onsdag 27 februari 2019

Dagens Musiktips : Backyard Babies - 44 Undead

Mycket spännande musik som släpps i närtid. Till exempel Backyard Babies som släpper nytt 1:a Mars. Från plattan Silver & Gold kommer dagens låt, "44 Undead".




Mer info:
Backyard Babies Facebook  
Backyard Babies hemsida

tisdag 26 februari 2019

Dagens Musiktips: Redro Redriguez & His Inner Demons - Denim Daddy

Bara bandnamnet och skivans titel, Redro Redriguez & His Inner Demons - Denim Daddy, gör ju att man blir lite glad och mungiporna drar sig uppåt.
Och även om det är en ganska tydlig partybeat i musiken så är texterna klart mer innehållsrika än bara brudar, bärs och majonnäs. Stundtals eftertänksamma men ibland mer åt det punkigare hållet med en hel del finurliga små twister, eller vad sägs om såna underbara textrader som "well-adjusted people are as dull as potato salad". Trots att jag både gillar potatissallad och kan anses som välanpassad, så älskar jag det här.







In Swenglsih:
The band name and album title alone, Redro Redriguez & amp; His Inner Demons - Denim Daddy, makes you a little happier and you start grinning.

And although the band delivers a partyfriendly beat, musicwise, the lyrics are clearly more content-rich than just women, beer and mayonnaise. Sometimes thoughtful but sometimes more at the punkier way with a lot of quirky little twistings, or how about such wonderful lines as "well-adjusted people are as dull as potato salad". Although I both like potato salad and can be considered well-adapted, I love this.

måndag 25 februari 2019

Dagens Musiktips : Grand Magus - Wolf God

Nynnar fortfarande på Ghost låtar efter lördagens spelning på Globen. Mycket bra och minnesvärd spelning, men nu behövs det rensas skallen för lite nya influenser. Därför är det ju passande att powertrion Grand Magus just meddelat att man släpper nytt album i April med titeln Wolf God.

Så för att få denna Måndag på banan kör vi titelspåret från skivan. Tungt, mäktigt, Grand Magus.



Mer Info:
Facebook

söndag 24 februari 2019

Polar'n Per - Det spökar på Globen


2019-02-23 Ghost, Globen Stockholm. Ghost och jag har en inte helt okomplicerad relation. Lika mycket som jag uppskattat både Papa I, II, III, Nihili (som faktiskt lirar sax denna kväll), till och med Cardinal Copios alla olika kostymer och hela kittet som lånar friskt från Merciful fate, Alice Cooper eller varför inte Kiss, lika mycket har jag svårt att förlika mig med att man inte lyckets förlika eller kommit vidare från den rättstvist som följer de gamla Ghoulsen. 

Men nog om det, det vibrerar i luften när Ghost kliver på för att leverera "A Pale Tour Named Death "... det finns nån variant av stolthet att se ett svenskt band få denna arena som sin show för kvällen, för den tillhör Ghost. På grund av olycka i Stockholms trafikssystem satt vi fast alldeles för länge vid Gamla Stan och missade stora delar av anrika Candlemass framförande, men det är inte heller om dem detta inlägg eller kvällen ska handla.

Det som gör Ghost så bra är en snygg produktion, klinisk instrumentering, men också att de alla lyriskt små detaljer som sätter en schysst storyline i Ghosts ockulta tema. Inte helt sällan tippar Forge över i en bizarr slående Onkel Kånkel-humor som gör de teatraliska figurerna ännu mer ...ehe... stilsäkra. När bandet adopterar andras verk, följer låten tydligt den pågående storyline Tobis Forge så enträget sätter ut, vilket gör att t ex den fantastiska "If You Have Ghosts" (Roky Erickson cover) passar lika fint som skinnhandskarna sitter på Cardinal Copio.

