tisdag 30 augusti 2016

Recension - Old Blood

Old Blood gjuter nytt blod i en gammal genre. Det är Doom, med klara återblickar, men gjort på ett skönt sätt med stänk av nytänk.

Ända sedan jag för första gången hörde Los Angeles bandet Old Blood i slutet av förra året, så har förväntningarna varit skyhöga. De två låtar man då hade släppt resulterade att det soniska snålvattnet rann till ordentligt hos mig. Det här sköt sig rakt in i sväng benet så att säga.

Så, nu när debuten äntligen ramlat ner, så är det som lilla julafton för en doom/psyk/blues-tomte som mig. För det som levereras är inget annat än pur magi. Långsamt, suggestivt och förtrollande, smeker sig bandet fram. Traditionell doom i botten, inklädd i en gungande trollbindande jazzig psykadelisk blues med Feathers smekande röst som målar upp texternas innehåll. Spännande och variationsrikt nog att bli en skiva som kommer att hålla länge.

Musikaliskt är det ett riktigt snyggt bygge. Grunden är Trummorna lägger den tillbakalutade livsnerven. Nästa våning består av Doom  riffen som ligger som en tung matta tillsammans med den mullrande basen.  Övervåningen blir den svävande melodiösa och kraftfulla sången upplandat med snygga gitarrsoloslingor. Det är till mångt och mycket bra så redan där, men utöver det så har vi på vinden det som enligt mig ger en extra nerv till musiken, nämligen orgeln. Den ligger och ger stundtals en lite milt obehagligt krypande känsla. Gillar särskilt hur den sakta smyger sig in i ens medvetande i upptakten på låten "Flesh".

De två låtar som kom tidigare, "Glowplug" och "Flesh" är även med på plattan i en något ommixad form och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken version jag tycker bäst om. Singel/demo versionerna har en lite mer opolerad rå touch än slutresultatet på skivan. Men den slutgiltiga versionen har i sin mer polerade form sin egen charm och passar in bra i det luftiga och psykedeliska ljudlandskapet väldigt bra. Så det är mer detaljer. Vilket gör mig glad att jag har båda versionerna.

Till det har vi bandets lite halvmystiska framtoning. Med anonyma namn som Diesel, Gunner,  Octopus, Stones och Feather. Där Feathers scenpersona som ibland dyker upp med dödkskallemålat ansikte skulle kunna vara Papa Emeritus snygga lillasyrra.
Här, alla bandbokare därute, får ni ett galet tips. Vilken skön show det kunde bli att boka Old Blood som förband till Ghost. Kanske med ett extranummer med duett mellan Feathers och Papa som lök på laxen. Smaka på den. Jag kommer. När man spelar live så har man även stöd av The Rigomortettes som ger en extra performancedimension med "Cutter and Hoops".

Skivan är med sina 6 låtar på 37,68 minuter alldeles för kort. Vilket är det enda förbehållet jag har överhuvudtaget. Nu är det ju inga problem med att starta om från början, för varje låt är en pärla i sig. Men, jag vill ha mer. Så mycket mer. Men trots detta så är det en skiva som jag tycker alla skall ha.

Betyget blir således urstarka fyrtal i ess och det är bara att inse att det blir trångt med kandidater till årsbästalistan. Det är dessutom ett vinylsläpp planerat lite längre fram så om inte annat så kan det vara perfekt till julklapps listan. Vilken debut för Old Blood!

Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Alla
Skivbolag: DHU Records
Release: 27:e Augusti 2016

Facebook
Bandcamp
 

söndag 28 augusti 2016

Polar'n Per tipsar om MÄBE:s singelsläpp - I skuggan av tornet

"I skuggan av tornet", så heter MÄBE:s nya singel som släpptes 26:e augusti. Låten är en av tre akustiska låtar på detta minisläpp som kompletteras av "För dom som blöder" och episka "Pannkakskungen".

MÄBE ska konsumeras antingen i sin rockigare tappning eller så jordnära som möjligt och det är i den sistnämnda förpackningen som låtarnas riktiga melodier prövas. ...och låtarna tål givetvis denna prövning. De gör det för att det lågmälda passar MÄBE som handsken, de gör det för att låtarna är skapade med grunden i sin sångmelodi.

