fredag 28 april 2017

Dagens Musiktips : John Lindbergs Trio - This Is What You Get

Fredag. Då passar det med lite svängig ösrock med Rockabilly toner. 
John Lindbergs Trio levererar just det på sin nya singel "This Is What You Get " från nya plattan Straight From The Heart. En låt som i mina öron låter väldigt mycket som Eagles Of Detah Metal och de tär ju aldrig dumt. Kör så det ryker.




Facebook
Hemsida

torsdag 27 april 2017

Recension : MAMMOTH MAMMOTH : Mount The Mountain


 Australiensiska MAMMOTH MAMMOTH är tillbaka med en ny partyröjjare, Mount The Mountain, som släpps imorgon.
En platta som redan innan den släppts haft sina problem med det något lättklädda omslaget. Vilket i sig inte är något nytt då bandet mestadels haft just omslag med olika stadier av kvinnlig nakenhet. Men där släpper vi omslaget och ger oss på musiken i stället.

Har sagt det förr, MM har en energi och attack som påminner om Rose Tattoo och Motörhead, vilken inte har försvunnit. För det är egentligen inga förändringar i grundkonceptet alls.
Den som hört och gillat bandet tidigare lär gilla den här plattan med.


Inget fel med det, det finns andra band som byggt långa karriärer på det, inte minst ett namnkunnigt band från just Australien. Och så länge det man levererar håller bra kvalitet, ja då är det bara att köra på
.
I vanlig ordning har man riktat in sig på partyrockande och nävpumpande högoktanig rock, med massor av glimten i ögat.

Egentligen inte så mycket att tillägga till tidigare recensioner av bandet.
Den som har hört dem förut kommer att känna igen sig, för det är inte direkt någon omvälvande ny inriktning på denna skivan, utan man stannar troget i det som är bandets signum. Rå-Rock. Gott nog.

Jag gillar Mammoth Mammoth fortsatt, dock får dom den här gången en stark 3:a denna gång, men mest för att det är lite samma lika.


Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Spellbound och Sleepwalker
Skivbolag: Napalm Records
Release: 28:e April 2017
For More Info Visit:
www.facebook.com/mammothmammothband
www.mammothmammoth.com



Band Members:
Mikey Tucker (vocals)
Ben Couzens AKA Cuz (guitars)
Pete Bell (bass)
Frank Trobbiani AKA Bones (drums)

Tracklist:
1  Mount The Mountain
2  Spellbound
3  Hole In The Head
4  Kickin´My Dog
5  Procrastination
6  Sleepwalker
7  Epitome
8  Hard Way Down
9  Wild And Dead
10 Cold Liquor
11 Can´t Get You Out Of My Head (Bonus Track - Kylie Minogue Cover)

onsdag 26 april 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 11!

Lillördag!
Tänkte då att det är en bra dag att ha ett dubbeltema.
Alla banden kommer i dag från den nordamerikanska kontinenten och även om musiken skiljer sig en del är majoriteten bluesigt gungiga i grunden. På kartan rör vi oss ända från Florida till Quebec, med kvinnor i olika stadier av nakenhet som rider håriga bestar på omslagen. Så, både ursprung och skivomslag får sätta temat.


Bionic Cavemen
Jag är svårt svag för denna typen av sång som vandrar på gränsen till sammanbrott, framfört med viss likhet med Jim Morrison ljuva stämma. Lägg därtill sköna och slamriga gitarrer och gungigt komp. Går inte att slå helt enkelt. 



Moonbow 
Tung och mullrig bas. Sköna gitarrer och ett massivt sväng. Allt framfört av ett gäng veteraner. Lika mäktigt som namnet på skivan. Finns dessutom en ruggigt snygg vinylutgåva plattan. Bland det bättre jag hört på senaste tiden.

Facebook

Iron Buddha
 Här har vi ett tvåmansband som mullrar på med Doomig stoner stomp med lite mer guttural sång än i de andra fallen. Men det kanske är så det går till i Floridas träskmarker.



Wölfcästle
En i sammanhanget oldie, då plattan är från 2012 men vem har sagt att bara nyheter har här att göra. Första låten som rabblar olika stämningsförhöjande drycker är en råösig partyrockare med punkig attityd. Låt två börjar snarare i ett Nazareth liknande gung, och resten av plattan är mer rock n roll. 
 

