Visar inlägg med etikett The Flight Of Sleipnir. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Flight Of Sleipnir. Visa alla inlägg

tisdag 25 november 2014

Recension - The Flight Of Sleipnir : V

Den Amerikanska duon,The Flight Of Sleipnir, är tillbaka. Denna gången med sitt femte album, kärnfullt döpt till "V".

Jag gav deras förra platta "Saga" ett rätt bra betyg, nu får vi se hur det går med denna?

Vi börjar i den bra änden.
Mycket är sig likt sedan förra given. Överjordiskt bra musik. Snygg förpackning. Samma fördelning av väs-skrikande sång (lite som en dementerad häxa som satt paddögonen i halsen) uppblandat med "normal" sång.
Och det är lite här man tappar mig en stund. Jag har mycket svårare att ta till mig just sången den här gången, åtminstone till en början.

På förra skivan kändes det som ett nyhetens behag, som jag kunde ta till mig eftersom resten var så jäkla bra. Den här gången gjorde det mig snarare störd, motståndet blev för stort.
Varför sabba allt det bra med detta aber till sång? Men sedan, efter ett par lyssningar, så faller jag in i transen och då funkar det, Inte klockrent, jag stör mig fortfarande en del. Men istället låter jag sången bli ett instrument i mängden. Låter det smälta in i musiken. Skiter i vad den vill förmedla. Lite som när ungarna var små och man på något sätt kunde filtrera bort deras gnäll. :-)
Då kan jag ta till mig musiken. Och ibland så glimtar det till lite extra, när den normala sången dyker upp. För att inte tala om den låten på skivan som jag gillar bäst, "Archaic Rites", med ett sånginhopp av  någon kvinnlig förmåga som jag inte har en aning om vem det är.
 Musiken på skivan skivan har en väldigt skön, svepande och drömsk atmosfär, vilket gör att jag gärna flyter med. Gruppen har här på ett eminent sätt fångat en skön känsla, som spänner från lugnt Pink Floyd likande strofer till bombastiska Doom-riff-mattor.

Skivomslaget är sagolikt vackert och som vanligt är det bandets egen Clayton Cushman som ligger bakom det.

Jag ger skivan ett lite lägre betyg än sist, och det trots att jag tycker att den i mångt och mycket är minst lika bra som föregångaren. Men, det är sången som gör att det är ett stort jobb för att jag skall orka i längden. Särskilt när det finns så mycket, för mig, mer lättillgängligt därute. Vi får se hur det håller i framtiden. Betyget blir en solid 3:a, men för er som har större tolerans med sängstilen bör den nå högre.


Sammanfattning:
Betyg: 3/5
Ess
Favoritspår: Archaic Rites
Skivbolag: Napalm Records
Release: 28:e November






Bandet består av följande lirare:
Clayton Cushman - Guitars, Vocals, Bass, Keys
David Csicsely - Drums, Vocals, Guitars

Tracklist:
"Headwinds"
"Sidereal Course"
"The Casting"
"Nothing Stands Obscured"
"Gullveig"
"Archaic Rites"
"Beacon In Black Horizon"




































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf




































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

    Support The Bands That You Like!

    torsdag 19 december 2013

    Skivor jag velat lyssna på under 2013, men inte hunnit.

    Det har varit otroligt mycket bra skivor även detta år. Och som vanligt så är det en hel del skivor som man inte hunnit eller haft chansen att lyssna på, trots att man vetat att man borde. Här är ett par, ett axplock (tretton till antalet, som en Spaderlista bör så här i slutat av året), som jag hört allt för lite av, även om jag hört lite grand. En del skulle absolut kunnat ta sig in på årsbästalistan om de bara fått sin tid i lurarna. Som tur är så är musik oftast en beständig vara, så det finns fortfarande möjlighet.
    Jag får helt enkelt skylla på att det varit så mycket bra musik som pockat på, så vissa har helt enkelt passerat förbi utan att få den attention som dom var värda. Sedan kan jag ju alltid skylla på att hade banden skickat fysiska alster för recension så hade det kunnat vara en helt annan historia. :-) Men så stor är inte bloggen. Ännu. :-)

     Jex Thoth - Blood Moon Rise
    En skiva som jag mest hört brottstycken av på senare tid. Men den ligger gott och väl inom det spektra som jag gärna snöar in på, och det jag hittills hört har varit bra. Men det har varit så väldigt mycket i denna sköna genre, så tyvärr har inte suget varit tillräckligt stort. Men det kommer, var så säkra.

