torsdag 12 mars 2015

Polarn Pers guldkorn - Reign in blood

Åskan dånar. Verkligen dundrar. Gitarrgnissel i bakgrunden. Trummorna ligger, bam-bam-bam, sen igen, sen igen och igen. Det är episkt, man hör hur himlen öppnar sig till riffet som alla hårdrockare känner igen. Därefter surrar gitarrerna igång till en mer handfast trumtakt.

Regnet tilltar. Styrkan är obeveklig. Det är ilsket!

Tom Araya fräser ur sig rad efter rad om att vi sitter fast i skärselden, att döden är nära förestende, allt är paketerat på ett sätt som inte lämnade pojkrummet oberört när det regnar blod! Albumet "Reign in Blood" (1986) med Slayer är ett mästerverk! Det är Thrashmusikens gamla testamente.

Fortfarande återkommer jag till plattan för att resa gåshuden ännu en gång, den som stod som taggtråd när pick-uparmen la sig i sitt spår. Den när några statiska sprakande övergick till "Angel of death". Vilken platta! Vilken öppning. Doktor Mengelses signaturmelodi, sen fortsätter det i samma stil, fullt ös, några favoriter är givna "Post Mortem" och "Altar of Sacrifice" som samsas på en platta som är över på runt en halvtimme. Det är över på ett sånt där sätt att man undrar, vad fan hände? Då har man ändå gett sig tid att vända vaxet en gång... Jag minns det tydligt. Plattan som lades på hemma hos Martin, pojkrummet i källaren, jag minns det tydligt...

Det var en uppenbarelse. Ett dop. Allt det där grabbarna i Slayer ville göra med sinnet satt etsat.

Man hade inget sätt att värja sig. Slayer gav mig en kraftfull lektion i den energi, styrka och urkraft som finns. Det är en naturkraft, precis lika stark som den sandstorm som föranleder verklighetens blodregn.

Lyrik och musik har genomgående skapats av den legendariska kombon Jeff Hanneman (vila i frid) och Kerry King. Krydda med slagverkaren och batteristen Dave Lombardo och den blivande demonproducenten Rick Rubin i högform. Ett fåtal låtar över tre minuter. Ändå en massiv servering. Blytung. Ilsken. Tydlig. Få vax har påverkat sin genre så mycket som denna platta med Slayer!

Bay area thrashen föddes. Presenterade sig och etablerade sig i en explosion. Exodus, Metallica, Megadeth, Death Angel... Jeezus!

Snacka om guldkorn funna i denna sandstorm som skapades ur musikens energi, den som bar med sig allt, damm och organiskt material i sådan omfattning och till sådan höjd att regnet kunde färgas rött!

Först blästringen i stormen, sen den triumferande uppvisningen till ett blodregn. Exakt så är plattan!

Guldkornet heter "Reign in blood", bara det hade räckt för att den pubertala Per skulle tvingat skivbutiken att spela plattan lixom! I pojkrummet där hos en polare mellan Axelsberg och Mälarhöjden fick jag en fet jävla käftsmäll. Den triumferas med plattans bästa spår, Thrashens signum, avslutande "Raining blood", precis som allt det där andra inte räckte...

Kanske har jag skrivit om vaxet förut, anyway, den förtjänar varenda rad...

/Polarn Per

Tre andra starka kort med Slayer
1. Mot varmare årstider, "Seasons in the Abyss" (1990)!
2. Söderort, "South of heaven" (1988)
3. Återsamlingen av de gamla trupperna och återfödseln med "Christ illusion" (2006)

2 kommentarer:

  1. Trots att jag lyssnat på hård musik större delen av mitt liv så kan jag fortfarande inte se storheten i Slayer. Är nog något fel på mig. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Närå, smaken är som baken, klyvd och härlig. För mig var slayer och anthrax på andra kusten ingången mot sepultura mm. Jag hade tex svårare för exodus än testament osv. Alla har sina skämsband, nejband och lajbands!

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...