Visar inlägg med etikett Saxon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Saxon. Visa alla inlägg

måndag 23 juli 2018

Saxonbärsa i bersån

Sommar, sol och lite Saxon... Fick mina smutsiga små labbar på Heavy Metales senaste släpp av rockinspirerade öl.

Min första bekantskap med bryggeriet, så jag kan inte jämföra mot något tidigare. Men om jag jämför dessa tre mot varandra då? Jo, jag tog givetvis an mig denna färd mot dimman i kronologisk ordning.
Det vill säga, Warrior IPA, Crusader Pilz och slutligen Thunderbolt ESB.
Och enligt mig så är det som det oftast är i musiksvängen. De tidigare plattorna, med sin ungdomliga och orädda attityd är oftast bäst.     Sedan kommer det ett lite ljummare mellanskikt som oftast inte är dåligt, men inte heller något att skriva hem om. För att i karriärens slutfas falna bort i något som man lika gärna kunde vara utan.
   
 Så kände jag för ölen. Men jag måste ändå få sagt att det gäller ölen och inte musiken, i detta fall, då jag nog ändå tycker att Saxons senaste platta är klart mycket bättre än man skulle kunna vänta sig och .


Sedan det där lilla med huruvida denna lilla låda är prisvärd? 161 pix på Systembolaget.
Njae, inte dåligt, men det är i stort sett mest paketeringen man betalar för.
Bryter man ner det hela så delat på 3 så får vi ett pris på ca. 53:- flaskan, vilket jag inte tyckte det var riktigt värt om jag bara ser till ölen i sig. Lägger man därtill det faktum att den enda ölen som går att beställa separat, är Thunderbolt ESB och kostar 26:90:-. Ja då blir de andra två, om än bästa ölen enligt mig, ännu dyrare. Nämligen 67:- st. och det tycker jag inte att dom är värda, trots att dom är bäst. Möjligen hade jag kunnat acceptera dem för priset av vad Thunderbolten kostar.

Men nu är ju som sagt innehållet mer av sekundär karaktär. Paketeringen och inramningen är helt klart urcool. Kommer jag att köpa fler av denna lilla låda? Troligvis inte, men jag är ändå glad att jag har köpt en.

måndag 26 februari 2018

Dagens Musiktips : Saxon - They Played Rock n' Roll

Saxon har just släppt ännu en video till sin senaste platta, Thunderbolt. Denna gången har man valt "They Played Rock n' Roll" som är en hyllning till Motörhead och tiden då man bröt ny mark genom NWOBHM.


lördag 5 december 2015

Girlschool - Saxon Och Motörhead på Hovet 2015-12-04

Så, då var den äntligen här. Afton rock!
Girlschool och Saxon öppnade för Motörhead på Hovet, en riktigt klassisk samling band. Dessutom en kväll jag väntat på en stund nu, dels för banden, men även för att jag var där med i stort sett hela min familj (älskade frugan undantagen).

Girlschool
Först ut Girlschool, ett band som jag egentligen inte haft någon större relation till förutom deras första platta och det man läste om dom när det begav sig. Någon enstaka låt som man haft i minnet men inte mer än det. Själva spelningen var väl ganska ok, inget att yvas för men ändå lite kul.




Saxon
Vilket visade sig i den påtagliga kvalitetshöjningen när Saxon äntrade scenen. Biff verkade vara på ett strålande humör och kändes riktigt vital. Snacka om en frontman som kan äga en scen med sin blotta närvaro. Det räckte med små handvinkningar för att domptera publiken. Setlisten var Battering Ram, var att jag gillade de låtar jag fick höra därifrån.



inte heller något att klaga på. En bra blandning av nytt och gammalt. Lite extra roligt för mig som inte lyssnat så intensivt på senaste plattan var att jag upptäckte några nya guldkorn.