Vi får en påkostad show där scenbygget drar tankarna till Iron Maidens produktioner. Där en av skillnaderna är Ghosts betydligt mer omfattande användning av pyro och konfetti. Jag gillar det jag ser. Jag förstår indelningen i ett första och ett andra set och tycker inte alls som fler recensenter att showen blir lång och därmed, ja, som jag uppfattar att dom menar sämre, tvärt om bygger bandet hela föreställningen bra. 

Det nya materialet från senaste vaxet "Prequille" (2018) har en given tyngdpunkt i första halvan där låtar som "Rats" och "Pro Memoria" sticker ut och definitivt kommer överleva många år framöver, men framförallt vill jag framhäva den akustiska versionen av "Jigolo Har Megiddo", det är så jäkla snyggt serverat, alltihop!
Andra halvan av gigget är en hitparad där "Mummy Dust" och "Year Zero" förtjänar lite extra plus! Över lag levereras en grymt bra spelning som förtjänar fyra P (av fem möjliga)... Även bandet med alla namnlösa förtjänar beröm, det är riktigt duktiga musiker och ska inte blandas ihop med det komplicerade förhållande som jag tycker jag har till bandet. Avslutande "Monstrance Clock" sätter punkt för en kanonkväll... Det är ett välförtjänt betyg som delas ut, PPPP, alltså!
/Polar'n Per
Tre starka kort med Ghost:
1. Snabbt och hårt är inte alltid det enda och bästa receptet!
2. Det känns som en avancerad produktutveckling att följa Ghost, jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det är fascinerande, Tobias Forge har någon variant av genialitet som hjärna bakom detta!
3. Ghost är en synergi som är bättre som helhet än alla ingående beståndsdelar... 1+1 blir 666, typ...





Setlist:
1. Ashes
2. Rats
3. Absolution
4. Ritual
5. Con Clavi Con Dio
6. Per Aspera ad Inferi
7. Devil Church
8. Cirice
9. Miasma (Med en stylad Papa Nihil på sax)
10. Jigolo Har Megiddo
11. Pro Memoria
12. Witch Image
13. Life Eternal
Encore break
14. Spirit
15. From the Pinnacle to the Pit
16. Majesty
17. Satan Prayer
18. Faith
19. Year Zero
20. He Is (Intro Spöksonat)
21. Mummy Dust
22. If You Have Ghosts (Roky Erickson cover)
23. Dance Macabre
24. Square Hammer
Encore break
25. Monstrance Clock

fredag 22 februari 2019

Dagens Musiktips : De två Hazels

Vill  ni ha en överdos av Hassel? Här har vi två band från varsin ände av Atlanten, med förvillande lika namn. Witch Hazel från York, Pennsylvania och Wytch Hazel från Lancaster, England. Men inte stannar likheterna där inte. Båda banden verkar musikaliskt i ungefär samma fåra.
Engelsmännen i den lite mer smekande ockulta tidiga 70-talsvågen och jänkarna något närmare 80-talets doom våg. Men båda ruggigt bra band. Lyssna och njut. Missade givetvis Wytch Hazels Stockholmsspelning igår.


Wytch Hazel 




Witch Hazel

Facebook


In Swenglish:

 Do you want an overdose of Hazel? Here we have two bands from different sides of the Atlantic, with confusingly similar names. Witch Hazel from York, Pennsylvania and Wytch Hazel from Lancaster, England. But the similarities do not stop there. Both bands also act in a similar musical furrow.

The English in a slightly more caressing occult early 70s era and the Yankees somewhat closer to the doom of the 80s. But both are extremely good bands. Listen and enjoy.
Unfortunately I missed Wytch Hazels Stockholm Gig last night.

torsdag 21 februari 2019

Dagens Musiktips : Clutch - Ghoul Wrangler

Förra årets kanske bästa platta, Clutch - Book Of Bad Desicions, fortsätter att leverera. Här den helt underbara videon till Ghoul Wrangler.



