Recension : Supralunar - Ghosts

Supralunars andra platta, Ghosts, har funnits ute en stund på Spotify, men kommer nu i morgon i fysiskt format.

Att grabbarna i bandet har ett öra för bra musik är en underdrift, det finns en salig blandning av lån från tidigare storheter, men man lånar med finess och lyckas väva in de små diamanterna i sitt eget Supralunar DNA.

Allt från det inledande Ozzy osande riffet till de svängiga Beatles melodierna och mer därtill. Nya plattan tar återigen sin avstamp i 70-talet, men det som på förra plattan var mer renodlat partyglammande har här fått en lite hårdare och mörkare ton. Man har fört in lite svärta i mixen som i mina öron bara är av godo. Utan att för den skull tappa sin radiovänlighet, för det är tidlös Rock som skulle kunna hamna högt på radiolistor om det nu fanns någon rättvisa i den mediala världen.


Förutom alla svängiga låtar innehåller skivan även en rejäl powerballad, "My Epiphany", som framförs som duett tillsammans med Noelle LeBlanc. Suverän sång och ett rent otroligt gitarrsolo.

Jag kan inte annat än att, precis som debuten A New Hope, ge denna platta en stabil 4:a.
Ghosts cementerar Supralunar som ett stabilt band som fortsätter leverera både svängiga låtar och ett skönt "swagger", och nu med lite extra skuggor i hörnen. 

Album Rating: 4/5
Favourite Tracks: All The Angels & Ghosts

Label: BMP Records

Release: February 1, 2019

For More Info Visit:

https://www.facebook.com/supralunar/
http://www.supralunar.com/
Spotify

Tracks:
1     Life     4:17
2     Ghosts     5:02
3     All The Angels     4:17
4     Superfast Train     3:13
5     My Epiphany     5:27
6     Be Gone (Ghosts II)     4:00
7     No More Days     3:57
8     To The Lions     4:03
9     For the Greater Good of Rock' Roll     3:39
10   Hades' Reign (Ghosts III)     6:09

In Swenglish:
Supralunar's second album, Ghosts, has been out there for a while on Spotify, but comes in physical format tomorrow.
The fact that the guys in the band have an ear for good music is an understatement, there is a blissful mix of loans from previous giants, but they borrows with finesse and manages to weave these small diamonds into their own Supralunar DNA.
Everything from the initial Ozzy riff on the first song to the swinging of Beatles melodies and more to it. The new album once again takes of from the 70s, but whast on the previous album was more purely party glam, has here received a slightly harder and darker tone. They have brought in some darkness to the mix, which in my ears is only of good. Without losing their radio friendliness, because this is timeless Rock that could end up on radio lists anywhere if there was any justice in the media world.
In addition to all the swinging songs, the album also includes a grand power ballad, "My Epiphany", which is performed as duet together with Noelle LeBlanc. Great song and a truly incredible guitar solo.
I can't do anything else, just as with the debut A New Hope, give this album a stable 4 in rating. Ghosts cement Supralunar as a stable band that continues to deliver both swinging songs and a nice "swagger", and now with some extra shadows in the corners.

Dagens musiktips : Supralunar - For The Greater Good Of Rock'n'Roll

Sweden Rock aktuella, rockande och helt underbara Supralunar släpper ny singel och video.
"For The Greater Good Of Rock'n'Roll" är en 80-tals osande, humoristisk hyllning till Rock n Roll, utspelad i en School of Rock miljö.
Perfekt för en solig fredag som i dag. Eller vilken dag som helst egentligen. Bandets andra fullängdare, Ghosts, är planerad att komma ut någon gång senare i år.



Facebook
Hemsida

Stoppa Pressarna! Supralunar släpper ny video

Grabbarna i Supralunar ligger inte på latsidan utan släpper nu ännu en video. Som vanligt när det kommer till dem så gör man det med en stor dos självdistans och humor. Som man säger i amerikat, tungan i kinden. :-) Funkar riktigt bra såhär en Fredagseftermiddag.