Herr Buford gjorde dessutom ett fan extra lycklig genom att bära hans jeansväst fullastad med Saxonpatchar, som kastades upp på scenen, under en låt, för att därefter signera den och kasta tillbaka den till ägaren. Sådana stunts, som går lite utanför det förväntade, är alltid positivt publikfriande.


Sedan kom vi till kvällens höjdpunkt, Motörhead. Eller rättare sagt, vad som teoretiskt skulle vara kvällens höjdpunkt.
Ingen läskunnig Motörhead fan har väl kunnat missa att Lemmy inte är vid så god vigör längre, och det blev väldigt fort tydligt att så är fallet.
Bandet kliver in på scenen, och där mannen, myten, legenden Lemmy, tidigare bara behövt ställa sig vid micken för att äga lokalen, så blir det här en kamp. Magin är borta. Inte helt, ibland blixtrar han till. Sången är för det mesta fågeltunn och otydligt skör och det är tur att det för det mesta rör sig om klassiska låtar man känner igen.
Det närmaste jag kan beskriva upplevelsen är lite som när man träffar en kär släkting eller vän, som man inte sett på länge och slås av hur gammal hen har blivit under tiden.

Konserten var inte dålig, men inte heller bra. Det blev efter stort slit från trion, framför allt Mikkey Dee och Phil Campbell, mer en publikhyllning till vad som har varit.

Som summering kan jag bara säga att kvällen blev en höjdare i alla fall och detta för två saker. Saxons grymma framträdande och Mikkey Dee's otroliga kämparanda och maffiga trumsolo.
Det och att få gå på en konsert med klassiker tillsammans med både min bror och mina båda barn. Kvällen får på något sätt tillskrivas kära återseenden, både vad gäller familj och band. Och det är väl inte helt fel när det handlar om en kväll med Rockklassiker.

Mitt tips till Lemmy är dock att dra ner på turnerandet och satsa på studion, för låtskrivandet är det absolut inget fel på. Snarare tycker jag den delen är fortsatt stabil. Samtidigt vet jag ju att det är för stunderna på scenen som legenden Lemmy lever för.

I kväll blir det ännu mer klassiska rockakter,  UFO och Judas Priest. Mer om det senare.

måndag 30 november 2015

Spader Ess Tänker Högt!

Jahapp, då har det äntligen hänt.
Min dotter har gjort sitt första, och förhoppningsvis inte sista, gästinlägg här på bloggen under pseudonymen Spader Dotter. Efterlängtat av mig, som varit lite dålig på att producera den sista tiden. Kanske dags för ett arvsskifte helt enkelt. :-)
Hur eller hur, välkommen ombord!

Så, utöver det så inleds denna vecka med att hård mata hörselgångarna med en skön musikmatta i form av Girlschool, Saxon, Motörhead, UFO och Judas Priest. Detta som en upptakt för en riktig rockklassiker helg i konsertens tecken. Vilket blir ett skönt sätt att fira in sin kommande födelsedag med nära o kära. Nu får vi bara hoppas att herr Campbell piggat på sig tills på Fredag och tar det lugnt på morgondagens Göteborgsgig.

Det lär bli läge för att återkomma till mer om detta senare. Kanske till och med kan få lite gästinlägg runt tillställningarna.

onsdag 10 september 2014

Snällare skivomslag

Wilf Turnbull och Derek Philpot är ett par engelska pensionärer som fördriver sina lediga dagar med att bland annat skriva roliga små brev till populärmusiker. Här är tex. ett till Saxon med ett finurligt litet svar från Steve Dawson.
Derek gör dessutom om Heavy Metal omslag. Han gör dom lite artigare och snällare helt enkelt. Oftast genom att skria om titeln en aning.






Flera omslag hittar du här!

lördag 9 november 2013

Recension - Saxon: Unplugged and Strung up

Gamla NWOBHM fanbärarna Saxon släpper nu ett nytt album, Unplugged and Strung up
Eller nytt och nytt, det är en omtransformering och upp-putsning av lite gammalt material. En del omgjort till akustiska versioner, andra omgjorda med symfoniorkester och några enbart remixade.

