Dagens Musiktips - Love and a .38 : Oh My God

Love and a .38 är ett Los Angeles band som svänger rätt fett. Lite Black Crowes feeling på den här videon, "Oh My God", som är ett litet smakprov inför det kommande skivsläppet, Nomads. Lyssna och njut. Fullängdaren släpps den 19:e Februari, och denna låten lovar något gott.

Facebook

Polar'n Per ser The Temperance Movement ockupera en väl tilltagen del av Götgatan

Paul Cambell hittar en Fender han gillar!

Klockan slår 13:00 när The Temperance Movement tar sig ut ur klassiska Hellstone, musikbutiken på Götgatans krön. Bandet har precis påats på med en ursäkt om ihoplånade instrument som kanske behöver stämmas innan bandet kan räkna med ett sound som möter förväntan. Två tre sura toner tas på den ihoplånade utrustningen, därefter flyter öppningsspåret från deras självbetitlade första platta, "Only Friend", igång. Några fönster stängs i våningarna ovanför, några öppnas varpå nyfikna inneboende tittar ut för att skåda ett gatugigg med The Temperance Movement.

Bandet gör precis så som jag sett dem göra tidigare. Det tar ett naturligt utrymme. Ett självklart sådant. Bara några spår in i gigget börjar det bildas en folkpropp på Götgatan... och det är en ganska stor hord som ansamlats till en av höjdpunkterna i det 45 minuter långa gatugigget, "Chinese Lantern"! Låten är en pärla som inte kommer förbises hur framgångsrikt bandet än må bli i framtiden. För med detta band finns inga om. Det handlar snarare om när det stora big-bang kommer. Redan nu är musiken och bandets pondus nära där det behöver vara för att fånga dagen, varje kväll, varje spelning, varje turné, på de större scenerna runt om detta lilla klot.

The Temperance Movement drar igång!

Storbritannien är hemmaplan för bandet. Medans deras marknad mycket väl kan vara global. Scenen däröver har fullkomligt exploderat och det verkar som varje arena är för liten för bandet. Det är arenarock i bästa Faces eller AC/DC stil, för referenserna kan tas ut åt massor av håll. Black Crowes, är ett till exempel, kanske Free.

Dom kan också sätta sitt... leverera, de är så jäkla bra!

Jag träffar bandet innan spelningen, pratar med bandets karismatiska sångare, Phil Campbell. 18 månader har gått sen bandets första släpp, EP:n "Pride", det har gått sen september sen The Temperance Movement släppte sin självbetitlade platta och jag frågar Phil hur länge dom ska turnera plattan. "Vi har skrivit en del nytt, men inget är inspelat. Det har ju varit så att vår akt har vuxit och med det bandets popularitet". Phil lägger till "Jag antar att vi kommer fortsätta så länge vi ser att intresset växer för plattan och det gör det verkligen!"

Nick Fyffe (Bas, fd Jamiroquai) hittar gung i tonerna!

Bandet har genomfört två turnéer genom Sverige innan detta besök och det är svårt att undvika att se hur mottagandet blir mer och mer passionerat för varje tillfälle! Jag ser också hur bandet har ett betydligt större följe på denna sväng än tidigare, så visst händer det saker just nu. Jag frågar om hur bandet tar uppmärksamheten och får ett kort svar, "Ja, hur gör man? Vi gör det vi kan, spela musik, men vi har haft bra uppbackning, både från vårat management, men också från svenske Björn Pettersson, som bokar oss här." Phil fortsätter, "Björn har utlovat större spelningar för varje vända i Stockholm och det har stämt hittills!" 

Batteristen Damon Wilsons  (fd Feeder) val
till gatugigget!

Jag fortsätter samtalet med bandets gitarrist, Paul Sayer, då Phil avviker för ett telefonsamtal. Paul har hittat en klassisk Fender och tar ut lite samkväm med gurkan han ska komma att lira på senare under både gatugigget och ett extranummer i kvällens utsålda show på Bryggarsalen. Jag berättar hur Stockholm för två dagar sedan var helt täckt med med snö och hur det verkligen gått från massor av minusgrader till strålande solsken och snabb avsmältning. Stockholm visar upp våren från sin bästa sida och Paul tar plektrumet ur mun och ler "Well, well, vi har alltid känt oss välkomna här, så jag gissar att det har med det att göra..."

