Året sista recension!
Möt
Molior Superum från Göteborg. Vet inte riktigt vad namnet syftar till, hittar två möjliga översättningar. Dels så kan man tolka det som ren Göteborgshumor i form av
höga högen. :-) Eller att man
Bygger upp något överdjävligt.
Dom har släppt sin debut, "
Into The Sun" under hösten 2012. En spännande platta att recensera, måste jag säga, om inte helt enkel. Först och främst är den bra, väldigt bra. Hade jag upptäckt den tidigare hade den absolut kunnat vara med och tävla om mina favoriter för året.
Först kan vi börja med det enkla, musikaliskt pratar vi om klassiskt rå 70-tals rock i den tyngre skolan. Genomsyrat av blues och feta riff med anstrykningar av Stoner. Men det är inte allt, musiken har stundtals en frenesi som ger punkvibbar fast med retrorockinramning. Vi bjuds dessutom även på boogie-woogie uppumpad på steroider, allt detta med det som är så viktigt för mig, svänget, gunget, groovet.
Molior alternerar med att sjunga både på Engelska och Svenska, och det är väl här som svårigheterna för mig som lyssnare sätter in. Jag kan inte bestämma mig för vilket jag tycker bäst om. Både på Svenska och Engelska är det bra, men den Svenska sången slår an en speciell nerv i mitt inre, så den tar jag till mitt hjärta lite extra.
En annan sak som verkligen slår an strängar i mitt inre är Carls sätt att sjunga, som är ganska aggressivt. Ofta låter det som han ligger precis på gränsen för vad rösten klarar av och det ger extra skjuts i sången. Man lyckas även att få till väldigt sköna växel/stämsånger.
Till det lägger vi dessutom otroligt kompetent musicerande över lag. Gitarrspelet är riktigt bra på alla håll och kanter, både bas och trummor är intressanta att lyssna på. Trummorna går från jazzinfluerat skönspel till kraftfullt dubbelstompande, tycker att cymbalspelet är riktigt bra.
Man kryddar dessutom på med lite skön orgel/piano/hammond här och där, utan att låta detta ta övertag, utan låter det mer vara som stämningshöjande detaljer. Det hela är väldigt behagligt uppbyggt, väldigt snyggt arrangerat och lagom rått producerat med massor med otroliga mängder hjärta.
Texterna är riktigt bra, ibland kryddade av samhällsengagemang, utom på låten "
Blå Fålens Vals" som textmässigt suger, eftersom den är instrumental. :-) Den bjuder istället på en rejäl dos nordiskt vemod i form av folkvisetoner.
Över lag så väcker låtarna känslor hos mig, som tex. öppningsspåret "
Decibel Grand", som i mitt inre målar en vacker bild av sommarnätter, när man lite skönt berusad går dagen till möte genom morgondiset efter en underbar natt med lite go musik ringande i öronen.
Så kommer vi till lite andra aspekter på detta unga band, för om man dömer av de bilder jag hittat på medlemmarna så pratar vi inte om en direkt lastgammal medelålder på bandet. Till det lägger vi att gruppen inte är signade av något bolag, utan att man gett ut sin debut på eget bevåg. Dessutom enbart på vinyl eller digitalt. Det faktum att dom inte är uppsnappade av något bolag ser jag mest som en tidsfråga, även om man får se det som lite skämmig av branschen att missat dem.
Men det ökar väl risken för att deras limiterade vinyl kommer att nå samlarstatus i framtiden.
Så med tanke på att det handlar om en debutplatta, av ett ungt och osignat gäng, gör att framtiden ser riktigt ljus ut för
Molior Superum. Har man dessutom live-biten på plats så kan man verkligen prata om spännande tider...
Så, alla ni vinyl älskare, särskilt om man gillar t.ex.
Mamont, här är ett hett tips.
Bortse från det kanske inte helt undersköna omslaget och passa på att skaffa en riktigt schysst vinyl för en resonabel penning, det är sådant här som gör att jag kan få för mig att damma av min gamla vinylsvarv och börja på med vinyler igen..
Eller gör som jag, köp den digitalt för en löjligt låg summa (man får givetvis betala mer om man vill).
Med allt detta taget i beaktning, så kommer i alla fall jag att välja att tolka bandnamnet som att här byggs någonting stort.
Molior Superum!
Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Oskar Öberg - Gitarr
Carl Isaksson - Gitarr/Sång
Lars Sandström - Bas/Sång
Jens Fuglede - Trummor/Sång
Skiva: Into The Sun
Skivan innehåller 8 spår och klockar in på ca. 40 minuter
- Decibel Grand
- Sad Mans Boogieland
- Moralsoffan
- Snygg Och Stark
- Towards The Haze
- Plainrider
- Blå Fålens Vals
- Bortom Solens Sfär
Skivsläpp: 2012
Skivbolag: Inget (Vad Faen!!!)
Hemmaort:Sverige
Facebook
Bandcamp
Spotify
Support The Bands That You Like!!
Jag kan tycka att det är aningen orättvist mot oss som försöker göra oss viktiga genom att tycka till om musik, att släppa en skiva näst sista dagen på året, må så vara att det är en EP. För sent för att man skall hinna trycka in det under året, tyvärr på fel sida nyår för att kunna rättfärdiga det som ett tidigt 2015 års släpp.
