söndag 11 maj 2014

Polar'n Per recenserar Nine Inch Nails, 2014-05-10 Hovet, Stockholm

Nine Inch Nails, Hovet, Stockholm 2014-05-10
Nine Inch Nails återkommer till Sverige och Hovet för att göra sitt femte besök i landet sen deras första spelning på Hultsfredsfestivalen 2005. Jag ser bandet för tredje vändan och med sitt senaste album Hesitation Marks (2013) turnerar de med sitt kanske bästa album på länge!

Med sig har Trent Reznor (Sång, gitarr, keyboard) en samling välspelande musiker. Robin Finck (fd Guns'n'roses), keyboardmassören Alessandro Cortini och slagverkaren Ilan Rubin (Rättelse efter kommentarer från Martin Öberg, 2014-05-12, Tack!).



Tillsammans skapar dom Nine Inch Nails dynamiska mästerverk med ljudväggar och lågmälda toner som bygger stämning, rusar adrenalin och pumpar rytmer vi inte trodde fanns genom våra sinnen.


Nine Inch Nails visar sig levererar som vanligt! Scenen är först sparsamt liten och det gör inledande "Copy of a" och "1,000,000" till intima örhängen. Först nämnda "Copy of a" växer förvånansvärt mycket levande och är en av kvällens många höjdpunkter.

När "Terrible Lie" och "March of the Pigs" hyvlas av växer scenen ytterligare. Publiken svarar upp som på order, och allsången tar vid. Publiken är definitivt med på noterna. Settet byggs metodiskt upp och i den gamla klassikern "Gave up" kommer jag på mig själv med att bara stå fascinerad och stirra på scenen. Ljus- och scenshowen är grymt bra!


Det glesa stängslet bakom visar sig vara en LED-vägg. Ljuskäglor spelar igenom och i full kontroll tänds scendekorationer upp. Ett tag vet jag inte om trumsetet står framför eller bakom väggen, så enkelt använder dom ljustekniken för att spela visuella spratt. Det är underhållning!

Settet går in i en synthigare, mer oförutsägbar del, med "Came Back Haunted" och "The Great Destroyer". Publiken är, till min förvåning, extremt på under dessa ganska aviga, nyare kreationer, denna del avslutas med en av mina absoluta favoriter, den sjukt skumma "Eraser" som sitter klockrent i det nästan asiatiska tonerna från Adrian Belew på, vad jag tror, är en elcello! Men som vanligt med det här bandet kan det givetvis vara ett ljud som kommer från någon av datorerna eller någon av de tre keyboards som parkerat på scenen.



De tre efterföljande är mycket väntat låtar som höjer kvalitén på kvällen ytterligare. Det är som dessa musiker i Nine Inch Nails är som självaste William Gibsons fantasisoldater. För det är uppenbart att denne Gibson gjort intryck på Trent Reznor med sin roman Neuromancer (1984) och om den litterära ambitionen ska jämföras med den musikaliska är dom idag definitivt sina gelikar i betydelse för, cyberpunken, steampunken och allt som kan kallas postcyberpunken. Dess utnämnde fader har i Trent Reznor sin arvtagare, det är tydligt när adrenalinet tilltar under "Wish", "The Hand That Feeds" och den publikfanatiska "Head Like a Hole"... Energin når nästan härdsmälta när bandet kliver av scenen och alla vet, alla känner att det bara finns ett sätt att ta ner denna kväll...

Avslutande "Hurt" är så jäkla bra. Smälthärden, som publiken utgör, tämjs. Scenerna i LED-skärmen är givetvis väl valda för att avsluta denna show. Trent Reznor kan inte göra annat än att greppa oss. Ta oss med. Medvetandegöra oss om allt det där som gör ont. Jag ser det på skärmarna... Bomberna över Nagasaki eller Hiroshima. De utmärglade, nästan skelettliknande fångarna som befrias från koncentrationslägren i Tyskland, kaskader av napalm, insekterna, de vi håller på att utrota och en blomma, en prästkrage som surrealistiskt skalas upp för oss med en enda anledning, att inte bara se det hopplösa i svärtan, utan också hoppet.



Där tar låten slut. Här tar även denna konsert slut. Det är en naturlig punkt där man känt att man fått exakt det man kommit för, även fast jag saknade spår som "Something I Could Never Have" och nyare "Survivalism"... Betyget är goda fyra ess av fem. Det är en av de bästa spelningar jag sett på länge, kanske är det för att vi står på anrika Hovet! Jag vet faktiskt inte, men jag är så där fånigt glad man bara är efter en bra spelning... så är det!

/Polar'n Per

Setlist
Intro: Pinion / The Eater of Dreams
Copy of A
1,000,000
Terrible Lie
March of the Pigs
Piggy
The Frail
The Wretched
The Becoming
Gave Up
Sanctified
Closer
Find My Way
Me, I'm Not
Came Back Haunted
The Great Destroyer
Eraser
Wish
The Hand That Feeds
Head Like a Hole

(Encore)
Hurt

Tre starka med Nine Inch Nails:
1. Bättre live än på platta
2. Scener som inte kan jämföras med mycket annat man sett
3. Dynamiken

En liten bonus för dig som vill se en snarlik show. Här är en konsertupptagning från Brasilien tidigare i år (Lollapalooza 2014-04-05). Setlistan är inte identisk, men det ger en bra bild av hur bandet är live!

 

8 kommentarer:

  1. Kul. Hade mer än gärna varit där, men var på Östersjön och firade 22 år med frugan i stället. Det var inte dumt det heller. :-)

    SvaraRadera
  2. Då hade ni det nog ganska gött ändå... :-) soumin tanzbandin?

    SvaraRadera
  3. Fan va coolt, och det verkar varit en riktigt bra show.

    SvaraRadera
  4. Var hittade du alla dessa bandmedlemmar på scen? Vad jag kunde se så bestod bandet enbart av Trent, Alessandro Cortini, Ilan Rubin och Robin Finck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste mig till det via sydamerika-turnéns line-up... Stod en bit bak. Det är säkert så att du kan ha rätt. Eller att det fanns byten under gigget. Mao.. Jag är jäkla osäker på den punkten...

      Radera
  5. Fick bekräftat från nin.com att din line-up stämmer. Vid skapandet av plattan Hesitation Mark fanns de herrar jag refererade till...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...