Visar inlägg med etikett The Cult. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Cult. Visa alla inlägg

onsdag 19 juni 2013

Recension - Velvet Elvis : In Deep Time

Velvet Elvis första fullängdsskiva, In Deep Time, kom redan förra året och man är nu i full fart med att spela in uppföljaren som ännu inte fått något namn, så vad kan vara mer passande än att värma upp med att ta en titt på just debuten.

Velvet Elvis är ett band som tycks gå sin egen väg, mer om det senare.
Själva beskrivar man sin musik som Heavy Psych/Stoner Rock, och det är väl inte något fel i det, men det finns så mycket mer här. Det finns stora doser av Indie Rock och ett analogt och tillbakalutat 70-tal med svävande psykedelia. Skall man peka ut referensgrupper så hittar man en spännvidd av influenser allt mellan både The Doors själfulla inlevelse och The Cults maniska schamanstomp (som jag antar i sig har sin grund i Doors) , men även stänk av Pink Floyds psykedeliska känsla och Black Keys intensivvitet (och många fler).
En väldigt skön blandning med andra ord. Det är i mina öron en tung suggestivt, modern ökenhippierock med rötterna i dåtiden, lite i samma anda som ett annat av mina nya favoritband, The Saint James Society.

Grunderna läggs av en stadig rytmsektion på trummor och bas, som verkligen får chansen att vara med och göra ljudbilden intressant. Varpå sång och gitarr väver vackra och intrikata mönster. Låtarna har en organisk känsla även om man i öppningsspåret "Nexus 666" sparkar igång med en Bladerunner inspirerad Android historia, så är de följande texterna mer centrerade runt människor, känslor och naturromantik, kryddad med mycket snygg stämsång.

Karrah Teague har en stark och själfull, svävande röst (inte helt olik Svenska Moas) som passar väldigt bra in i ljudbilden, även om jag själv är väldigt svag för just låtarna "Rattleskin Boots" och "BM Steed" just för samspelet med Randalls Coons sång, vilket jag tycker ger en extra nerv till skivan. För att inte tala om den mäktiga rökaren "Toothless Moon" som stänger skivan.

Vad det gäller att gå sin egen väg, så har bandet valt att ge ut sina tidiga alster (EPs) i olika format, men där vinyl och kassett är genomgående. Så och denna skiva som är utgiven i en en limiterad Vinylutgåva på endast 300 handnumrerade ex. som ser riktigt snyggt ut, förutom digital nerladdning.
Nästkommande album spelas in helt live, förutom överdubbning av solon och sång för att försöka ge den rätta livekänslan. Vilka format den kommer att komma ut i är ännu så länge för mig okänt, men en kvalificerad gissning är att att vinyl kommer att vara ett av dem.Vad gäller livekänsla tror jag att detta är ett band som dessutom gör sig bra på scenen och vad jag förstått så är det ett flitigt turnerande gäng. Så vi får väl hoppas att dom kan få ledigt från sina USA turnéer och får möjlighet att ta en sväng över till våra breddgrader.

En mycket stark debutskiva i mina ögon som verkligen ger mersmak inför kommande alster. En skiva som jag nog kommer att återkomma till ofta i framtiden. Det enda jag kan klaga på är att den inte finns i en snygg CD utgåva att pryda skivskåpet med, man får väl sätta upp en Vinyl på önskelistan i stället. Klart rekommenderad.

Favoritlåtar just nu : "Rattleskin Boots" och "Toothless Moon"
Betyg: 8/10

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Karrah Teague – Vocals
Brandon Henahan – Guitar
Randall Coon – Guitar and Vocals
Luke Valchester – Bass and Vocals
Scott Donaldson – Drums and Percussion

Skiva: In Deep Time
1. Nexus 666            06:04
2. BM Steed             04:18
3. Big Game Hunt    08:39
4. Brass Tacks          06:23
5. Tribal Rape          06:46
6. Rattleskin Boots  04:29
7. Toothless Moon   06:08

Skivsläpp: Juni 2012
Skivbolag: //cae-sur-a//
Hemmaort: USA

Hemsida
Bandcamp
Facebook






Support The Bands That You Like!!

måndag 19 november 2012

Grattis!! Matt Sorum

Matt Sorum hyllas denna dag för att han har uppnått den facila åldern 52 år.

