Dagens Boktips - Dregen

Jag har precis avslutat Dregens bioagrafi och vilken djäkla resa den mannen och hans omgivning haft. Kan inte annat än rekommendera boken, den är både full av underbara rockskrönor och en insikt i att all Rock n' Roll excess inte bara kommer från de stora länderna väster om oss. Den är dessutom välskriven och rolig att läsa.

Det var även roligt att se att vi har en del gemensamheter utöver att båda komma från Småland och omlokaliserat till Stockholm. Vi har även en gemensam nämnare i det Danska skivbolaget Bums Records (som jag skrivit om här tidigare).
Ett bolag som redan när jag stötte på dem, 1988 tillsammans med N.J.B., märkte var en aning "alternativ seriösa" för att beskriva dem snällt, och som nu blev än mer uppenbart efter Dregens beskrivning om Backyard Babies förehavande med dem.
Man blir lite undrande över hur bolagets fäbless för att jaga Småländska band, samtidigt kan jag se framför mig hur Kim Meinert Pedersen i efterhand svär och förbannar sig för att Backyard slank mellan hans fingrar.
En tanke som glädjer mig. Mycket.
Sedan till olikheterna, Backyard nobbade bolaget, det gjorde inte N.J.B.
Backyard blev världskända, det blev inte N.J.B. :-)

Bra bok, bra story. Läs!

Let the Good Times Roll Del 10 - En bit av Rockhistorien - Special thanks...

Sista delen av serien Let the Good Times Roll som jag väljer att tillägna några av de andra banden som nämnts här plus lite annat som är värt att nämnas. Och vem vet, då det finns så mycket mer att gräva ur härifrån, kanske det blir fler tillbakablickar vad det lider.

Så ett ett stort shout out till alla som kretsade runt hela denna tillställning. Då musiklivet i lilla Mönsterås blommade med en otrolig kraft på den lokala scenen. Det är allt för mycket band och folk som spelat roll både för att forma musikscenen runt omkring trakten, men i synnerhet mig, för att jag skall kunna nämna dom alla. Lite referens material från band som nämnts.


The Quill
Eller som dom stavade namnet då, The Quil (den nuvarande stavningen kom till 1990).
Detta var väl vad man skall kunna säga, N.J.B.s stora rivaler på den lokala scenen, samtidigt som vi var goda vänner så fans där en lite tävlingsanda mellan banden.
Dock kan vi med facit i hand se vilket band som höll längst, i och med att The Quill fortfarande frodas som band och har nått ut från det lokala och börjat lägga världen för sina fötter, nu senast i form av sin första USA turné. Grattis Grabbar! Ni rockar som vanligt...

Tidig The Quil bild -86-87

Efter Jolles inhopp och hjälp med  trummandet på N.J.B.s platta så fick även The Quil sitt första kontrakt med Bums Records och man spelade sedan in skivan "Out Of Blue Corners"

På den skivan var laguppställningen
Tommy Karlsson - Sång
Jolle Atlagic - Trummor
Christian Karlsson - Gitarr
Ander Haglund - Keyboard
Peter Holm - Bas

Tommy ersattes sedan av Magnus Ekwall som man gjorde 5 plattor tillsammans med. Basen har genom åren trakteras av Roger Nilsson (Spirutal Beggars) och nu senast av Robert Triches (som en stund spelade med Boom Shankar Group dessutom).
2010 fick man dessutom en nytändning i och med att Gävlesonen och eminenta sångaren Magnus "Magz" Arnarna greppade mikrofonen.Tillsammans spelade dom in senaste albumet Full Circle.

