Dagens Musiktips :Electric Boys - Suffer

Ett av Sveriges mest svängigaste band släppte nyss en rejält svängig låt. Electric Boys lättar på  skynket till sin kommande platta. En platta som håller på att finansieras via PledgeMusic. Och är låten "Suffer" ett tecken på hur resten av plattan låter, ja då är det bara själva väntan som är en plåga, för "them boyz seems to keep on swinging".




Facebook

Stoppa pressarna! The Quill släpper nytt

Hör nu på go' vänner så skall jag för er berätta...

Från mörkaste Småland kommer det ljusa nyheter. The Quill har vaknat ur sin slummer och kommer att släppa en ny platta, Born From Fire, i slutet av Augusti. Det kommer även att vara i originaluppsättningen vilket inte låter dumt i mina öron. Välkomna tillbaka!

 Bandets pressrelease:
BORN FROM FIRE - THE QUILL IS BACK!
The classic line-up who created the albums Silver Haze, Voodoo Caravan and Hooray! It's A Deathtrip has reunited. Lead singer Magnus Ekwall (Ayreon) is back behind the mic together with the dynamic power of drummer Jolle Atlagic (Hanoi Rocks, Electric Boys, Firebird), guitarist Christian Carlsson and bassist Roger Nilsson (Spiritual Beggars, Firebird).
The legendary line-up has secretly recorded a smashing new album titled "BORN FROM FIRE". 


The new masterpiece will be released August 25 by Metalville - formats include digital, cd and double vinyl in gatefold sleeve. First single with accompanying video will be released August 11th.
Pre-order is now available:
Sweden: https://www.ginza.se/search/1…
Germany: https://www.amazon.de/dp/B073H4QG95/ref=sr_1_1…
UK: https://www.amazon.co.uk/dp/B073H4QG95/ref=sr_1_1…
USA: https://www.amazon.com/Born-Fire-Q…/…/B073H8N658/ref=sr_1_1…
Japan: http://www.hmv.co.jp/artist_Qui…/item_Born-From-Fire_8024145

Dagens Musiktips - Conny Bloom : Skattmasen

Det här gör mig riktigt glad.
En av Sveriges vassaste gitarrister och låtskrivare, med ena benet fast förankrat i dåtidsblusen och det andra svängande i den funkiga delen av soulmusiken, Conny Bloom, släpper nu ett solo album på svenska. Fult Upp.

Första singeln, "Skattmasen" visar att det är inte bara magiska mattfärder med om elektriska pojkarna som Conny lyckas peka ut riktningen med, utan han behärskar även att bli en del av den anrika bluesiga, svenska vistraditionen. Med ett sällan tidigare skådat proggigt och funkablusigt retro nutidssväng ger han en rak höger mot Skattemyndigheten. Jag är själv en lat och stolt skattebetalare, men kan samtidigt se Connys syn på systemet, då jag förstår en strävande musikers dilemma med säljande skivor som mest genererar pengar till någon annan. Eller i bästa fall ger en moderat vinst flera år efter att skivan legat på listorna. Fenomenet är inget nytt. Astrid Lindgren var en av de första att peka ut orimligheten i skatteverkets jakt på till synes framgångsrika kulturarbetare.

Men tillbaka till musiken. Conny har ett sväng djupt inrotat i benmärgen som aldrig går att komma ifrån. Inte ens när han gör sin egen grej på svenska.
Och, visst har han gjort det förr, men då var det i den mer humoristiska "För Fet För Ett Fuck.." som i sig var minst lika skön. Men här blir det med ett allvar som ger möjligheten till högern att äntligen få en "vänsterlåt" med riktig äkthet, så att dom kan partaja på valvakor utan att spela "Staten och kapitalet" ironiskt. Samtidigt som sunt tänkande progressivt vänsterfolk kan ta den till sitt hjärta som en pekare till det som skevt i det socialistiska systemet utan att skämmas. 

The dude gonna swang even troubadourstyling....Eller något. Go Conny Go! Jag ser fram mot att höra resten av plattan!

Kunde tyvärr inte bädda in låten, men lyssna på den via Soundcloud här på länken:
https://soundcloud.com/user-165441804/conny-bloom-skattmasen

Stoppa Pressarna! Electric Boys blir Kvintett

Det är väl på plats att gratulera min gamle vän Jolle Atlagic, från The Quill, som nu äntligen fått till sin swagger på ett acceptabelt vis och blivit upphöjd till den femte ordinarie medlemmen i Electric Boys.






Det är väl egentligen inget nytt under himmelen, förutom just den officiella utnämningen, då dom svängde grabbarna har fått stått ut med Jolle under en längre tid som Niclas Sigevalls inhoppare.