Som batterist har han lyckats gå igenom en hel del högprofilgrupper till dags dato. The Cult, Guns n Roses och Velvet Revolver står på meritlistan.
Numer går han även under namnet Baron Von Storm och kan ses i bandet Diamond Baby som dessutom består av hans flickvän Ace Harper (a.k.a. Ace of Diamonds)

(Dom har tidigare spelat med varandra under namnet Darling Stilletos)







Diamond Baby - "The Last Rockstar" med lite coola Cameos av ane Lynch, Juliette Lewis, Verne Troyer and Lemmy Kilmister.

tisdag 19 juni 2012

Ljusare Tider

Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig... sjöng Ulf Lundell och just nu så känns det verkligen så. Luften blir varmare och ljusare för var dag och trots att det är grått idag, så stundar den ljusaste och i folktron mest magiska natten av dem alla.. Naturen grönskar och människor börjar le lite mer spontant mot varandra.

Samtidigt så fullkomligt forsar det ut underbar musik på marknaden. Däribland har den melodiösa ockulta musiken ett uppsving och trots att den ofta förknippas med mörker och ibland ondska så är det inte det i första hand som jag tänker på när jag hör ordet Lucifer. Hur spännande det än må vara med det lite mörka, så är det snarare just som en metafor för ljus som skingrar mörkret, Ifrågasättande och den egna tanken som jag förknippar ordet med .

Det latinska ordet Lucifer är översatt ljusbringare eller ljusbärare.

Många är dom artister som på ett eller annat sätt inspirerats av Lucifer, på gott eller ont. :-) Här till höger hittar ni en stund ett axplock från olika genres med en gemensam, Lucifer och att dom finns på Spotify.
Candlemass - Lucifer Rising
The Cult - Lucifer
Dunderbeist - Lucifer Eyes
Freaky Fairytale Band- Lucifer
Jay-Z - Lucifer
Noctum - Lucifer's Way
Ola Magnell - Lucifer
Os Mutantes - Ave, Lucifer
Rocky Ericson - Don't Shake me Lucifer
Ufomammut  -Lucifer Song

och här nedan filmen Lucifer Rising av Kenneth Anger.

Varför raljerar jag om detta? Jo för att Lucem Ferre (bringa ljus) EP:n från Year of the Goat gav sådan mersmak tillsammans med singeln This Will be Mine, att jag har svårt att bärga mig inför deras fullängdare, helt enkel.  :-)

Bring On The Light

Kenneth Angers Lucifer Rising

lördag 7 augusti 2010

The Cult - Gröna lund

Precis hemkommen från Gröna Lund, där kvällens begivenhet har varit kvällens avslutning med The Cult.

Ett par reflektioner från dagen:

1. Gröna lund under högsäsong betyder för mycket folk till för få attraktioner, vilket gör köandet absurt. 40 min köande till, i vissa fall 2 min imbecill attraktion (framför allt Blå Tåget och kärlekstunneln, byt ut!).

2. Audrey Horn, förband till the Cult, var helt ok. Måste lyssna mer. Hittade inget klipp från grönan ännu, så håll tillgodo med detta.



3. The Cult. Fortfarande bra. Härligt gung, jag är mer än nöjd. She sells Sanctuary Live på Gröna Lund.



4. Även jag kan få "Mike the Bike" Moments och knyta näven i byxfickan samtidigt som ilskan bubblar inombords. Under konserten så stod det ett par välansade taniga snubbar bredvid och jag hörde dem kommentera Ian Astburys fysik med kommentaren att -alla gamla rockare verkar ha fått ölmage på gamla dagar.

Ville då bara ställa mig och tokvråla dem i ansiktet att Anorektiskt fettsnål föda och årskort på gymmet, som dom verkade leva efter, var så jävla lagom mycket Rock 'n Roll!

Men jag teg stilla och digga vidare, samtidigt som jag i mitt stilla sinne skyllde min brist på reaktion på att ungarna faktiskt var med.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...