Blast From The Past : Haiabusa

Ibland blir man hänfallen när man lyssnar på musik man inte hört på länge. Rent av glömt bort lite grand. Svenska Haiabusa är ett sånt band. Jag snubblade över dem någon gång 2007 och lyssnade rätt intensivt ett tag, men sedan blev det mer sporadiskt för att till slut mer eller mindre falla i glömska.

Så för ett par dagar sedan så  snubblade jag över dem igen och började lyssna på det lilla material jag kunnat hitta på nätet. Inte mycket, då man så vitt jag vet bara släppt en fullängdare och att bandet under min frånvaro tycks ha lagt ner (förlåt). Det lilla extra dom hade på Myspace verkar ha gått förlorat. Dock har den självbetitlade plattan snurrat flitigt sedan återupptäckten och jäklar så gott det svänger. Skulle jag få önska lite återutgivningar på vinyl, så skulle den här stå högt på min önskelista.




Mer Info:
Sorry, ingen alls....

In Swenglish:

Sometimes you get amazed when listening to music you haven't heard for a long time. Even forgotten a bit. Swedish Haiabusa is such a band. I stumbled upon them sometime in 2007 and listened quite intensively for a while, but then it became more sporadic in order to eventually more or less fall into oblivion.


So a couple of days ago, I stumbled upon them again and started listening to the sparse material I could find online. Not much, as far as I know they just released one full-length album and the band seems to have dissolved during my absence  (sorry). The little extra material they had on Myspace seems to have been lost. However, the self-titled album has been spinning frequently since the rediscovery and damn how it rocks. Should I wish for some re-releases on vinyl, this one would be high on my wish list.

Blast from the past and the love for my wife

Today I celebrate 26 years together with my wonderful wife. So, to celebrate I will play you all our song.

Blast From The Past: Witchfynde

Witchfynde är ett sådant där bitterljuvt minne.
En gång i tiden hade jag en vinylsamling som försvann i två olika katastrofer. Första katastrofen: Av utrymmesskäl så sorterade jag ut ett par hundra vinyler och förvarade dom i källaren till min förra lägenhet. I en sommarstorm översvämmades källaren och drygt 200 omslag totalförstördes och själva vinylerna fulla av smutsvatten. Så i ren ilska åkte allt i soporna. Andra katastrofen: Den har jag skrivit om här tidigare, men i korta drag handlade det om att jag, ett par år senare, inte längre spelade de resterande plattorna. Och i en stunds sinnesförvirring sålde dem på ett bräde till underpris) till Nostalgipalatset. (Om ni köpt skivor hos dem med ett litet silver "Hulk" i bakre högra hörnet, då vet ni vem dom kommer från...)

Just plattan Give em Hell med Witchfynde har jag för mig var en av dem som gick åt i första katastrofen dock.

Blast From The Past: Fist/Myofist

Det är inte bara Ghost som har haft problem med sitt bandnamn genom åren. Kanadensiska 80-tals bandet Fist, fick för ordningens skull gå under namnet Myofist här i Europa när man släppte sitt tredje album 1981. Som gjort för skivsamlare med andra ord. Som om inte detta var nog så gav man ut den plattan med olika namn och omslag i Kanada, USA och Europa. Så den såg ut så här beroende på var den var utgiven.

Men alla andra plattor, både före och efter, har sett likadana ut och haft bandnamnet Fist.

Titelspåret, åtminstone sett ur ett Amerikanskt/Europeiskt perspektiv, "Thunder in Rock" får leda oss ner för minnenas allé, fast i en lite senare inspelning. 

Blast From The Past : Demon

Ett band som hängt med mig länge är Brittiska Demon. Den första plattan som jag hörde och som golvade mig rätt hårt var faktiskt The Plague. Den plattan och kanske dagens låt "Blackheath" är liksom inkörsporten till deras fantastiska värld.
Tog inte lång tid efter det som jag snabbt skaffade de ännu bättre tidigare plattorna, Night of the Demon och The Unexpected Guest, samt att jag fortsatt följa dom en tid, men tappade det lite efter Blow Out. Men jag tycker att det är otroligt roligt att dom fortfarande håller på och deras senaste platta Cemetery Junction från förra året är inte dålig den heller, även om den inte når upp till nostalgihöjderna från 80-talet.

