Visar inlägg med etikett Velvet Elvis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Velvet Elvis. Visa alla inlägg

torsdag 26 april 2018

Konsert : King Buffalo på Undergången/Slaktkyrkan 2018-04-25

Äntligen fick jag chansen att se mina gamla favoriter King Buffalo live på en scen i Stockholm. Den som läst bloggen länge vet att dom dök upp på min radar i spillrorna av sin förra skepnad, Velvet Elvis. Den demo som det nybildade King Buffalo levererade bara månader efter att Velvet hade upplösts, var en knock. Som demo betraktad var den löjligt välproducerad, och vilka låtar sedan. Detta är inte första gången man spelar i Sverige, Göteborg har haft ett besök av Rochester-grabbarna tidigare, men detta var alltså Stockholmspremiär.

Jag blev verkligen inte besviken. Det blev nästan ännu tydligare live, långt från studions möjligheter, hur denna trio magisk väver ihop trummor, bas, gitarr och sång. Hur man på bara tre man kan låta så harmoniskt och komplext, utan att för den delen bli överarbetade. Mitt stora intryck är värmen i låtarna. Sean Mcvay's förtrollande röst, som både låter stark och spröd på samma gång. Scott Donaldson's energiska trummande som lägger en stabil grund. Dan Reynolds bas som både fyller Scotts trum-groove, och samtidigt harmoniskt agerar kompgitarr  till Seans otroliga sologitarr. Så jäkla överväldigande snyggt. De till synes sömlösa övergångarna mellan det skira, flummiga psykedeliska, till blytunga bombastiska krevader av rå energi. 

Det var även första gången för min del att besöka Undergången på konsertlokalen Slaktkyrkan, även det en positiv upplevelse. Skönt ställe och hyfsat bra ljud. Hit kommer jag gärna tillbaka. Att man dessutom bokar bra band är ju en stor fördel.


Det var roligt att byta några ord i merch-båset med Scott och Dan. Inte dumt heller att kunna plocka hem en ny signerad godsak till samlingen.
Vilket osökt för mig in på en passande liten brasklapp för den nära framtiden, då King Buffalo även kommer att spela på DesertFest i London mellan den 4:e och 6:e Maj. Som det ser ut nu så kommer Spader Ess att ha representanter där (Spader Dotter o kanske Will of Spades). Detta kommer att innebära att det stundtals blir artiklar på Engelska, efter önskemål av festivalarrangörerna. Troligen av blandad kvalitet, bättre med dom i England och sämre med mig. :-)

http://kingbuffalo.com/
https://kingbuffalo.bandcamp.com/
https://www.facebook.com/kingbuffaloband/

https://www.facebook.com/undergangen/
http://www.slaktkyrkan.se/
http://www.desertfest.co.uk/home 


Somewhat scetchy English version:
----------------------------------------------------
At last I got the chance to see my old favorites King Buffalo live on stage in Stockholm.
Those who read the blog for a longer time know that they first appeared on my radar in the ruins
of their former shape, Velvet Elvis. The demo that the newly formed King Buffalo delivered
only months after Velvet had dissolved was a knockout. As a demo, it was ridiculously well-produced,
and the songs, the songs....
This is not the first time they play in Sweden. Gothenburg have had a visit of the Rochester guys earlier, but
this was their Stockholm Premiere.

And I was not disappointed. It became even clearer for me live, far from the possibilitys of the studio, how this trio magically weaves drums, bass, guitar and song. How just three you can sound so harmonious and complex, without being overworked.
My big impression for the night is the warmth of the songs. Sean Mcvay's enchanting voice, which sounds both strong and brittle at the same time. Scott Donaldson's energetic drumming that puts a stable foundation for the music. Dan Reynold's bass, which both fills in with Scott's drum-groove, and at the same time harmoniously acts as a rythm guitar to Sean's incredible solo pieces. So fucking overwhelmingly handsome, to be blunt. The seemingly seamless transitions between the sheer and hazy psychedelic to right out leaden bursts of raw energy.

