Recension : The Midnigt Ghost Train - Cypress Ave.

Äntligen dags för ett helt nytt albumet från våra Kansasbröder i The Midnight Ghost Train.Och som start på den här recensionen, skulle jag vilja citera. "Toto, jag tror att vi inte är i Kansas längre", eftersom blytunga ångmotorn som vi känner som TMGT, har gjort en spårväxling och åkt ner i ett kaninhål till en helt annan plats.Och vilken vacker plats det är. Det mäktiga ångdrivna, inget nonsens, gritty full head on power rock och roll är fortfarande kvar, men det har blivit mer skiktat och blir därmed mer intressant. För att göra detta kort, bandet har lyckats gå från bra till fantastiskt, helt enkelt. 

Deras nya album, Cypress Ave. är en helt ny, och mångfacetterad, ljudbild från ett band som gått från vad jag tyckte var riktigt bra, till ett band som jag ser närma sig perfektion. Jag tyckte att låten "The Little Sparrow" på deras förra album, Cold Was The Ground, var en spännande utflykt från deras vanliga tunggung. Vilket gör att jag blir mäktigt imponerad att man vågar sig ut ännu längre på denna gren och utforskar helt andra soniska landskap. Episkt och modigt.Allt detta ger plattan en otrolig variation. Man närmar sig livet själv på något vis. För om det är något jag har lärt mig under livet, är det att det i början kan kännas väldigt svart och vitt, men när man varit med en stund så ser man att livet har en mer varierad palett. Och det är vad jag hör i TMGTs nya album. Mångfald, liv, reflektion och möjlighet att växa, precis som mänskligheten.Stora ord. Ja, jag erkänner, men jag har alltid sagt att det finns kraft i musik, och det är vad jag känner när jag lyssnar på plattan.Vi är vana vid ett mer solitt och genomgående hårdare sound från TMGT, men här får vi även en andra dimensioner (utan att förlora den ursprungliga kraften) där även en mer lågmäld energi får plats. Ett band i förvandling som vågar experimentera.  

Om man bryter ned det hela till att bara lyssna på alla separata komponenter, som bas, trummor, gitarrer och sång, så vore det i sig ganska enkelt att säga att det här är ett bra album. Allt är i sig  mästerligt. Men när man  lyssnar på hela shebangen sammanhållet så vill jag nog påstå att det här albumet är ett mästerverk. Lägg därtill den sköna bluesiga, kraftfulla grundplattan som allt vilar på, till den mästerligt melankoliska tonen. Det spänner från riktigt ösigt, som i öppningen "Tonight" till milt och sprött som "I Cant let You Go". Även en mellanlandning till Hip-Hopens ursprung under 70-talet i "The Boogie Down" som skulle kunna ha ingått i soundtracket till den underbara Netflixserien The Get Down. Till och med en aning jazzsvingande Tom Waits vibbar. 

Men för att göra ännu ett filmcitat: Grabbar, ni hade mig redan vid "Red Eyed Junkie Queen", första singeln. 

The Midnight Ghost Train, har i mina ögon fått till en fullpottare. Jag har en pågående lista med sånger, favoritlåtar att ta med till en öde ö, och det är inte så ofta jag lägger till ett helt album till den listan, men jag tror nog att jag gör det i detta fallet. Och med en promobild som den ovan, ja då känner jag att ett fyrtal inte räcker till, utan jag får smyga fram det extra esset ur rockärmen. Betyget blir med andra ord 5/5 starka Ess. Ett måste!

Sammanfattning:
Betyg 5/5
Favoritspår: Alla!!
Skivbolag: Napalm Records
Release: 28:e Juli 2017

For More Info Visit:
Facebook
http://themidnightghosttrain.com/

Band Members:

Steve Moss - Guitar / Vocals
Brandon Burghart - Drums
Mike Boyne - Bass 

Dagens Musiktips : The Oyster Experience

Ni vet, i det där parallella universumet, där allt kan hända som inte hänt här. Som till exempel att Jim Morrison aldrig dött och The Doors fortsatt att göra musik, ja då kunde ha ha låtit lite som The Oyster Experience.
Jag vet egentligen ganska lite om bandet. Dom är från Tyskland och släppte sin första EP 2013, och det är den som jag hört, men som jag förstår det är man i detta nu inne i studion för att spela in sin debut platta.

Musiken är sugande, spejsig, svängigt psykedelisk bluesrock. Sångaren låter ömsom som om Tom Waits och Jim Morrison hade fått ett kärleksbarn som man låtit växa upp i den Tyska Krautrockens varma armar. Och även om jag hittar många Doors referenser i musiken så är det en mer blytung och uppdaterad variant. Skall jag hitta några referenser till nutida musik, så får jag lite av samma känsla som jag får av Dead Soul.
Riktigt bra med andra ord. Hoppas verkligen att jag får chansen att höra mer av dessa herrar. Deras Demo och EP kan man ladda ner gratis från deras hemsida.



Hemsida

Summering av 2012

Så här års är det ju läge för lite reflektioner på året som har gått. För bloggens del har detta varit året då jag trappade upp bloggandet ett snäpp, någon gång i Maj, vilket resulterat i fler besökare och en hel del sköna nya kontakter. Med andra ord, det har varit riktigt roligt. Tack allihopa!
Det har dessutom betytt att det blivit en del mer att recensera vilket även det är riktigt rolig. Tack även för det! Precis som P3 älskar jag ny musik, bara lite annan än dom, för det mesta. :-)

För om inte annat, så har det varit en vansinnigt massa bra musik och en hel del som varit beyond bra för att använda mer exotiska ordval.
Så en liten lista på de 13 (givetvis) skivor som gjort störst intryck på mig i år, helt utan någon form av inbördes rangordning. Runt dessa finns en hel uppsjö med band som bubblar och trycker på.

