Dagens Musiktips : Blondie - Doom Or Destiny

I November, när #Metoo och #KillTheKing var på tapeten här hos Spader Ess, så konstaterade jag i min alldeles egna överhöghet att två av rockmusikens prima donnor är Joan Jett och Debbie Harry från Blondie. Två kvinnor som för mig är lite av ursprungsbilden av starka kvinnliga förebilder inom rocken.

Därför är det extra roligt att se att dom båda fortsätter att hålla fanan högt och vara aktuella. Dessutom med en urstark låt tillsammans, som är som ett långfinger rakt i ansiktet på den person som både kan få förkroppsliga det som är eländigast med just #taggarna, men även en hel del annat elände för hela världen. Go Girls!

Dagens Musiktips : #KillTheKing, #MeToo avslutet...

Då har vi kört  #KillTheKing, #MeToo specialen i en vecka nu.
Med alla dagliga avslöjande om, i första hand, manlig dumhet, så är det så man undrar om vi har en ersättare till årets julkalender. En ny lucka öppnas och "tadaaa" ännu ett upprop och en ny #.

Vad tar jag själv åt mig av det här? Flera saker, men även en hel del relaterade frågor och funderingar. I första hand, förvåningen över hur utbrett det är med sexuella trakasserier, och hur grovt det allt för ofta är.
Sedan är det det här med tystnadsmentaliteten. Kanske det som ur ett samhälles perspektiv är det som är allra värst, för själva trakasserierna drabbar som oftast, i det enskilda fallet, en ensam person, och har en förövare. Men tystandet och mörkandet går så mycket längre.
För här är det fler förövare och offer på samma gång. Då pratar vi om en uppfostrande pedagogik mot hela organisationer och i slutänden, om man hård drar det, vår civilisation och demokrati som blir lidande. Och varför? För att inte ett varumärke skall riskera att hamna i dåligt ljus, eller att man skall missa chansen att tjäna pengar. Och här faller skulden mycket bredare och inte bara på männen som är förövare, utan oss alla. Det enda jag kan se som är gemensamt är nog okunskap, feghet, profit och maktfullkomlighet.

Vad kan vi nu göra för att få bukt med det hela? Vet inte, men jag tror att vi har en gyllene chans att, med nyvunnen insikt och kunskap om tillståndet, kunna förändra ett beteende genom att långsiktigt fostra genom att påvisa vad som är Ok och inte Ok.

Andra insikter? Även om det här är bra insikter, gäller det att hantera det rätt och sakligt, så att det inte blir en häxprocess al'a medeltid. Att man hanterar det mediala och sociala på ett ansvarsfullt sätt, så att det inte bara blir ett fartblint fingerpekande åt alla håll och kanter, utan att man stannar upp och tänker efter.Själv försöker jag fundera på min egen roll och ansvar, vilket i mitt stilla sinne låter som sunt förnuft för alla medborgare.

Så, nu stänger jag denna påsen för stunden åtminstone och återgår till normalläge igen. Därmed betyder det inta att jag glömmer bort det hela, utan att det förhoppningsvis finns ett annat normalläge, med större insikt.
Avslutar den musikaliska delen med ett Göteborgsband, Honeymoon Disease, som trots att dom hållit på ett par år är en  ny bekantskap för mig. Men jäklar vad det svänger om dem.



https://www.facebook.com/HoneymoonDisease/
http://www.honeymoondisease.com/

Dagens Musiktips : Blues Pills och Jex Toth

Nu inför slutspurten av serien #MeToo, #KillTheKing, så tänkte jag ta ett tips från SpaderDotter, som trots att hon är i England, fortfarande har pappsen lindad runt sitt finger. :-) Nä, skämt å sido, hon har har både bra musiksmak och mer känsla för rätt och fel, och massor med empati för dem som hamnar i kläm. Så när hon sade att jag borde ha med Jex Toth eller Blues Pills, ja vem är jag att säga nej....

Först ut, Blues Pills. Mest för att dom helt enkelt hade denna cover på en låt som redan tidigare framförts av kvinnor, Grace Slick, från Jefferson Airplane och Janis Joplin, som dels verkligen satt sin prägel på den tidiga rockscenen och som jag misstänker sett både dess fram och baksida. Sedan å är det ju en fantastisk låt också.



Lite svårare att hitta en bra video med Jex Toth, tyvärr. Mest skumma vinklar från scendiken, så till slut valde jag den här för att den är inspelad på dotterns favoritfestival, Muskelrock.

Dagens Musiktips : Blondie

Jag har under helgen funderat lite på runt vilken den första kvinnliga artist som jag medvetet följt och som haft stor betydelse för mig, bortsett från Gullan Bornemark. Men hon är ju diskvalificerad då hon opererar aningen utanför rockens ramverk.
Nä, om jag inte missminner mig helt, så bör den första kvinnliga idol ha varit Debbie Harry i Blondie. Bra låtar och coola som rackarn.
Så därför passar det riktigt bra att starta veckan och slutskjutsen av #KillTheKing, #MeToo specialen.

En dokumentär om Blondie dagen till ära.



En annan sak som har varit svårt att undvika att fundera på, särskilt efter avslöjandena runt Svenska Akademin.
Det är illa nog med alla jäkla skithuvuden som tar sig rätten och beter sig illa mot kvinnor, vilket mest drabbar enskild person, vilket är illa nog.
Men frågan är om inte den största skadan, är alla dom som håller käften, som mörkar. Trots att man är väl medveten om vad som pågår, oftast bara för att skydda ett varumärke eller inte bråka med en kassa-ko. Det slår mot hela samhället och vår humanitet. Och här är vi fler som skall bära hundhuvudet, i alla läger.
Just när det kommer till hur det stått till på Akademin, blir man ju extra bestört, eftersom det verkar som alla vetat om, och det under väldigt lång tid. Är det något jag hoppas på från #MeToo kampanjen, så är det just medvetenheten gör att vi åtminstone får slut på tystnadskulturen. Och det gäller på fler områden. Vad det gäller kulturprofilen, i stället för medalj skulle han haft en kunglig knogmacka! 