Boysen kommer nu att kreativt dela på uppvärmningen av trumpallen mellan dessa herrar, till en början med enligt den kommande turnéplanen och artikeln som man kan se här.
And them boys done swang... Grattis Jolle och grattis Electric Boys, ett riktigt kap!

Dagens Musiktips - Electric Boys : Starfligtht United

Vad kan man säga, förra plattan hette And Them Boys Swang, Electric Boys nya platta heter Starflight United och det är bara att konstatera att Conny Blooms svängiga rock n roll maskin keeps on Swinging. För jäklar vad det rockar och svänger!

Dom elektriska gossarna är verkligen i en klass för sig och har så varit sedan debuten. När jag hörde första låtsläppet från senaste plattan för en tid sedan så var jag inte helt övertygad, men efter ett par lyssningar så började det vända och när jag äntligen kunde lyssna på hela skivan så föll allt på plats och man var hemma i den mattklädda funkens boning igen.


Kapten Conny hälsar oss välkomna ombord på denna flygning med Starflight United och hans besättning med styrman Andy och resten av besättningen gör att vår utspejsade flygning blir en behaglig och minnesvärd sådan. En som man mer än gärna ger sig ut på igen, och igen, och igen....

Danska toner med D-A-D 2014-03-28 Debaser

Fredagen gick i röd/vita färger tillsammans med D-A-D på Debaser och vilken kväll det blev.
Bandet är ute på sin 30-års jubileums turné och det må vara så att grabbarna åldrats en aning under tiden, precis tvärtemot mig själv, men jäklar vilket skönt live band dom är. Det stånkar, svettas och svänger.

Det blev både gamla och lite nyare låtar och jag tänker inte gå in närmare i detalj hur det var, utan bara sammanfatta det som en riktig röjarkväll.
Jesper Bintzer återkom vid upprepade tillfällen till frågan "Stockholm, förstår ni vad jag säger" och det må ha varit lite si och så med den varan stundtals, men när det kommer till musikleverans så fanns det inga som helst tveksamheter.

 Stig Pedersens scenframträdande är som alltid en kombination av lojhet och expressiva posér. Tillsammans med sin uppsjö av 2 strängade basbyten är han alltid lika intressant att se på scenen. Jag tror att han dessutom har en av rockvärldens mest fyndiga basar, den inverterade basen. Kan inte annat än älska den.
Den enda av hans instrument jag saknade denna kväll, var  oliv-basen.

Stötte dessutom på herrar Andy och Conny från Electric Boys, och vi skickade denna lilla hälsning till vår gemensamma vän Jolle som normalt spelar i The Quill, när han inte hjälper till att svinga stock för boysen. Du skulle varit här Jolle! :-)


 Toppenkväll!

Grattis!! Jolle Atlagic

Ännu en kär vän som fyller år, Jolle Atlagic, batterista i The Quill, men som även kan hittas på trumpallen hos Electric Boys när det behövs och har ett förflutet i Hanoi Rocks.

Denna gången blir han 42, men jag kommer, med nöd och näppe, ihåg hans 18-årsdag som inföll under skivinspelningen med N.J.B. i Danmark, där han hoppade in och hjälpte till när bandet stod utan trummis. Det blev en våt kväll ute på stan i Århus, med ett allt för stort intag av "Tequila Knack". På gränsen till vad som är nyttigt för en människa, men är det party i hårdrockens tecken så är det.

Grattis Jolle!!

Recension - The Quill : Tiger Blood

Dags att hugga tag i en av de skivor som jag sett fram emot mest under en längre tid. Nämligen The Quills senaste giv, "Tiger Blood".
Det är gruppens 7:e skiva (8:e om man räknar med den numer legendariska "Out of Blue Corners" när man stavade namnet Quil).
Det är dessutom skiva nummer två med nya frontmannen Magz Arnar bakom mikrofonen, och första med Roger Nilsson tillbaka på bas. Detta gör den lite extra intressant, då det här på något sätt blir skiva två för Magz om inte annat. Och alla vet vi att tvåan är lite speciell.

Jag vill till att börja med, passa på att göra en lite reservation, jag är i det här fallet till viss del jävig, eftersom jag känt grabbarna i bandet under en längre tid, vissa sedan väldigt länge och jag ser mig själv som en självutnämnd The Quill evangelist. Detta till trots, så skall jag försöka vara så opåverkad som möjligt, (även om opartiskhet aldrig varit något jag strävat efter här, eftersom det är min smak, mina åsikter och mina upplevelser som ligger till grunden för allt jag skriver) både för er, mina kära läsare, men även för att vara ärlig mot The Quill.
Det är samtidigt lite extra läskigt, eftersom jag historiskt gillar bandet och deras musik och jag verkligen vill att det skall vara bra. Hur hanterar man situationen om skivan suger? Jag försöker helt enkelt göra som vanligt, skriva från hjärtat vad jag känner utan att försöka överanalysera om jag kan undvika.

Som kontext till detta album skall vi kanske dessutom sätta gruppens egna ord inför skapandet av skivan "att detta kommer att bli ett mer varierat album som skall ge lyssnaren ett vidare perspektiv om vad The Quill handlar om".
Har man lyckats med det då? Absolut! Kan jag andas ut? Jo bätt! Är skivan bra? Jajjemän!

Tiger Blood låter inte som någon tidigare skiva från The Quill. Visst finns alla ingredienser vi vant oss vid. Tung gitarr, tunga svängiga trummor och bas kantat av utomordentlig sång. Stonerinfluenserna finns där, den råa rocken är där och likaså bluesen. Det är inte för inte som bandet har sina rötter i Sveriges bluesdelta, Mönsterås (förlåt Roger och Magz, men jag var tvungen att få med den).
Men på Tiger Blood får vi dessutom så mycket mer. Det vi bjuds på är ett band som redan från början var ett kompetent och drivet gäng, men som nu utvecklats ännu ett varv, både musikaliskt, sångmässigt och som låtsnickrare. Redan förra skivan, visade på en förändring, som här har fått fortsätta att utforska nya marker, däribland lite sprödare stigar. Vissa purister skulle kanske säga att det ger ett splittrat intryck. Själv säger jag att det gör en mer intressant skiva som därmed tränger sig in gardet med musik som riskerar att bli långlivad. Den vitamininjektion som bandet fick med sin nystart, när man slog sina påsar ihop med Arnar, verkar fortsätta att fungera vidare nu med ännu mer nytt blod i bandet (om än nygammalt blod:-)).

Vi bjuds på ett bredare spektrum av influenser som spänner ända från Beatles till Led Zeppelin och Soundgarden, men även ett stänk av Electric Boys sköna och svängiga funkighet kan hittas här och där,  (vilket jag misstänker är en effekt av gruppens nära arbete och vänskap Boysen, som smittat av sig).
Det blir även en dos med snygga stråkar, lite orgel och otroligt bra stämsång och mäktiga körer som andas gospel, antar att det är Arnars förflutna inom körsvängen som gör sig påmind.

Skivan är snyggt producerat utan att bli överproducerat och intressant arrangerat, där alla i gruppen får sin chans att skina. Tiger Blood visar upp en hel del radiovänliga låtar utan att gå över gränsen till mesighet eller slätstrukenhet. Nu är det bara att få radiokanalerna att spela låtarna, och det mina kära vänner, det är upp oss som lyssnare och skivköpare.

The Quill är enligt mig ett av Sveriges mest underskattade band, som har levat under lång tid och har en tradition av att leverera bra skivor, så också denna gång. Men det är väl som ordspråket säger, det är svårt att bli profet i sitt hemland, för just nu känns det som om resten av världen är mer på tårna som vanligt.

Som vanligt blir det inga betyg i form av siffror från mig, men jag kan med stolthet säga att Tiger Blood sannolikt kommer att finnas med på min topplista när året summeras. Därmed lämnar jag er med förhoppningen att jag inte varit allt för partisk och med en stark uppmaning, se till att köpa denna skiva. Den kommer som tidsandan bjuder, att komma ut både på CD och som Vinyl.
Gutt å Dé!

Favoritlåtar just nu : "Purgatory Hill" "Freak Parade" "Storm Before The Calm"



Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Magz Arnar: Vocals,
Jolle Atlagic: Drums,
Roger Nilsson: Bass,
Christian Carlsson: Guitars
Skiva: Tiger Blood

1. Freak Parade
2. Go Crazy
3. Death Valley
4. Getaway
5. Greed Machine
6. Purgatory Hill
7. Land Of Gold And Honey
8. Darkest Moon
9. Sweet Rush
10. Storm Before The Calm

Ballad Of A Selfmade Gun (Bonusspår på Itunes)
Rage (Ännu outgiven)

Producerat har Petter Diamant gjort på Jakaranda Studio i Gävle och 491 Studio i Oskarshamn. Skivan mixades av Patrik Frisk (CRASHDIET, CORRODED, TAKIDA) i Sidelake/Ninetone Studios i Sundsvall.

Skivsläpp: 2013
Skivbolag: Metalville
Hemmaort: Sverige

Facebook
Spotify (I skrivande stund inte denna plattan)
Hemsida



Var köpa?

Support The Bands That You Like!!

Ett extra grattis!!

Idag har jag äran att skicka ett extra stort grattis till Andy Christell, svängabasista extraordinär i Electric Boys, som idag gifte sig med Ann-Marie Söderbladh på Bali.

Foto: Jolle Atlagic

Stort Grattis!!