Jaha, dags för en summering av året som gått. Det har varit en hel del bra som ramlat ut under året, även om det för egen del spontant känns som om förra året var en aning starkare. Mest för att det var ett par tunga släpp med gamla favoriter. Dock har 2014 varit ett år med en hel del nya trevliga bekantskaper. Som traditionen här är, så kör jag en topp 13 lista bland plattorna, helt utan någon inbördes rangordning, och jag håller mig till de som jag har recenserat och som sedan fortsatt att ge mig audiovisuell njutning.
Vilket i sig innebär att det finns ytterligare en hel del plattor som skulle ha kunnat kvala in på listan... Så som vanligt, vill ni ha chansen att hamna på
Spade Ess årstopplista, se till att skicka in ert material i någon form.
I övrigt kan jag bara konstatera att det varit lite upp och ner med inspirationen under året. Både vad gäller bloggandet och träsnideriet.Men jag hoppas att 2015 blir ett uppsving på båda fronterna. Att komma över bra musik hjälper givetvis till.
Vi börjar i Blues deltat, fast i två olika hörn. Först ut på listan blir
John the Conqueror med sin simpla träsklblues som skär rakt in i hjärtat.
Sedan har vi lite tyngre och häftigare tongångar från Leksand, med
Le Betre. "Same same but different", skulle man kunna säga.
Samma grund, men två olika uttryck.
Sedan har vi ett par veteraner inom doomgenren,
Electric Wizard, som passade på att släppa en platta som bara växte och växte.
Hypnos, ett Svenskt debutantgäng som sparkade liv i det tidiga
Judas Priest soundet med bravur, med en väl avvägd dos kärlek och spelglädje gjorde man det till sitt eget.
Personliga favoriterna i
Rival Sons släpper nytt. Skulle räcka långt bara det. Inte så direkt, men vilken pärla det visade sig vara.
Alonzo, även han har bevistat årssummeringen tidigare. Punkens grand ol' man fortsätter att vara aktuell och utveckla sig.
Så, äntligen.
Supralunars debut trillade ner under året, och det känns väldigt skönt att säga att den höll måttet till den milda grad att den även hamnade på denna lista.
Även de gamla favoriterna i
Abramis Brama släppte nytt. Som verkligen imponerande... Kan det räcka till en topplacering?
California Breed är en skiva som snurrat rätt flitigt, särskilt under sommarmånaderna.
Franska vännerna i
Barabbas slog till igen. Det är något med deras musik som jag inte kan väja för.
Volume IV från USA gav våren ett riktigt röjigt soundtrack, som har återkommit en hel del under året.
Tre Australiensare, bättre kända som
Child, satte lite värme på sommaren.
Band of Skulls får avsluta listan för året. Snyggt blandad gitarr-rock som passar lite närsomhelst.
Så det får bli årets lista, det finns en hel del andra som skulle ha kunnat kvala in, men dom har jag som sagt inte recenserat här. Nu får vi bara luta oss tillbaka och se vad nästa år ger.
GOTT NYTT ÅR!
Det har varit en lång väntan men Äntligen är den över.
Sammanfattning:
