Återigen ett stort äntligen! Franska Doomstergänget
Barabbas är äntligen tillbaka. Jag har skrivit om bandets EP tidigare , som jag gillar väldigt mycket, och spelar lite från och till mest hela tiden. Och nu får jag chansen att bita in på deras första fullängdare,
Messe Pour Un Chien (Mässa För En Hund).
En ynnest, helt enkelt.
Den korta versionen skulle kunna vara att det är mer av samma visa återigen, men det skulle vara väldigt missvisande.
För det är så mycket mer.
Bandet har under tiden som gått sedan EP:n utvecklats en hel del.
Visst, det är samma råa Doom-bas, samma taggtråds sång, samma brutalitet och ilska, samma bibliska (blasfemiska) ämnen som tas upp.
Men det är snyggare producerat och man har lagt till fler lager, både i musiken och i sången. Det svänger och gungar lite mer.
Även texterna har fått ännu mer bredd och målar bu med större drag. Jag förstår fortfarande väldigt lite Franska, men som det levereras så kan man ana en hel del.
Dessutom har bandet varit goda nog att förse mig med en Engelsk översättning av låtarna, vilket klart underlättar, och ger mig möjligheten att inbilla mig att jag har fått bättre språkligt flyt. :-)
Men det är helt klart att det är vassa och slagkraftiga texter, även som
översatta. Så jag kan bara hoppas att bandet gör översättningarna
tillgängliga för den icke fransktalande världen.
Musiken är en ohelig mix av Doom, Metal, Stoner och hårdrock. Som jag tidigare nämnde så har det blivit lite mer sväng, den har fått extra själ. Debuten är mer varierad, och bjuder på en större bredd, utan att ramla ur ramarna för det. Till och med en episk och tung ballad i avslutande titelspåret.
Trots det är det kanske inte den mest lättillgängliga skivan, men ge den ett par lyssningar och din odelade uppmärksamhet, så är chansen stor att du hittar en vän, kanske för livet, kanske bara för en stund, men vilket som, så riskerar den att bli en god kamrat under den tiden.
Givetvis finns de traditionella referenserna för genren, som
Black Sabbath och
Saint Vitus, men ibland kan jag även få lite mer udda vibbar, som av
Hawkwind i låten "
Moi, le Mâle Omega", men man har helt klart en helt egen Barabbas prägel på det hela.
Först med EP:n och nu med debuten, så är jag för min egen del övertygad om att Barabbas kommer att bli en långvarig vänskap. Betyget jag delar ut är en stark 4. Skivan kom i grevens tid, men med den frekvensen jag spelat den, så är risken stor att jag har med den på min årsbästa lista. Klart rekommenderad.
Sammanfattning:
Betyg: 4/5 Ess
Favoritspår:
Judas est une femme
Skivbolag: Maison
Release: 5
Bandet består av följande lirare:Saint Rodolphe : la Voix des Anges
:e Nov 2014
Saint Stéphane : les Accords du
Diabl
Saint Jérôme : les Bas Instincts
Saint Jean-Christophe :
les Tambours du Sabbat
Tracklist:
1. La malédiction de Sainte Sélène 03:45
2. Le couteau ou l'abîme 07:28
3. Moi, le Mâle Omega 04:14
4. Judas est une femme 08:23
5. La beauté du diable 07:56
6. Priez! 05:42
7. Le sabbath dans la cathédrale 08:14
8. Messe pour un chien 10:32
01. Our motherash
02. Ocean deep
03. Equators
04. Depth of the sun
05. Humans
06. With eyes wide open
07. The drum
08. Bound to be machines
09. Trails and passes
- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
01. Our motherash
02. Ocean deep
03. Equators
04. Depth of the sun
05. Humans
06. With eyes wide open
07. The drum
08. Bound to be machines
09. Trails and passes
- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
Facebook
Bandcamp
Support The Bands That You Like!