Mer info:
Facebook

In Swenglish:
Probably last years best album, Clutch - Book Of Bad Desicions, continues to deliver. Here is the wonderful video to Ghoul wrangler.

tisdag 19 februari 2019

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 33!

Hoppsan, det är nästan ett år sedan det kom en Grand Delux Lista! Det får vi råda bot på här med en som har lite extra allt med soniskt godis. Det här blir en samling med musik som lite sammanfattar var jag befinner mig smakmässigt.

Black Mirrors
Belgiska Black Mirrors är väl dom på den här listan som med den modernaste ljudbilden, utan att för den delen förlora sina rötter. Magisk svepande sång till blytung musikalisk backdrop. Dessutom har man chansen att se dem på scen här i Sverige i början på Maj. Sticky Fingers i Göteborg (2:a) och Kägelbanan i Stockholm (3:e). Ligger på önskelistan.



Nattramn
En trio från Kristinehamn, ej att förväxla med musikern/författaren Mikael Nilsson(så vitt jag vet?) som gick under samma namn . Här är det mer 70-tals osande svängrock på svenska i stället för Black Metal a'la Silencer som namnen var med i. Och ingen är väl gladare än jag för det, för detta är riktigt lyssningsbar musik.


Facebook

Pushy
Här pratar vi om musik som riktigt osar av retrovibbar. Pushy från Portland lyckas både fånga ljudbilden och låtsnickeri från svunna tider. Helt underbart. Fläskiga gitarrer och ett stomp som gör det riktigt svårt att stå still.



The Miser
Även The Miser, från London, lyckas fånga en tidsanda som flytt. Men från en lite annan vinkel. Lite mer Metal och mörker. Så jäkla bra.





Custom Black
Custom Black glider mellan NWOBHM, Stoner och Doom på ett otroligt skönt sätt och skapar en blytung ljudbild som bara ger mersmak.



Lewis and the Strange Magics
Denna EP av Lewis and the Strange Magics från Barcelona sticker ut lite sett till ljudbilden. Visst, det osar 70-tal, men här är det en mer funkig psykedelisk fusion ljudbild. Som ett soundtrack från ett sunkigt New York. Det skulle lika gärna kunna vara soundtrack till filmen "The Warriors" som en porrfilm från tiden. Tydligen kommer det en ny EP inom kort, så vem vet, det kanske blir läge att skriva om dem igen.



 In Swenglish:

 Oops, it's almost a year since the last Grand Delux List! We have to remedy this with one who has a little extra of everything with these sonic sweets. This will be a collection of music that summarizes where I find myself musicaly these days.
 

Black Mirrors 
Belgian Black Mirrors are probably this list the band with the most modern sound image, without losing their roots. Magicaly sweeping vocals with a leadheavy musical backdrop. You have also the chance to see them on stage here in Sweden at the beginning of May. Sticky Fingers in Gothenburg (2nd) and Kägelbanan in Stockholm (3rd). High on my wish list.

Nattramn
A trio from Kristinehamn, not to be confused with the musician/writer Mikael Nilsson
(as far as I know?) who went under the same name. Here it is the more 70's oozing swinging rock in Swedish instead of Black Metal a'la Silencer that the namesake were in. And no one is happier than me for that, for this is really listenable music.
 

Pushy 
Here we are talking about music that really gives retro vibes. Pushy from Portland manages to capture both the soundscape and the songwriting craftsmanship of bygone days. Absolutely wonderful. Meaty guitars and a stomp that make it really hard to stand still.

The Miser 

Even The Miser, from London, manages to capture a spirit of time that has fled. But from a slightly different angle. A little more Metal and dark. So damn good.

Custom Black 

Custom Black slides between NWOBHM, Stoner and Doom in an incredibly nice way and creates a lead-heavy sound image that only leaves you wanting more.

