Det har varit otroligt mycket bra skivor även detta år. Och som vanligt så är det en hel del skivor som man inte hunnit eller haft chansen att lyssna på, trots att man vetat att man borde. Här är ett par, ett axplock (tretton till antalet, som en Spaderlista bör så här i slutat av året), som jag hört allt för lite av, även om jag hört lite grand. En del
skulle absolut kunnat ta sig in på årsbästalistan om de bara fått sin
tid i lurarna. Som tur är så är musik oftast en beständig vara, så det finns
fortfarande möjlighet.
Jag får helt enkelt skylla på att det varit så mycket bra musik som pockat på, så vissa har helt enkelt passerat förbi utan att få den attention som dom var värda. Sedan kan jag ju alltid skylla på att hade banden skickat fysiska alster för recension så hade det kunnat vara en helt annan historia. :-) Men så stor är inte bloggen. Ännu. :-)
Jex Thoth - Blood Moon Rise
En skiva som jag mest hört brottstycken av på senare tid. Men den ligger gott och väl inom det spektra som jag gärna snöar in på, och det jag hittills hört har varit bra. Men det har varit så väldigt mycket i denna sköna genre, så tyvärr har inte suget varit tillräckligt stort. Men det kommer, var så säkra.
Black Sabbath - 13
Mästarnas återkomst. En platta som redan var en klassiker innan den getts ut. Kanske den av dessa skivor som jag har lyssnat mest på under hösten, men ändå inte nog. Det kunde ha blivit pajas, men det blev det inte. Det är en skiva som jag kommer att lyssna mer på över tid, det är jag övertygad om, eftersom jag gillar den skarp.
Skall jag namnge en skiva som snubblade på målsnöret till topplistan, så är det en av dem. Och då enbart för att jag inte lyssnat nog på den. Dessutom har den ju den perfekta titeln för att hamna på någon av mina
Top 13 listor
Queens Of The Stoneage - ...Like Clockwork
Trots att det är ett band som jag gillat länge och dom blivit hyllade ungefär överallt för sin senaste platta så tror jag att jag lyssnat på den ungefär tre gånger. Återigen, det jag har hört har varit bra, men annat har kommit i vägen. Är dock övertygad om att denna kommer att snurra en hel del i framtiden.
All Them Witches - Lightning at the Door
Ett band som jag skrivit någon blänkare om här tidigare och gillat. Dock hade jag till alldeles nyligen fullkomligt missat att dom släppt en ny platta (November). Men så är det ju med skivor som kommer i slutet på året, kan vara klokt ur ett julmarknadsperspektiv, men kanske inte det mest strategiska om man vill in på topplistorna som summerar året.
Beelzefuzz
Amerikanskt band som under året släppte sin debutplatta. Den här har jag faktiskt lyssnat en del på, och känner att den, precis som Black Sabbath, nosar på topplistan. Mitt första intryck av skivan var att den var så vansinnigt bra som det bara gick, sedan började jag förbereda mig för en recension, och då vacklade jag lite. Det var något som började ta emot. Därefter svängde det igen och nu är jag tillbaka på att den är helgrym, Recensionen rann tyvärr ut i sanden dock... Men det är en skiva som blivit bättre med tiden. Sedan har den ju ett så grymt omslag.
Black Trip - Goin' Under
Stockholmsband som jag hört mer om, än av. Jag har bara lyssnat på sporadiska låtar hos andra bloggare och visst, det har legat bra i öronen. Men det glunkas mycket om bandet, och jag är ganska säker på att fortsätter dom på den inslagna vägen så får jag chansen att rätta till det hela en smula.
Devil To pay - Fate Is Your Muse
Fate is Your Muse
Fate is Your Muse
Ett av de få bandet i denna listan som jag faktiskt har gett en riktig
recension. Och en ganska bra sådan. Varför blev det inte mer lyssning? Jag vet inte riktigt, för dom är jävligt bra, jag lyssnade intensivt inför recensionen, men efter det känns det som om dom drunknade i tsunamin av ny musik. Men jag är övertygad om att dom dyker upp igen, om inte annat för att dom ligger i spellistan i telefonen.
The Flight Of Sleipnir - Saga
Det andra bandet i listan som fått en recension överhuvudtaget, och en rätt bra sådan. Under tiden då jag velade med betygssystem, så det blev då en 8/10. Otroligt bra skiva, som snurrade intensivt en kort period, men som sedan fallit lite i glömska. Eller glömska är kanske inte det rätta ordet, gång på gång så faller andan att lyssna på den igen, men på något sätt så rinner det ut i sanden.
