fredag 15 juli 2016

Spaderdotter: Musik genom årtiondena. 60-talet

Jag tänkte påbörja en liten miniserie med inlägg om musik genom årtiondena, från 60-talet till idag. Musiken har enligt mig haft olika ton genom tiderna, och man kan på många sätta känna igen när musiken kom om man lyssnar på en låt. Det är faktiskt också en av mina favoritegenskaper med musik. Att man kan höra samtiden i den. Så nu får ni följa med mig på en resa tillbaka i tiden där jag tar upp några av mina absoluta favoritverk från varje tidsperiod. Alla låtarna kommer inte händelsevis att falla under hårdrock, men en hel del kommer att göra det.
Jag kommer nog tyvärr inte att kunna lägga upp alla delar så frekvent som jag vill då jag nu ska flytta till Amsterdam. Förhoppningsvis kan jag i framtiden få bjuda på spännande konsertrapporter från finfina Amsterdam!

Vi börjar resan vid 60-talet. Berlinmuren reses, Beatles slår igenom, månlandningen, Woodstock, Vietnamkriget pågick och hippiekulturen växte fram. Ett mycket händelserikt årtionde med andra ord, vilket även skapade en hel del spännande musik i många genrer. Jag är extremt svag för den psykadeliska acid-trippiga rocken som dök upp här, de samhällskritiska singer/songwriter låtarna och de fina, spröda balladerna med gitarrljud som var och är out of this world.



Cream- White room.
Cream är den typen av band som jag alltid lyssnar som mest på under sommaren, sittandes på min balkong med en öl i handen gungandes i takt till musiken. Det finns många olika antaganden om vad just denna låt handlar om, men vad spelar det för roll när musiken är så otroligt svängig och perfekt? Tycker det är dags för Eric Clapton att dra ihop Cream och åka på turné snarast. Hur häftigt vore det inte att få se detta fantastiska band live?




Fairport Convention- Autopsy

Ett lite mindre känt band från 60-talet som jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet. Jag är så fruktansvärt svag för den här typen av musik och har alltid varit det. Jag gillar det avskalade soundet som låter som en spontan jam-session ihop med Sandy Dennys spröda röst. Extremt avslappnande att lyssna på!





Jimi Hendrix- Voodoo child (slight return)

Herr Jimi behöver ju knappast en närmare introduktion. En sann legend inom rockmusiken som tyvärr försvann för tidigt. Hans sound är verkligen exakt vad jag förknippar med 60-talet. Psykadeliskt, tungt sväng, skumma texter och extrem talang (för man kan ju inte förneka att det var något särskilt med musikerna kring 60-80talet).








Bob Dylan- Times are a changing

Dylan har alltid varit en stor inspiration till mitt egna låtskrivande. Han hade och har något unikt som inte går att återskapa. Han är helt klart inte världens bästa sångare, men han har en sådan otrolig förmåga att skriva genomtänkta texter och kombinera de med simpel musik. Ett bra bevis på att man inte alltid behöver krångla till det för mycket!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...