    Black Sabbath - 13
    Mästarnas återkomst. En platta som redan var en klassiker innan den getts ut. Kanske den av dessa skivor som jag har lyssnat mest på under hösten, men ändå inte nog. Det kunde ha blivit pajas, men det blev det inte. Det är en skiva som jag kommer att lyssna mer på över tid, det är jag övertygad om, eftersom jag gillar den skarp. Skall jag namnge en skiva som snubblade på målsnöret till topplistan, så är det en av dem. Och då enbart för att jag inte lyssnat nog på den. Dessutom har den ju den perfekta titeln för att hamna på någon av mina Top 13 listor


    Queens Of The Stoneage - ...Like Clockwork
    Trots att det är ett band som jag gillat länge och dom blivit hyllade ungefär överallt för sin senaste platta så tror jag att jag lyssnat på den ungefär tre gånger. Återigen, det jag har hört har varit bra, men annat har kommit i vägen. Är dock övertygad om att denna kommer att snurra en hel del i framtiden.







    All Them Witches - Lightning at the Door
    Ett band som jag skrivit någon blänkare om här tidigare och gillat. Dock hade jag till alldeles nyligen fullkomligt missat att dom släppt en ny platta (November). Men så är det ju med skivor som kommer i slutet på året, kan vara klokt ur ett julmarknadsperspektiv, men kanske inte det mest strategiska om man vill in på topplistorna som summerar året.


    Beelzefuzz
    Amerikanskt band som under året släppte sin debutplatta. Den här har jag faktiskt lyssnat en del på, och känner att den, precis som Black Sabbath, nosar på topplistan. Mitt första intryck av skivan var att den var så vansinnigt bra som det bara gick, sedan började jag förbereda mig för en recension, och då vacklade jag lite. Det var något som började ta emot. Därefter svängde det igen och nu är jag tillbaka på att den är helgrym, Recensionen rann tyvärr ut i sanden dock... Men det är en skiva som blivit bättre med tiden. Sedan har den ju ett så grymt omslag.

    Black Trip - Goin' Under
    Stockholmsband som jag hört mer om, än av. Jag har bara lyssnat på sporadiska låtar hos andra bloggare och visst, det har legat bra i öronen. Men det glunkas mycket om bandet, och jag är ganska säker på att fortsätter dom på den inslagna vägen så får jag chansen att rätta till det hela en smula.





    Devil To pay - Fate Is Your Muse
    Fate is Your Muse
    Fate is Your Muse
    Ett av de få bandet i denna listan som jag faktiskt har gett en riktig recension. Och en ganska bra sådan. Varför blev det inte mer lyssning? Jag vet inte riktigt, för dom är jävligt bra, jag lyssnade intensivt inför recensionen, men efter det känns det som om dom drunknade i tsunamin av ny musik. Men jag är övertygad om att dom dyker upp igen, om inte annat för att dom ligger i spellistan i telefonen.




    The Flight Of Sleipnir - Saga
     Det andra bandet i listan som fått en recension överhuvudtaget, och en rätt bra sådan. Under tiden då jag velade med betygssystem, så det blev då en 8/10. Otroligt bra skiva, som snurrade intensivt en kort period, men som sedan fallit lite i glömska. Eller glömska är kanske inte det rätta ordet, gång på gång så faller andan att lyssna på den igen, men på något sätt så rinner det ut i sanden.



    The Answer - New Horizon
    Irländska The Answer var ett band jag följde upptakten inför nya skivan väldigt nära, men när väl skivan kom, så blev det liksom inget. De få låtar jag hört var bra och jag är ganska säker på att denna skivan riskerar att falla mig i smaken, men det blev liksom inget av ändå....