 Factory Brains, vilken debut. För att inte tala om live-framträdandet som förband till Rival sons

Gammal är äldst heter det ju. Tom Waits tillbaka och det med råge.

 Efter förra årets maxade platta så är Rival Sons tillbka med en otroligt stark platta. Inte lika omedelbar som den förra men den växer.

Grekiska Nightstalker har något visst. Inte årets bästa men bra nog. Otroligt charmig.

Graveyard gör det igen, vad mer kan man, eller behöver man, säga. Världsherravälde nästa!

Mamont, en ny frisk fläkt av kvalitetsrock från Sverige som knockade mig, då jag inte hade några som helst förväntningar.

 Psykbryt svingar punkens fana högt. Att man dessutom är släkt med sångaren gör ju inte saken sämre.

Witchcraft tillbaka igen med en giv som verkligen slåss om årets bästa platta.

 Dessa två plattor av Ufomammut väljer jag väl nästan att se som en. Men vilken platta det blir då. Ett riktigt mastondontverk av de konstnärliga Italienarna.
Lite ledsen att jag missade deras spelning i Oktober.

Två Amerikanska band, Venomous Maximus och Black Cowgirl, som jag upptäckte i år och som verkligen slagit mig totalt med sin sköna rock

Släppet som var så efterlängtat och dessutom inföll på min födelsedag. Year Of The Goat. Många har varit besvikna och tyckt att den inte riktigt levde upp till löftena som deras tidigare EP givit. Dock inte jag. Jag är mer än nöjd med denna episka platta.


Jag kan bara konstatera att detta varit ett bra musikår, inte minst för de Svenska banden. Nu är bara nästa problem att hinna införskaffa de, av dessa album som jag inte ännu hunnit lägga mina smutsiga fingrar på, innan nästa års godingar börjar ramla in. Får väl sättas upp på önskelistan (Hint, Hint). :-)

Så, vad har vi då att se fram emot inför nästa år? Jag måste erkänna att jag inte har blixtkoll på vad som komma skall utan tar det vartefter. Dock vet jag om ett par skivor som jag hoppas skall dyka upp nästa år och som jag redan ser fram emot. The Saint James Socitey, Supralunar, Ghost och The Quill. Vem vet, med lite tur blir det recensioner, både av dessa och förhoppningsvis många fler.

Jag ser redan fram emot ett rockande 2013, förhoppningsvis fyllt med massor av go musik!

Grattis!! - SpaderEss - Tom Waits

Idag fyller jag år, säg Grattis!

Så då har man sedan denna dag 1966 släpat sig fram över denna jord och det har så långt varit kul mest hela tiden.

Musik har sedan 10-12 årsåldern varit en viktig del i mitt liv, även om jag till min egen sorg, men mest av lathet, aldrig spelat instrument själv.

Jag fick en kassettradio av mina föräldrar med ett par Elvis kassetteter och det var väl där någonstans det började. Att man sedan tidigt lärde sig att göra en enkel ståltrådsantenn så att man kunde få in Radio Luxemburg försämrade inte läget. Det var även där som jag hörde att Elvis dött...
Sedan upptäcktes Thin Lizzy, Kiss och Motörhead och på den vägen var det med kortare nedslag i Punk och Reggae. Under 80-talet blev det mer musik i den bubblande musikgrytan Mönsterås, men det skriver jag om i serien Let the Good Times Roll... Sedemera blev det flytt till Stockholm, kärlek och familj. På den vägen är det...
Nu kör vi vidare...

Nu har jag ju inte denna dagen helt för mig själv, utan delar den broderligt med geniet Tom Waits, som fyller 63 år. Vilket i sig kan tolkas som att han har varit mitt förband. :-)
Med sin whiskyindränkta röst och sin egensinniga musik trollbinder han med sina sköna, ibland groteska, texter.

Framför allt är jag väldigt glad för att han fortfarande är rejält vital och skriver nya låtar. Särskilt som senaste plattan är en av de bästa på länge. Go Tom!





Nu är inte allt solsken denna dagen, den 7:e December är även dagen då Japanerna anföll Pearl Harbor 1941 och 1984 så körde Vince Niel sin bil in i en stolpe på fyllan och i kraschen dog Hanoi Rocks trummis Razzle. Det är även dagen då min Mor dog.

Man kan inte förneka en bra låt... - Jersey Girl

Jersey Girl är för många en ruggigt bra låt av Bruce Springsteen från 1984.
Men redan innan så var det en ruggigt bra låt av Tom Waits från 1980, som skrev den till/med sin kommande fru. En av Tom Waits mer ömma låtar, som när den framförs med den innerlighet den förtjänar är magisk i sin enkelhet. 

Inte ens Bon Jovi lyckats förstöra den.

Tom Waits - Originalet


Bruce Springsteen - Den mest kända versionen


Pearl Jam - Underbart som vanligt




Bon Jovi - Mehhh, försöka duger, men inte ens dom kunde förstöra låten.


Melissa Etheridge (Värt att notera, i början tillskriver även hon felaktigt låten till Bruce Springsteen)

Dagens Musiktips - Tom Waits

Den oefterhärmlige Tom Waits släppte idag en video från sitt senaste album Bad As Me. En vacker och talande video till en väldigt bra låt (från en tillika bra skiva). 

Varsågoda, njut av lite samhällskritik i Hell Broke Luce