It was also the first time for me to visit the Slaktkyrkan (Slaughter church), also a positive experience. Nice place with pretty good sound. I will gladly come back. Additionally, booking good bands is a big advantage.

It was also nice to say get to say hi to Scott and Dan in the merch booth. Also it's good to go home with a new signed treat to the collection.

Which gives me an opportunity for a future disclaimer of sorts. As King Buffalo will play at DesertFest in London between the 4th and 6th of May. As it seems now, Spader Ess will have representatives there (Spader Daughter and maybe Will of Spades). Therefore, from now on some of be articles will be in English, as requested by the festival organizers. Probably of mixed quality, better when done by those in England and worse when done by me. :-) 

måndag 4 april 2016

Recension - King Buffalo : Orion

Det har varit en lång väntan men Äntligen är den över.
King Buffalo har släppt sin första fullängdare, Orion.
Visst, sedan man lade ner Velvet Elvis, så har vi fått både en genial demo och en både snygg och otroligt bra split EP tillsammans med Svenska Lé Betre.
Visst, det har varit en viss tröst under tiden, men är man som jag, totalt såld på bandet, är inte ens för mycket tillräckligt nog. Demon har dessutom varit en ständig följeslagare sedan den landade i min spelare och hittills överlevt varje gång det behövts rensas bort musik på grund av platsbrist.







Självklart medför så högt uppskruvade förväntningar risker. Tänk om man inte gillar det som kommer? Men precis som på demon så presenterar grabbarna i bandet en otroligt välskriven och snyggt producerad musikalisk resa. En resa som absolut var värd att vänta på.

Allt som oftast så ligger sången och melodin som en sval, melankolisk och återhållsam filt över musikens monotona, suggestiva aggressivitet. Tillsammans bildar dom ett återhållsamt kaos av meditativ utforskande.  Att ligga i mörkret och lyssna på King Buffalo blir som en resa både bort och in i ens eget inre.
Måste jag jämföra detta med något annat för att ge en bild till den som undrar, så kan jag nog bara tänka på ett Pink Floyd på steroider.

Skivan växer för var lyssning och jag kan bara dra en lättnadens suck och dela ut det där extra esset. Det blir full pott, 5 ess av 5 möjliga. Och därmed ännu högre förväntningar inför nästa platta, som jag hoppas inte dröjer allt för länge innan den dyker upp. För jag vill bara ha mer. Mycket mer. Jag är övertygad om att även denna skivan kommer att existera på mitt minneskort längre än de flesta skivor. Helst skulle jag vilja ha den på vinyl för att riktigt kunna rå om den.

Sammanfattning:
Betyg 5/5

Favoritspår:  Sleeps On a Vine och Kerosene
Skivbolag: Osignerade (Skam!!)
Release: 15:e Mars 2016


Hemsida
Facebook
Bandcamp
 

onsdag 27 november 2013

Recension - King Buffalo Demo

Det här blir både en recension och en liten historieskrivning kring det nydanade bandet King Buffalo. Bandet är sprillans nytt, och då menar jag verkligen nytt. Men det är sprunget ur ett, för mig nyupptäckta band, Velvet Elvis, så vi börjar väl i den änden.

Efter att jag skrivit min något sena recension på skivan In Deep Time (ungefär ett år sen (men det var då jag upptäckte gruppen)) så gav Velvet Elvis nyligen (1:a November) ut uppföljaren, Heavy Heads, en platta som jag såg fram emot att få sätta tänderna i. Dock visar det sig dessutom vara gruppens sista skiva. Jag väljer därmed bara att uppmana er att gå in och lyssna på den på Bandcamp, då den är bra, och lägger i stället min tid på att lyssna på King Buffalo demon istället, som släpptes den 14:e November.

Men det var snabbt marscherat säger då vän av ordning. Från ett till synes hungrigt band i full fart, till en sista platta och skapandet av ett helt nytt band? Ja, säger jag, men det finns förklaringar bakom, och det är sådant som Rock n' Roll myter byggs av.