Lewis and the Strange Magics
 

This EP by Lewis and the Strange Magics from Barcelona stands out a little with the soundscape compared to the others. Sure, it is 70's, but here it is a more funky psychedelic fusion sound image. Like a soundtrack from a seedy New York. It might as well be the soundtrack to the movie "The Warriors" as a porn movie of the time. Apparently, a new EP comes shortly, so who knows, maybe it will be more to write about them.

måndag 18 februari 2019

Dagens Musiktips : Rough spells - Syster

Rough Spells har dykt upp här bland musiktipsen tidigare, och det av den enkla anledningen att dom är så bra. Rått och opolerat utan att bli skräpigt. Här är dom med sin senaste singel "Syster".




Mer info:
Facebook

In Swenglish:

Rough Spells has appeared here among the music tips earlier, and that for the simple reason that they are very good. Raw and unpolished without getting crappy. Here they are with their latest single "Syster".

fredag 15 februari 2019

Dagens Musiktips : Niggght - Violent Delicacy EP

Här kommer en riktigt skön debut EP. Låt mig presentera Niggght från Montreal. Ett projekt att hålla ögonen på, med Dopethrone's frontfigur Vincent Houde på sång och gitarr/bas och Double D (?) på trummor och maskiner.
Åhh ett spännande Doom projekt! säger du. Näpp! säger jag. Men vadå? säger du.
Vi låter skivbolagets presentation få fungera som introduktion:
A slow, experimental heavy/electronic project. It's not doom, it's not blues, it's not trip-hop, it is certainly booze and drugs-driven and lyrics are sleazy as hell.
Eller om man som jag gärna ger en svensk inramning, tänk dig åt Freddie Wadling hållet, med texter och attityd som landar långt från allt vad PK heter.
På bandets Bandcampsida kan man i dagsläget lyssna på två låtar från den kommande EP:, Violent Delicacy. Men tro mig, de andra två låtarna är minst lika bra om inte ännu bättre.








Mer info:


In Swenglish:

Here is a really nice debut EP. Let me introduce Niggght from Montreal. A project to look out for, with Dopethrone's front figure Vincent Houde on vocals and guitar / bass and Double D (?) On drums and machines.

Oh, an exciting Doom project!, you say. Nope!, I say. But what?, you say.

We let the record label's presentation work as an introduction:

     A slow, experimental heavy / electronic project. It's not doom, it's not blues, it's not trip-hop, it's definitely booze and drugs-driven and lyrics are sleazy as hell.

Or if you like me want to give it a Swedish reference, imagine Freddie Wadling, with lyrics and attitude that lands far from everything PC is called.

At the band's Bandcamp site, you can now listen to two songs from the upcoming EP: Violent Delicacy. But believe me, the other two songs are at least as good if not even better.

torsdag 14 februari 2019

Recension : Supralunar - Ghosts

Supralunars andra platta, Ghosts, har funnits ute en stund på Spotify, men kommer nu i morgon i fysiskt format.

Att grabbarna i bandet har ett öra för bra musik är en underdrift, det finns en salig blandning av lån från tidigare storheter, men man lånar med finess och lyckas väva in de små diamanterna i sitt eget Supralunar DNA.

Allt från det inledande Ozzy osande riffet till de svängiga Beatles melodierna och mer därtill. Nya plattan tar återigen sin avstamp i 70-talet, men det som på förra plattan var mer renodlat partyglammande har här fått en lite hårdare och mörkare ton. Man har fört in lite svärta i mixen som i mina öron bara är av godo. Utan att för den skull tappa sin radiovänlighet, för det är tidlös Rock som skulle kunna hamna högt på radiolistor om det nu fanns någon rättvisa i den mediala världen.


Förutom alla svängiga låtar innehåller skivan även en rejäl powerballad, "My Epiphany", som framförs som duett tillsammans med Noelle LeBlanc. Suverän sång och ett rent otroligt gitarrsolo.

