fredag 30 augusti 2013

Polar'n Per stämmer av läget - Mimikry (Heavy)!

Hjalmar och Jonas har sålt skitmånga plattor. Jag tror ingen fattar hur mycket dom sålt för att vara svensk punk. Dom har legat etta på försäljningslistan (1998) två gånger och dessutom har dom haft "prime-time" fler gånger än Thåström suttit obekväm i en TV-soffa. Deras bidrag till trallpunken är odiskutabelt, men de har kanske den mest annorlunda vägen till framgång av de band jag kan rabbla upp.

Nöjesfabriken, Karlstad 2013-03-01 (bild Mimikry Facebook)
Punken har aldrig varit speciellt medial. Uppseendeväckande har den i och för sig alltid varit med alla attribut som förknippas med musiken. Det har gjort att den ofta blivit tacksamt "karaktyriserad" och för mig som osynlig punkare, det vill säga en av dom som lyssnar på punk utan att ha en säkerhetsnål genom kinden så måste jag ändå tillstå att det bidragit med en skön dimma över den gemenskap och känsla som punkscenen faktiskt har.

Punken har, hur som helst, knappast lyfts fram i media på ett så folkligt sätt som den gjordes i TV4. Det var nog karikatyren som gällde om den lyftes fram, men med start 1997 rullade TV-tävlingen "På Rymmen" (Strix). Programidén var enkel, en kändis agerade sk "Spårhund" och jagade olika par av tävlande över en vecka. Under denna vecka skulle de tävlande genomföra uppdrag och på så sätt tjäna, eller snarare vinna pengar. Bland de tävlande första (och andra säsongen) fanns två oslipade diamanter, eller snarare grabbhalvor. Killarna, Hjalmar Östman (Mimikry) och Jonas Stentäpp (Mimikry och Dökött). Båda var bara strax över tjugo bast, men fullproppade med både ung energi, galna upptåg och trallpunk. Över ett antal fredagar blev dom "Hjalle och Heavy" med det hela svenska soffbundna folket. Tittarsiffrorna låg runt 1 miljon och maxade på runt 1,7 miljon tittare (referens Wikipedia). Helt utan den nästan obligatoriska politiska laddningen levererades veckovis låtar som spelades i både P3 och på TV4 med titlar som skvallrar om dess underhållande inriktning. Känn på "Konstapel Melin" och "Stopp Soff-i-propp" eller varför inte "Hjalle och Heavys Godnattsång".



Jag gissar att det höjdes på ögonbrynen åt dessa herrars framfart både i TV-koman och bland de som kallade sig punkare. Jag tycker det var en ganska naturlig utveckling på trallpunken. Hjalle och Heavy fick med totalt tre plattor försäljningssiffror som punken, i största allmänhet, bara avundsjukt kan titta på... Det var kanske ingen världsomspännande musikhistoria som levererades, men jag gillar grejen de gjorde! De hittade vågen och surfade den...

När jag pratade med Mart Hällgren (DLK, Total Egon, Ubba) om plattorna i serien "Definitivt 50 spänn" lyfta han fram hur plattorna föddes, som partyvax, och hur dessa sakta dog ut i och med internets framgång att distribuera text, musik och video. Fanzinen har ersatts av bloggar och plattor av elektronisk distribution i flyktiga format. "Definitivt 50 spänn" (1992-2004) hjälpte definitivt till att etablera den andra vågens punk och gav med sin spridning trallpunken kraft. Denna andra våg var inspirerade av svenska punkband såsom Ebba och KSMB som i sin tur hittat sina förebilder i Jagger, proggen och punkens begynnelse från både England och USA. När punken nu omformades var det från den spelplanen som gällde i mitten av 90-talet som gällde och "Definitivt 50 spänn" var definitivt en av dessa inspirationskällor.

Jag växlar några ord med Jonas "Heavy" Stentäpp om skivornas betydelse för honom. "50 spänn har nog betytt väldigt mycket för mig personligen, och i förlängningen även mycket för Mimikry!", säger Heavy, han fortsätter, "Jag köpte första Definitivt 50 spänn på en skivaffär i Borlänge på gymnasiet, mest för att den var billig och det lät som roliga låtar när jag läste titlarna, men jag hade aldrig lyssnat på svensk punk tidigare. Sen var jag fast. Så jag upptäckte DLK, Charta 77 med fler via Definitivt-skivorna!"