För att vara en aning diplomatisk, så kan vi säga så här, Thor Harris (från bla. Swans) har skrivit ett litet manifest för turnerande band "How to Tour in a Band or Whatever". Riktar vi in oss på regel nummer 4 så kan vi ana var orsakerna finns.
4-Don’t fuck anyone in the band. There are tons of people to fuck who are not in this band. Dumbass.
En regel som verkar rätt klok, särskilt om man redan har ett långvarigt förhållande (6 år) med en annan bandmedlem. Sedan får ni själva, kära läsare se vilka som inte är med i det nya bandet och dra era egna slutsatser.
Därmed kan vi konstatera att Velvet Elvis has left the building och King Buffalo äntrar scenen i stället.
Scott och Randall ber ett par bekanta, Sean McVay och Dan Reynolds från Abandoned Buildings Club,  ett annat Rochester band att hjälpa till och genomföra en avskedsturné (under namnet Velvet Elvis  tillsammans med All Them Witches) och färdigställa Velvets sista platta. Ett samarbete som klickat så bra att man beslutat sig för att starta ett nytt band, King Buffalo. Så snart turnén är överkommer man att satsa stenhårt på nya bandet.

Nu över till demon.
3 låtar, skrivna i den turbulenta tiden efter VE nedmontering och inspelade under 2 dagar i replokalen. Ett faktum som man normalt skulle tro vore ett ganska råslipat material, men jag måste säga att jag tycker att det är förvånansvärt bra material, både sett ur inspelnings/produktions vinkeln, men även att låtarna i sig håller så hög kvalitet.  Bättre än en hel del kommersiellt inspelade skivor jag hört.

Man fortsätter i liknande spår av tung psykedelisk bluesrock som tidigare, men på det lilla som demon ger, så tycker jag att man utvecklas vidare. Jag gillade verkligen den förra inkarnationen, särskilt växelsången mellan kvinnlig och manlig sång, men jag känner att det inte kommer att bli några problem med att åka vidare på den musikaliska resan med King Buffalo i stället, för sången är här mer koncis och träffsäker. Musiken är väldigt vackert, tillbakalutad och meditativt hypnotiskt samtidigt som den gungar loss rejält. Det finns även ett drag av progressiv folkton och även aningen tribal gömt i detaljerna som jag gillar och man blandar skönt mellan fuzzade riff och sprött klingande rena gitarrer. Jag får associationer till en råtung och något flummig Niel Young stundtals och ibland en aning The Doors, men i en modernare tappning. Klart rockigare, kanske inte riktigt lika psykedeliskt som The New Alchemy, men det finns även här liknelser. Jävligt bra helt enkelt.

Så, kära vänner, passa på att tanka ner demon, kostar gratis på Bandcamp. Det finns dessutom ett par ex. kvar av den snygga vinylen In Deep Time. Slår King Buffalo igenom som dom förtjänar, kommer den att bli ett samlarobjekt.
Dessutom är dom fortfarande osignerade, så alla ni med skivbolag i bakfickan, passa på. Och tills någon bokare får tummen ur och tar hit bandet så man kan se dem live får man väl åka till Bison Hill på vägen mot Forsmark så länge, för att kika på levande Bison Buffel. :-)

Jag ger denna demo 4 ess av 5 möjliga, helt enkelt för att jag tycker att det är förvånandsvärt bra och ger ett stort hopp om framtida fullängdsalster. Man skulle kunna vara vitsig och säga att -The King is dead, long live the King! men jag väljer i stället att säga:
Welcome to the world, King Buffalo! May Kokopelli (or maybee Kaakwha as you hail from Seneca country) grant you a long and prolific career.
 

Sammanfattning:
Betyg: 4/5

Favoritspår: In Dim Light
Skivbolag: Unsigned ??
Release: 14:e November 2013



Bandet består av följande lirare:
Randall Coon - Guitar & Vocals
Scott Donaldson - Drums & Percussion
Sean McVay - Guitar & Vocals
Dan Reynolds - Bass & Vocals

Tracklist:
1. Pocket Full Of Knife
2. In Dim Light
3. Providence Eye

Mer om Bandet:
Facebook
Hemsida
Bandcamp




Support The Bands You Like!!

onsdag 19 juni 2013

Recension - Velvet Elvis : In Deep Time

Velvet Elvis första fullängdsskiva, In Deep Time, kom redan förra året och man är nu i full fart med att spela in uppföljaren som ännu inte fått något namn, så vad kan vara mer passande än att värma upp med att ta en titt på just debuten.