Andra och tredjespår från singeln är hämtade från senaste fullängdaren "Mot ingenstans och överallt" (2014) och är verkligen två helt olika låtar. Den ena "För dom som blöder" är uttrycksformen envis och bygger på sin grundrytm. I tredje spåret "Pankakskungen" är det berättelsen som driver låten. I sitt nedskalade skick är den kanske den som är mest lik sin originaltappning, men det går liksom inte att värja sig för den charmiga släktkrönikan. Möjligen kan man undra det inte finns utrymme att sätta den i stråkar och orkestrar sammanhang där låtens episka sida ytterligare kommer till gagn. I denna nedskalade version är det sagostund. Berättelser, fast från en ytterst påtaglig verklighet. Det känns personligt. Det gillas! Nedan följer videon från förra året.



Huvudtemat, "I skuggan av tornet" får en definitivt att lyriskt tänka på klassiska Bob Dylan och "All alone the watchtower". Melodiskt sitter det suggestiva där, det som är MÄBE:s signum. Jag som är torsk på den svenska musikskatten har väldigt lätt att räkna in MÄBE bland dem. Det enda jag kan klaga på är att jag vill ha mer!

/Polarn Per

Tre starka med MÄBE:
1) I skuggan utav tornet
2) För dom som blöder
3) Pannkakskungen

fredag 26 augusti 2016

Dagens Musiktips - Tornet

Från Göteborg härstammar det Bluesgungiga och mystiska Tornet. Det finns mycket magi i bluestolvan. Nuff said!




Facebook
Bandcamp

torsdag 25 augusti 2016

Dagens Musiktips - Asomvel : Knuckle Duster

Är det fler än jag som saknar Motörhead?

Man kan ju alltid snurra deras skivor om och om igen, men vill man spöka till det lite extra så kan man sätta på skivan  Knuckle Duster av Asomvel från London. Skivan är inte på något sätt ny, den kom 2013, men det låter och andas  samma punkiga och skitiga "No nonsens Rock N Roll" som Motörhead en gång uppfann och gjorde till sitt trademark.

Hur man skall tolka bandet, hyllning, härmapor eller helt enkelt fackelbärare för genren, det överlåter jag till var och en. Själv lyssnar jag mer än gärna på dem. Det kanske helt enkelt är en mix av allt. :-)

Skivan Knuckel Duster hittar du på Bandcamp, under Bad Omen Records sida. Deras andra tidigare alster hittar du på deras egen Bandcamp-sida. Men som om inte det räckte så släppte bandet nyligen en helt ny video "The Nightmare Ain't Over" och dessutom en ny låt på Bandcamp "Railroaded" som förhoppningsvis är ett startskott till en ny platta. Den som lever får se.





Hemsida
Facebook
Bandcamp

onsdag 24 augusti 2016

Recension - Worshipper : Shadow Hymns



WORSHIPPER kan beskrivas som mörkt och episkt. En blandning av Sabbathesqt doomriffande och UFO liknande hög trallfaktor. Här på sin debut, Shadow Hymns, så spelar man upp till en långsam och suggestiv dans som smeksamt för en genom ett lagom dunkelt och mystiskt landskap, för att här och där brista ut eufori. Eller långsam kanske är lite fel beskrivning. 
Kanske att ostressat och återhållsamt är mer en korrekt beskrivning. Långt från stackato trampande dubbla baskaggar och världsrekord i skalor per minut. Precis som åtminstone jag vill ha det för det mesta.



Jag har gillat det jag hört tidigare, men nu när jag äntligen fått Bostonbandets fullängdaren i min hand, så kan jag bara konstatera att den är underbar. Underbar men kort. 
För det är egentligen det enda förbehållet jag har mot skivan. annars är det en skiva som har lite för alla. 

Det är en mix av psykedelisk doom, som glider in i traditionell NWOBHM, hela tiden väldigt harmoniskt och tillbakalutat välbalanserat. Man kan hitta många referenser i musiken och inget är i sig direkt unikt, men det är så skickligt sammansatt och själfullt framförd att det är en ren njutning.

