söndag 6 oktober 2013

Polar'n Pers palett - Faith No More!

Faith No More - Min favorit line-up!
Ett band som alltid legat varmt om hjärtat är Faith No More. Deras blandning av allt som går att spela levande och kanaliseringen av allt möjligt och alla möjliga humörssvängningar genom deras karismatiske sångare, Mike Patton, har passat mig som handsken.

Vackra ballader, jag tänker på egna som "Underwater Love" eller "Pristina" alternativt guturala läten som i "Jizzlobber", "Malpractice" eller "Ugly In The Morning", upptempo "Get out" eller "Suprise, You're dead", eller nerstämt som i otaligt antal fingertoppsvalda covers, "Evidence" eller "RV". Man får verkligen en räckvidd av musik om man utforskar detta band.

Levande infinner sig en ny dimension, ett band som levererar lite mer. Når lite längre...

På bilden till höger ser ni min favorit line-up med Mike Bordin (Trummor), Billy Gould (Bas), Roddy Bottum (Keyboard), Mike Patton (Sång), Jim Martin (Gitarr).från den sk Angel Dust-eran



Kolla igenom den alldeles utmärkta sammanställning som finns i klippet ovan... Fattar ni?

Jag hade velat varit med och upplevt det tidiga Faith No More,jag skulle vilja veta vad jag tyckt om Patton ifall jag fallit pladask för Chuck Moseleys fulroliga sång, men jag upptäckte dessa herrar senare, via MTV, via tidlösa "Epic", en låt som jag idag håller som kanske en av deras viktigaste, men kanske inte riktigt som en av deras bästa. Visste ni förresten att guldfisken som är med i slutet av videon (klippet nedan) är Björks och att den faktiskt överlevde sitt stunttrick!



Chuck Mosley släppte förresten ett vax för inte så länge sen (Will Rap Over Hard Rock for Food, 2009) Längst ner finner ni ett klipp som skvallrar om hur han utvecklats, det är ganska kul att höra, lite flum och ganska medryckande, precis som Faith No More har varit genom åren. Nu efter två återföreningsturnéer (där Patton åter triumferat sin roll i FNM) väntar vi på beskedet om bandets vara eller icke vara, jag hoppas, jag tror, att det en dag kommer ett utspel inspelat av bandet... tiden är mogen... eller hur?



Jag vill inte föringa de övriga medlemmarnas roll, för Faith No More, för det är ett lagarbete som levererar. Det är bandets dynamik, dess motor. Jag skulle kunna skriva mer och mer om dessa herrar, men jag ger mig på att runda av! Ovan finner ni en favoritlåt "The Gentle Art Of Making Enemies" och nedan en till, "Caffeine", in av bandets kanske bästa TV-framträdanden (från MTV 1992).



Faith No More är ett av mina absoluta favoritband, plattorna "The Real Thing" (1989), "Angel Dust" (1992) och "King for a Day... Fool for a Lifetime" (1995) håller jag som milstolpar i min musikhistoria... det är plattor som förtjänar mer än de fem ess som kan utdelas i betyg som mest...

/Polar'n Per

Tre starka kort med Faith No More:
1. Dynamiken
2. Mike Patton
3. Mönsterlösheten

Mer om Faith No More:
...på webben
...på Spotify



5 kommentarer:

  1. Guldband! King for a day... är verkligen en helt sjukt bra platta. Och dom andra är inte dumma dom heller.

    SvaraRadera
  2. Nä, den e tokgrym! Fortfarande är jag lite pissed på att dom under King-turnen fick klämma ihop sitt sett på Lollipop, till förmån för Wannadies! Va fan?

    SvaraRadera
  3. Ha ha! För Wannadies?! Extremt sorgligt naturligtvis men symboliserar ändå allt som är fel med världen på ett bra sätt.

    SvaraRadera
  4. Detta är verkligen ett band för alla som är intresserade av musik på riktigt. RV som du själv nämner ovan är en av favoriterna faktiskt. :) Men jag måste säga att jag faktiskt gillar "Album of the year" rätt mycket också, den har liksom fått växa på en lite mer än de andra, och blir ofta förbisedd tycker jag.

    /Totenfresser

    SvaraRadera
  5. Kul att du säger just "för de som är intresserade av musik", jag har alltid hävdat just det! :-) Album är OK, en av mina favoritlåtar med FNM är Pristina... Den är förbisedd, det håller jag med om, men jag tror det beror på hur sjukt bra plattorna innan är!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...