Här är den kompletta medlemslistan för The Quill
The Quill (Quil 1986-1990)

Gitarr:
Christian Carlsson, 1986 -

Trummor:
Jolle Atlagic, 1986 -

Keyboard/Hammondorgel:
Anders Haglund 1986 – 1997
Ingvar Hägg        1997-

Bas:
Mats Johansson, 1986 – 1987
Peter Holm, 1987 – 1993
Roger Nilsson, 1993 – 2005
Robert Triches, 2005 - 2012
Roger Nilsson, 2012 -

Sång:
Olof Falk, 1986
Thommy Johansson 1986 – 1987
Tommy Carlsson, 1987 – 1989
Magnus Ekwall, 1989 – 2008
Magnus Arnar, 2010 -
 

The Quill 2012-

Boom Shanker Group
Egentligen inte ett Mönsteråsband, utan från Oskarshamn, även dom bestående av folk från knuttekretsar. Var det första bandet i vår bekantskapskrets som landade kontrakt och spelade in skiva hos Bums Records i Danmark.


Maths Drehmer - Sång (Den Magiska Hunden, Dweebs, Drehmer)
John Wiksten - Gitarr
Ulf Malm - Gitarr
Mikael Wester - Bas
Micael Hellström - Trummor




Meadow
Inte heller dessa grabbar kommer från Mönsterås, utan från Målilla, men var gamla kompisar till Ubbe och ett band man ofta stötte på ute på spelningar. Deras största tillskott till Mönsterås musikscen var väl egentligen genom att bröderna Larsson sedermera kom att spela i N.J.B. Men här ett exempel på hur dom lät.


Frozen Eyes
Från Göteborg som även dom gjorde platta hos Bums. Med den eminenta gitarristen Mattias Ia Eklundh.
LineUp:
Aulis Hultin - Sång
Mattias Ia Eklundh - Gitarr
Leif Larsson - Bas
Joakim Sjöberg - Trummor




Bums Records
Vad kan man säga om Bums som inte redan är sagt. Kändes som rufflare som ville men inte riktigt kunde. Mycket munläder och löften om gröna skogar som inte riktigt kunde infrias. Dock, så här i efterhand, ett roligt kapitel i livet.

NBV mfl.
Nykterhetens Bildningsverksamhet bör även dom få en liten eloge och då inte bara för deras storsinthet när jag brände sönder mattor på NTO biografen, utan framför allt för allt dom gjort (tillsammans med många andra studieförbund) för musiklivet i Mönsterås.

Jag vet inte hur det är nuförtiden, men då gav dom ekonomiska tillskott till väldigt många band som höll studiecirklar för att få in lite extra kosing. Vart och vartannat band hade en eller flera studiecirklar gående, oftast helt utan något annat än fiktiva deltagare på pappret. Så att man varje kvartal kunde kvittera ut ett par tusingar som ledararvode. Det var pengar som i vårt fall gick till bandeko, sånganläggningar och annat material.

Jag misstänker att studieförbunden var medvetna om att inta alla "kurser" var helt i sin ordning, men att man valde att blunda så länge det sköttes snyggt. Dels för att man faktiskt gjorde nytta, om  än inte på det sätt som var tänkt, men framför allt för att varje kurs var nya intäkter i egna kassan i form av statsbidrag.

Jag kan dessutom starkt rekommendera siterna Heavy Metal Rarities , StrappadoMetalblog och denna Youtubekanal som drivs av Strappado och innehåller mycket obskyrt från metalvärlden och Svenska metallscenen i synnerhet. Rena guldgruvorna och man kan dessutom hitta en hel del material av de som omnämnts här i hans gömmor.

Så, jag hoppas att denna lilla serie har roat åtminstone någon, och som avslutning citerar jag N.J.B. strofen som gett namn till det hela.

...Let the Good times Roll... 

Let the Good Times Roll Del 4 - En bit av Rockhistorien - Albumdags

Här fortsätter serien Let the Good Times Roll.

En tidig sommarmorgon så samlades vi utanför Roxy och packade bil och släpvagn för färd mot Danmark.

Efter en del tjat hade den då 17-årige Jolle Atlagic, från The Quil (dom hette så då), accepterat att hjälpa till med trummandet på skivan.

För ovanlighetens skull blev resan mot Danmark ganska händelselös och vi kom fram till studion i Krajbjerg strax utan för Århus utan några problem.

Lars, Mulle, Jolle, Ubbe och P-son flankerade av Kurt Lassen och Kim Meinert Pedersen.

