Legenden inom glammig swagger n' roll,
Michael Monroe, släppte nyligen skivan
Horns and Halos.
Jag vill börja med att göra en avbön. Givetvis vet jag vem
MM är och har hört honom en del tidigare, både som soloartist och med
Hanoi Rocks, dock kan jag inte påstå att det har varit något intensivt lyssnade. Men det är inte förräns på senare år som jag brytt mig på riktigt. Varför då, undrar ni? Nä, det var inte förrän det svenska inslaget dök upp i Hanoi rocks. Dels i och med
Conny Bloom och
Andy Christel's intåg i bandet, men framför allt när trumpallen ockuperades av min gamle polare
Jolle Atlagic och sedermera
Dregens intåg i MM's soloband, som jag började få upp ögonen för Michaels musik. Jag inser numer att jag missat en hel del, men det känns lite som fanatism-tåget redan gått när det kommer till det tidigare materialet (vi får se hur framtida avgångar avlöper). Därför kommer jag inte att försöka mig på någon jämförelse mellan denna plattan och tidigare material.
 |
| Lånad från Wikipedia |
Till Horns And Halos då. Det är en riktigt röjjig och svängig platta. Herr Monroe förvaltar den "swaggering style" som en gång
Mick Jagger satte på kartan, med bravur, men ger den en personlig och punkig känsla alá
Iggy Pop. Jag gillar dessutom inslaget av Michaels saxofon och munspel, vilket passar sig väl i denna typen av busig Rock n' Roll och ger en bluesig atmosfär till det hela.
Bandet som backar upp är tighta som ett par skinnbrallor och tillsammans levererar dom en energi som inte går av för hackor. Bland de 11 låtarna finns det en hel del som sätter sig ganska direkt, däribland öppningsspåret "
TNT Diet" och titelspåret "
Horns and Halos". Ger man sedan denna skivan en stund riskerar den att bli livsfarlig.
Det må vara glammigt och punkigt om vart annat, men textmässigt finns här ett lurande mörker och ibland en hel del nostalgi över svunna tider.
Jag fullkomligt älskar hans kärleksförklaring till New York i dess opolerade 80-tals kostym, i låten "
Ballad of the Lower East Side". En låt som målar upp en bild av ett ruffigare, mer bohemisk sida av New York, än den tillrättalagda hipster-hippa stad som vi har nuförtiden, som får mig att önska att jag fått upplevt den själv.
Detta är en skiva väl värd att utforska. För den som plockar upp den finns risken för en långvarig samvaro. I skrivande stund ger jag den 4 starka spader av 5 möjliga. Finns inga ursäkter, dessutom finns den på
Spotify. Skivan ger mersmak, vilket kommer att betyda att jag kommer att lyssna in mig mer på det gamla materialet vad det lider, men nu skall jag fortsätta att njuta av
Halos And Horns!
Sammanfattning:
Betyg 4/5
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 23 Augusti
Band:
Michael Monroe
Sami Yaffa (ex-Hanoi Rocks/New York Dolls)
Steve Conte (ex-New York Dolls/Company Of Wolves)
Dregen (Backyard Babies/Hellacopters)
Karl 'Rockfist' Rosqvist (ex-Chelsea Smiles/Danzig)
Tracklist:
1. TNT Diet 2:29
2. Ballad Of The Lower East Side 3:16
3. Eighteen Angels 3:28
4. Saturday Night Special 2:13
5. Stained Glass Heart 4:22
6. Horns And Halos 3:30
7. Child Of The Revolution 3:48
8. Soul Surrender 2:56
9. Half The Way 2:33
10. Ritual 4:02
11. Hands Are Tied 3:53
Mer info:
Facebook
Hemsida
Spotify
Support The Bands You Like!
BORN FROM FIRE - THE QUILL IS BACK!