  

tisdag 25 april 2017

Blast From The Past : Uriah Heep

Såg denna video på svensk TV någon gång i tonåren. Kan ha varit något Lusse-vaka program eller liknande, kommer inte riktigt ihåg? Dock vet jag att den slog ner som en blixt, och vips hade man ännu ett favoritband att lägga till handlingarna, Uriah Heep! Vad som var extra bra var att polaren Mulle hade en hel del av deras plattor i sin skivback, så det blev till att köpa mycket kassettband.


måndag 24 april 2017

Appropå Från Rock Till Kompost....

Här är komposten! Den röda lådan i bakgrunden får representera rocken. :-)

Nu börjar det ta fart på kolonin. Potatislanden grävda. Jordärtskockorna satta i jorden. Lök och vitlök på plats. Hemma förkultiveras allt från zucchini till potatis och lite till. Och mer skall det bli.

Apropå vitlöken, har ingen bild just nu, men den börjar spira riktigt ordentligt, eftersom den sattes i höstas.

Så nu börjar det grönska på Södersätra koloniförening.

lördag 22 april 2017

Man kan inte förneka en bra låt - Redemption song

Den har varit med här förut, Redemption Song. Men eftersom den är en av mina favoritlåtar så kunde jag inte låta bli att ta med den en gång till. Särskilt som jag hittade detta klipp med Eddie Vedder, Beyoncé och Nelson Mandela. Snacka om supergrupp. :-) Eller supercover i alla fall.


fredag 21 april 2017

Recension : Days Of Jupiter : New Awakening

Introt på första spåret på Days Of Jupiters nya platta, New Awakening, gav känslan av Kent på Metal-steroider. Men där slutar vi med den jämförelsen.

Det är lika bra att jag säger det med en gång, den här typen av modern superproddad metal är inte riktigt min bag just nu. Fläskiga chugga chugga riff med infall av dubbeltrampande baskaggar, inneslutna i en luftigt överdubbad atmosfär.

Med det sagt, jag tycker ändå att det här är en rätt skön platta. Det som gör att jag trots allt gillar den är väldigt bra melodier och ett väldigt radiovänligt sound utan att bli för kommersiellt. Jag är fullkomligt övertygad om att detta kommer att spelas en hel del på framför allt Bandit.



Inget som kommer att stå främst i min skivhylla, men den kommer absolut inte att åka ut. Det blir en solid 3:a. För det är riktigt bra musicerande och låt-snickrande som ligger till grunden.

Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: We Will Never Die
Skivbolag: Metalville
Release: 28:e April 2017
Facebook

  
Band Members:
Jan Hilli – sång
Jörgen Hellström – gitarr
Janne Karlsson – bas
Magnus Larsson – trummor
Marcus Lindman – gitarr

Låtlista:
01. We Will never Die
02. I Am Stone
03. Wasted years
04. My Tragedy, My curse
05. You Can`t Erase Me
06. Awakening
07. If I Were God
08. Insane
09. Give In to Me
10. Favorite Waste
11. Inglorious

torsdag 20 april 2017

Blast From The Past : Black Oak Arkansas

Black Oak Arkansas har jag ingen aning om när jag hörde första gången, dock vet jag att när man hörde Jim Dandy's grova och skumma röst till det sköna 70-talssvängande södernrocken, så var det kört. Ett band som dessutom har en riktigt spännande historia.


onsdag 19 april 2017

Nu är den till salu...

Så, då är den äntligen ute för försäljning, min Les Paul sköld. Så känner ni någon vikinga intresserad gitarrist som vill sticka ut och vara unik med vad man hänger på sig på scenen, visa gärna denna länk Blocket. :-)

tisdag 18 april 2017

Dagens Musiktips - Harry Styles : Sign Of Times

Detta är faktiskt något jag aldrig trodde jag skulle säga, någonsin.
Jag gillar Harry Styles senaste låt. Massor! Tycker att den är på gränsen till fenomenal. Det finns så många lager i denna låt, som i  sina bästa stunder ger vibbar från både Pink Floyd och David Bowie, så hälften hade varit nog.