En vecka var vikt till inspelning. Vi bodde i ett sovloft ovanför studion. Dagarna i Krajbjerg förflöt ganska lugnt, med att vi vaknade runt lunch, gick ner på byn och köpte bröd hos bagaren, nybakad leverpastej hos slaktaren och den pilsner som behövdes för dagen/nattens inspelning.

Vid 13-14 snåret om dagarna dök Kurt upp och vi körde igång inspelningarna som höll på långt in på småtimmarna. Mesta materialet var redan skrivet, men ett par låtar kom till på sena nätter i studion.

Jolle provar nytt trumset i Århus

Veckan i studion förflöt utan större händelser, med vissa undantag. Arbetet med skivan fortskred otroligt bra och stämningen var på topp. En kväll när vi just startat arbetet, kom Kim in i studion och sade till oss att samlas ute i hans buss.

Väl inne i bussen satte han iväg mot Randers hållet. Han hade fått en påringning från en kompis, som råkade vara chefsljudtekniker, Peter Iversen (numer ägare) på PUK-Studion utanför Randers, en av världens mest välrenommerade studios med en otrolig klientlista. Det visade sig att man där höll på med inspelningen  av Gary Moores senaste album, men att Gary bestämt sig för att ta lite ledigt och åka hem till Irland en sväng. Därmed stod studio 1 tom, men var redan betald. Sagt och gjort, vi for dit med banden från inspelningen av låten Runaway för att mixa den.

Framme vid PUK, tog Kim och Peter Iversen över och började mixa, medan vi mest var tagna över att vara i PUK studion överhuvudtaget. I efterhand kan man nog säga att bandet inte blev helt nöjda med den mixningen som gjordes den natten, men skivbolaget propsade på att bara ha med en låt mixad i PUK, var en fjäder i hatten och eftersom vi faktiskt inte lagt oss i jobbet på plats, så var det inte riktigt läge att bråka.

Inspelningarna fortsatte i "hemma"studion endast avbrutna av att vi hade en ledig kväll, när vi passade på att fira Jolles 18-årsdag med ett ohemult intag av Tequila knack inne i Århus.

Sista kvällen innan vi skulle packa ihop oss för vidare färd hemåt, så tyckte jag och Dannesäter att vi hade varit duktiga nog för att ge oss ut på lite bus och eftersom det var Lördag så var det ju nästan obligatoriskt att festa. Dom andra var trötta och ville inte följa med, men vi hade ett litet mål. På vägen till PUK-studion hade Kim pekat ut ett hus i obygden som skulle vara en strippklubb, detta var tvunget att undersökas in the name of Rock n Roll. Dock när vi kom fram till huset så var det släckt och igenbommat, så vi tänkte att vi fortsätter in mot Randers.

Det visade sig vara ett lyckat beslut. Redan när vi körde in mot Randers så såg vi en lång pub-gata med massor med hak längsmed och partajande folk som fyllde hela gatan. Efter en snabb parkering så tog vi oss an detta party mecka och hamnade snart på en liten skön krog som visade sig vara ett stamhak för traktens bikers och den lokala Hells Angels klubben i synnerhet. Det blev en fantastisk kväll av barhoppande och drickande.

På morgonen för avfärden, när vi kom ut för att koppla på släpkärran, visade det sig att lyset var glömt på bilen och då var givetvis batteriet dött. Normalt inga problem om man har en manuell bil eller befinner sig i civilisation. Skivbolagets buss hade 24 volts system, så att koppla ström därifrån gick bort.
För att kunna "springa" igång en automat bil, krävs att man kommer upp i minst 30 km i timmen innan det går att lura i en växel. Kim kom på lösningen. han gick in och ringde en grannbonde med traktor.

När traktorn närmade sig sade han åt oss att vi skulle hålla oss lite åt sidan för killen som körde var blind. Vi trodde att han skojade. Men det visade sig att det var sant. Killen som körde hade som Söndagsnöje att köra traktor med sin uråldrige far uppflugen på en av traktorns stänkskärmar, skrikande instruktioner om hur han skulle styra. Detta givetvis på grötigaste Danska, så man inser ju svårighetsgraden.

