Polar'n Per recenserar Nine Inch Nails, 2014-05-10 Hovet, Stockholm

Nine Inch Nails, Hovet, Stockholm 2014-05-10

Nine Inch Nails återkommer till Sverige och Hovet för att göra sitt femte besök i landet sen deras första spelning på Hultsfredsfestivalen 2005. Jag ser bandet för tredje vändan och med sitt senaste album Hesitation Marks (2013) turnerar de med sitt kanske bästa album på länge!

Med sig har Trent Reznor (Sång, gitarr, keyboard) en samling välspelande musiker. Robin Finck (fd Guns'n'roses), keyboardmassören Alessandro Cortini och slagverkaren Ilan Rubin (Rättelse efter kommentarer från Martin Öberg, 2014-05-12, Tack!).



Tillsammans skapar dom Nine Inch Nails dynamiska mästerverk med ljudväggar och lågmälda toner som bygger stämning, rusar adrenalin och pumpar rytmer vi inte trodde fanns genom våra sinnen.


Nine Inch Nails visar sig levererar som vanligt! Scenen är först sparsamt liten och det gör inledande "Copy of a" och "1,000,000" till intima örhängen. Först nämnda "Copy of a" växer förvånansvärt mycket levande och är en av kvällens många höjdpunkter.

När "Terrible Lie" och "March of the Pigs" hyvlas av växer scenen ytterligare. Publiken svarar upp som på order, och allsången tar vid. Publiken är definitivt med på noterna. Settet byggs metodiskt upp och i den gamla klassikern "Gave up" kommer jag på mig själv med att bara stå fascinerad och stirra på scenen. Ljus- och scenshowen är grymt bra!


Det glesa stängslet bakom visar sig vara en LED-vägg. Ljuskäglor spelar igenom och i full kontroll tänds scendekorationer upp. Ett tag vet jag inte om trumsetet står framför eller bakom väggen, så enkelt använder dom ljustekniken för att spela visuella spratt. Det är underhållning!

Settet går in i en synthigare, mer oförutsägbar del, med "Came Back Haunted" och "The Great Destroyer". Publiken är, till min förvåning, extremt på under dessa ganska aviga, nyare kreationer, denna del avslutas med en av mina absoluta favoriter, den sjukt skumma "Eraser" som sitter klockrent i det nästan asiatiska tonerna från Adrian Belew på, vad jag tror, är en elcello! Men som vanligt med det här bandet kan det givetvis vara ett ljud som kommer från någon av datorerna eller någon av de tre keyboards som parkerat på scenen.

De tre efterföljande är mycket väntat låtar som höjer kvalitén på kvällen ytterligare. Det är som dessa musiker i Nine Inch Nails är som självaste William Gibsons fantasisoldater. För det är uppenbart att denne Gibson gjort intryck på Trent Reznor med sin roman Neuromancer (1984) och om den litterära ambitionen ska jämföras med den musikaliska är dom idag definitivt sina gelikar i betydelse för, cyberpunken, steampunken och allt som kan kallas postcyberpunken. Dess utnämnde fader har i Trent Reznor sin arvtagare, det är tydligt när adrenalinet tilltar under "Wish", "The Hand That Feeds" och den publikfanatiska "Head Like a Hole"... Energin når nästan härdsmälta när bandet kliver av scenen och alla vet, alla känner att det bara finns ett sätt att ta ner denna kväll...

Avslutande "Hurt" är så jäkla bra. Smälthärden, som publiken utgör, tämjs. Scenerna i LED-skärmen är givetvis väl valda för att avsluta denna show. Trent Reznor kan inte göra annat än att greppa oss. Ta oss med. Medvetandegöra oss om allt det där som gör ont. Jag ser det på skärmarna... Bomberna över Nagasaki eller Hiroshima. De utmärglade, nästan skelettliknande fångarna som befrias från koncentrationslägren i Tyskland, kaskader av napalm, insekterna, de vi håller på att utrota och en blomma, en prästkrage som surrealistiskt skalas upp för oss med en enda anledning, att inte bara se det hopplösa i svärtan, utan också hoppet.



Där tar låten slut. Här tar även denna konsert slut. Det är en naturlig punkt där man känt att man fått exakt det man kommit för, även fast jag saknade spår som "Something I Could Never Have" och nyare "Survivalism"... Betyget är goda fyra ess av fem. Det är en av de bästa spelningar jag sett på länge, kanske är det för att vi står på anrika Hovet! Jag vet faktiskt inte, men jag är så där fånigt glad man bara är efter en bra spelning... så är det!