Blast From The Past : Magnus Uggla

Magnus Uggla var en av dom som satte soundtracket till mina tidiga tonår, men han har även följt med mig på resten av resan lite då och då. Trots att det egentligen är en ganska begränsad del av hans skivkatalog som jag faktiskt lyssnar på.
Första skivan jag hörde var Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. Jag är osäker på när jag hörde den första gången, men är rätt säker på att det inte var när den kom ut, eftersom jag bara var 11 år då och bara i min musikaliska linda. Så jag antar att det var först lite senare. Skit samma den slog ner som en bomb och det bara fortsatte med Vittring. Sedan var de det dom tidigare plattorna, Om Bobo Viking och Livet Teater.
Lite mer svårsmälta just då, även om Livets teaters första sida var enklare att ta till sig. Däremot nuförtiden så håller jag båda dessa plattor lika högt. Själva vurmen plattmässigt slutade med Välkommen Till Folkhemmet och har väl inte riktigt tagit resten till mitt hjärta utan att för den skull tycka att det varit dåligt.
Snarare känner jag nog att det mer handlar om att det första jag hörde, tyckte jag var så otroligt bra, att det senare, särskilt med hans lite ändrade musikaliska inriktning enbart nådde upp till bra, i mina ögon. Jag har svängt en del sedan dess och uppskattar Magnus musik mer och mer, men det första mötet går inte att mäta sig med, men det gäller nog den mesta musiken man stöter på. Det första som griper en hos ett band är det som sätter sina spår. Det är också skönt att se att man kan vara fortsatt cool även när man blivit "Gubbe", det ger hopp!

Finns många bra låtar att gräva av hos herr Uggla, men jag väljer en av mina stora favoriter, från Livets Teater - "Sommartid". Gillar låten både i sitt original, men även i versionen som kom på Godkänd Pirat - Live.

Blast From The Past - The Doors

Jag har i flera dagar haft denna låt snurrande i skallen. Vet inte riktigt varför, för det var ett tag sedan jag lyssnade på The Doors. Kanske är ett tecken på att det är dags, Doorslyssnandet brukar öka med solen hos mig av någon anledning? "The Crystal Ship" är som sagt inte den värsta låten man kan låta hjärnan haka upp sig på.

Blast From The Past : Uriah Heep

Såg denna video på svensk TV någon gång i tonåren. Kan ha varit något Lusse-vaka program eller liknande, kommer inte riktigt ihåg? Dock vet jag att den slog ner som en blixt, och vips hade man ännu ett favoritband att lägga till handlingarna, Uriah Heep! Vad som var extra bra var att polaren Mulle hade en hel del av deras plattor i sin skivback, så det blev till att köpa mycket kassettband.

Blast From The Past : Black Oak Arkansas

Black Oak Arkansas har jag ingen aning om när jag hörde första gången, dock vet jag att när man hörde Jim Dandy's grova och skumma röst till det sköna 70-talssvängande södernrocken, så var det kört. Ett band som dessutom har en riktigt spännande historia.

Blast From The Past : Blackfoot - Send Me An Angel

Nämnde i mitt förra inlägg i serien BFTP, att det fanns en naturlig koppling mellan Axe och Blackfoot, och då tar vi den nu direkt. Alltså, Blackfoot. Låten jag har plockat, "Send Me An Angel", för att representera dem är från 1983 och plattan Siogo. Mest för att jag gillar min singel i cut-out vinyl för låten (så till den milda graden att jag har 2?).





 Siogo, förresten, är ett sådant där skivnamn som är lite så där extra rock n roll. För att knyta an till bandets knytning till de amerikanska urinvånarna så hade man den officiella betydelsen att det är ett ord för "samhörighet", dock kan man ana att det snarare anspelar på akronymen "Suck It Or Get Out", som tydligen myntades av deras roadcrew och var skyltat i deras turnébuss under deras tidigare turnéer.

Men tillbaka till bandet och musiken. Min första kontakt med bandet var Maruder och Tomcattin' plattorna. Och med både Uriah Heep och Lynyrd Skynyrd som favoriter så var det väl inte konstigt att man även fick upp ögonen för Blackfoots partyfriska söderngung. Man inser dessutom snabbt att det går att göra mycket kopplingar mellan band från den här tidseran och göra det i oändlighet, men det är bara roligt.

Blast From The Past : Axe - Burn The City Down

Vi håller oss kvar i tidigt 80-tal. Axe gav ut plattan Offering 1982 och från den har jag valt låten "Burn The City Down". Hela plattan var under tiden ett soundtrack till förfestandet i de ljuva tonåren. Eller plattan, Axe överhuvudtaget var en stor del i dåtidens partystämning och jag blir fortfarande varm i hjärtat när man sätter på någon av de gamla godingarna. Sedan finns det i gitarristen Bobby Barth, en glasklar koppling till en annan gammal favorit i bandet Blackfoot, men mer om dom senare.

I brist av officiell video från då det begav sig, så får ni här en Live inspelning från Sweden Rock 2012.




Facebook

Blast From The Past - Van Halen

En gång i tiden var Van Halen ett av världens bästa band, men som med så mycket annat här i världen, så gick det över.

Men under tiden dom fortfarande var bra, så hade jag, för att knyta an till mitt tidigare inlägg om "tvångsbeteende" runt blandband, ännu ett sådant med just Van Halen. På 80- o 90-talet var det en konstart att göra blandband, ofta till olika situationer. En sådan situation var till träningen. Vare sig gymmet låg i Basses källare eller i Klackes Gym på Kuggen (lokala gym i Mönsterås) så var just peppblandningarna otroligt viktiga. Och för mig var det otroligt viktigt att dom skulle inledas av följande två Van Halen låtar, just i denna ordningsföljd (som på skivan (tror att det var Basse som introducerade denna träningsinledning)).

