Visar inlägg med etikett Electric Wizard. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Electric Wizard. Visa alla inlägg

onsdag 31 december 2014

Summering av 2014


Jaha, dags för en summering av året som gått. Det har varit en hel del bra som ramlat ut under året, även om det för egen del spontant känns som om förra året var en aning starkare. Mest för att det var ett par tunga släpp med gamla favoriter. Dock har 2014 varit ett år med en hel del nya trevliga bekantskaper. Som traditionen här är, så kör jag en topp 13 lista bland plattorna, helt utan någon inbördes rangordning, och jag håller mig till de som jag har recenserat och som sedan fortsatt att ge mig audiovisuell njutning.
Vilket i sig innebär att det finns ytterligare en hel del plattor som skulle ha kunnat kvala in på listan... Så som vanligt, vill ni ha chansen att hamna på Spade Ess årstopplista, se till att skicka in ert material i någon form.

I övrigt kan jag bara konstatera att det varit lite upp och ner med inspirationen under året. Både vad gäller bloggandet och träsnideriet.Men jag hoppas att 2015 blir ett uppsving på båda fronterna. Att komma över bra musik hjälper givetvis till.


Vi börjar i Blues deltat, fast i två olika hörn. Först ut på listan blir John the Conqueror med sin simpla träsklblues som skär rakt in i hjärtat.
Sedan har vi lite tyngre och häftigare tongångar från Leksand, med Le Betre. "Same same but different", skulle man kunna säga.
Samma grund, men två olika uttryck.

Sedan har vi ett par veteraner inom doomgenren, Electric Wizard, som passade på att släppa en platta som bara växte och växte.
Hypnos, ett Svenskt debutantgäng som sparkade liv i det tidiga Judas Priest soundet med bravur, med en väl avvägd dos kärlek och spelglädje gjorde man det till sitt eget.




Personliga favoriterna i Rival Sons släpper nytt. Skulle räcka långt bara det. Inte så direkt, men vilken pärla det visade sig vara.

Alonzo, även han har bevistat årssummeringen tidigare. Punkens grand ol' man fortsätter att vara aktuell och utveckla sig.





Så, äntligen. Supralunars debut trillade ner under året, och det känns väldigt skönt att säga att den höll måttet till den milda grad att den även hamnade på denna lista.

Även de gamla favoriterna i Abramis Brama släppte nytt. Som verkligen imponerande... Kan det räcka till en topplacering?



California Breed är en skiva som snurrat rätt flitigt, särskilt under sommarmånaderna.

Franska vännerna i Barabbas slog till igen. Det är något med deras musik som jag inte kan väja för.





Volume IV från USA gav våren ett riktigt röjigt soundtrack, som har återkommit en hel del under året.

Tre Australiensare, bättre kända som Child, satte lite värme på sommaren.
Band of Skulls får avsluta listan för året. Snyggt blandad gitarr-rock som passar lite närsomhelst.

Så det får bli årets lista, det finns en hel del andra som skulle ha kunnat kvala in, men dom har jag som sagt inte recenserat här. Nu får vi bara luta oss tillbaka och se vad nästa år ger.

GOTT NYTT ÅR!

måndag 29 september 2014

Recension - Alunah : Awakeing The Forest


Ta min hand, vi skall på en tur genom skogen och som vägvisare har vi Alunah och deras tredje platta Awakening The Forrest. Ännu en gång så leder Soph Day och hennes mannar i Alunah oss på en långsam, vacker och storslagen resa i Doom-skogen.

Trots att det är traditionellt nedstämda gitarrer och feta doom-acckord och en väldigt lågstämd, melankolisk musikresa som Alunah , så ser jag denna resan in i skogen som en ganska ljus och positiv upplevelse.

Bilden bandet målar upp för mitt inre är en grönskande och ljus "west midland" skog. Dock är det som sig bör, det finns givetvis ett mörker också, där i ljusets utkanter döljer sig skuggorna. För även om skogen är oss ganska likgiltig, då den inte behöver oss på det sätt som vi behöver den, så dväljs det även andra varelser i denna skog. Väsen som kanske inte är helt ofarliga och oss alltid välvilliga, särskilt inte när mörkret faller och om vi inte möter dem med ödmjukhet och respekt.

Häromdagen skrev jag om deras doom kollegor i Electric Wizard, och även om det finns vissa likheter så finns det väldigt stora skillnader. Framför allt att denna skivan lämnar mig med positiva och hoppfulla känslor, snarare än den mörka känslan som kommer efter lyssningen på Electric Wizard.
Soph's sätt att sjunga kan i och för sig påminna om en prästinna, med ett mässande, liknande Jus Oborn.  Men i Soph's fall blir så handlar det inte om galenskap och ondska, utan mer om skogens och naturens skönhet och inneboende kraft och det framfört med en mer folkmusikalisk ton.