/Polar'n Per

Setlist
Intro: Pinion / The Eater of Dreams
Copy of A
1,000,000
Terrible Lie
March of the Pigs
Piggy
The Frail
The Wretched
The Becoming
Gave Up
Sanctified
Closer
Find My Way
Me, I'm Not
Came Back Haunted
The Great Destroyer
Eraser
Wish
The Hand That Feeds
Head Like a Hole

(Encore)
Hurt

Tre starka med Nine Inch Nails:
1. Bättre live än på platta
2. Scener som inte kan jämföras med mycket annat man sett
3. Dynamiken

En liten bonus för dig som vill se en snarlik show. Här är en konsertupptagning från Brasilien tidigare i år (Lollapalooza 2014-04-05). Setlistan är inte identisk, men det ger en bra bild av hur bandet är live!

 

Polar'n Per jublar - Nine Inch Nails har vaknat!

Det är tydligt att Nine Inch Nails (NIN) är tillbaka. Bandet jag fastnade för, som någon variant av käftsmäll och "Neuromancer"-punk (bok av William Gibson, 1984), har en världsomfattande turné och en platta planerad. Teknofilen Trent Reznor klev därför upp på scenen för fyra dagar sen, 2:a augusti, med sitt NIN på festivalen Lollapalooza (Chicago’s Grant Park) för att sparka igång hösten! ...och vilket gig det blev! Spelningen fångades under en livestream från festivalen och delas i artikeln för oss alla att ta del av!

Bandet gjorde sannerligen ingen besviken med en show som spände över nästan två timmar. Publiken serverades en handfull nya låtar från det, i början september, kommande albumet "Hesitation Marks" (på hans egna label Nothing Records), samtidigt som vi gamla rävar fick ett pärlband av gamla klassiker. Låtarna "March of the Pigs", "Terrible Lie", "Wish", "Head Like a Hole" och avslutande megaklassikern "Hurt", som numera avlidne Johnny Cash faktiskt gjorde ännu bättre, är goda exempel på dessa, som framförs med ursinnig precision. Relativt nyare låtar som "Survivalism" och "The Hand That Feeds" funkar klockrent och ger blandningen gammalt och nytt en balanserad upplevelse, utan att det på något sätt blir retronostalgisk.

Det kan ändå konstateras att det lågmälda industriella numera har ett övertag i bandets set, men det vägs som sagt upp av tokdraget som mobiliseras när strängarna ska bändas och Reznor ska svettas. Personligen tycker jag NIN mer och mer blivit ett band för live-scenen, då plattorna nästan uteslutande innehåller elektroniska kompositioner. Låtar skapas sällan, eller aldrig, tillsammans med de musiker som följer Reznor ut på vägarna. Levande kommer dock en hel del av detta till rätta och skänker variation till showen. Numera, visserligen, i en mer klinisk industriell riktning än det mer bisarra Faux-liknande tema som det tidiga turnérandet erbjöd. Kanske var det inverkan från en viss Marlyn Manson som skapade denna dragning, för fram till och med "Downward Spiral Tour" (som pågick under nästan sjukt långa tre år, fram till 1997) var det en galen live-akt utan paus för publiken att hämta andan... chockrock, ni vet!

Hur som helst, 2009, senast det begav sig avslutade Nine Inch Nails sin turné med att all utrustning såldes av på auktionssajten eBay. Därpå följde ett officiellt uttalande att bandet, och all albumproduktion lades på hyllan för att ge utrymme för arbetet med musiken till filmen om Facebook "The Social Network" och den nystartade gruppen How to Destroy Angels. Båda dessa projekt är, enligt mig, mindre lyckade, speciellt det sistnämnda som skapades tillsammans med frugan, Mariqueen Maandig. 

Jag tror Reznor delar den uppfattningen, Det är ju så uppenbart att formatet har saknats när man ser spelglädjen och hur scenen inledningsvis inspirerats av samma minimalistiska och effektfulla upplägg som präglade bl a "Beside You in Time" (2007). Bandet som Trent Reznor mönstrar till denna turné är som vanligt inte identiskt med det som avslutade 2009, Josh Eustis är ny basist, i övrigt finns NIN-veteranerna Alessandro Cortini (Keyboard), Robin Finck (Gitarr) som i ett flertal omgångar spelat i bandet samt Ilan Rubin (Trummor och Cello!) som anslöt till bandet under senaste vändans "Another Version of the Truth".

Höj volymen, dra igång klippet och åk... Håll till godo!

/Polar´n Per

NIN Set list, Lollapalooza 2013-08-02:

Copy of A

Sanctified

Came Back Haunted

1,000,000

March of the Pigs

Piggy

The Frail

The Wretched

Terrible Lie

Closer

Gave Up

Help Me I Am in Hell

Me, I’m Not

Find My Way

What If We Could?

The Way Out Is Through

Wish

Survivalism

Only

The Hand That Feeds

Head Like a Hole

Hurt

Här hittar ni Nine Inch Nails

...på webben

...på  Spotify

Mina favoritspår från gigget:

1. Head Like a Hole

2. Survivalism

3. March of the Pigs