Skulle det visa sig att detta är representativt för resten av plattan, ja då är risken stor för att det smyger sig en platta med "boy band" anknytningar i min samling.


torsdag 13 april 2017

Dagens Musiktips : Lykantropi

Sverige är världsbäst på svängig retrorock, punkt. Visst det finns rätt mycket bra från resten av världen också, men den koncentration av kvalitet som sipprar ut från ett så pass litet land, fantastiskt. Därför är det med spänning jag ser fram mot att Värmländska Lykantropi släpper loss hela sin debutplatta.
För den avskalade, melankoliska, magiska och otroligt vackra "Black Old Stone" gör att jag bara vill höra mer. Massor av mer. Väldigt mycket av atmosfären är skyller jag på den vackra stämsången mellan My Shaolin och Martin Östlund.
En vinyl att lägga till önskelistan. Släppet är tänkt att landa 5/5 (undrar om det är det betyget man siktar på?)




Hemsida
Facebook

onsdag 12 april 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 10!

Hoppsan! Jubileumsdags i denna serie. 10:e inlägget i Grand Delux sviten. Vilket i sig inte är så konstigt då det finns så mycket musik som behöver få sin plats i etern, men så lite tid att skriva.

Men mängderna med bra musik gör ju att det blir lättare att skapa listor av detta slaget. Här kommer en veritabel uppsjö med starka band som alla vet hur man slår på en Fuzzbox . Och eftersom listan är lite av en milstolpe, så varför inte "go bananas"!


Six Sigma ger oss en sexigt 70-tals osande platta, Tuxedo Brown, till brädden fylld av skön och svängig fuzzad retrorock.



Fortsätter med kanadickerna i The Hazytones. En otroligt skön platta med massor av stonerstomp i mystakt. Eller rättare sagt, en galet bra platta.



Crypt Trip har nämnts här tidigare när dom släppte sin fullängdare, men nu har man släppt tre små nya låtar, och ibland behövs inte mer. Bandet har i alla fall förgyllt mer än ett par timmar för mig med dessa låtar. Det är svårt att låta bli att sätta dom på repeat.



Ge mig ett band som anspelar på häxor och använder lika retroanspelande omslag till sina skivor som musiken dom spelar, ja då är jag hemma. Devil's Witches har allt det och massor med god musik.



Here Lies Man är absolut listans skummaste band. Men det är kanske i sammanhanget bara positivt. Vill man sticka ut så vill man. För sanningsenligt, hur mycket psykedeliskt fuzzad afrobeat kan du säga att du hört genom tiderna? Kom ihåg att det var här det började.



Skall vi ändå vara och vada i de grunda vattnen av fuzzad musik, med hjärta så det blöder, så måste vi frottera oss med THAL (The Headens Are Loose),  för vem av oss är inte en hedning? Groovie!!!



I denna lista av sonic overload tänkte jag mig att lite tunga riff vore på sin plats. Så då vänder vi blicken mot Amerikanska Black Prism som låter sin massiva ljudvägg lägga sig som ett nedtyngt och värmande täcke över våra kalla själar.....

Facebook

Sist ut ut i denna galna jubileumsbonaza bjuder jag er svenska mästarna av skumrock, Salems Pot! Inget nytt för de flesta, men har du missat dom är det dags att kolla in dem.

Facebook
  


lördag 8 april 2017

Terrorn kommer till Sverige

Hejsan alla vänner. Det är inte ofta jag blir politisk här i vår hörna av rock n roll gemenskap, men nu är det dags.

När jag skriver detta är det i efterdyningarna av en, för mänskligheten, svart dag.
Idag drabbades återigen Stockholm av ett terrordåd.
Ja, trots att vi just nu är i ett tidigt skede av utredningar, så anser jag att det handlar om just ett terrordåd. Vare sig det visar sig att det handlar om en ensam galning eller en större sammansvärjning, det är en terrorhandling riktad mot vårt öppna samhälle.

Först, min kärlek till alla drabbade. Jag är är perifert själv drabbad genom att jag och min familj jobbar i området, och det var mer tur än något annat som gjorde att det bara var jag själv som var inne i centrum när allt hände.

Men det som jag egentligen vill dryfta är helt andra saker som dyker upp i terrorns svallvågor.
Min upplevelse av hela denna händelse är att stora delar av samhällsfunktionerna fungerat otroligt väl med tanke på hur förskonade vi här i Sverige ändå hittills är av denna typen av händelse. Förutom en, inte helt oviktig del av samhället, när det kommer till extraordinära händelser. Nämligen journalisterna.

Jag är i grund och botten en demokratisk socialist, vilket gör att jag har den grävande och granskande journalismen nära mitt hjärta. Men, i skuggan av en så pass samhälles avgörande händelse som idag, så börjar jag tvivla. Vilket i och för sig antagligen kan kopplas till någon form av hyenakapitalism.