    Monster Magnet - Last Patrol
    Fantastiska, klassiska Monster Magnet, tillbaka storstilat. hunnit lyssna något enstaka varv på skivan via Spotify, men där har det stannat. "Mindless Ones" är en brottarlåt och den är inte ensam. Denna skivan är jag dock ganska säker på att den förr eller senare får den tid i spelaren som den förtjänar.





    ASG - Blood Drive
    Amerikanska ASG som var en nyhet för mig, dök enbart upp på min radar för att deras skivomslag gjorts av Malleus, som är ett konstnärskollektiv som jag håller högt. Men skivan är förutom brutalt snygg (särskilt vinylvarianten) så otroligt bra. Men av någon outgrundlig anledning har jag inte kommit mig för att varken beställa hem den, eller lyssna så mycket på den som den är värd. För jag har lyssnat på den en hel del, men inte tillräckligt. Jag tror att det är en skiva som kommer att växa på sig hos mig, vad det lider.

    Windhand - Soma
    En skiva som dök upp lämpligt under hösten. När allt började mörkna så kom dom med sin sköna stämningsfulla doom. Tyvärr för denna skivas skull, så var jag, trots årstiden, inne i en helt annan typ av känslor och ägnade mig mer åt lite muntrare musik just då. Vilket i sig inte är dumt, men som gjorde att jag bara som hastigast lyssnat på skivan och konstaterat att den är bra. Den verkar dyka upp lite här och var på topplistor nu när året summeras, så helt fel kan jag inte ha. Dessutom blir det säkert tid för denna i framtiden, för ibland vill man ju fly det glada en stund och ägna sig åt lite kvalitativt navelskådande.

    Spiritual Beggars - Earth Blues
    På gränsen till oförlåtligt. Ett Svenskt band som jag tycker om, och tyckt om länge, släpper en riktig dräparplatta och jag tar mig inte tid att ge den mer "airtime" hemma. Ännu en av dessa plattor på denna lista som jag är säker på att den hamnat på den kommande top 13 listan om den bara fått rätt chans. Förlåt!





    Detta var skivor som jag känner att jag har missat på olika sätt. Skivor som jag tror passar just mig och därför just känns som en miss. Vi får väl se vad som händer framledes, för redan de smakprov  som börjat ramla in inför nästa år, visar på att 2014 kan komma att blir ett riktigt spännande musikår det med.
    Lightning at the Door
    Lightning at the Door

    torsdag 4 juli 2013

    Recension - Wheel : Icarus

    Blown away by Doom again!

    Tyska bandet Wheel släpper i Augusti sin andra platta, "Icarus", även om man redan kan lyssna på den på Bandcamp. Vi pratar här om klassisk Doom med Metal och progressiva inslag av det mer episka slaget.

    Mitt första intryck  av skivan var att det var aningen för teatraliskt tillgjort och konstruerat för min smak. Men efter ett par lyssningar så växte skivan för mig. Visst, det är fortfarande teatraliskt och tillgjort konstruerat, men med en charm som jag inte riktigt kan väja mig för. Det slår helt enkelt an något inom mig som gör att jag älskar detta, fast lite i skydd med min skämskudde inom räckhåll.

    Musiken är blytungt långsam för det mesta. Grunderna i detta Doombygge mal på med effektivt spel både på trummor och bas med därtill svulstigt feta gitarr riff. Gott så långt, en solid grund är ett måste för alla stora byggen. Det är dock i de överliggande våningarna som det verkligen händer grejor, som för detta vidare till något mer intressant. Som en underbar kontrast till det blytunga doomkompet lägger grabbarna i Wheel till överjordiskt svävande melodier från sång och sologitarr.