Jag kan direkt slå fast att detta är en platta som i mina ögon riktar sig till den riktiga Saxonfanatikern.  För mig som tappade intresset för gruppen efter Power & The Glory (även om jag köpte en del av deras efterföljande skivor i ren förhoppning om att dom skulle bli bra igen), så ter sig skivan mest bara splittrad och ganska onödig.

Nä, det är nog bara det jag kan säga om denna skivan. Vet inte riktigt vad som ligger bakom ett beslut till en sådan platta? Möjligen att man vill ha något ute i handeln till ny turné. Särskilt som man nyligen släppt en rätt habil platta i Sacrifice. Så vi pratar ju inte om ett band som bara vilar på sina lagrar och normalt inte lutar sig tillbaka i återanvändnigsträsket. Därför blir det här bara mer underligt. Det är inte en katastrof, mer en gäspning. En skiva som inte riktigt vet vad den vill.

"Stallions Of The Highway" är en ganska snygg remix, som ger ett rejält uppsving tekniskt jämfört med originalinspelningen och Biff's röst är löjligt stark så här långt ner för motorvägen. Men det låten fått i produktionstekniskt uppsving har den förlorat i den ungdomliga charm som ändå måste ses som limmet i en sådan låt.

"Crusader", visst får den en pampig inramning i sin orkestrerade version som man väljer att kalla det. För min egen del kan det kvitta, då det aldrig varit en låt som jag gillat från början. Allt för pekoral och trots att den kom under den eran som jag var väldigt mottaglig för just svulstig muskelrock så fäste den aldrig riktigt. Dessutom måste jag säga att det orkestrala inslaget mest låter som synthpålägg i mina öron. Skall man göra sådana inslag vill jag nog ha det mycket fläskigare.

En till ommixning i låten "Battle Cry".

Sedan kommer klassikern "The Eagle Has Landed", återigen en orkestrerad version, tätt följd av flera andra låtar som fått en dos av stråkar, "Red Star Falling", "Broken Heroes" och  "Call to Arms". Helt utan mening om du frågar mig.
Dessutom har man till detta valt bland sina mest ostiga krigsromantiska låtar, första låten undantagen, för detta segment.
Sedan återigen ett par ominspelade låtar tills man kommer till det akustiska partiet som avslutar plattan. Detta kan väl i sig vara intressant för dem som vurmar för unplugged versioner.

14 låtar senare så är skivan slut. Äntligen. Visst, några av remixarna är väl hyggliga för sig, men på det hela taget känns skivan krystad och förvirrad. Även om det finns några godbitar sett till låtval, så är även det en smula underligt. Inte riktigt deras starkaste kort så att säga. Men det kanske är medvetet som man inte gett sig på dem för det hade kunnat bli oförlåtligt. Nu får skivan mig bara att längta efter att sätta på Denim And Leather eller någon annan av de tidiga klassikerna för att rensa öronen och bränna bort detta från minnet, och då i sina originalinspelningar för att vara på säkra sidan. Det är väl i och för sig en taktik.... På gränsen till att jag blir lite stött med tanke på att jag vet att dom kan...

Därför kan jag bara ge den 1 ess av 5 möjliga.

