Recension : Peter Martinsson Group : Changes

Den som läst här en längre tid vet att jag spenderade mina musikaliskt normsättande tonår i Småländska Mönsterås. En liten håla på ostkusten med ett oroligt musikliv för sin storlek. Där fanns då en på gränsen till mytomspunnen gitarrist, Peter Martinsson, med lokala storheter som Plebb och Purple Haze som musikalisk språngbräda. Trots att jag under en tid umgicks flitigt med hans bror Tony "Flapp" och Peters gitarrpartner i Purple Haze, Leif Bergqvist, så tror jag att inte att jag någonsin direkt umgicks med honom. Förutom att se en del live uppträdanden i olika konstellationer.

Just livespelningar på Oknö, med antingen Purple Haze eller Jerusalem, tror jag faktiskt tävlar om att vara min första riktiga Rock liveupplevelse.



Men nog om det, vi lämnar nostalgin och koncentrerar oss på nuet.
Såhär flera år senare fortsätter Peter Martinsson, sedan 2012, skapa livsbejakande musik med en del av sina gamla vapendragare från svunna tider. Numer med mestadels instrumental musik under namnet Peter Martinsson Group (PMG).
Deras första platta recenserades här, men nu är det gruppens tredje alster Changes som landat på skivtallriken. Basen är gitarrbaserad (?:-)) instrumental rock som rör sig genom både Rock, Metal, Jazz och Blues. Nya skivan har även stänk av folkmusik, lite baktakter och en del orientaliska toner i mixen. Jag är ingen storkonsument på just instrumental musik, även om jag stundtals gillar att ha det i hörlurarna, särskilt på jobbet eller liknande.

Här är det givetvis gitarren i fokus, även om bandet som helhet gör riktigt bra ifrån sig. Inga duvungar precis, utan kompetenta veteraner var för sig. Men som sagt, gitarren bär det tunga lasset. Och det helt befriat från egocentriska maner al'a Yngwie Malmsteen, utan det handlar om harmoni, melodi och känsla. Det handlar mer om kvaliteten på tonerna och riffen, snarare än kvantiteten. I min förra recension så drog jag paralleller till andra gitarrbändande storheter, men det tänker jag avstå från nu (även om dom givetvis kvarstår) och låta PMG stå på egna ben. Vilket dom gör med bravur.

Och vad vore ett band med Mönsterås anknytning utan en egen version av "O Store Gud"? Förutom att det är en skön tolkning av ett gammalt örhänge inom andlig musik, så gillar jag skarpt bakgrundsintrot som knyter an till hur låten kom till från början. Vi får även en cover av en cover, skulle man kunna säga i låten "Barkbrödslåten" som här i Sverige får ses som en annan typ av örhänge. I övrigt idel egna låtar. Och det är bra låtar.

För att vara en skiva som hamnat hos en som kanske inte har just instrumental musik som huvudföda, så måste jag ändå säga att den landar väldigt bra. Visst, viss färgning av nostalgi kanske kan anas, men det är en ruggigt bra skiva, som står stadigt på egna ben.
Det enda negativa jag komma på är egentligen att ibland skulle det vara roligt med lite sång. Fast som det är nu kan ju var och en skapa sina egna texter till musiken. Jag ger därför PMG 3 starka Ess och en uppmaning till alla som gillar skön gitarrmusik att kolla  in detta.
Extra roligt att få recensera två duktiga Mönsteråsband på väldigt kort tid. (The Quill här).


Skivan kommer att släppas på både CD och Vinyl.
Deras tidigare material (även gamla synder med banden Purple Haze, Plebb o Ictus) finns även på Spotify, så jag antar att nya plattan dyker upp vilken stund som helst (Alla låtar utom en från plattan finns redan i singelformat om jag inte räknat fel).

Sammanfattning:
Betyg 3/5
Favoritspår:Wildfire, Loosen up och givetvis How Great Thou Art (O Store Gud)
Skivbolag: Plebb Records
Release: 4:e September 2017

For More Info Visit:
Facebook

Band Members:

Peter Martinsson : Guitars 

Ulf Becker : Drums 

Tommy Gustafsson : Keyboard 

Kent Sandelius : Bass

Nostalgidax Level: Otroligt

Satt och snöade in lite på gamla minnen. En gång i tiden i det mörka Småland så frodades musiken i trakterna av Mönsterås (det gör den givetvis fortfarande, men nu handlar just detta inlägg om nostalgi).

I min värld var det framför allt 3 lokala band som jag kom att kretsa runt, då dom bestått av gamla kompisar. Samt att rodda/fixa för lokala band var det närmaste en rockscen man kan komma med min musikaliska talang.

N.J.B.
Från början kallade man sig Night Jammin Band och spelade Boogierock, vilket var en naturlig inriktning då större delen av bandet bestod av bikers.
När det blev förändringar i line-up:en så passade man på att sadla om till en mer klassisk hårdrock och korta av namnet och det var i den vevan som även jag klev ombord och blev någon form av allt i allo och allmän påhejare.
Här en låt från en singel släppt 1986 av bandet själva. Man gav sedan ut en LP på ett danskt bolag, Bums Records.



Denna line-up bestod av
Roger Gustafsson (Trummor)
Lars Dannesäter (Bas)
Ubbe Henriksson (Sång)
Stefan "Mulle" Johansson (Gitarr)
Peter "P-son" Andersson (Gitarr)


The Quill
Även detta band har genomgått en hel del folk genom åren och är det enda bandet av dom som faktiskt frodas i allt välmående även idag. Jolle och Chrille är dom som varit med från starten. jag har tyvärr inget gammalt ljudklipp från tidernas begynnelse i dagsläget, då min vinylsvarv är rejält nerpackad i dagsläget, men det kan komma senare.
Man har till dags dato levererat 6 st. fullängdare samt en gammal LP på samma danska bolag som N.J.B., dock då med namnet Quil 
Så här är en låt från dagens version av bandet.



Bandet består idag av:
Magz Arnar (Sång)
Christian Carlsson (Gitarr)
Jolle Atlagic (Trummor)
Robert Triches (Bas)

Boom Shanker Group
Oskarshamns baserat gäng som även detta hade viss anknytning till Bikerkulturen. Dom var det första bandet i den här Trojkan som var ner till Bums Records i Danmark och spelade in LP i Krajberg Studio utanför Åhus.






Maths Drehmer - Vocals (Den Magiska Hunden, Dweebs, Drehmer)
John Wiksten - Aucustic / Electric Guitar
Ulf Malm - Guitar / Backing Vocals
Mikael Wester - Bass
Micael Hellström - Drums


Det fanns givetvis en hel drös andra band som florerade runt, tex. Stonehenge, Bruset, Mönsterås Bluesband och Purple Haze mfl.
Musiklivet i Mönsterås med omnejd var under denna period var väldigt aktivt och vitalt och blandade friskt mellan naivitet och spelglädje, med inslag av riktigt duktiga musiker och eldsjälar allt mer eller mindre inramat av musikföreningen Rockringen.

Många är vi dessutom som  saknar den allt för tidigt insomnade Oknöfestivalen som blandade lokala talanger med något för tiden större band. Oknöfestivalen startade i Rockringens regi 1986 men hade körts i viss form redan från 1982. Den som är observant ser att 1986 även var samma år som den lite längre levande Hultsfredsfestivalen drog igång. I mina ögon var just Hultsfredsfestivalens succé en av anledningarna till att våran lilla festival gick en för tidig död till mötes...

Vem vet, någon gång kommer jag kanske att försöka skriva ner lite utförligare om denna tid och plats...