Förbannade missfoster...

Jag känner mig så kluven just nu. Det här med Engla har tagit mig hårt känslomässigt, särskilt som jag har egna barn i samma ålder. Dels är jag lättad över att det nu är uppklarat, men så otroligt sorgsen och förbannad över att det kunnat hända. Jag är förbannad och sorgsen över den skräck och oro som mördaren har skapat genom sina handlingar, dels för min egen familj men även för alla andra som har barn. Varje gång som något liknande händer, så dör lite tillit till mänskligheten och barnen får lida, både i och med både sin egen oro (tack Massmedia), men även genom föräldrarnas skräck, vilket i sin tur hämmar deras uppfostran.

Jag måste erkänna att, redan innan detta hände, beroende på det samhällsklimat vi idag har, inte låter mina barn ha samma möjligheter till uppväxt som jag själv hade, vad det gäller att kuta omkring ute. Jag tror att många föräldrar med mig stundtals, trots all klagan på motsatsen, många gånger känner en lättnad innerst inne när barnen väljer att sitta inne vid dator/TV istället för att springa ute.

Dessutom tillkommer tankar som jag egentligen inte är så bekväm med runt tankar om straff. Normalt är jag emot dödsstraff, men i detta fall så anser jag att "42-åringen" har förverkat sin rätt att leva, både genom det han gjort mot Engla, men även det som finns i hans baggage. Jag är just nu rädd att han skall dra högsta vinsten i det rättspsykiatriska lotteriet, bli placerad på någon anstalt och utsläppt som en "frisk" man om några år.
Jag har svårt att tro att en sådan individ kan bli pålitlig, utan vara latent farlig, precis på samma sätt som en pitbull uppfödd på hugg och slag. Jag vill absolut inte höra några ursäkter som tar ifrån honom det egna ansvaret, som annars är så populärt i det Svenska samhället. Han har tittat för mycket på porr, han har sett för mycket våld på video och så vidare. Det hjälper inte, det har vi alla gjort på ett eller annat sätt, men man skall ändå kunna skilja på vad som är rätt eller fel i ett sådant här fall, när inga som helst gråzoner existerar!!!!

Så nu kan jag inte göra mer än att sända mitt djupaste deltagande till Englas familj, de andra som drabbats av "42-åringens" framfart, och tacka den kosmiska rättvisa som gjorde att missfostrets bil hamnade på bild.
Till kräket:, som genom sina handlingar skapat sorg, oro och hjälpt till att sänka tilltron till mänskligheten ett snäpp till, må du lida alla helvetets kval. Kommer du förbi mig så vankas ordentligt med spö.