Skivan består av ett par riktigt bra låtar, både vad gäller text och musik. Låtarnas längd är, trots att dom är lite längre än vad normalt radioformat brukar vara, är väl avvägt och det blir aldrig långtråkigt.
Till det ligger det stundtals en sologitarr som ett överjordiskt väsen och sveper in mig i en värme som är svår att beskriva. Särskilt i avslutande låten "The Summerland", där en skör sologitarr flyter in i bland de skönaste fetingackord jag hört på länge. Gitarrljudet på skivan är i en klass för sig själv. Trots att det är mäktiga och nedstämda powerackord, så har dom även en dov mjukhet och värme i sig som är som balsam för själen. Antar att det handlar mycket om övergångarna mellan riffen som skapar den atmosfären. Helt magiskt. Särskilt tillsammans med just sången, då dom tillsammans  skapar en underbar palett av kontraster mellan ljus och mörker, jordnära och överjordiskt.
Allt snyggt producerat och kompetent inramat.

Redan på förra plattan, White Hoarhound, så grundlade bandet en speciell plats hos mig och med nya plattan så befäster dom den. Jag ger idag, Awakening The Forrest, ett betyg på 4/5 Ess, men om denna skivan fortsätter att växa för mig, som den gjort hittills, så skulle betyget kunna bli högre med tiden. Skulle inte förvåna mig om den tittar upp och nosar på årsbästalistan.

Sammanfattning:
Betyg: 4/5
Ess
Favoritspår: The Summerland
Skivbolag: Napalm Records
Release: 8:e Oktober 2014




Bandet består av följande lirare:

Soph Day - Vocals & Guitar
Dave Day - Guitar
Dan Burchmore - Bass
Jake Mason - Drums

Tracklist:
1. Bricket Wood Coven
2. Heavy Bough
3. Awakening The Forest
4. The Mask of Herne
5. Scourge and The Kiss
6. The Summerland (bonus track)
 


























  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf


























  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook
    Hemsida


    Support The Bands That You Like!

    tisdag 23 september 2014

    Recension - Electric Wizard : Time To Die

    Doomveteranerna Electric Wizard är tillbaka med sitt åttonde album, Time To Die. Som vanligt när det gäller gruppen så har skivan ett tema, och det krävs väl inte något geni att lista ut att det är döden som står i fokus. Eller rättare sagt döden och återfödelse.
    Man fortsätter sin odyssé runt de utstötta, skräckrelaterade och freakigare i livet, bland annat med att låta skivan vara inspirerad av typer som Ricky "Acid King" Kasso som var inblandad i drog och ritualmord 1984 och "The NightStalker" en självutnämnd satanistisk seriemördare. Detta upplandat med skräckserier och filmer i allmänhet. Inget nytt där med andra ord. Och det är väl lite så man kan sammanfatta plattan, inte så värst mycket nytt under himlen, men för den skull inte dåligt.

    Precis som vi vant oss vid, när det kommer till de elektriska trollkarlarna, så är musiken som ett soundtrack till gamla skräckfilmer, och då oftast sett ur otäckingarnas synvinkel.

    Sången mässas fram av översteprästen Jus Oborn, som ett ondskefullt mantra.
    Musiken är nästan rituell, långsam, tung, taktfast driven, repetitiv och monoton. Elak, på gränsen till deprimerande. Kan närmast beskrivas som "Sonisk riff-shamanism", för det är när man flyter bort och låter musiken ta en till ett transliknande stadium som den lägger sig som en filt över själen.
    Väldigt långt från att vara feel-good musik, men det rockar ändå.

    Efter att ha lyssnat på en Electric Wizard skiva så inser man att det var en aning tidigt att mynta begreppet "wall of sound" om Phil Spectors musik, för här har du en verklig ljudvägg, som levereras målmedvetet och tungt dessutom. Titelspåret innehåller dessutom en textrad som kanske profetiskt borde riktas till hela vår civilisation just nu "Wake up baby, it's time to die".

    Bandet har på skivan återfått sin originaltrummis, Mark Greening, dock verkar det som han sedan dess hunnit med att bli utsparkad ur bandet igen. Men vad vore Electric Wizard utan lite inbördes drama?
    Klassisk Doom, Klassisk Electric Wizard. Utan krusiduller, och även om jag inte kommer att sträckspela denna skivan, så har den verkligen sin plats nu när höstmörkret rullar in. Det får bli en 4 av 5 möjliga ess.






    Sammanfattning:
    Betyg: 4/5
    Ess
    Favoritspår: Time To Die
    Skivbolag: Spinefarm Records
    Release: 29 September 2014




    Bandet består av följande lirare:
    • Jus Oborn – guitar, vocals
    • Liz Buckingham – guitar
    • Clayton 'Claythanas' Burgess – bass
    • Mark Greening – drums

    Tracklist:
    1. "Incense for the Damned" - 10:42
    2. "Time to Die" - 7:49
    3. "I am Nothing" - 11:31
    4. "Destroy Those Who Love God" - 3:14
    5. "Funeral of Your Mind" - 7:08
    6. "We Love The Dead" - 9:05
    7. "SadioWitch" - 4:10
    8. "Lucifer's Slave" - 8:40
    9. "Saturn Dethroned" - 3:07




















  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf




















  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook
    Hemsida


    Support The Bands That You Like!

    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...