Just nu, i skrivande stund, är jag mest fundersam över hur man kan bli så jävla korkad som dagens maratonrapporterande journalister.
Journalistlinjen är en av våra utbildningar med högst betygskrav för att man skall komma in , men sett till hur rapporteringarna kring dagens (och många andra) händelser visats i media, undrar man om det ingår en 120 poängs kurs i fördumning i utbildningen? Visst, kommersens krav på massrapportering ger automatiskt en viss urvattning av innehållet, men i dagens frågor och rapportering anar man en fördumning som jag tidigare trodde var helt förbehållen av sportreportrar.

Jag blir så trött på frågor och spekulationer som har "paradise hotel" nivå. Ett tv-tids mjölkande som får dom babblande ungdomarna i Lingo och liknande "frågesports" program att framstå som jämlikar. Inte värdigt! Journalismen skall vara grävande, skall vara sakligt rapporterande, oberoende, men aldrig spekulativt babblande för att fylla ut tid!
Överlåt allt det till oss amatörer och låtsastyckande. Men om ni inte har något substantiellt att säga, håll käften, för det underminerar mer än det bygger upp och det går inte att ducka för att det är media som vi småmänniskor vänder oss till i osäkra tider. I dag, när jag så här lång, varit mer än imponerad av många samhällstjänster i övrigt (inte SL), var ni som bäst usla. Skäms!

Facebook trolling förtäckt som journalism för att fylla ut sändningstid är inte värdigt utan spär bara på rädslor och fördomar.

Som slutkläm citerar jag vår statsminister. - "Ni kan inte kuva oss, ni kan inte styra våra liv, ni kan aldrig vinna."
Kärlek till alla drabbade och mänsklighet och demokrati i synnerhet!

fredag 7 april 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 9!

Ursäkta kära läsare, jag kom av mig lite i postandet av artiklar en aning. Skyller på jobbet som betalar mitt uppehälle helt enkelt. Så, för att kompensera det hela blir det i dag en liten lista med tema. Det är alltid kul. Särskilt när vi kommer in på dagens tema, som jag anar kan tänkas återkomma, nämligen riktigt fula omslag men som vanligt med grundpelaren bra musik.

Lite spännande faktiskt om man tänker efter. I vårt tid när det väller ut musik via nätet, ja då gäller det att sticka ut. Det är mer än en gång som jag kommit på mig själv när inflödet blivit för mycket, som jag helt enkelt valt de jag lyssnar på utifrån omslaget. Så, jag vet inte exakt hur det kommer sig att jag börjat lyssna på dessa, för sett till omslagen så skulle dom inte kunna sälja vatten i en öken ens? Antagligen på rekommendation under en dag med låg intensitet på musikflödet.

Eller vad sägs om White Dwarf. Ett osedvanligt kasst omslag om man vill sälja in sig som något annat än ett dagisprojekt. Visst, det är enbart en digital demo på nätet, men ändå. Någonstans vill man väl maximera sin chans att någon lyssnar?



Vilket osökt för mig vidare till Pyramid Sun, som på sin platta Wyrm of The Sphinx lyckas man med konststycket att få till ett ännu fulare omslag än föregångarna. Vilket inte på något sätt gör musiken på plattan rättvisa eller marknadsför den särskilt väl. Vilket är synd.




Näst på tur är ett band vid namn Brume. Kanske inte helt rättvist att dom är på den här listan då deras omslag är ett gränsfall. Inte anskrämligt fult, men inte speciellt snyggt heller. Visar som mest upp en viss lathet kanske. Ta enkel medeltida teckning och färga den lila. Men å andra sidan, bästa omslaget på den här listan.


Sista bandet ut, Queen Cresent, är ett band som har så mycket som är rätt för min smak. Kvinnor som spelar psykedelisk retrorock med ockult touch. Men som tack vare sitt omslag hade fallit bort fullkomligt om jag inte fått det rekommenderat från rätt håll. Även om omslaget håller en viss charm i sin hemsnickrade anda.



Men så har jag ju själv viss vana av taskiga omslag om man ser till de som hamnade som mitt kära N.J.B.s omslag. Inget man ser tillbaka på med stolthet idag, även om det lockar fram goda minnen och ett stort leende. Men jag har självklart en massa bra bortförklaringar......

LP
Singel












Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...