Jag tänker åter på mitt samtal med Mart och hans ord om punk, melodi och lättsamhet. Jag tänker på band som "Tuk Tuk Rally", "Räserbajs" och "Charles Hårfager". Det finns något man småler åt, det är nästan buskis, över det hela, som kanske till och med fått Eddie Meduza att le om han hade funnits kvar på denna sidan jordelivet idag.

Jag kom ihåg när Meduza spelade på KTH (1992) i kön fanns studerande, raggare, hårdrockare, punkare, alla ville se denne kultfigur, på något sätt spände musikintresset över fler än tidigare... Det var inte så kategoriskt som tidigare! Trallpunken, däremot, var något som på 1990-talet rockade betydligt mer melodiöst och med ironin... Ja, döm själv om raderna nedan stämmer med denna nya punken som var betydligt mer melodiös eller den 10 år äldre punkscenen...

"Kom inte hit och snacka punk med mig, punkjävlar
Vi vill höra riktig rock med ös och riv
Punkarna dom bara för ett jävla liv"
Ur Punkjävlar, Eddie Meduza


Trallpunksversionen på Punkjävlar med De Lyckliga Kompisarna

Raggarkulturen var på upphällning, det vill säga långt ifrån så populär som den varit tidigare. Den var länge en tydlig antagonist till punkscenen, men nu gav den sakta vika... På 90-talet blommade punken, grungen, alternativrocken, hardcore och även ironin! Kanske fanns det med dessa band en glimra inspiration, kanske var det bara tidens trend, jag vet inte, men många "uppslag" för denna teori hamnade på plattorna "Definitivt 50 spänn" till slut. Heavy lät sig inspireras, och påverkan av sin nyköpta skiva. "Strax därefter startade vi Mimikry, vilket troligen inte hade hänt om inte jag köpt den skivan... Då kanske jag hade spelat hårdrock och tjänat pengar istället!"

Jag ler, troligtvis har han rätt. Hårdrocksscenen var på återhämtning från den kvävningsdöd som hårspraysbanden utsatt publiken för. Grungen hade sjukt genomslag. Metallica var nyklippta av Bob Rock och ilskan levererades numera av band som Sepultura och Pantera... Men svenska scenen hade hittat egen kraft och mobiliserades tydligt runt 50 spänn plattorna... "Mimikry inspirerades nog mest av den punkvågen i början av karriären", säger Heavy, "Nuförtiden är vi nog mer inspirerade av alltifrån Thåström till Moneybrother, och inte så mycket av den gamla punken, man måste ju gå vidare i livet. Men grunden lades mycket tack vare Definitivt 50 spänn!" Jag blir nyfiken på vilken Thåström som influerar då hans karriär haft många olika skepnader "Det är Hjalle som skriver den mesta musiken, den är ganska inspirerad av Thåströms senare skivor!" Hur ser det ut framåt då, frågar jag? "Vi har en spelning på punkgalan första november i Borlänge. Sen vet jag inte..." och det rimmar väl ganska bra med hur det verkar vara för den "etablerade" punken idag. Jag vill inte dra några växlar ur kommentaren, det är givetvis något killarna i Mimikry ska besvara själva, dom har hur som helst en ny platta ute Monster (2012) som jag uppskattar mycket, den tycker jag verkligen ni ska lyssna på... Vägen genom "På rymmen", via försäljningslistor och vidare till Mimikry och andra projekt är fascinerande...



När jag ska summera denna ordväxling tänker jag att det faktiskt pågår en punkscen som man inte ger så mycket uppmärksamhet, men jag slås även av hur Heavys projekt "Dökött" onekligen knyter ihop min teori om (o)frivilliga kopplingar mot raggarkulturen. Undra om det retar en och annan punkare, jag tycker det är vitalt att hämta influenser så för min del kan det låta bero, men det är konstigt vad tiden verkar vara förlåtande... eller hur?

/Polarn Per

Tre starka kort med Mimikry:
1. Monster
2. Min sång
3. En kungens man

Mer om Mimikry:
...på Facebook
...på Spotify

2 kommentarer:

  1. Det här var inte så dumt, Mimikry har varit lite av en vit fläck på min musikaliska karta.

    SvaraRadera
  2. Ja, kanske blev dom skuggfigurer i Hjalle och Heavys skugga, men det är definitivt en stor dos bra svensk punk som levereras!

    Tror det var rätt att spela under Mimikry, det är en helt annan grej än det som var "på rymmen"

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...