Summering av 2014

Jaha, dags för en summering av året som gått. Det har varit en hel del bra som ramlat ut under året, även om det för egen del spontant känns som om förra året var en aning starkare. Mest för att det var ett par tunga släpp med gamla favoriter. Dock har 2014 varit ett år med en hel del nya trevliga bekantskaper. Som traditionen här är, så kör jag en topp 13 lista bland plattorna, helt utan någon inbördes rangordning, och jag håller mig till de som jag har recenserat och som sedan fortsatt att ge mig audiovisuell njutning.
Vilket i sig innebär att det finns ytterligare en hel del plattor som skulle ha kunnat kvala in på listan... Så som vanligt, vill ni ha chansen att hamna på Spade Ess årstopplista, se till att skicka in ert material i någon form.

I övrigt kan jag bara konstatera att det varit lite upp och ner med inspirationen under året. Både vad gäller bloggandet och träsnideriet.Men jag hoppas att 2015 blir ett uppsving på båda fronterna. Att komma över bra musik hjälper givetvis till.


Vi börjar i Blues deltat, fast i två olika hörn. Först ut på listan blir John the Conqueror med sin simpla träsklblues som skär rakt in i hjärtat.
Sedan har vi lite tyngre och häftigare tongångar från Leksand, med Le Betre. "Same same but different", skulle man kunna säga.
Samma grund, men två olika uttryck.

Sedan har vi ett par veteraner inom doomgenren, Electric Wizard, som passade på att släppa en platta som bara växte och växte.
Hypnos, ett Svenskt debutantgäng som sparkade liv i det tidiga Judas Priest soundet med bravur, med en väl avvägd dos kärlek och spelglädje gjorde man det till sitt eget.




Personliga favoriterna i Rival Sons släpper nytt. Skulle räcka långt bara det. Inte så direkt, men vilken pärla det visade sig vara.

Alonzo, även han har bevistat årssummeringen tidigare. Punkens grand ol' man fortsätter att vara aktuell och utveckla sig.





Så, äntligen. Supralunars debut trillade ner under året, och det känns väldigt skönt att säga att den höll måttet till den milda grad att den även hamnade på denna lista.

Även de gamla favoriterna i Abramis Brama släppte nytt. Som verkligen imponerande... Kan det räcka till en topplacering?



California Breed är en skiva som snurrat rätt flitigt, särskilt under sommarmånaderna.

Franska vännerna i Barabbas slog till igen. Det är något med deras musik som jag inte kan väja för.

Volume IV från USA gav våren ett riktigt röjigt soundtrack, som har återkommit en hel del under året.

Tre Australiensare, bättre kända som Child, satte lite värme på sommaren.

Band of Skulls får avsluta listan för året. Snyggt blandad gitarr-rock som passar lite närsomhelst.

Så det får bli årets lista, det finns en hel del andra som skulle ha kunnat kvala in, men dom har jag som sagt inte recenserat här. Nu får vi bara luta oss tillbaka och se vad nästa år ger.

GOTT NYTT ÅR!

Nakenchock - Supralunar style

Grabbarna i Supralunar går all in, eller all off om ni hellre vill det och visar den nakna sanningen i sin senaste video, "She Wanted All". Och vem är jag att förvägra världen en skön nakenchock.



Läs mer om videon på Rocknytt.

Recension - Supralunar : A New Hope

Äntligen!
Eller rättare sagt, om tio dagar ligger den här lilla plattan i en skivdisk nära dig.
Väntan har varit lång, men nu är Supralunars debut, A New Hope, äntligen här. Vad det gäller recensionen av skivan, så har jag väl redan sagt så gott som allt redan tidigare, i samband med de smakprov som ramlat ut från bandet under väntetiden. Men nu får vi hela härligheten på ett bräde.

Korten på bordet, jag var en aning nervös för att skivan inte skulle hålla måttet för mina högt satta förväntningar, men det visade sig inte vara nödvändigt.
Det finns mycket att hämta i den här sjudande rockgrytan, för alla och envar.

Eller kanske inte riktigt alla, jag vet en och annan dödsmetallare som kanske skulle ha invändningar, men det är deras förlust.