Jag kan inte annat än att, precis som debuten A New Hope, ge denna platta en stabil 4:a.
Ghosts cementerar Supralunar som ett stabilt band som fortsätter leverera både svängiga låtar och ett skönt "swagger", och nu med lite extra skuggor i hörnen. 



Album Rating: 4/5
Favourite Tracks: All The Angels & Ghosts
Label: BMP Records
Release: February 1, 2019

For More Info Visit:
https://www.facebook.com/supralunar/
http://www.supralunar.com/
Spotify

Tracks:
1     Life     4:17
2     Ghosts     5:02
3     All The Angels     4:17
4     Superfast Train     3:13
5     My Epiphany     5:27
6     Be Gone (Ghosts II)     4:00
7     No More Days     3:57
8     To The Lions     4:03
9     For the Greater Good of Rock' Roll     3:39
10   Hades' Reign (Ghosts III)     6:09

In Swenglish:
Supralunar's second album, Ghosts, has been out there for a while on Spotify, but comes in physical format tomorrow.
The fact that the guys in the band have an ear for good music is an understatement, there is a blissful mix of loans from previous giants, but they borrows with finesse and manages to weave these small diamonds into their own Supralunar DNA.
Everything from the initial Ozzy riff on the first song to the swinging of Beatles melodies and more to it. The new album once again takes of from the 70s, but whast on the previous album was more purely party glam, has here received a slightly harder and darker tone. They have brought in some darkness to the mix, which in my ears is only of good. Without losing their radio friendliness, because this is timeless Rock that could end up on radio lists anywhere if there was any justice in the media world.

In addition to all the swinging songs, the album also includes a grand power ballad, "My Epiphany", which is performed as duet together with Noelle LeBlanc. Great song and a truly incredible guitar solo.
I can't do anything else, just as with the debut A New Hope, give this album a stable 4 in rating. Ghosts cement Supralunar as a stable band that continues to deliver both swinging songs and a nice "swagger", and now with some extra shadows in the corners.

onsdag 13 februari 2019

Dagens Musiktips : Sibyl - The Magic Isn't Real

Idag vill jag passa på att presentera en riktigt lovande EP med ett band som jag inte vet så mycket mer om, än att dom lirar bra musik. Bandet heter i alla fall Sibyl och har precis släppt sin debut EP, The Magic Isn't Real. Rockar gör det i alla fall och jag hoppas att det snart kommer mer från dem.



Mer Info:
https://www.facebook.com/sibylrva/

In Swenglish:
Today I would like to present a really promising EP with a band that I do not know much about, more than that they play good music. The band is called Sibyl anyway and has just released its debut EP, The Magic Isn't Real. Anyway it really Rocks and I hope there will come more from them soon.

tisdag 29 januari 2019

Recension : Massive - Rebuild Destroy

En gren i Hårdrocks-OS, som Australien varit framstående i genom tiderna är 100 meter bärsdopad partyrock.
Nästa ut på den banan är Massive med sin tredje skiva, Rebuild Destroy (1:a Februari) är givetvis inget undantag från den regeln.

Massor av svängig, högoktanig - kan inte sitta stilla - rock.
Visst, det är kanske inte den mest livsomvälvande musiken, med djuplodande och mångbottnade texter, men ibland behövs bara lite låtar i pint-storlek och fan anamma. Och det får man här. Massor, renodlad förfest och partyrock.






Det är en massiv palett som målas upp. När det drar på som bäst så kan man skönja lite Sex Pistols, Green Day och Rose Tattoo, men det låter snarare som ett omedvetet lånande än utstuderad stöld. Det är som sagt en ganska ösig och röjig platta, men den har givetvis ett par andningshål, dels i den bluesiga "Face In The Crowd" men även sista låten, "A Mile In My Shoes" som drar iväg mot det svulstiga arena singalong spåret.

På hela taget en skiva väl värd att lyssna in sig på. Det får bli en väldigt Massiv 3:a för grabbarna i Massive. Rekommenderas!