    För Arkadius sång är ett kapitel för sig själv. Sången spänner från lågmäld pratsång till ljusa opera likande toner. Som tex.Första låten "Oblivion (There is no Alternative)" där sången stundtals låter som en ohelig kombination av Lars Demian och Geddy Lee från Rush.
    Den mest omedelbara referensen jag får är Svenska Griftegård, och därmed i direkt nedstigande led samma känsloregister som Year Of The Goat levererar. Men även de som gillar Ghost borde kunna hitta njutning i Wheel, för även om detta är en tyngre Doom variant, så har man ett likande storslaget teatralisk anslag och atmosfär i de känslor man förmedlar.
    En annan rolig referens som väcks hos mig, särskilt i låten "A Daughter’s Song" är en minnesbild av gamla Heavy Load, tror det har mest med fraseringarna att göra.
    Jag kan inte heller få bort känslan av Queensrÿche " Operation Mindcrime" ibland, som jag tror kommer av det allmänt ödesmättade anslaget i musik och sång, som är kryddat med en stor dos melankoli.
    Men det är inte allt, det bjuds även på bombastiskt och storvulet som i "The Misinterpretation of Kadar" som dessutom bjuder på en känga mot fanatisk islamsk terrorism. Dock är jag inte tillräckligt insatt i den Kadariska doktrinen förutom att den har sitt ursprung i förnekelsen av något kallat Allmaktens Natt eller Guds absoluta ord.

    Innehållsmässigt så spänner texterna från olycklig kärlek till religionskritik (Islam), med klassiska Doominslag av död och tro och ett uns av drogromantik. Och även om sången och sologitarrerna ofta håller sig på en överjordisk nivå så handlar texterna oftast om skugga och mörker.
    Som helhet håller det kanske inte riktigt ihop, en del texter är något skumma och banala, men det finns en otrolig charm i de olika beståndsdelarna.


    När det dessutom finns en snygg paketering runt det hela, så blir jag extra lycklig. Deras första skiva pryddes av en Alphonse Mucha inspirerad bild, och den som läst min blogg ett tag vet att han är en av mina favorit konstnärer. Denna skivan är inget undantag, utan har även den en vacker bild som omslag, som även det är en fröjd för ögat. Denna gången är det designat av en bekanting från ett annat band som ligger på samma skivbolag, nämligen David Csicsely från The Flight of Sleipnir.
    Och precis som kollegorna så kommer man att släppa skivan på vinyl och en CD utgåva i A5 Digipack med booklets och allt.  

    Så domen lyder: Stundtals är det, som sagt, överjordiskt (hur många gånger kan man använda detta ord i samma text? :-)) vackert, framfört med blyboots. Det är inte en perfekt skiva, men den har en charm som gör att den riskerar att bli en ny favorit. Och trots mina betänkligheter så har den bara blir bättre för varje lyssning och vem vet, en dag kanske jag kan lägga bort skämskudden helt.

    Favoritlåtar just nu : "Oblivion (There is no Alternative)" och "Frozen Sun"
    Betyg: 7/10

    Den Torra faktan:
    ------------------------------------------------------------
    Line-Up:
    Arkadius Kurek – vocals
    Benjamin Homberger – guitars
    Marcus Grabowski – bass
    Cazy - drums

    Skiva: Icarus
    I. Oblivion (There is no Alternative) 7:47
    II. They do for us 7:45
    III. Icarus 6:46
    IV. Eclipse 6:49
    V. A Daughter’s Song 5:53
    VI. The Misinterpretation of Kadar 4:47
    VII. Frozen Sun 8:50

    Skivsläpp: Augusti 2013
    Skivbolag: Eyes Like Snow
    Hemmaort: Tyskland

    Bandcamp
    Facebook




    Support The Bands That You Like!!

    tisdag 2 juli 2013

    Rock Carvings in Wood - Rival Sons

    Sådär ja, då var den äntligen på plats!

    Senaste tillägget till min kollektion "Rock Carvings in Wood". Rival Sons! Tänk vad man kan hitta i en vanlig bit trä....



    Mitt nuvarande projekt är en Epiphone Les Paul som kommer att få något av ett vikingatema.

    Har inte löst alla funderingar runt designen ännu, även om grunderna är på plats. Eventuellt kommer jag att karva in en runskrift i den också, men då är frågan vad det skall stå? Särskilt med tanke på att gitarren troligen kommer att vara till salu när den väl är färdig, och då bör det antingen vara så generellt hållet att det passar alla, eller så pass personligt att det bara passar en kund... Vi får se...