Jag har svårt att sätta ett slutgiltigt betyg, men eftersom man skall (?) vara restriktiv med sina fullpottare så landar det på en rejält stark 4 Ess nivå. Detta är en skiva som jag kommer att bära med mig och återvända till ofta. En klar utmanare till årsbästa listan.


Sammanfattning:
Betyg (stark)4/5

Favoritspår: High Above The Clouds och Another Yesterday
Skivbolag: Tee Pee Records

Release: 26:e Augusti 2016



Facebook
Twitter
Instagram


 

tisdag 23 augusti 2016

Dagens Musiktips - Gorilla Pulp : Mean Devil Blues och Peyote Queen

Klart man behöver lite ljus så här när semestern är över. Vad kan då bli lite bättre än lite Italienskt sandig retrosväng som här med Gorilla Pulp. Följ en stackars prästs vedermödor i låtarna "Mean Devil Blues" och "Peyote Queen".





Facebook
Bandcamp

lördag 20 augusti 2016

Dagens Musiktips - True Widow : Theurgist

True Widow spänner musklerna inför deras kommande platta Avvolgere som skall komma under September, med en video till låten "Theurgist". Riktigt bra låt, så det är klart att man får lite spänd förväntan inför plattan.



Bandcamp

fredag 19 augusti 2016

Dagens Musiktips - Hypnos : Descending Sun

Jahapp, det är bara att erkänna. Även solen har fläckar.
I mitt fall så kan det visa sig genom en sådan simpel sak som att jag totalt missat att retrorockarna Hypnos släppt ett nytt album i våras, Cold Winds.
Vilket får mig näst intill att skämmas då jag gillade deras förra platta skarpt.
Men med videon till låten "Descending Sun" som referens kan jag nog ana mig till att jag kommer att gilla även den senaste skivan.
Man får se det positiva i det hela, jag har något att se fram emot att lyssna in mig på. Gött Mos å dé.

Facebook


torsdag 18 augusti 2016

Recension - Madame Mayhem : Now You Know

Sett till bandnamnet, Madame Mayhem, så hade jag nog förväntat mig något lite brutalare och råare än den musiken som bjuds på senaste plattan Now You Know. Som är det första jag hör från henne. Och trots att skivan innehåller en hel del namnkunniga musiker som backar upp Madame, såsom Ron "Bumblefoot" Thal (Guns N Roses) och Billy Sheehan (Mr. Big, Winery Dogs) för att nämna några, och att fröken Mayhem kan sjunga, så går inte det här hem hos mig alls.







Det är för putsat och slätstruket. Känns som man mer riktat in sig på att bli radiovänliga och vara lagom farliga för att en yngre Amerikansk storpublik skall kunna ta det till sig. Inte jättedåligt, men lika spännande som torkande färg. Eller som Nightwish om du frågar mig... Tråkigt men sant. De få live-videoklippen man kan hitta på hemsidan visar att det kan låta lite mer spännande på scenen, men denna skiva ger inget av det för min del.



Sammanfattning:
Betyg 2/5

Favoritspår: Inget
Skivbolag: Metalville
Release: 26:e Augusti 2016

Hemsida
Facebook

onsdag 17 augusti 2016

Önskelistan - Miniatyrer från Elvis 1976

Även hårdrockare gillar att leka med dockor antar jag. Särskilt när dom är så välgjorda som dessa kustom byggen från Sebastien Bontemps alias Elvis 1976 som är en mästare på att göra unika 1/6 skaliga figurer. Han gör självklart mer än bara häftiga rockstjärnor, men nu är det ju just musik som vi koncentrerar oss på här på Spader Ess. Låt mig presentera en par figurer från hans serie Icons of Rock. Coolt och snyggt.













måndag 15 augusti 2016

Recension - Devil To Pay : A Bend Through Space And Time


Devil To Pay är tillbaka.
 På nya skivan A Bend Through Space and Time, deras 5:e i ordningen, fortsätter resan in i Steve Janiaks mörka sinne av droginducerade koma-drömmar. 

Det mullrar och svänger. Deras tunga riffbaserade Stoner släpper loss i en blytung vansinnesboogie.
Steve har dessutom en röst som jag lätt faller för. Både rivig och smeksam på samma gång, mycket kraft men samtidigt väldigt behaglig helt enkelt. Devil to pay är på det hela väldigt kompetenta musiker, vilket gör att det är roligt att lyssna.