Min första spontana reaktion är, lite som jag inbillar mig att det var när band som Slade, Sweet och T-rex klev ut från den engelska pub och klubb scenen och erövrade världen någon gång på 70-talet.
Det är svängig rock/hårdrock/glam med klara popreferenser.
Min direkta känsla är som sagt, att detta är musik som har sina rötter i England, och föruom ovan nämnda referenser, så skönjer jag en hel del Beatles och även lite Gerry and the Pacemakers (vet inte riktigt varför men så är det?) för mitt inre.
Men det finns givetvis en egen svensk touch i det hela, lite som The Ark när dom var som bäst. Supralunar bjuder även på latinska rytmer i den underbara låten "La Diabla". För att inte tala om alla småtrevliga taktbyten och sköna stick som florerar runt på hela plattan. En mycket varierande skiva utan att vara splittrad.Vilket gör att den både är lättlyssnad och enkel att ta till sig, men det finns ändå tillräckligt med djup för att man skall vilja återkomma.

Det är glad, lättlyssnad och munter musik, till och med i låtar som "Right vs Wrong" när det inte nödvändigtvis är ett positivt ämne som behandlas, har en positiv känsla överlag.
Rak feelgood rock n roll! Glam utan vare sig glitter och mascara eller Los Angeles dekadenta rock'n'roll Klichéer. Mer skinnjacka och jeans än teatraliska poser och yviga gester. Lite mer moget, framför allt när det kommer till texter, utan att därigenom förlora glimten i ögat.
Musik som jag tror gör sig riktigt bra live. Vilket för in mig på det för mig lite pinsammare området, att jag lyckats missa alla deras spelningar i trakten. Bättring på det!

Petri, Georgios och Johann har lyckats få till en riktigt skönt svängig platta som det är svårt att låta bli att spela en gång till, och en gång till...
Den gör mig glad, och jag övertygad att A New Hope kommer att glädja de flesta som tar sig tiden att lyssna. Särskilt som det är så lätt att lyssna på den. funkar i de flesta lägen. På kontoret lika väl som på partyt.
Jag återkommer hela tiden till glädje och positivitet, i alla möjliga former, vilket för mig blir det sammanhållande intrycket av skivan, och det trots att det inte bara är upptempo och glada texter. Även om jag inte ger den full pott, så är det riktigt nära redan nu. Fråga mig om ett halvår igen, så kanske jag har ändrat mig, för jag vet att detta är en skiva som kommer att spelas en hel del i framtiden.
A New Hope, mina damer och herrar, A New Hope!



Sammanfattning:
Betyg: 4/5 Ess
Favoritspår: La Diabla
Skivbolag: Dead End Exit Records
Release: 14:e Nov 2014




Bandet består av följande lirare:
Petri Tuulik : lead vocals & guitar
Georgios Vamvatsicos : bass & harmony vocals
Johann Enoksson : drums & harmony vocals

Tracklist:
        1. People Like Us
        2. Nine Candles
        3. Once We Were Kings
        4. La Diabla
        5. Theatrical
        6. She Wanted All
        7. Alternate Sun
        8. She Won’t Let Me Down
        9. End Of Story
        10. I’ll Cover You
        11. Right vs Wrong
        12. Supralunar

01. Our motherash

02. Ocean deep

03. Equators

04. Depth of the sun

05. Humans

06. With eyes wide open

07. The drum

08. Bound to be machines

09. Trails and passes

- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

01. Our motherash

02. Ocean deep

03. Equators

04. Depth of the sun

05. Humans

06. With eyes wide open

07. The drum

08. Bound to be machines

09. Trails and passes

- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

Facebook
Hemsida

Support The Bands That You Like!

Stoppa Pressarna - Snart är den här... Supralunars debut

Snart är den här, Supralunars debut, A New Hope.
En platta som jag nu har väntat rätt länge på. Det är snart två år sedan jag först snubblade över bandet och fastnade för deras glädjefulla rock n roll. Så pass länge sedan, att jag nästan blir lite ängsligt nervös inför släppet.
Men nu den 14:e November ramlar den ner på skivdiskar runt om i landet. Så väntan är nästan över. Självklart, som den ödmjuka person jag är, så antar jag att man just valt just detta datum för att just göra min väntan mindre plågsam. Då det inte riktigt blir två års väntan, för den första artikeln om bandet här på Spader Ess var 14:dec, 2012. Det, eller för att hinna ha chansen att bli årets (ljud)julklapp. :-)

Men jag tror inte att jag behöver vara nervös. Teaservideon till plattan gör att jag kan sova gott tills dess i alla fall, för det låter jäkligt stabilt. Gött mos!

