Stoppa Pressarna! Electric Boys blir Kvintett

Det är väl på plats att gratulera min gamle vän Jolle Atlagic, från The Quill, som nu äntligen fått till sin swagger på ett acceptabelt vis och blivit upphöjd till den femte ordinarie medlemmen i Electric Boys.






Det är väl egentligen inget nytt under himmelen, förutom just den officiella utnämningen, då dom svängde grabbarna har fått stått ut med Jolle under en längre tid som Niclas Sigevalls inhoppare.

Boysen kommer nu att kreativt dela på uppvärmningen av trumpallen mellan dessa herrar, till en början med enligt den kommande turnéplanen och artikeln som man kan se här.
And them boys done swang... Grattis Jolle och grattis Electric Boys, ett riktigt kap!

Danska toner med D-A-D 2014-03-28 Debaser

Fredagen gick i röd/vita färger tillsammans med D-A-D på Debaser och vilken kväll det blev.
Bandet är ute på sin 30-års jubileums turné och det må vara så att grabbarna åldrats en aning under tiden, precis tvärtemot mig själv, men jäklar vilket skönt live band dom är. Det stånkar, svettas och svänger.

Det blev både gamla och lite nyare låtar och jag tänker inte gå in närmare i detalj hur det var, utan bara sammanfatta det som en riktig röjarkväll.
Jesper Bintzer återkom vid upprepade tillfällen till frågan "Stockholm, förstår ni vad jag säger" och det må ha varit lite si och så med den varan stundtals, men när det kommer till musikleverans så fanns det inga som helst tveksamheter.

 Stig Pedersens scenframträdande är som alltid en kombination av lojhet och expressiva posér. Tillsammans med sin uppsjö av 2 strängade basbyten är han alltid lika intressant att se på scenen. Jag tror att han dessutom har en av rockvärldens mest fyndiga basar, den inverterade basen. Kan inte annat än älska den.
Den enda av hans instrument jag saknade denna kväll, var  oliv-basen.

Stötte dessutom på herrar Andy och Conny från Electric Boys, och vi skickade denna lilla hälsning till vår gemensamma vän Jolle som normalt spelar i The Quill, när han inte hjälper till att svinga stock för boysen. Du skulle varit här Jolle! :-)


 Toppenkväll!

Recension - Michael Monroe : Horns and Halos

Legenden inom glammig swagger n' roll, Michael Monroe, släppte nyligen skivan Horns and Halos.

Jag vill börja med att göra en avbön. Givetvis vet jag vem MM är och har hört honom en del tidigare, både som soloartist och med Hanoi Rocks, dock kan jag inte påstå att det har varit något intensivt lyssnade. Men det är inte förräns på senare år som jag brytt mig på riktigt. Varför då, undrar ni? Nä, det var inte förrän det svenska inslaget dök upp i Hanoi rocks. Dels i och med Conny Bloom och Andy Christel's intåg i bandet, men framför allt när trumpallen ockuperades av min gamle polare Jolle Atlagic och sedermera Dregens intåg i MM's soloband, som jag började få upp ögonen för Michaels musik. Jag inser numer att jag missat en hel del, men det känns lite som fanatism-tåget redan gått när det kommer till det tidigare materialet (vi får se hur framtida avgångar avlöper). Därför kommer jag inte att försöka mig på någon jämförelse mellan denna plattan och tidigare material. 

Lånad från Wikipedia

Till Horns And Halos då. Det är en riktigt röjjig och svängig platta. Herr Monroe förvaltar den "swaggering style" som en gång Mick Jagger satte på kartan, med bravur, men ger den en personlig och punkig känsla alá Iggy Pop. Jag gillar dessutom inslaget av Michaels saxofon och munspel, vilket passar sig väl i denna typen av busig Rock n' Roll och ger en bluesig atmosfär till det hela.
Bandet som backar upp är tighta som ett par skinnbrallor och tillsammans levererar dom en energi som inte går av för hackor. Bland de 11 låtarna finns det en hel del som sätter sig ganska direkt, däribland öppningsspåret "TNT Diet" och titelspåret "Horns and Halos". Ger man sedan denna skivan en stund riskerar den att bli livsfarlig.

Det må vara glammigt och punkigt om vart annat, men textmässigt finns här ett lurande mörker och ibland en hel del nostalgi över svunna tider.
Jag fullkomligt älskar hans kärleksförklaring till New York i dess opolerade 80-tals kostym, i låten "Ballad of the Lower East Side". En låt som målar upp en bild av ett ruffigare, mer bohemisk sida av New York, än den tillrättalagda hipster-hippa stad som vi har nuförtiden, som får mig att önska att jag fått upplevt den själv.

Detta är en skiva väl värd att utforska. För den som plockar upp den finns risken för en långvarig samvaro. I skrivande stund ger jag den 4 starka spader av 5 möjliga. Finns inga ursäkter, dessutom finns den på Spotify. Skivan ger mersmak, vilket kommer att betyda att jag kommer att lyssna in mig mer på det gamla materialet vad det lider, men nu skall jag fortsätta att njuta av Halos And Horns!



Sammanfattning:
Betyg 4/5
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 23 Augusti

Band:
Michael Monroe
Sami Yaffa (ex-Hanoi Rocks/New York Dolls)
Steve Conte (ex-New York Dolls/Company Of Wolves)
Dregen (Backyard Babies/Hellacopters)
Karl 'Rockfist' Rosqvist (ex-Chelsea Smiles/Danzig)

Tracklist:
1. TNT Diet 2:29
2. Ballad Of The Lower East Side 3:16
3. Eighteen Angels 3:28
4. Saturday Night Special 2:13
5. Stained Glass Heart 4:22
6. Horns And Halos 3:30
7. Child Of The Revolution 3:48
8. Soul Surrender 2:56
9. Half The Way 2:33
10. Ritual 4:02
11. Hands Are Tied 3:53

Mer info:
Facebook
Hemsida
Spotify

Support The Bands You Like!

Grattis!! Jolle Atlagic

Ännu en kär vän som fyller år, Jolle Atlagic, batterista i The Quill, men som även kan hittas på trumpallen hos Electric Boys när det behövs och har ett förflutet i Hanoi Rocks.

Denna gången blir han 42, men jag kommer, med nöd och näppe, ihåg hans 18-årsdag som inföll under skivinspelningen med N.J.B. i Danmark, där han hoppade in och hjälpte till när bandet stod utan trummis. Det blev en våt kväll ute på stan i Århus, med ett allt för stort intag av "Tequila Knack". På gränsen till vad som är nyttigt för en människa, men är det party i hårdrockens tecken så är det.

Grattis Jolle!!

Sent om sider...

Kanske inte den färskaste nyheten, men jag vill passa på att gratulera min gamle kompis Jolle Atlagic för sitt nya gig som trummis i Hanoi Rocks.

Stor förlust för The Quill, men ett uppsving för Hanoi! Du rockar som vanligt Jolle.

Här är en länk till Jolle in Action

Och av ren nostalgi så bjuder jag på en goding från The Quill, inspelat på Sweden Rock 2006
Keep the circle whole - LIVE June 2006