Första spelningen bandet gjorde i slutet av maj 2012 var för ett ganska glest Akkurat. Det var ett gigg som gav eko och när bandet återkom ett halvår senare, i oktober samma år, var det knökfullt. Helt galet. Folk blev stående ute på gatan och ett tag trodde jag det skulle bli den typen av kaos som kräver mer än ordningsvakter. Stene Isacsson, Akkurats profilstarke man berättar "Det var helt magiskt, jag har arrangerat mycket på Akkurat, men deras första spelning håller jag som en av de bästa spelningarna jag arrangerat!" Jag kan bara hålla med. Idag när det började bildas en folkpropp på Götgatan var känslan ett tag liknande och rykten började surra om att polis var på väg när bandet kliver av efter en ca 45 min lång gatuspelning.

The Temperance Movement soundcheck före kvällsgigget!

Ett gäng hyfsat förfriskade a-lagare har letat sig fram dit jag står och ropar om fler Roddan-låtar, men sanningen är att bandet bara kör eget material. Det är som Phil säger "Vi har vår egen musik att erbjuda, andras låtar får andra leverera...", jag håller med, det är tillräckligt även för detta band som bara har en fullängdare i bagaget, så bra är plattan!

Applåder, god stämning, folkfest och glädje är avslutningen i ett nötskal då fantastiska "Midnight Black" klarats av. I utomhusmiljö ges låten en helt annan profil än i klubbspelningarnas tryck, den här gången är den lättsam, men fortfarande upptempo och helt sjukt bra! Gatugigget ska belönas med fyra ess av fem möjliga, bara för att det är en så skön grej dom gör!

The Temperance Movement är lätta att uppskatta och det gör jag! Jag återkommer med några ord om gigget på Bryggarsalen senare samma dag!

Polar'n Per

Tre starka kort med The Temperance Movement;
1) Erfarna debutanter
2) Nytt gammalt sound
3) Draget, feelingen och lugnet!

Polar'n Per tipsar - Temperance Movement släpper vax!

Nu är skivsläppet runt hörnet, 16 september landar den i skivbutikerna, The Temperance Movements första självbetitlade fullängdare. Bandet som med tre ackord och några spelningar nästan nått kultstatus för sitt retrosväng.

Jag bjöds in av Rootsy Live till promotorn för att ges möjlighet att tjuvlyssna på plattan och utan att dramatisera allt för mycket så vill jag bara säga... får jag be om största möjliga tystnad... (klicka sen igång ett av klippen nedan...)

Här kommer rösterna från den svenska juryn!

"Only Friend"
Låten andas AC/DC:s blues med stänk av Roddan. Shit, vad svag jag är för denna typ av riff-tydliga rocklåtar med raspigt riviga sånger som berättar "the blues"! Det finns partier av solosång som tar med mig iväg ner och tempo som drar mig upp, stämningen och känslan bär med mig genom denna fantastiska öppning! Så här starkt borde alla plattor inledas!



"Ain't No Telling"
Inledningen smattrar loss på trummor. Det svänger bluesigt med skönt rockdriv och denna är ju som gjord för scenen... levande! Detta är en Black Crowes, jag tänker på att vilja göra en liknelse med en "Remedy"-svängande låt, men den här är faktiskt bättre. Det är en av de absolut tydligaste höjdpunkterna på plattan!



"Pride"
Detta är en vacker singer-songwriter komposition som visar att en rivig röst kan balanseras med melodi. Ingången i refrängen är mycket snygg, där dynamiken i sången används väl.

"Be Lucky"
Doften är 70-tal. Driv i smakpalören Eagles ala "Already Gone" (1974) inklusive körer som fyller. Jag känner att jag kommer name-droppa en hel del, men det är bara för att jag blir så glad över alla influenser som sköljer över mig i intrycken!