Varför? Inte en aning? Kom väl i rätt sinnesstämning för självspäkelse helt enkelt. Men jäklar vilket tryck man kunde få till då!

Blast From The Past : Nytt och gammalt

Satt i helgen och lyssnade på Linnea Ohlsson´s vackra "Weekend" och, trots att låtarna inte är superlika, så fick jag direkt vibbar till en gammal favorit med Gillan/Glover, "She Took My Breath Away". Tror att det har med bas/cello plockandet som dyker upp lite här och var i låtarna. Bra är det i alla fall, så varsågod denna gång både en blast from the past och en rykande färsk låt.



Facebook

Blast From The Past : Budgie - Hold On To Love

Jag hade en period i livet (ganska kort, men ändå), under blandbandens glansdagar, då jag mer eller mindre tvångsmässigt var tvungen att avsluta mina blandningar med låten "Hold On To Love" med Budgie. Kanske den slumrande romantikern i mig som ville ut?
Har även haft en del andra liknande "tvångsbeteende" just runt blandband som jag kanske återkommer till senare. Som tur är så har dom vuxit bort.... :-)

Blast From The Past : Sniff n' The Tears

Ni vet när man ibland vaknar på morgonen och har någon hemsk låt snurrandes i huvudet som man inte vet hur den hamnat där och inte hur man skall bli av med den heller? Då är det skönt med sådana mornar när låten faktiskt inte är något dåligt och som man inte vill bli av med heller.

Sådan var min morgon. Vaknade med Sniff n' The Tears smekfullt ekande i skallen och kände en viss tacksamhet att det var ett gammalt favoritband och inte Doktor Bombay eller något annat mer ovälkommet och mentalt prövande.

Det var en halvflummig lirare hemma i Småland, som var inflyttad från Skåne, Danne Skåning (därav namnet), som förutom Pink Floyd fick mig att uppskatta Sniff n' The Tears mitt i min annars så metal/hårdrocksosande musikvardag. Vilket för båda banden har blivit en livslång kärleksaffär. Det är inte jämt jag lyssnar på dem, det går lite i vågor, men dom är alltid välkomna när dom hamnar i hörselgångarna.



Sedan är det väl inte helt utan att man blir lite extra imponerad av frontmannen Paul Roberts som verkar mer än lovligt talangfull. Inte nog med att han är motorn i bandet, det är även han som gjort alla dom sjukt snygga omslagen (plus massor mer otroliga målningar).

Blast From The Past - The Reggae years.

En period i mina tonår snöade jag in ordentligt på Reggae. Det var framför allt Bob Marley som var att skylla för det, men även Jimmy Cliff, Black Uhuru, Burning Spear och en drös med andra som fick min gång att gunga i baktakt.
Det fanns givetvis några svenska band, Peps, Rootvälta, Kalle Bah, Dag Vag, som även försåg mig med solskenssväng, både då och senare. Så när jag häromkvällen en dokumentär om just den svenska Reggae scenen så fick man lite flashbacks.

 Det är roligt att se att det fortsätter att spira inom den svenska Reggae scenen, för när solen kommer om våren är det mer eller mindre omöjligt att inte väva in lite skön roots-gung i musikdieten.

Så vi kör väl urfadern av Svensk Reggae, Peps med "Styr Den Opp" Inte den bästa videon, men som det gungar.



Och toppar upp det med en av världens bästa låtar av och med Bob Marley, "Redemtion Song".

Blast From The Past : LaPuma - RabbitBoy

Kanske inte det längsta språnget i tiden, men efter att ha sett halva LaPuma i TV-reklam häromkvällen, så fick jag ett sånt vansinnigt sug efter deras rockrökare "RabbitBoy". Dessutom en låt som verkligen passar en Fredag som denna.




Efter detta är det bara att konstatera att det var alldeles för länge sedan man hörde något nytt av LaPuma och denna demo från 2008 är bara ett bevis på att det finns mer att hämta från bandet.




Facebook

Blast From The Past - Bullet : Sold My Soul...

Tänkte försöka mig på att sparka igång en ny kategori här på bloggen.
Titeln får bli Blast From The Past, och det är just vad det kommer att vara. Tillbakablickar på musik som engagerat oss här på Spader Ess genom tiderna.
Högt och lågt, bra eller dåligt. Inget unikt, men kanske det kan bli något skoj av det? Får se om det tar sig.

Först ut får bli det Tyska bandet Bullet som härjade runt i mina skivbackar i början av 80-talet. Bandet hann släppa två riktigt bra exempel på bra Tysk Metal från tiden, innan man lade ner.

Debuten, Execution, kom 1981, en helt habil debutplatta och 1983 levererar man uppföljaren No Mercy, som i mina öron är en bra utveckling. Det är från den plattan som vi plockar dagens BFTP och kör den skönt röjjiga "Sold My Soul.."  Tyvärr splittrades bandet efter dessa två plattor, och föll, mångt och mycket, i glömska därefter. Tills nu....