Velvet Elvis är ett band som tycks gå sin egen väg, mer om det senare.
Själva beskrivar man sin musik som Heavy Psych/Stoner Rock, och det är väl inte något fel i det, men det finns så mycket mer här. Det finns stora doser av Indie Rock och ett analogt och tillbakalutat 70-tal med svävande psykedelia. Skall man peka ut referensgrupper så hittar man en spännvidd av influenser allt mellan både The Doors själfulla inlevelse och The Cults maniska schamanstomp (som jag antar i sig har sin grund i Doors) , men även stänk av Pink Floyds psykedeliska känsla och Black Keys intensivvitet (och många fler).
En väldigt skön blandning med andra ord. Det är i mina öron en tung suggestivt, modern ökenhippierock med rötterna i dåtiden, lite i samma anda som ett annat av mina nya favoritband, The Saint James Society.

Grunderna läggs av en stadig rytmsektion på trummor och bas, som verkligen får chansen att vara med och göra ljudbilden intressant. Varpå sång och gitarr väver vackra och intrikata mönster. Låtarna har en organisk känsla även om man i öppningsspåret "Nexus 666" sparkar igång med en Bladerunner inspirerad Android historia, så är de följande texterna mer centrerade runt människor, känslor och naturromantik, kryddad med mycket snygg stämsång.

Karrah Teague har en stark och själfull, svävande röst (inte helt olik Svenska Moas) som passar väldigt bra in i ljudbilden, även om jag själv är väldigt svag för just låtarna "Rattleskin Boots" och "BM Steed" just för samspelet med Randalls Coons sång, vilket jag tycker ger en extra nerv till skivan. För att inte tala om den mäktiga rökaren "Toothless Moon" som stänger skivan.

Vad det gäller att gå sin egen väg, så har bandet valt att ge ut sina tidiga alster (EPs) i olika format, men där vinyl och kassett är genomgående. Så och denna skiva som är utgiven i en en limiterad Vinylutgåva på endast 300 handnumrerade ex. som ser riktigt snyggt ut, förutom digital nerladdning.
Nästkommande album spelas in helt live, förutom överdubbning av solon och sång för att försöka ge den rätta livekänslan. Vilka format den kommer att komma ut i är ännu så länge för mig okänt, men en kvalificerad gissning är att att vinyl kommer att vara ett av dem.Vad gäller livekänsla tror jag att detta är ett band som dessutom gör sig bra på scenen och vad jag förstått så är det ett flitigt turnerande gäng. Så vi får väl hoppas att dom kan få ledigt från sina USA turnéer och får möjlighet att ta en sväng över till våra breddgrader.

En mycket stark debutskiva i mina ögon som verkligen ger mersmak inför kommande alster. En skiva som jag nog kommer att återkomma till ofta i framtiden. Det enda jag kan klaga på är att den inte finns i en snygg CD utgåva att pryda skivskåpet med, man får väl sätta upp en Vinyl på önskelistan i stället. Klart rekommenderad.

Favoritlåtar just nu : "Rattleskin Boots" och "Toothless Moon"
Betyg: 8/10

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Karrah Teague – Vocals
Brandon Henahan – Guitar
Randall Coon – Guitar and Vocals
Luke Valchester – Bass and Vocals
Scott Donaldson – Drums and Percussion

Skiva: In Deep Time
1. Nexus 666            06:04
2. BM Steed             04:18
3. Big Game Hunt    08:39
4. Brass Tacks          06:23
5. Tribal Rape          06:46
6. Rattleskin Boots  04:29
7. Toothless Moon   06:08

Skivsläpp: Juni 2012
Skivbolag: //cae-sur-a//
Hemmaort: USA

Hemsida
Bandcamp
Facebook






Support The Bands That You Like!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...