Recension - The New Alchemy : On the Other Side Of Light

Jag har redan haft titellåten från The New Alchemys senaste platta "On the Other Side Of Light"som ett Dagens Musiktips, vilket den var väl värd för det är en riktigt vettlöst skön och bra låt. Nu är det hela skivan som skall granskas, och då blir kanske inte utlåtandet fullt lika positivt, eller?

Till att börja med, gruppen består av den högaktuelle och störtsköne Ebbot Lundberg, tillsammans med Per Svensson som levererar en psykedelisk smekning för sinnena. Skivan är et drygt 40 minuters psykedeliskt epos som sveper över 5 låtar som man skapar tillsammans med Mats Gustafsson, Clay Ketter och Patrik Caganis.

.

Delar av Skivan skall enligt pressmaterialet dessutom ha skapats vid Ale Stenar och ett hemligt rymd observatorium i Råö. Så kom inte att säg att man gör allt man kan för att få till de kosmiska vibrationerna. 

Det är ingen lätt skiva att recensera. Å ena sidan har vi ett par riktigt tunga och mörka låtar som svänger loss något vansinnigt. Å andra sidan har vi ett par låtar som är ungefär så långt ifrån radiovänliga det går. Därmed inte sagt att det är dålig, bara något mindre lättsmält. Skall jag kunna ge er någon form av referenser så tänk er The Doors i sina mest flummiga stunder korsat med Pink Floyd i sina mest Psykedeliska dagar. Då närmar vi oss, men det är bara att konstatera att man inte nöjer sig med att vara psykedeliska, man mer eller mindre nystartar och omdefinierar genren, och då menar jag inte enbart den svenska delen utan överhuvudtaget.

Det är mörk och eftertänksam psykedelika, inte den glättigare och popigare varianten. Ibland på gränsen att man undrar hur Ebbot mår egentligen, det är rejält långt från den glade och mysige liraren vi fått sett i TV-programmet "Så Mycket Bättre" nu under hösten. Men det har en suggestiv lockelse som drar in lyssnaren i ett eget universum som tycks ha Ale stenar som sin mittpunkt, som allt annat kretsar runt.

Mitt räd är att var och en bör ta sig en tur in i detta universum och utforska det åtminstone en gång. Men kom ihåg, jag garanterar inte hur detta kan påverka lyssnaren, för det här, inbillar jag mig, är det närmaste man kan komma en syratripp om man inte använder droger. Det är med andra ord antagligen inte var mans kopp av Thé....

Jag ger skivan 3 ganska starka, om något flummiga, Ess. Hade kunnat bli ett högre betyg om det funnits någon eller några låtar till av titelspårets kaliber. Nu har improvisationslåtarna ett lite för stort övertag.

Sammanfattning:
Betyg: 3/5
Favoritspår: On The Other Side Of Light och Silver Chain
Skivbolag: Subliminalsounds
Release: 25:e Oktober 2013



Bandet består av följande lirare:
Per Svensson
Ebbot Lundberg
Mats Gustafsson
Patrik Caganis
Clay Ketter

Tracklist:
1. Solar Eclipse
2. Creatures
3. On The Other Side Of Light
4. Silver Chain
5. Extra Terrestrial Blues
Mer om Bandet:
Facebook

Support The Bands You Like!!

Spader Ess och Hip Hoppen

Det är inte så att jag direkt ogillar Hip-Hop, det är nog mer det att jag inte direkt gillar det heller. Eller rättare sagt, det finns Hip-hop jag gillar och det finns hip-hop jag fullkomligt hatar.

Dock inser jag att jag ibland behöver ett filter för att ta till mig Hip-hopens budskap. Jag gillar TV-serien "Så Mycket Bättre" och det är genom rockifieringsfiltret (kom ihåg var ni hörde det ordet första gången) som jag faktiskt fått upp ögonen för både Petter och nu senast Ken Rings texter. (av någon anledning gillade jag faktiskt Timbuktu redan innan programmet).

Det är först när någon tolkar deras texter i ett för mig bekant format som jag tar det till mig så det blir begripligt och polletten trillar ner. 

Jag har som så många andra avfärdat Ken som världens skitstövel innan och aldrig gett honom en chans, men måste faktiskt konstatera  att han skriver en del bra texter. Med det sagt, så kan jag inte påstå att jag automatiskt gillar personen Ken Ring, men jag inser att det finns mer under ytan på den mannen än vad som setts i media.

Men så är det väl när man lever efter devisen att det kunde alltid ha varit värre, det kunde ha varit Hip-Hop. :-) Får väl tänka om och byta Hip-Hop mot Techno i stället, för det kan jag inte ta till mig på något sätt över huvud taget.

Så mycket bättre

Efter Lördagens "Så mycket Bättre" så kan jag bara säga att alla som uppträdde gjorde det med bravur. Men, Magnus Uggla, du är tamejfasiken Kung även utanför baren! Och Maja får vandra bredvid som drottningen efter sin sköna suggestiva strandsurfarreggae.

Man kan inte förneka en bra låt.. - Sommartid

Ok, då var det dags att presentera ännu en låt från Sveriges favoritlördagsunderhållning "Så Mycket Bättre". Kvällens värd var Magnus Uggla och trots att avsnittet inte bjöd på min önskning, så fick jag ändå en önskning jag faktiskt hade i mitt bakhuvud men aldrig vågade tro på, framför allt som det rör sig om en låt, "Sommartid" från "Livets Teater" som Magnus själv inte tycks gilla, trots att den fick en helt egen fjärdesida på "Godkänt Pirat Live!" plattans vinylutgåva..

