Inledningstonerna på titelspåret startar i samma stund som jag öppnar dörren från jobbet och kliver ut i den strålande vårsolen. Redan här har dom glada braxarna i
Abramis Brama fått en positiv början inför lyssningen på resten av deras senaste skiva,
Enkel Biljett.
Till detta skall jag kanske lägga till att jag varit nere i en svacka vad det gäller bloggande och recenserande. Dels på grund av min fars bortgång, men även att det inte runnit in så mycket av intresse de senaste veckorna.
Men, redan in i halva titellåten har det ändrats och suget att lyssna på mer och att direkt börja skriva infinner sig som i ett trollslag. Det till den milda grad att det varit svårt att hålla på recensionen, för att inte släppa den för tidigt, utan man vill att resten av världen skall få ta till sig detta med en gång. Tack för det Abramis.
Abramis har kört på ett tag, 15 år, och nu med sitt sjätte album har man ändå lyckats med konststycket att få till en nytändning. Om det beror på den nya basisten eller något annat låter jag vara osagt, för det är i sammanhanget ganska ointressant. Och det är en nytändning som heter duga enligt mig.
Musiken är bekant, sången lika så, men det är en något mer putsad ljudbild, som dessutom känns mer lekfull och experimentell. Abramis har alltid känts som ett tight band, men även här har man tagit upp det ett snäpp till. Låtarna har dessutom en catchighet som gör att man börjar sjunga med redan vid första lyssningen. Och trots att grunderna som vanligt ligger i den progressiva 70-tals bluesrocken, och de folkliga inslagen fortfarande är på plats, så låter det helt enkelt lite modernare än vanligt.
Att inte nämna likheterna i
November och
Led Zeppelin är svårt och har givetvis gjorts tidigare, men denna gång väger Zeppelin tonerna över. Det är ömsom skirt, ömsom bombastiskt och fyllt med små snygga detaljer. Allt ifrån små stick med strupsång till överjordiskt vackra folktonskörer och gitarrslingor. Från det den mest svängiga benknäckarblues till spröda akustiska gitarrer och jazzigt kompad hårdrock. Ovanpå detta svävar
Ulf Torkelssons sång, befriande i sin svenska kostym.
Det finns så mycket att hämta på denna platta, för den som vill lyssna.
Ta låten "
Lång Tripp" till exempel, som förför med latinska rytmer, smeksamma sång och ett gitarrspel som direkt för tankarna till
Carlos Santana, för att sedan gå över i blytunga
Jimmy Page riff. Helt underbart.
Mamma Talar må ha varit den första skivan från bandet att knocka mig för rätt länge sedan, men denna skiva tar tronen som min favorit.
Det finns så många anledningar till att köpa den här skivan.
- Du gillar tung retrorock av hög kvalitet
- Du gillar Abramis Brama redan tidigare
- Du gillar när bluesen svänger så hårt att det är svårt att sitta stilla
- Du gillar rock framförd på Svenska
- Du gillar texter som berättar historier
- Du gillar musik och text som förmedlar känslor
Och skulle det sedan vara så att du stämmer in på en eller flera av dessa anledningar, ja då är det inte längre en anledning utan ett
måste att ha denna skivan. Själv passar jag in på alla dessa punkter, och detta är en skiva som har snurrat åtskilliga varv här hemma sedan den damp ner och den kommer att snurra åtskilliga varv till hemma hos mig i framtiden.
Garanterat!
Så, har du redan klivit på Abramis Brama tåget, är det bara att åka vidare. Är detta din första bekantskap med bandet, så har du nu en Enkel Biljett till en ljus framtid med bandet.
Det finns inte ett dåligt spår på skivan, inte ett onödigt riff, kan jag ge den annat än full pott?
Näe, inte i denna världen.
Dessutom är det en snygg skiva. Det stilfullt enkla omslaget är gjort av
Johan Skylling på
Sparris Design som gjort ett och annat omslag tidigare (för att inte tala om annan design). Huruvida det finns planer för en vinylutgåva har jag dock ingen aning.
Sammanfattning:
Betyg: 5/5
Favoritspår:
Vaggar Mig Till Ro och
Enkel Biljett
Skivbolag: Transubstans Records
Release: 2 Maj 2014
Bandet består av följande lirare:
Ulf Torkelsson, vocals.
Peo Andersson, guitar.
Fredrik Liefvendahl, drums.
Mats Rydström, bass.
Tracklist:
1. Enkel Biljett 4:53
2. Blåa Toner 6:13
3. Vaggar Mig Till Ro 8:10
4. Ett Steg Från Graven 7:52
5. S.M.E.L. (Sanning, Myter eller Lögn) 3:55
6. Ber Om Nåd 4:55
7. Lång Tripp 7:20
8. In Aeternum (Et Semper) 6:38
9. Jonzos Bolero 5:50
Mer om Bandet:
Facebook
Hemsida
Support The Bands You Like!!
Sammanfattningsvis blir det urstarka tre Ess av fem möjliga. Mest för att plattan gör mig glad och det känns lite som att komma hem. Det drar i det nordiska på något sätt.