"Midnight Black"
Den svarta midnatten är en upptempolåt som svänger i samma mood som Elton Johns klassiker "Saturday Night's Alright (For Fighting)", men den är givetvis hårdare, coolare och helt i min smak!



"Chinese Lanterns"
Som titeln anspelar finns det någon känsla som etableras direkt "Chinese Lanterns" är en låt jag gillar per omgående. Den har vackra arrangemang och min association ligger i trakterna runt Black Crowes fantastiska "She Talks To Angels", men andas även både Eagles och Rod Stewart.

"Know for Sure"
Temperance Movement tar med oss i en mustigare låt som andas en tuffare Wilson Pickett med lika delar "I'm In Love" och "Mustang Sally" kryddat med elgurka och ett mer drivet tempo.

"Morning Riders"
Störtskön rytm och gura och en refräng som är som gjord för att sjunga med i. Med andra ord ännu en gång musik för live-scenen!

"Lovers and Fighters"
Låten tar ner tempot. Det är den sköraste sången och en ballad om att identifiera styrkan bakom att älska och hålla ut! Det är en vacker låt!



"Take It Back"
Nu ökar tempot betydligt, det är den tuffaste låten på plattan. Bandet hör hemma här och med denna låt känns det som deras egna sidor väger bra mycket starkare än de referenspunkter jag återkommit till genom recensionen.

"Smouldering"
Öppnningen med den ensamma acken är snygg, låten fortsätter med en följsam trumma och en vackert hes sång. Den ligger fint i "Power Ballad"-kategorin utan att bli "Cheesy". Det här är en natt-bil-åkar-låt, den kommer växa! Påminn mig om att ompröva betyget på denna låt om en månad eller ett år!

"Serenity"
Till slut levererar Temperance Movement ett lugn genom föregående och denna låt. Stillhet, frid och klarhet. Det är en vacker avslutning på plattan. Slide-guran som följt flertalet låtar ligger fint och levererar stämning!

Det känns som jag hör ett nytt Black Crowes. Det känns som jag hör en ny Rod Stewart. En brittisk själfullhet ala Wilson Pickett. Det känns som Eagles, eller låtar av Elton Johns energiska styrka. Rolling Stones tidiga energi och som ni hör är jag beredd att bre på...

Som ni förstår är det tidlös musik med tyngdpunkten i det soul och blues-osande 70-tal, men detta är nytt och fräscht, ändå jäkligt "Hard to Handle", med andra ord är det förbannat lätt att fastna för... och det gör jag!

Plattan "The Temperance Movement" med The Temperance Movement hämtar som helhet ut det eminenta betyget 4 st ess (av fem möjliga)...

/Polar'n Per

2013-10-13 Göteborg, Pustervik
2013-10-15 Halmstad, Kajskjulet
2013-10-18 Falkenberg, Grand Hotell
2013-10-19 Uppsala, Katalin
2013-10-20 Stockholm, Akkurat
2013-10-21 Örebro, East West
2013-10-23 Umeå, Scharinska
2013-10-24 Sundsvall, Estreet
2013-10-25 Östersund , Bluesfestival
2013-10-26 Avesta, Bjurfors Hotell & Konferens

Tre starka kort:
1. Only Friend
2. Ain't No Telling
3. Chinese Lantern

Mer om The Temperance Movement:
...på nätet
...på Rootsy Live
...på Spotify

Polar'n Pers guldkorn - The Temperance Movement

Riffandet. Sången. Trummorna. Basen. Allt det där själfulla finns där. Det är mycket över The Temperance Movement som påminner om förra seklets rock, den tidlösa, nästan bluesiga hårdrocken! Det osar både AC/DC och Black Crowes om bandet. Det andas tre ackord, rökiga klubbscener och billig sprit. Ändå är bandet både fräscht och nytt, nästan dagsfärskt faktiskt! Därför återkommer jag ofta till bandet när jag ska surfa in lite sköna toner, på jobbet, hemma, när det erbjuds lite tid över. Vad gäller dessa herrar, känner jag att de kan växa sig precis hur stora som helst. Det är ett riktigt guldkorn. En guldådra som förhoppningsvis inte sinar innan den blivit världsberömd och lockar folk från när och fjärran. The Temperance Movement ger mig definitivt den där känslan! Ni vet feelings, så mycket mer än feelings!



