Visar inlägg med etikett Joey Tempest. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Joey Tempest. Visa alla inlägg

tisdag 6 oktober 2015

Polar'n Per ser Europe på Gröna Lunds stora scen

Europe stänger Gröna Lund för året. Det är en höstdag som visar sig från sin bästa sida och i publiken trängs vi med Upplands Väsby som för dagen måste vara helt folktomt. Utrymt när förorten ska hylla sina söner, grabbarna som gjorde världssuccé. Jag skriver detta med några dagar i backspegeln sen gigget 2015-09-25, men jag kan fortfarande återge delar av intrycken som etsat sig fast. Joey Temepest röst är fortfarande grym. Den åldras med värdighet och gör sig verkligen i det nya materialet... De nya låtarna lyfter oväntat verkligen settet!

Europe rockar Gröna Lunds stora scen 2015-09-21
Titellåten från senaste plattan "War of kings" (2015), "Hole in my pocket" och "The second day" är onekligen riktigt bra spår i settet och "Days of Rock'n'roll" bekräftar att jag måste handla skivor med bandet igen.

Några av låtarna har arrangerats om och fått ett mer organsikt orgel-sound, Hammond... Det gör att delar av det äldre materialet känns mer tidlöst än 80-tals-keyboard kan åstadkomma vilket enligt mig är välkommet. Speciellt tydligt blir det i "Girl from Lebanon" som är betydligt bättre omarrangerad, för att inte säga helt grym denna kväll, jämfört med en ganska tam studioproduktion.

Settets tyngdpunkt ligger på nya plattan och kring plattan "Out of this world" (1988) där "Ready or Not" står ut som bästa spår. Tillsammans med energin i nyare "Last look at Eden" (2009) och bandets kanske tempostarkaste 80-talsbomb "Scream of Anger" (båda från andra vax) skapas en finfin inramning och bandet ska ha fyra starka ess av fem möjliga för denna kväll där både John Norums solo "Vasastan" och Ian Hauglands lekfulla trumsolo lämnar ståpäls värd att förmedla i en recension!

Jävlar vad bra dom är live... Liket lever!

/Polarn Per

Tre starka kort med Europe
1. Att hitta rätt igen efter alla dessa år
2. Tyngden som faktiskt får mig att stå förvånad
3. De starka melodierna som genomsyrar varje låt!

Set list
War of Kings
Hole in My Pocket
Superstitious (inkl delar av Bob Marleys "No Woman No Cry")
Scream of Anger
Last Look at Eden
New Love in Town
Firebox
The Second Day
Sign of the Times
Carrie
The Beast
Vasastan
Girl From Lebanon
Ready or Not
Nothin' to Ya
Let the Good Times Rock
Cherokee
Rock the Night (inkl delar av White Stripes "Seven Nation Army", Pugh Rogerfeldts "Stockholm" och "Superstition")
Days of Rock 'n' Roll
(Encore break)
The Final Countdown


lördag 5 januari 2013

Recension - Sideburn : IV Monument

Årets första recension! Fast den borde nog ha skrivits redan förra året, men tyvärr kommer den inte förrän nu. Men bättre sent än aldrig.

Det rutinerade bandet Sideburn visar att även i Stockholm görs det bra musik. Deras fjärde platta, "IV Monument" är en rejäl dos av vad bandet är bäst på Doom-injicerad Metal. Här bjuds på riktigt kompetent musik i alla dess former, höll jag på att säga. Det är välmusicerat, Välsjunget och välproducerat.
Det blandas friskt ihop råtung Doom med klassisk metal och bluesdoftande hårdrock. Även om det till en början kan kännas lite splittrat, så funkar det förvånansvärt bra. Det dras ihop känslor från så väl Mustasch, Deep Purple, Rainbow, Black Sabbath (Dio åren) och Candlemass. Ibland mer uppdelat och ibland i en salig blandning.

Janis röstomfång är ett kapitel i sig. Det spänner från Ralf Gyllenhammars avgrundsvrål över till Joey Tempests melodiösa smekningar och på vägen kryddas det med lite Dio och Ian Astbury. Ett imponerande omfång med andra ord.
Även gitarrspelet är imponerande, då det liksom Janis röst spänner över olika genres, både tungt Doom-riffande för att väldigt lätt glida över i lätt flytande Blackmooreska solon.


I vanlig god ordning har man förpackat det hela i ett riktigt snyggt omslag gjort av Johan "Sparris" Skylling och gruppens egen Morgan Zocek.

Sammanfattningsvis, så kan skivan kännas lite splittrad till att börja med, men den växer över tid och jag är ganska säker på att jag kommer att spela den en hel del i framtiden. För att inte tala om att hålla ögonen öppna för deras live-framträdande här i staden.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Morgan Zocek - Gitarr, Kör
Jani Kataja - Sång, Gitarr
Martin Karlsson - Bas, Orgel, Kör
Fredrik Haake - Trummor, slagverk

Skiva: IV Monument
Skivan innehåller 9 låtar
  1. Diamonds
  2. Fire And Water
  3. Tomorrows Dream
  4. Crossing the Lines
  5. The Last Day
  6. Silverwing
  7. The Saviour
  8. Bring Down The Rain
  9. Monument
Skivsläpp: 2012
Skivbolag: TRANSUBSTANS Records
Hemmaort:Sverige

Facebook
Spotify

Support The Bands That You Like!!

lördag 27 oktober 2012

Man kan inte förneka en bra låt.. - Här kommer natten

Shit Pommfritt!

Som på så många andra håll i stugorna runt om i Sverige, så satt vi i soffan här hemma och kikade på TV4:s "Så mycket Bättre", där man ikväll gjorde låtar av den gamla rockräven Pugh Rogefedt.

Linda "Miss Li" Carlsson gjorde här en ruggigt bra version av en av mina favoritlåtar av Pugh, "Här Kommer Natten"

Jag gillar som sagt låten i sitt original, men jag har inte tänkt på den på länge. Så kommer Miss Li och återviriliserar den på ett rent otroligt sätt, vilket i sin tur inspirerade mig till denna upplaga av Man kan inte förneka en bra låt.

Nu är det ju inte bara Miss Li som gjort egen version av denna låten, men jag är beredda tt säga att ingen kommer ens i närheten av den. Så från och med nu ser åtminstone jag den som hennes låt (nästan). :-)

Pugh Rogerfeldt


Miss Li
Miss%20Li%20-%20H%C3%A4r%20kommer%20natten

Marie Fredriksson


Patrik Isaksson, Joey Tempest och Anders Glenmark




Bild lånad från http://jornmark.se
Bild lånad från http://jornmark.se
Apropå Pugh, så såg jag honom en gång på tidiga 80-talet på numera insomnade Masten i Kristianopel, som tydligen är till salu, vilket är ett tillfälle som gett mig en hel del dåligt samvete.

Jag stod längst fram vid scenen och fick någon snilleblixt i fyllan och drog iväg en loska upp på scenen som självklart träffade Pugh på benet. Fråga mig inte varför, det enda jag kan säga är förlåt Pugh.


Det var första och sista gången jag bar mig åt som ett svin framme vid en scenkant mot artisterna. Inte ett av mina stoltaste tillfällen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...