa instans blev när jag fick en kassettradio av mina föräldrar, något år eller två, senare. Och det är väl just den jag får tillskriva mitt vaknande musikintresse. Till den fick jag med en Elvis kassett, Aloha from Hawaii, som även blev min första Live kassett. Man kan nog se Elvis som min första idol, efter min kusins inflytande.
Även om jag gillade Elvis-kassetten till en början med sitt häftiga intro som gick över i See See Rider, så var det nog just radiodelen i kombination med möjligheten att spela in som blev den stora inspirationen. Mer om det senare.

4 kommentarer:

  1. Bra början - men för kort. Vi vill ju veta mer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer, måste dra ut lite på saker. :-)

      Radera
    2. Det är först nu jag fattat Demis Roussos dragningskraft. :-)

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...