Det började över en kopp fika hemma hos mig, tidigare i vår, en sån där klämdag som kräver lite slappa och improviserad måttad kokning som i sin tur ofta gör kaffet allt för svagt, eller som den här dagen, alldeles, alldeles skitstarkt. Det kanske var ett tecken? Kanske behövdes det? Eller så var det bara en slump att det blev så starkt att min gäst, Björn Pettersson (personlig bekant och artistbokare på Rootsy Live), grimaserade när han sippade i sig den första klunken. Det glödde i ögonen när han sa, "Per, det här kommer du att gilla! Jag har hittat det jag letar efter...", han fortsatte, "Det finns kanske inte speciellt mycket att lyssna på, men du kommer gilla det!" Jag skrattade, "Vad menar du? Kommer jag falla pladask för något som inte kan höras, kom igen?", log jag och sippade en mun av den svarta smakstarka oljan. "Vänta lite ska jag berätta!", avbröt han mig. "Dom har en helt färsk EP ute och ett gäng Youtube-klipp, men du kommer älska det, det här är nästa grej, det ÄR The real deal!" Han gick med andra ord från "Gilla" till "Älska" utan att tvivla, även fast ögonbrynen drogs neråt i ytterligare en kaffe-grimage sken han som en sol, "Lyssna!", sa han och lade upp sin iPhone på köksbordet. Jag sa, "Vänta, vi tar fram en dator åtminstone..."

Han fortsatte sen inlevelsefullt att berätta i skönmålande superlativ. Allt satte samma ansats. Driv. Raspig sång, enkel rak rock, dvs gjort för scenen och därmed ganska exakt sånt jag alltid uppskattat, med mycket annat, genom hela mitt musikintresse! Sagt som gjort, vi slog upp en bärbar, sen var det bara att plikttroget kolla igenom det material som fanns. Björne sköt fram den urdruckna muggen. Jag kommer ihåg det tydligt, jag satt bara och nickade... "Det här är bra, Björne, det är skitbra!"



The Temperance Movement gjorde under våren sin första Skandinavienvända, en turné som genomfördes utan att bandet släppt en debutskiva ens, det är ovanligt, men det händer ibland. Björn, som till vardags arrangerar turnéer och promotar artister, trodde med andra ord så pass mycket på dessa herrar att han inte tvekade att vänta med bokningen. Målet var att snabbt få dessa herrar från England till Skandinavien omedelbums! Så när dom i slutet av maj klev upp på Akkurat och dess scen i Stockholm var det alltså ett band som så sent som 2011 började spelade ihop. Ändå levererade de! Stene Isacsson, ägare till klubben och restaurangen som associeras till riktig öl, massa öl, ännu mer öl-sorter, whisky, musslor och söndagskonserter var lyrisk "The Temperance Movement är med stor marginal det bästa som varit på Akkurat... Någonsin!"

Videon till ”Only Friend” (första klippet i denna artikel) har nu passerat nyligen 100 000 visningar på Youtube och bandet laddar om för att genomföra ännu en Sverige-turné, den här gången med debutalbumet i bagaget (släpps i september). Det är inget jag har tänkt missa, häng på vettja!

En sak till... Kom ihåg var ni hörde det först! Det gör jag...

/Polar'n Per

2013-10-13 Göteborg, Pustervik
2013-10-15 Halmstad, Kajskjulet
2013-10-18 Falkenberg, Grand Hotell
2013-10-19 Uppsala, Katalin
2013-10-20 Stockholm, Akkurat
2013-10-21 Örebro, East West
2013-10-23 Umeå, Scharinska
2013-10-24 Sundsvall, Estreet
2013-10-25 Östersund , Bluesfestival
2013-10-26 Avesta, Bjurfors Hotell & Konferens

Tre starka kort:
1. Only Friend
2. Ain't No Telling
3. Chinese Lantern

Mer om The Temperance Movement:
...på nätet
...på Rootsy Live
...på Spotify