    Kanske något som skulle passa Amon Amarth eller grabbarna i The Flight of Sleipnir? :-)

     Mer i Rock Carvings in Wood serien hittar man här. och fler gitarrer här.

    tisdag 25 juni 2013

    Recension - The Flight Of Sleipnir : Saga

    Eftersom jag är en klant som lyckats med konststycket att supa bort den svenska versionen av recensionen på The Flight Of Sleipnir - Saga, så får ni här hålla till godo med den grova och snabba engelska översättningen jag gjorde till bandet.

    The Flight Of Sleipnir is a new acquaintance of mine, who normally falls slightly outside my comfort zone. But against all odds, they have become somewhat of an obsession of mine, lately. I stumbled across the band on my wanderings around the net, primarily for their incredibly stylish cover art, but I was quickly pulled into their realm by their moving music.


    The Band's fourth album,"Saga", which was released in February this year, is a good mix of different styles. Put equal parts Black Metal, Doom, Nordic folk rock, stoner, progressive rock, melancholy and dreamy brittle acoustic tones in a blender, run it for a few seconds and presto you have The Flight Of Sleipnir.


    Though this two-man band are from Colorado in the U.S., the pillars of the band, Clayton Cushman and David Csicsely has a purely magical ability to fuse together the above mentioned ingredients and interpret the Scandinavian temperament and really capture the mystical tone of the North and it’s melancholy. Musically it's done in such a beautiful way that even I am prepared to be lenient with the growling parts (or Black Metal roaring might be a better term), which normally tends to be enough for me to add a band to the pile of less interesting, but here, even I am inclined to stretch myself and admit that even the extreme vocals gives the album an extra nerve, although I think it’s when they let the soft and vulnerable music come out, together with the clean vocals, that they really stand out. Yes, it is there where the true magic appears.


    It is possible that it’s the fact, that this is something that I didn’t have any expectations on, when I found them, or if it's the fact that this is not what I am normally drawn to when it comes to music, that  took me by such a surprise so that I was totally taken by the music, almost floored by The Flight Of Sleipnir and the album Saga. Even if the band's palette contains many of the ingredients that I normally like, which
    The band even succeeds, in my eyes, with the fine balance between the overly theatrical and the more genuine. (This is a topic that I should examine more closely, because I have a very split and disjointed relation to it).


    And As if the music itself wasn’t impressive enough, it gets even better with the fact that it is the group's own David Csicsely that is responsible for the incredibly beautiful covers of their albums. And there is no doubt that the art is effective and has its important place in the product's overall impression, as it was the cover art that caught me in the first place and lured me in. I can only imagine how beautiful the vinyl edition will be, as they are doing a double disc with an 8 page booklet and an A2 Poster. Not that the limited CD release in A5 Digipak look so bad either. And for the fans with extra attention there will also be a release of an  strictly limited edition "Die Hard Editions" of both CD and vinyl. In other words, Something for the Wishlist.


    The verdict are: Highly recommended! If you haven’t already heard them, take the opportunity to listen to them on Bandcamp, it would be a shame if you missed them. And maybe take the opportunity to buy the record to add something truly beautiful to your record collection. Myself, I ‘m sure I will listen a lot on this record in the future, not to mention that there is a nice back catalog to enjoy. Sweet!


    Favorite songs right now: "Reverence" and "BeneathRedSkies"
    Rating:8/10


    The Dry Facts:
    -------------------------- ----------------------------------
    Line-Up:
    Clayton Cushman - Guitars, Vocals, Bass, Keys
    David Csicsely - Drums, Vocals, Guitars


    Live Members:
    Peter Slivkanch - Live Guitar / Backing Vocals
    Dave Drilling Yikes - Live Bass
    Justin Siegler - Live Guitar


    Album: Saga
    1. Prologue                                              02:20
    2nd Reaffirmation                                      04:56
    3rd Reverence                                            4:54
    4. Harrowing Despair                       05:18
    5th Heavy arrest the chains of the Damned 04:15
    6. Judgement                                              5:22
    7. Demise carries with it a song              04:39
    8. The Mountain                                      5:08  
    9. Hour of Cessation                                06:48
    10th Remission                                           3:45
    11. Beneath Red skies                              05:15
    12. Epilogue                                             05:55


    Albumrelease:February 2013
    Hemmaort:USA



    Support The Bands That You Like!

    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...