Spader Ess Tipsar - Lill-lördag med Supralunar och The Quireboys

Imorgon Onsdag, aka Lill-lördag, så kommer bloggfavoriterna Supralunar att ställa sig på scenen tillsammans med Close Quarters och The Quireboys. Allt detta komer att ske på klubb Black Carpet på Göta källare i Stockholm.

Då det dessutom är gratis Entré så är nog stalltipset att komma i tid.

Stoppa Pressarna! - Konserttips

Den 28:e Maj kommer att bli en höjdarkväll om man befinner sig i Black Carpets lokaler i Stockholm (Göta Källare).

Kvällen kommer att bjuda på inte mindre än 3 stenhårda och svängiga band. Supralunar, Katla och Abramis Brama.

Stoppa Pressarna! Supralunar är på gång.

Den som läst här på bloggen vet att jag ser fram med spänning emot att Stockholmsbandet Supralunar skall släppa sin första fullängdare och då bara baserat på ett par
saker. Ett par låtar som läckt ut i videoform samt den tidigare EP:n "Unzip to Rock" samt att grabbarna i bandet är så ruskigt trevliga. Oslagbar kombo med andra ord, medryckande musik framförd av sköna lirare.

Så, då gör det mig extra glad i hjärtat att kunna meddela att Georgios, Petri och Johan äntligen landat ett skivkontrakt som möjliggör att man kan släppa den efterlängtade debuten ”A New Hope”. Skivbolaget i fråga är Malmöbaserade Dead and Exit Records. Grattis till både bolag och band. Nu blir det förhoppningsvis snart åka av….

Dagens Musiktips - Supralunar : Nine Candles

Ett av de band som jag hade hoppats skulle släppa album i år, Supralunar, har tyvärr blivit försenade med sin skiva, men man är i startgroparna och så fort allt faller på plats så kommer man att komma med sin fullängdare. Den som väntar på något gott....

Under tiden vi väntar så släpper man  idag sin senaste video, "Nine Candles", lite lugnare än videon som var Dagens Musiktips förra gången det begav sig, men fortfarande en riktigt bra och fet låt som bara ökar önskan att höra resten. För att inte tala om hur skön videon är.
Har inte haft nöjet att se dem live heller, men någonting säger mig att det kan vara en rätt ösig tillställning, så det är väl bara att lägga till det till önskelistan.



Mer info om Supralunar:
Facebook
Hemsida
Dessutom kan du höra tre av låtarna på kommande albumet på Soundcloud. Förresten, nämnde jag att jag ser fram mot fullängdaren? :-)

Summering av 2012

Så här års är det ju läge för lite reflektioner på året som har gått. För bloggens del har detta varit året då jag trappade upp bloggandet ett snäpp, någon gång i Maj, vilket resulterat i fler besökare och en hel del sköna nya kontakter. Med andra ord, det har varit riktigt roligt. Tack allihopa!
Det har dessutom betytt att det blivit en del mer att recensera vilket även det är riktigt rolig. Tack även för det! Precis som P3 älskar jag ny musik, bara lite annan än dom, för det mesta. :-)

För om inte annat, så har det varit en vansinnigt massa bra musik och en hel del som varit beyond bra för att använda mer exotiska ordval.
Så en liten lista på de 13 (givetvis) skivor som gjort störst intryck på mig i år, helt utan någon form av inbördes rangordning. Runt dessa finns en hel uppsjö med band som bubblar och trycker på.

 Factory Brains, vilken debut. För att inte tala om live-framträdandet som förband till Rival sons

Gammal är äldst heter det ju. Tom Waits tillbaka och det med råge.

 Efter förra årets maxade platta så är Rival Sons tillbka med en otroligt stark platta. Inte lika omedelbar som den förra men den växer.

Grekiska Nightstalker har något visst. Inte årets bästa men bra nog. Otroligt charmig.

Graveyard gör det igen, vad mer kan man, eller behöver man, säga. Världsherravälde nästa!