Med denna information, var det ingen som ville sitta i bilen när den skulle dras igång, men lotten föll på Dannesäter. Tro det eller ej, efter en stund var bilen igång igen och vi kunde rejält försenade sätta vår kurs mot färjan i Grenå.

Let the Good Times Roll Del 3 - En bit av Rockhistorien - Skivkontrakt

Här fortsätter serien Let the Good Times Roll. Jag kommer även att öka publiceringstakten, så se till att hålla koll på sidan om du tycker det är intressant.

Efter att ha skickat runt singeln till höger och vänster, upp och ner, så föll det sig som så att vi fick napp. Det första bolaget som hörde av sig var Ebony Records. Det dom erbjöd var att ha med en låt på en samlingsplatta.

Under den här tiden var det ett annat band med polare från Oskarshamn, Boom Shanker Group, som hade blivit kontaktade av ett litet Danskt bolag, Bums Records.

Dom fick strax ett kontrakt på ett album. Så vi tog också kontakt med danskarna och skickade ner material till dem. Det tog inte lång tid innan det visade sig att dom var intresserade och efter att jag suttit i en del telefonsamtal med skivbolagsdirektören, Kim Meinert Pedersen, så återkom Bums med att dom ville träffa bandet och diskutera möjligt kontrakt till en LP.

Så ganska snart satt grabbarna i en bil på väg till skivbolagskontoret i Århus för att träffa bolaget. Själv kunde jag inte följa med denna rundan. Dagen efter mötet skulle varit så fick jag ett ilsket samtal från Kim som gapade och skrek om att något jävla kontrakt kunde vi glömma.

Det visade sig att en av våra favoritsysselsättningar förutom musiken hade satt sina käppar i hjulet, nämligen partajandet. Den 4 timmar långa färjeöverfarten hade visat sig förödande (inte bara denna gång). Grabbarna hade börjat hinka öl och när Kim mötte upp dom med sin buss på danska sidan var dom riktig bladiga. Dessutom hade man handlat på sig en del taxfree, så i bussresan in mot Århus hade festandet fortsatt.

Väl framme vid skivbolagskontoret hade grabbarna försökt hålla ett någorlunda seriöst möte, men det hade urartat och slutat med att någon somnade vid bordet och någon lyckades hota Kim med stryk (eftersom man inte riktigt gillade förutsättningarna för dealen). Därefter hade bandet försvunnit ut i Århusnatten för vidare festande. Givetvis kom de ifrån varandra under natten, men efter en del stökande från somliga, dels i en porrbutik och dels lite allmän fylla (en historia i sig) så sammanstrålade 3 av dem i olika celler på polishuset, resterande 2 sov i skivbolagets buss (har jag för mig). Den enda dom visste om i Danmark som kunde hjälpa dom var givetvis Kim, som fick komma och hämta ut dom från häktet dagen efter. Han såg till att de hamnade på färjan hem men ville aldrig se dem igen.

Eftersom det ändå var inspelning av ett helt eget album i potten, så beslutade vi oss för att det var dags för lite "major sucking up", så jag fick i uppdrag att försöka släta ut det hela med Bums i Danmark. Då man fått chansen att lugna ner sig lite även på den sidan så var det faktiskt inte så svårt att göra, vilket resulterade i ett kontrakt även från dem, dock med tillägget att bandet aldrig fick komma på egen hand, utan att jag skulle vara med som en dadda varje gång och hålla dom i schack (som om det skulle hjälpa :-)).

Även om det danska kontraktet bestod i att bandet självfinansierade skivan, så kändes det mer lockande med en hel LP än  att bara vara en låt på en samlingsskiva, det Bums lockade med från sin sida var att man skulle ha väldigt bra distributionskanaler över hela Europa. Så kontraktet med Bums skrevs på. Dock blev allt strulande och festande för mycket för trummisen Roger som försvann ut ur bilden strax innan det var dags för att ge sig av till Danmark.