Skivan innehåller ett gäng riktigt bra låtar och ett par som inte är lika självklara, men som helhet är det en kalasbra platta. En låt som sticker ut extra är bandets hyllning av en av mina favoriter, "Your Inner Lemmy", och eftersom låten är som om den vore en kvarglömd Motörhead pärla, så kan jag ju inte annat än älska den. Den låten går textmässigt bortanför hyllningen till Lemmy och blir på något sätt kvintessensen av rock i stort. Lite som Lemmy.:) Tack grabbar.


Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Your Inner Lemmy
Skivbolag: Ripple Music
Release: 12:e Augusti 2016







https://www.facebook.com/deviltopay/
http://www.deviltopay.net/

tisdag 9 augusti 2016

Recension - Bloody Hammers : Lovely Sort Of Death

BLOODY HAMMERS är tillbaka med ny platta, Lovely Sort Of Death

Denna, deras fjärde installation under bandnamnet ger oss mer, mer, mer av allt. Samma synthbaserade doom/goth rock som tidigare med extra allt. Det är svulstigt, episkt och mörkt. Framför allt får syntharna mer plats på denna plattan, det låter lite mer som det Anders Manga gjort utanför bandnamnet Bloody Hammers. 
Det går inte heller att ducka för referenser som Sisters Of Mercy och Type O Negative och några andra som verkat i denna lite mörkare Gothromantiska genre.






Men snyggt är det. Men för min egen del så blir det lite väl mycket Goth. Ett par låtar i taget kan jag utan problem ta till mig, men att sträcklyssna på plattan blir lite som att laga en god middag, men bara äta bearnaise såsen. Gott en stund, men lite kvalmigt i långa loppet (för mycket av det gotha) :). Fast gillar man att klä upp sig i fejkade vampyrtänder och mörklila sammet med detaljer i läder och PVC så är det här nog en fullträff. (förlåt för stereotypen, kunde inte låta bli).


Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Bloodletting On The Kiss
Skivbolag: Napalm Records
Release: 5:e Augusti 2016

www.facebook.com/BloodyHammers

onsdag 3 augusti 2016

Spader Ess Tänker Högt om denna Häftig dag....

Vissa dagar är inte som andra.... Och går heller inte att värja sig emot. Denna dag har varit en sådan....

Jag sitter nu och ölar och försöker sammanfatta dagen. Vi börjar i det lilla. Förra recensionen av Zodiac,  kanske lite för positiv betygsättning? Borde kanske ha varit en stark 3:a i stället. Men som sagt öppningen är stark....

Sedan har jag ett par andra skivor på gång i lurarna som är mindre tveksamma, men mer om det senare.

Den stora och omtumlande känslan denna dag, är att min förstfödda och otroligt älskade dotter, mer känd här som Spader Dotter, lämnat landet, för att bosätta sig i Amsterdam. Ett halvår till att börja med, men vem vet vad det betyder i långa loppet? Familjen har nu i alla fall fått en naturlig anledning till att åka till Amsterdam, vilket inte är fel enligt mig. :) Jag tror att vi kommer att få höra mer om detta äventyr längre fram.

Som balsam på detta har i alla fall jag och den lika älskade sonen, hunnit med att se Suicide Squad på bio idag. Helt underbar film, sett ur underhållningsvärdet och soundtracket, även om den kanske inte kommer att skörda några större framgångar på Oscars galan. Men vem hade trott det...
Har även ett par goa vinyler att lyssna på som jag plockade upp i Landskrona och Köpenhamn när vi var nere och kramade om dottern inför emigreringen. Bland annat en väldigt trevlig Tom Robinson Band platta (debuten med 2,4,6,8, motorway), med intakt cut out och allt (tänk vad man kan få för 20 spänn).

En helt ok dag med andra ord, även om aningen ovanlig... Och till Spader dotter: Veel succes en hebben een goede tijd in Amsterdam. Zie je daar binnenkort. Uw geliefde familie. Eller kort och gott, Älskar dig, ses snart.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...