Dagens Musiktips : The Dead Deads - Nothing Will Be Fine

Nästa instans i specialtemat för att hylla kvinnor runt #MeToo och #KillTheKing. 
I går en klassiker, The Runaways, som för mig är lite av mallen till starka tjejband som sett sin del av både fram och baksidor av musikbranchen.
Idag en lite nyare variant med The Dead Deads. Ett "up and coming" band från Amerikat, med massor med punkig attityd (kanske inte i just denna låten, men kolla upp deras katalog) blandat med tralliga harmonier, bombastiska rytmer och ett uns av rymdepos.




https://thedeaddeads.com/
https://longlivethedeaddeads.bandcamp.com/
Facebook

Dagens Musiktips : The Runaways - Wasted

Fortsätter i specialtemat för att hylla kvinnor överlag, i kölvattnet av #MeToo och #KillTheKing, genom att enbart ha musiktips med grupper som består av/eller frontas av kvinnor inom rocken.
Och även om det sedan en tid är en Bitcoin likande uppgång på bra band med kvinnor, vare sig det är hela eller delar av bandet, så vem har sagt att det bara behöver nya band under denna presentation? Inte jag.
Därför tänkte jag idag köra The Runaways. Av flera anledningar. Jag vet att dom hade sina föregångare, men för mig är det här urmodern till tjejrock. Men även för att Joan Jett är en av min fantastiska dotters stora idoler. För att inte tala om att dom, om något, kan ses som ett facit på hur tjejer/kvinnor inom rockbranschen får stå ut med vad gäller trakasserier och allmänt jävelskap. Får liksom för mig att filmen om dem bara skrapade på ytan.

Dagens Musiktips : Psychedelic Witchcraft - Rising On The Edge

Först ut i denna en veckas extrainsatta tema, i skuggan av #MeToo och #KillTheKing, blir Italienska Psychedelic Witchcraft.

Har lyssnat på deras EP från 2015 en del, men i år har dom varit otroligt flitiga och släppt två album. Det första, Magick Rites and Spells, som kom i början på året är mer en sammanställning av ett par gamla låtar, några nya och ett par covers. Men nu i början på november släppte man en "riktig" fullängdare, Sound Of The Wind, som jag tagit dagens musiktips "Rising On The Edge" från.
Alla deras skivor finns på Spotify och den senaste plattan är verkligen värd att lyssnas på (de äldre med för den delen).



Bandcamp
Spotify
Facebook

Manlighet och #MeToo och #KillTheKing

I spåren av #Metoo har stafettpinnen vandrat genom olika samhälls och yrkeskategorier med samma förfärande resultat. Visst, man har förstått att sexismen och övergreppen finns mer eller mindre överallt, men i denna otroliga utbrednad, och framför allt till vilken grovhetsgrad. 

Att brandfacklan nu lämnas vidare till rockens värld, genom uppropet under #KillTheKing, är väl bara att se som ett naturligt steg. Musikbranschen har ju stundtals byggts på ett fundament av sexism, och även om detta har gått i vågor, tydlighetsmässigt. Man behöver inte vara ett geni för att inse att i en bransch där utnyttjandet av de inblandade aktörerna, mer eller mindre varit en norm, där har kvinnor troligen haft det särskilt jävligt. Både bland de som jobbar i branschen, men även som fan och supporter.
Min dotter har allt som oftast berättat om hur hon får höra att hon minsann bara lyssnar på hårdrock för att hennes kille gör det osv. 
Tyvärr är det väl inte mycket att göra åt det som redan hänt, mer än att försöka dra lärdom. Det enda vi kan hoppas på är att vi alla, med förståelsen får insikt och att vi lär oss av detta för framtiden. Det är i alla fall den approachen jag själv försöker ta för jag är väl inte fri från skuld själv, om inte annat under åren jag växte upp och med en käft som ibland är snabbare än huvudet. Utan kan bara hoppas att jag blir mer medveten, och ständigt förbättrar mig.

Sedan är detta givetvis bara att skrapa på ytan, det finns så många vinklar på detta, så hälften hade varit nog. Men en sak är klar, skitnödigt beteende är inte manlighet. Vardagssexism kan som bäst skrivas upp som dumhet och oförstående, men tyvärr får vi höra om allt för mycket som är rena övergrepp och kriminellt beteende, och det finns det jävlar i mig inga som helst ursäkter för.

Den senaste tiden har det fullkomligt exploderat med otroligt bra musik med framför allt kvinnliga frontfigurer, inom de genrer som jag själv helst rör mig i. Från att i början lyft fram det som just kvinnofrontad rock, har jag medvetet den senaste tiden försökt styra bort från det och helt sonika presenterat det för vad det är, otroligt bra musik, som står på sina egna ben.

Men, nu i kölvattnet av #MeToo och #KillTheKing tänkte jag göra ett undantag och köra en vecka av musiktips med just kvinnofrontad rock. Men kom ihåg, det är inte i första hand för att det är kvinnor med i banden, utan det är för att det är grym musik. Nu råkar det bara vara så att det är den tid vi nu lever i och det är och det är dags för kudos och respekt.

Er tur Hip-Hopen....?