måndag 7 juli 2014

Recension - Spindelhäxan med Hund : Mantraramsor

Hejsan vänner!

Idag har jag något speciellt att bjuda på och detta blir inte en recension på normalt vis. För dagens akt, Spindelhäxan med Hund, är inte ett traditionellt band så som vi är vana att se dom. Dom är mer av ett koncept, eller en installation om du så hellre vill.

Gruppen, som precis givit ut sin debut "Mantraramsor",  är mer än bara musik.Och just därför blir även denna recension lite annorlunda.

Vi börjar med det lätta. Spindelhäxan med Hund är Håkan Eklund (Hund) alltså och
Benny Wallin (Spindelhäxan), härstammande från
Köpingstrakten.
Tillsammans har dom skapat ett CD-dubbelalbum, paketerat i en stor och tjusig bok på 40 sidor A4 format. Boken innehåller, förutom alla texterna, konstverk av 15 olika konstnärer som fått illustrera varsin låt. På ett par låtar får duon hjälp med sång och flöjtspel av Miriam Weise.




Musiken då?
Till att börja med så kan vi konstatera att detta är troligen inget som vi kommer att höra roteras på mainstream-radios kanaler. Och även om något inom mig säger att det är synd, för det finns en hel del budskap i låtarna som flera behöver höra i dagens samhälle, så finns det en annan del av mig som säger att det är så som det skall vara. Detta är inte riktigt musik för slentrianlyssning.

Det handlar om tonsatt poesi. Skulle väl närmast vilja kalla det progg-visa. Stundom väldigt tänkvärda texter som framförs till, i första hand, akustisk gitarr och med humanism och vänster-tankar (utan att bli direkt politiskt) som grund och ledsagare. Jag får lite Ola Magnell vibbar av framför allt sången. Det är blandat om vartannat med tyngre och lättare budskap, även om samhällskritiken är den som består.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag tar till mig allt, vissa texter landar inte direkt, men det som går hem är mer än tillräckligt för att jag skall tycka om det. Och även det är väl som det bör, all poesi skall inte vara övertydlig. Jag är fastnar framför allt för spåret "Adolf i Dalen" som jag själv tolkar som en travesti på Allan i Dalen, men med kritik mot det allmänt bajsbruna samhälle som håller på att växa till sig med Jimpan Åkesson och hans gelikar i spetsen. Brännande aktuell och viktig med andra ord.
Skall jag ändå vara konstruktivt kritisk, så hade jag gärna haft lite mer variation på musiken. Lite mer elektriskt och fullt ställ, för att blanda upp intrycken lite. Nu blir det rätt många låtar som presenteras i samma lågstämda och enkla form, och som sagt, inget fel på det, men lite variation.
Fast, å andra sidan, då hade det ju inte varit visa längre. Då hade det varit något helt annat. Denna gång valde konstnärerna att förmedla sig på detta vis, och då är det min uppgift som mottagare och betraktare att tolka och ta till mig utifrån det.




Även om musiken är bra i sig, så ligger styrkan helt klart i helheten. Musikaliskt så riktar detta kanske in sig på en rätt nischad konsument, men som helhet så tilltalar den nog desto fler.
Dels i form av det kreativa och roliga sättet att presentera projektet, men framför allt kombinationen av musiken och konsten (som om inte musik skulle vara konst :-)).
Jag blir själv lite salig inför detta. Dels för att jag är torsk på udda marknadsförings"knep", men även sammansmältningen av olika konstformer till en större kulturyttring. att det dessutom är ett så kallat Do It Yourself projekt, gör inte saken sämre i mina ögon. För den här typen av projekt hittar man än så länge sällan några större bolag bakom.
Illustrationerna är lika varierade som antalet konstnärer som har medverkat och går från enklare pennteckningar till mystiska konstverk som jag mer än gärna skulle hänga på mina väggar.
Den enda kritik jag kan ge här, är nog snarast baserad på min egen avundsjuka för att jag själv inte är en av de medverkande konstnärerna. :-)

Den allmänt humanistiska känslan på skivan gör att jag medvetet avstår från traditionella betyg, utan lämnar er med följande:
Så, även om det är en skiva som blir lite svår att stoppa in i skivsamlingen, på grund av sitt format, så kan jag inte annat än rekommendera den.
Och uppmana fler att tänka utanför lådan, när det kommer till hur man ger ut sin musik. Det blir liksom en lite mer spännande värld helt enkelt. Samt att man på så sätt har möjligheten att skapa ett mervärde för konsumenten och därigenom även sticka ut lite mer i dagens brus.


Var får man då tag i denna mycket begränsade utgåva då (100 ex.)? Jo, direkt från källan, dvs. man mailar Hund själv, på adress doghead[a]hotmail.se 150: + frakt. Som hittat om man gillar konceptet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...