Men det visade sig att det är en av Maja Ivarssons favoriter hos Uggla och så är den även för mig så det får bli just hennes version av den sköna låten som föräras här. Bra gjort Maja!
 




I övrig så bjöd Sylvia Vrethammar på en Bossa slakt av "Kung För en Dag" och gjorde om den till en medioker pianobarsversion. Så med facit i hand, var det nog bra att hon inte gav sig på någon av de låtar jag gillar bättre. Darin och Miss Li var även dom duktiga. Pugh vet jag inte riktigt vad han gjorde? Musikaliskt närmast en kopia på orginalet, men med en skumt upphuggen sång?

Är det bara jag eller... - Så mycket Bättre

Inför morgondagens avsnitt av "Så Mycket Bättre" i TV4, där det är Magnus Uggla som skall vara dagens värd, så har jag en del önskningar. Även at jag vet att det är försent.

Min förhoppning är, även om Maja Ivarsson vore det logiska valet, att antingen Darin eller Sylvia Vrethammar kommer att göra cover på Ugglas låt "Jag Skiter", då skulle man kunna snacka om gränsöverskridande. Skulle det ske så vore min Lördag komplett...

Man kan inte förneka en bra låt.. - Jag och min Far

Det är väl helt enkelt bara att fortsätta med att skriva om låtar som kommer ut ur programmet "Så mycket bättre" från TV4.

Denna kväll var det Olle Ljungström som var den musiker som skulle hyllas. Min egen koppling till Ljungström är sporadisk. Jag vet att han är en duktig låtskrivare men det har aldrig fäst riktigt hos mig. Förrän i kväll när det blev lite av en aha upplevelse när man satt - Den här låten, har Olle Ljungström skrivit den med... Trots att man på något sätt redan visste det.

Så var det även med Jag och min Far. En stark låt som jag mer förknippat med Dregen och Pernilla Andersson, fast jag vetat att det är Olle som skrivit den.

Men så kom alltså kvällens program och inte nog med att jag får faktan på plats för denna otroliga låt, Magnus Uggla levererar en helt vansinnigt bra version som riktigt griper tag i en.


Olle Ljungström


Dregen & Pernilla


Magnus Uggla


Kontentan? Jag måste lyssna mer på Olle Ljungström och Uggla har gjort ett rigtigt gott jobb.

Man kan inte förneka en bra låt.. - Här kommer natten

Shit Pommfritt!

Som på så många andra håll i stugorna runt om i Sverige, så satt vi i soffan här hemma och kikade på TV4:s "Så mycket Bättre", där man ikväll gjorde låtar av den gamla rockräven Pugh Rogefedt.

Linda "Miss Li" Carlsson gjorde här en ruggigt bra version av en av mina favoritlåtar av Pugh, "Här Kommer Natten"

Jag gillar som sagt låten i sitt original, men jag har inte tänkt på den på länge. Så kommer Miss Li och återviriliserar den på ett rent otroligt sätt, vilket i sin tur inspirerade mig till denna upplaga av Man kan inte förneka en bra låt.

Nu är det ju inte bara Miss Li som gjort egen version av denna låten, men jag är beredda tt säga att ingen kommer ens i närheten av den. Så från och med nu ser åtminstone jag den som hennes låt (nästan). :-)

Pugh Rogerfeldt


Miss Li


Marie Fredriksson


Patrik Isaksson, Joey Tempest och Anders Glenmark

Bild lånad från http://jornmark.se

Bild lånad från http://jornmark.se

Apropå Pugh, så såg jag honom en gång på tidiga 80-talet på numera insomnade Masten i Kristianopel, som tydligen är till salu, vilket är ett tillfälle som gett mig en hel del dåligt samvete.

Jag stod längst fram vid scenen och fick någon snilleblixt i fyllan och drog iväg en loska upp på scenen som självklart träffade Pugh på benet. Fråga mig inte varför, det enda jag kan säga är förlåt Pugh.


Det var första och sista gången jag bar mig åt som ett svin framme vid en scenkant mot artisterna. Inte ett av mina stoltaste tillfällen.

Christer Sandelin Ryter till....

Nu börjar jag bli trött på att höra Herr Sandelins ständiga gnölande i pressen angående sina problem i allmänhet och sin medverkan i "Så mycket bättre" i synnerhet . Man börjar undra om Anna Book och Kicki Danielson sagt upp sig från posten som publika Medie-gråterskor och Christer känt sitt sammhällsansvar och plockat upp manteln.

Han hade dessutom genom medverkan i programmet världens chans att bättra på sitt personliga varumärke, vilket jag nog kan tycka att han till viss del gjort, men det känns som han nu i efterhand gör allt för att gnälla omkull sig själv.
Det i kombination med sitt inte så lite gubbsjuka svansande efter September-Petra och något skumma allmänbeteende i programmet gör att han framstår som något av en tomte (en pop-tomte :-)).

Att nu i slutet av serien sitta och kverulera i den kolorerade kvällspressen, kanske är ungefär lika smart som att överhuvudtaget ställa upp på ett liknande program, hög på piller, ett ohälsosamt förhållande till Alkohol och med en färsk separation i bagaget.

Men det faktum att alla de andra artisterna kommit in på Digilistan över Sveriges mest nedladdade låtar, med versioner från programmet, kanske kan ha något med  självhävdelsebehovet att göra?