Dagens Boktips - Dregen

Jag har precis avslutat Dregens bioagrafi och vilken djäkla resa den mannen och hans omgivning haft. Kan inte annat än rekommendera boken, den är både full av underbara rockskrönor och en insikt i att all Rock n' Roll excess inte bara kommer från de stora länderna väster om oss. Den är dessutom välskriven och rolig att läsa.

Det var även roligt att se att vi har en del gemensamheter utöver att båda komma från Småland och omlokaliserat till Stockholm. Vi har även en gemensam nämnare i det Danska skivbolaget Bums Records (som jag skrivit om här tidigare).
Ett bolag som redan när jag stötte på dem, 1988 tillsammans med N.J.B., märkte var en aning "alternativ seriösa" för att beskriva dem snällt, och som nu blev än mer uppenbart efter Dregens beskrivning om Backyard Babies förehavande med dem.
Man blir lite undrande över hur bolagets fäbless för att jaga Småländska band, samtidigt kan jag se framför mig hur Kim Meinert Pedersen i efterhand svär och förbannar sig för att Backyard slank mellan hans fingrar.
En tanke som glädjer mig. Mycket.
Sedan till olikheterna, Backyard nobbade bolaget, det gjorde inte N.J.B.
Backyard blev världskända, det blev inte N.J.B. :-)

Bra bok, bra story. Läs!

Dagens Musiktips - Dregen : Flat Tyre On A Muddy Road

Det må vara så att Dregen har tappat håret, men har jäklar i mig inte tappat stinget och heller inte legat på latsidan. Jag har ännu inte hört hela plattan, men det jag hört hittills har jag gillat, så även den senaste låten som är så blytung av både samhällsobservationer som svettig Blues.



Så, med det han gjort tillsammans med herr Monroe, det jag hört från hans solo, gör att jag är mer nyfiken än någonsin på Dregen. Så det blir väl bara att önska sig både boken och skivan nu inför Jul och födelsedagar.

Recension - Michael Monroe : Horns and Halos

Legenden inom glammig swagger n' roll, Michael Monroe, släppte nyligen skivan Horns and Halos.

Jag vill börja med att göra en avbön. Givetvis vet jag vem MM är och har hört honom en del tidigare, både som soloartist och med Hanoi Rocks, dock kan jag inte påstå att det har varit något intensivt lyssnade. Men det är inte förräns på senare år som jag brytt mig på riktigt. Varför då, undrar ni? Nä, det var inte förrän det svenska inslaget dök upp i Hanoi rocks. Dels i och med Conny Bloom och Andy Christel's intåg i bandet, men framför allt när trumpallen ockuperades av min gamle polare Jolle Atlagic och sedermera Dregens intåg i MM's soloband, som jag började få upp ögonen för Michaels musik. Jag inser numer att jag missat en hel del, men det känns lite som fanatism-tåget redan gått när det kommer till det tidigare materialet (vi får se hur framtida avgångar avlöper). Därför kommer jag inte att försöka mig på någon jämförelse mellan denna plattan och tidigare material. 

Lånad från Wikipedia

Till Horns And Halos då. Det är en riktigt röjjig och svängig platta. Herr Monroe förvaltar den "swaggering style" som en gång Mick Jagger satte på kartan, med bravur, men ger den en personlig och punkig känsla alá Iggy Pop. Jag gillar dessutom inslaget av Michaels saxofon och munspel, vilket passar sig väl i denna typen av busig Rock n' Roll och ger en bluesig atmosfär till det hela.
Bandet som backar upp är tighta som ett par skinnbrallor och tillsammans levererar dom en energi som inte går av för hackor. Bland de 11 låtarna finns det en hel del som sätter sig ganska direkt, däribland öppningsspåret "TNT Diet" och titelspåret "Horns and Halos". Ger man sedan denna skivan en stund riskerar den att bli livsfarlig.

Det må vara glammigt och punkigt om vart annat, men textmässigt finns här ett lurande mörker och ibland en hel del nostalgi över svunna tider.
Jag fullkomligt älskar hans kärleksförklaring till New York i dess opolerade 80-tals kostym, i låten "Ballad of the Lower East Side". En låt som målar upp en bild av ett ruffigare, mer bohemisk sida av New York, än den tillrättalagda hipster-hippa stad som vi har nuförtiden, som får mig att önska att jag fått upplevt den själv.

Detta är en skiva väl värd att utforska. För den som plockar upp den finns risken för en långvarig samvaro. I skrivande stund ger jag den 4 starka spader av 5 möjliga. Finns inga ursäkter, dessutom finns den på Spotify. Skivan ger mersmak, vilket kommer att betyda att jag kommer att lyssna in mig mer på det gamla materialet vad det lider, men nu skall jag fortsätta att njuta av Halos And Horns!



Sammanfattning:
Betyg 4/5
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 23 Augusti

Band:
Michael Monroe
Sami Yaffa (ex-Hanoi Rocks/New York Dolls)
Steve Conte (ex-New York Dolls/Company Of Wolves)
Dregen (Backyard Babies/Hellacopters)
Karl 'Rockfist' Rosqvist (ex-Chelsea Smiles/Danzig)

Tracklist:
1. TNT Diet 2:29
2. Ballad Of The Lower East Side 3:16
3. Eighteen Angels 3:28
4. Saturday Night Special 2:13
5. Stained Glass Heart 4:22
6. Horns And Halos 3:30
7. Child Of The Revolution 3:48
8. Soul Surrender 2:56
9. Half The Way 2:33
10. Ritual 4:02
11. Hands Are Tied 3:53

Mer info:
Facebook
Hemsida
Spotify

Support The Bands You Like!

Man kan inte förneka en bra låt.. - Jag och min Far

Det är väl helt enkelt bara att fortsätta med att skriva om låtar som kommer ut ur programmet "Så mycket bättre" från TV4.

Denna kväll var det Olle Ljungström som var den musiker som skulle hyllas. Min egen koppling till Ljungström är sporadisk. Jag vet att han är en duktig låtskrivare men det har aldrig fäst riktigt hos mig. Förrän i kväll när det blev lite av en aha upplevelse när man satt - Den här låten, har Olle Ljungström skrivit den med... Trots att man på något sätt redan visste det.

Så var det även med Jag och min Far. En stark låt som jag mer förknippat med Dregen och Pernilla Andersson, fast jag vetat att det är Olle som skrivit den.

Men så kom alltså kvällens program och inte nog med att jag får faktan på plats för denna otroliga låt, Magnus Uggla levererar en helt vansinnigt bra version som riktigt griper tag i en.


Olle Ljungström


Dregen & Pernilla


Magnus Uggla


Kontentan? Jag måste lyssna mer på Olle Ljungström och Uggla har gjort ett rigtigt gott jobb.