torsdag 9 oktober 2014

Recension - Alonzo : Hur Du Blir En Man

Micke Alonzos comeback från förra året, Fas 3, har fått sin uppföljare. På nya plattan, Hur Du Blir En Man, fortsätter Micke den inslagna vägen och låter sin raspiga röst sätta sätta ord på samtiden. Punken är tillbaka, framför allt i attityden, och det med med råge. Men det finns även plats för musikaliska utsvävningar till kojazzande calypsosväng och ballader.
Särskilt i texterna dyker den kaxiga attityden fram.
För Michael Alonzo är arg igen (om han nu någonsin har slutat vara det?). Jag kan även skönja en viss uppgivenhet i en del texter.
Inte hela tiden, inte alltid rasande, men ständigt med klar blick och vass tunga.

Fas 3 delen är bortskalad (bortsett från ljudspåren i sista låten), även om det är ungefär samma gäng begåvade musiker som backar upp. Jag antar att det är för att Stefan Levén sagt att fas 3 skall bort. Äntligen.:-)
Dessutom kommer  Stephan "Steppan" Guiance med och lägger stödsång på låtarna "Ett Gränslöst Liv" och "Mamma Tackar Gud Varje Dag", vilket ger skivan en extra lyster. För att inte tala om sköna KSMB vibbar. Och det kan man bara tacka för.

Texterna är om vartannat både kaxiga, retfulla, arga och ironiskt sarkastiska, för att inte tala om romantiska. Mickes råa och skitiga röst sätter en stor stämning på låtarna, och även om den passar sig allra bäst när han vräker på, så tycker jag att den även ger en extra nerv i de lugnare partierna, som till balladen "Stor Kärlek".
Vilket i sig visar att bra musik inte nödvändigtvis måste innebära skönsång, utan att man kommer väldigt långt med inlevelse och känsla. Dessutom blir det en väldigt vacker kontrast i det suggestiva, gungande öppningsspåret, "Tralala", där Mickes röst ackompanjeras av en skön och spröd fiol.

Mer då? Jo, du kan se detta som en temaplatta, rent generellt. Från Album-titeln till det avslutande spåret "Orolig Man", så får vi oss en betraktelse över hur det kan vara att växa upp och bli en man.
För det är en ständig resa, ingen människa är väl färdig förrän man dör, inte ens en man. :-)
Vi får följa med i olika stadier i en mans liv. Just sista låten knyter dessutom ihop säcken en aning när det kommer till Micke, då den går in på det ämne som han så länge kämpat för utanför musikscenen, pappors rätt till sina barn och rädslan, skräcken och uppgivenheten över att inte kunna ta hand om sina barn.


Förutom att jag tycker att det är en bra platta rent musikaliskt, så tycker jag även att det är en viktig skiva rent innehållsmässigt. Det är ett nedslag, en betraktelse av vår samtid och en uppväxt. Sidor av manlighet och uppväxt som vi sällan får se annars. Kanske inte allas, kanske Mickes, men det finns spår som de flesta kan följa och ta till sig.
Och även om om skivan är presenterad ur ett klart manligt perspektiv, så tror jag att både män och kvinnor kan ta till sig den med stor behållning.
Förra skivan var en välkommen återbekantskap med en av svensk punks viktigaste röster, om än i ett något annorlunda format. Denna skiva, (tillsammans med sin föregångare) fortsätter att bredda scoopet utanför punkscenen och visar att det finns utvecklingspotential utan att för den skull förlora fokus och mening. 4 starka Ess! Kort och gott.


Sammanfattning:
Betyg: 4/5
Ess
Favoritspår: Ett Gränslöst Liv & Tralala
Skivbolag: Sony Music
Release: 29:e September 2014




Bandet består av följande lirare:
Michael Alonzo-Sång, munspel
Tony Johansson-Gitarr, sång, piano
Fredrik "Ekan" Eriksson-Gitarr, sång
Nicke Andersson-Sologitarr
Håkan Sörle-Gitarr, sång, percussion mm...
Johannes Borgström-Bas, sång, hammond
Tomas Eriksson-Trummor, percussion
Jouni Haapala-Trummor
Niclas Svensson-Trummor
Hanna Lönnqvist-Fiol
Mats "Magic" Gunnarsson-Saxofon


Tracklist:
  1. Tralala
  2. Tommy
  3. För Ung
  4. Jag Känner Mig inte Särskilt Svensk
  5. Hur Du Blir En Man
  6. Ett Gränslöst Liv
  7. Vit Kränkt Nordeuropeisk Kvinna
  8. Mamma Tackar Gud Varje Dag
  9. Stor Kärlek
  10. Marihuana
  11. Orolig Man
 

































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook
    Hemsida
    Spotify



    Support The Bands That You Like!





    1 kommentar:

    1. Ska bli kul att höra denna då jag gilla förra skivan, inte alla låtar men mer delen.
      Såg honom också live många gånger då han kom med den skivan, ser fram i mot denna.

      Anledningen till att han/de nu heter bara Alonzo är för det vart tjafs med en manager (om jag inte minns fel nu) så där av namnbytet.

      Hoppas att de kommer på turné snart och att Nicke Andersson är med på den rakt igenom.

      SvaraRadera

    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...