Mamont, en ny frisk fläkt av kvalitetsrock från Sverige som knockade mig, då jag inte hade några som helst förväntningar.

 Psykbryt svingar punkens fana högt. Att man dessutom är släkt med sångaren gör ju inte saken sämre.

Witchcraft tillbaka igen med en giv som verkligen slåss om årets bästa platta.

 Dessa två plattor av Ufomammut väljer jag väl nästan att se som en. Men vilken platta det blir då. Ett riktigt mastondontverk av de konstnärliga Italienarna.
Lite ledsen att jag missade deras spelning i Oktober.

Två Amerikanska band, Venomous Maximus och Black Cowgirl, som jag upptäckte i år och som verkligen slagit mig totalt med sin sköna rock

Släppet som var så efterlängtat och dessutom inföll på min födelsedag. Year Of The Goat. Många har varit besvikna och tyckt att den inte riktigt levde upp till löftena som deras tidigare EP givit. Dock inte jag. Jag är mer än nöjd med denna episka platta.


Jag kan bara konstatera att detta varit ett bra musikår, inte minst för de Svenska banden. Nu är bara nästa problem att hinna införskaffa de, av dessa album som jag inte ännu hunnit lägga mina smutsiga fingrar på, innan nästa års godingar börjar ramla in. Får väl sättas upp på önskelistan (Hint, Hint). :-)

Så, vad har vi då att se fram emot inför nästa år? Jag måste erkänna att jag inte har blixtkoll på vad som komma skall utan tar det vartefter. Dock vet jag om ett par skivor som jag hoppas skall dyka upp nästa år och som jag redan ser fram emot. The Saint James Socitey, Supralunar, Ghost och The Quill. Vem vet, med lite tur blir det recensioner, både av dessa och förhoppningsvis många fler.

Jag ser redan fram emot ett rockande 2013, förhoppningsvis fyllt med massor av go musik!

Dagens Musiktips - Supralunar

Stockholmsbandet Supralunar bjuder på svängig Rock n Roll med stora doser av 70-tals glam med en rejäl dos blues och helt befriat från paljetter.
Tider då Glam-rock inte var synonymt med paraplydrinkar och neonfärgad spandex,som på 80-talet, utan som rockgudarna hade tänkt sig att den skulle vara, lite skitig, mycket svängig och rolig utan att vara fånigt.

Det rullar, det svänger. Detta är musik som gör en glad. Partymusik med bra texter.
Ger mig stundtals lite tankar mot The Ark, när dom var som bäst, fast på steroider, mycket tyngre, bättre och utan det teatraliska (givetvis har Supralunar en låt med titeln "Theatrical", antagligen bara för att jävlas med mig. :-)) . Ger mig även lite känsla av The Darkness minus falsettsång och fånerier. Men förstå mig rätt, det är samtidigt väldigt modernt och dessa liknelser haltar lite känner jag, så deras egen beskrivning kanske sammanfattar det hela bäst: Det är vad du skulle få om du skickade Foo Fighters tillbaka i tiden utklädda till The Sweet.

Bandet består av Petri Tuulik på sång och gitarr, Georgios Vamvatsicos på bas och Johann Enoksson på trummor.

Det här är riktigt, riktigt bra. Nu har jag bara hört ett par låtar, bland annat EP:n "Unzip to Rock" som man släppte tidigare i år och som kan avnjutas på Spotify, men framför allt den lilla album-teasern, "People Like Us" som släppts inför fullängdaren som håller på att färdigställas och troligen kommer ut första kvartalet 2013.
Håller sedan bara resten av skivan samma kvalitet som det jag hittills har hört så är jag benägen att redan nu boka en plats för Supralunar högt på nästa års favoritlista. Om det nu blir något nästa år förstås. Den som lever får se, annars ses vi förhoppningsvis nästa evolution :-)

Mitt tips till er alla, spetsa öronen och håll utkik efter Supralunar, om inte annat här, för det kommer jag att göra och jag är ganska övertygad om att detta inte är sista gången jag får anledning att skriva om dem.  Men tills dess, här är People Like Us. Men jag varnar er, denna låten fastnar lätt i hjärnan...



Mer info och ett par låtar till hittas på deras hemsida.