The Answer - New Horizon
Irländska The Answer var ett band jag följde upptakten inför nya skivan väldigt nära, men när väl skivan kom, så blev det liksom inget. De få låtar jag hört var bra och jag är ganska säker på att denna skivan riskerar att falla mig i smaken, men det blev liksom inget av ändå....
Monster Magnet - Last Patrol
Fantastiska, klassiska Monster Magnet, tillbaka storstilat. hunnit lyssna något enstaka varv på skivan via Spotify, men där har det stannat. "
Mindless Ones" är en brottarlåt och den är inte ensam. Denna skivan är jag dock ganska säker på att den förr eller senare får den tid i spelaren som den förtjänar.
ASG - Blood Drive
Amerikanska ASG som var en nyhet för mig, dök enbart upp på min radar för att deras skivomslag gjorts av
Malleus, som är ett konstnärskollektiv som jag håller högt. Men skivan är förutom brutalt snygg (särskilt vinylvarianten) så otroligt bra. Men av någon outgrundlig anledning har jag inte kommit mig för att varken beställa hem den, eller lyssna så mycket på den som den är värd. För jag har lyssnat på den en hel del, men inte tillräckligt. Jag tror att det är en skiva som kommer att växa på sig hos mig, vad det lider.
Windhand - Soma
En skiva som dök upp lämpligt under hösten. När allt började mörkna så kom dom med sin sköna stämningsfulla doom. Tyvärr för denna skivas skull, så var jag, trots årstiden, inne i en helt annan typ av känslor och ägnade mig mer åt lite muntrare musik just då. Vilket i sig inte är dumt, men som gjorde att jag bara som hastigast lyssnat på skivan och konstaterat att den är bra. Den verkar dyka upp lite här och var på topplistor nu när året summeras, så helt fel kan jag inte ha. Dessutom blir det säkert tid för denna i framtiden, för ibland vill man ju fly det glada en stund och ägna sig åt lite kvalitativt navelskådande.
Spiritual Beggars - Earth Blues
På gränsen till oförlåtligt. Ett Svenskt band som jag tycker om, och tyckt om länge, släpper en riktig
dräparplatta och jag tar mig inte tid att ge den mer "airtime" hemma. Ännu en av dessa plattor på denna lista som jag är säker på att den hamnat på den kommande top 13 listan om den bara fått rätt chans. Förlåt!
Detta var skivor som jag känner att jag har missat på olika sätt. Skivor som jag tror passar just mig och därför just känns som en miss. Vi får väl se vad som händer framledes, för redan de smakprov som börjat ramla in inför nästa år, visar på att 2014 kan komma att blir ett riktigt spännande musikår det med.
Lightning at the Door
Lightning at the Door
Detta handlar egentligen inte om Monster Magnet och låten Space Lord och inte heller Screenprint konstnären Rob Schwager, som gjort just en otroligt snygg poster på temat. Dom får mer vara exempel här.
Jag gillar dessutom att man kan hitta referenser till låtarna på omslaget till skivan, då ett bra omslag blir en stor del i helhetsupplevelsen för mig. Det tillsammans med en urstark platta med gamla kompisar, ja då blir det 4 blytunga Ess av 5. Och som jag sade tidigare, det är en skiva som tjänar på att höras flera gånger, så med tiden kan den växa ännu mer.
Det här är en svår skiva för mig att recensera.
Jag tänker inte bli långrandig i denna lilla recension av Monster Magnets senaste giv, Cobras and Fire (The Mastermind Redux). Eller om man så vill, Dave Wyndorfs senaste uppiffning av en äldre platta. För det som jag skrev om Milking The Stars: a re-imagining of Last Patrol står sig riktigt bra även för den här plattan.
Sammanfattning:
Windhand - Soma
Spiritual Beggars - Earth Blues
"All To Human" är andra kapitlet i en episk rymdsaga om Schimpansen Enos, som skickas ut i rymden av NASA 1961, för att återvända till jorden, om något förändrad...
Det är väldigt bra musicerat på alla håll. Man vandrar med lätthet från spröda gitarrslingor till blytung rock. Musiken har många lager och det är verkligen en skiva som växer med tiden. En skiva som jag ser fram mot en lång bekantskap tillsammans med. För att inte tala om vilka förväntningar detta ger inför kommande kapitel i Enos rockepos. 