Sammanfattning:
Betyg: 1/5
Favoritspår just nu: Stallions Of The Highway 

Bolag: UDR
Release:
18 November 2013







 


Band:
Biff Byford
Nibbs Carter
Nigel Glockler
Paul Quinn
Doug Scarratt

Tracklist:
1. Stallions of the Highway (Remix) 3:36
2. Crusader (Orchestrated version) 6:41
3. Battle Cry 6:19
4. The Eagle has Landed (Orchestrated version) 6:07
5. Red Star Falling (Orchestrated version) 6:20
6. Broken Heroes (Orchestrated version) 5:48
7. Call to Arms (Orchestrated version) 4:27
8. Militia Guard 5:27
9. Forever Free (Re recorded version) 4:47
10. Just Let Me Rock (Re recorded version) 3:40
11. Frozen Rainbow (Acoustic Version) 4:05
12. Iron Wheels (Live Acoustic Version) 3:43
13. Requiem (Acoustic Version) 3:30
14. Coming Home (Acoustic Version) 3:17

Mer Info:
Facebook

Hemsida 
Spotify




Support The Bands You Like!


 

fredag 20 september 2013

Spader Raljerar på om sober Merchandise


Drar väl det här med Merchandising ett varv till.
Det finns helt klart olika kvalitetsnivåer på Merch. Antingen att bli lite väl mycket Kiviks marknad över det hela eller kan det bli klassiskt sobert och smakfullt. Kanske framför allt när det kommer till bandrelaterade smycken. Ofta följer det väl prislappen, smakar det så kostar det helt enkelt.

Vi låter dessa två Candlemass halssmycken vara lite exempel.
Först ett plockat från Ebay för ca. 50 spänn och sedan ett specialtillverkat från Seventh Circle Artworks som jag är lite osäker på priset på (den finns inte längre i butiken) men torde ligga någonstans på dryga 1000 lappen om man jämför med liknande smycken i deras butik.
(uppdatering: Candlemass halssmycket på bilden gjordes bara till bandet. Dock har man en ring på sin hemsida i limiterad utgåva (100 st.))

Lite Kiviks Marknad. Bra pris, mindre kvalitet
Inte fullt så mycket Kiviks marknad. Bra kvalitet, mindre bra pris














Enligt mig en viss kvalitetsskillnad. Själv skulle jag bara bära ett av dem, och det skulle göra ett klart större hål i plånkan om man så säger. :-) Därmed inte sagt att det första är ett dåligt alternativ, bara att det är ett sämre i jämförelse (om man nu inte lägger in för mycket vikt på prisfaktorn).

Men om vi nu håller oss kvar i det lite dyrare skiktet så har vi här en annan spelare, klassiska The Great Frog i London som har gjort en en hel del smycken som burits av rockcelebriteter. Dessutom har dom en uppsjö med snygga grejer för den hugade rockern, varav en del direkt bandrelaterat. Dock gäller det att ha med sig stora plånboken... Men är det handgjort så är det...

From: £180.00
From: £220.00













From: £140.00
From: £220.00














För min egen del finns det ett par saker jag suktar efter på deras hemsida som kanske inte är direkt knutna till något specifikt band, men som jag inte skulle ha något emot att ha. Vilket osökt för in oss på området Önskelistan. Om nu någon skulle få för sig att ge mig en dödskallering i present är det bara att skicka ett mail så återkommer jag med storlek. :-)

From: £160.00
£870.00














Fast jag antar att när allting kommer kring och plånboken har fått tala så är det väl häromkring man hamnar. :-)
79:-








fredag 3 februari 2012

NostalgiFredag

Med den misär som infunnit sig hemma i och med det pågående stambytet, så har jag idag återfallit i nostalgi på musikfronten.

Morgonen kröntes med en tur ut i Ryss-kylan för att ta en dusch i baracken på gården. Inte nog att det är ohemult kallt att vara ute och springa i bara morgonrocken, väl inschamponerad och intvålad visar det sig att det är stopp i avloppet. Mysfaktor hög med fotbad och stress för att inte hinna tvätta ur tvål/Schampo innan vattenlinjen passerar kanten på duschkabinen.

Den nostalgiska musiken då? Undrar ni förstås....

Lika delar Saxon


Och Lika delar Judas Priest


Med detta som grund och att det vankas Racklette till middag ikväll, så tror jag nog att aftonen blir skön i alla fall.

Trevlig Helg!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...