Album Rating: 3/5
Favourite Tracks: What You Gonna Do och The Wrecking Crew

Label: Off Yer Rocka Recordings
Release: February 1, 2019

For More Info Visit:
www.massiveoz.com
www.facebook.com/massiveoz
www.instagram.com/massiveoz

Tracks:1. Generation Riot
2. Long Time Coming
3. What You Gonna Do
4. Bullet
5. Roses
6. Face In The Crowd
7. Over And Out
8. Pieces
9. The Wrecking Crew
10. GettingHeavy
11. A Mile In My Shoes

In Swenglish:

A branch in the Hard Rock Olympics, which Australia has been prominent in the past, is 100 meter beersoaked party rock.
Next band out on that track is Massive with their third album, Rebuild Destroy (1st February) wich is, of course, no exception to that rule.
Lots of groovy, high octane - can't sit still - rock.

Certainly, it is perhaps not the most lifealtering music, with deep and multifaceted lyrics, but sometimes it's just a little bit of pint-size and gutsy songs that we need. And you get it here. Lots, pure pre-party rock.

It is a massive palette that is painted. When it rocks  out at its best, you can hear hints of Sex Pistols, Green Day and Rose Tattoo, but it sounds rather like an unconscious borrowing than real theft. It is, as I said, a full speed ahead record, but of course it has a couple of breathing holes as well, partly in the bluesy "Face In The Crowd" but also the last song, "A Mile In My Shoes" that pulls off towards the bigger than life arena singalong feeling.
 
On the whole a record well worth listening to. The score must be a very massive 3 for the guys in Massive. Recommended!

fredag 18 januari 2019

Dagens Musiktips : Monster Magnet - Mindfucker

Lite feeling får man ju när man kan kombinera både bra musik och konst.
Monster Magnet - Mindfucker i lurarna och så släpper Malleus en tjusig och limiterad poster från Monster Magnets Hamburg spelning häromdagen.





Mer info:
http://www.zodiaclung.com/
https://www.facebook.com/monstermagnet/
https://www.malleusdelic.com/site/malleus/monster-magnet-ondina-ap/
https://www.malleusdelic.com/store/

torsdag 17 januari 2019

Dagens Musiktips : Frank Carter & The Rattlesnakes - Crowbar

En för mig helt ny bekantskap, Engelska Frank Carter & The Rattlesnakes. Låten "Crowbar" från kommande albumet, End of Suffering, svänger på riktigt ordentligt.



Mer Info:

onsdag 2 januari 2019

2019 en ny start?

2018 blev lite av skrivkrampens år vad gäller Spader Ess. Inte beroende på musiken, det kom en hel del fantastiskt under förra året och tyngst av alla enligt mig, Clutch - Book Of Bad Decisions, även om jag stundtals tenderade att lyssna mig bakåt i musikkatalogen.

Jag hoppas få fart på skrivandet och lyssnandet 2019, för det finns en hel del att se fram emot. Allra närmast, Rival Sons, både på skiva och scen.


Sedan finns det en hel del andra spännande släpp, som Kanadensarna Rough Spells, som efter sin enastående EP, släpper sin debut via Holländska DHU Records.

Sedn blir det förhoppningsvis någon liten överraskning längst vägen.

Gott nytt År!

In Gloriuos Swenglish:

2018 was maybe the year of the writing block for me at Spader Ess. Not due to the music, as there was a lot of amazing records released last year, and the heaviest of them all according to me, Clutch - Book Of Bad Decisions, although I at times tended to listen more to older music during last year.

I hope to get up to speeds with writing and music listening in 2019, because there is a lot to look forward to.
Closest, Rival Sons, both on record and stage.

Then there are a lot of other exciting releases, for example the Canadians Rough Spells, who after their outstanding EP, will release their debut alum via Dutch DHU Records. 

And, hopefully there will be some other small surprise along the way.

Happy New Year!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...