Idag har jag helt fräckt snott-lånat en bild från Rockbladet.se.
En mycket cool bild tagen av Anna Skogh, på Electric Boys alldeles egna bassman, Andy Christell i aktion. Bilden är tagen den 2/5-2014 i Helsingborg på The Tivoli.
Visar inlägg med etikett Andy Christell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Andy Christell. Visa alla inlägg
fredag 4 juli 2014
fredag 25 april 2014
Dagens Musiktips - Electric Boys : Starfligtht United
Vad kan man säga, förra plattan hette And Them Boys Swang, Electric Boys nya platta heter Starflight United och det är bara att konstatera att Conny Blooms svängiga rock n roll maskin keeps on Swinging. För jäklar vad det rockar och svänger!Dom elektriska gossarna är verkligen i en klass för sig och har så varit sedan debuten. När jag hörde första låtsläppet från senaste plattan för en tid sedan så var jag inte helt övertygad, men efter ett par lyssningar så började det vända och när jag äntligen kunde lyssna på hela skivan så föll allt på plats och man var hemma i den mattklädda funkens boning igen.
Kapten Conny hälsar oss välkomna ombord på denna flygning med Starflight United och hans besättning med styrman Andy och resten av besättningen gör att vår utspejsade flygning blir en behaglig och minnesvärd sådan. En som man mer än gärna ger sig ut på igen, och igen, och igen....
tisdag 24 september 2013
Recension - Michael Monroe : Horns and Halos
Legenden inom glammig swagger n' roll, Michael Monroe, släppte nyligen skivan Horns and Halos.
Jag vill börja med att göra en avbön. Givetvis vet jag vem MM är och har hört honom en del tidigare, både som soloartist och med Hanoi Rocks, dock kan jag inte påstå att det har varit något intensivt lyssnade. Men det är inte förräns på senare år som jag brytt mig på riktigt. Varför då, undrar ni? Nä, det var inte förrän det svenska inslaget dök upp i Hanoi rocks. Dels i och med Conny Bloom och Andy Christel's intåg i bandet, men framför allt när trumpallen ockuperades av min gamle polare Jolle Atlagic och sedermera Dregens intåg i MM's soloband, som jag började få upp ögonen för Michaels musik. Jag inser numer att jag missat en hel del, men det känns lite som fanatism-tåget redan gått när det kommer till det tidigare materialet (vi får se hur framtida avgångar avlöper). Därför kommer jag inte att försöka mig på någon jämförelse mellan denna plattan och tidigare material.
Till Horns And Halos då. Det är en riktigt röjjig och svängig platta. Herr Monroe förvaltar den "swaggering style" som en gång Mick Jagger satte på kartan, med bravur, men ger den en personlig och punkig känsla alá Iggy Pop. Jag gillar dessutom inslaget av Michaels saxofon och munspel, vilket passar sig väl i denna typen av busig Rock n' Roll och ger en bluesig atmosfär till det hela.
Bandet som backar upp är tighta som ett par skinnbrallor och tillsammans levererar dom en energi som inte går av för hackor. Bland de 11 låtarna finns det en hel del som sätter sig ganska direkt, däribland öppningsspåret "TNT Diet" och titelspåret "Horns and Halos". Ger man sedan denna skivan en stund riskerar den att bli livsfarlig.
Det må vara glammigt och punkigt om vart annat, men textmässigt finns här ett lurande mörker och ibland en hel del nostalgi över svunna tider.
Jag fullkomligt älskar hans kärleksförklaring till New York i dess opolerade 80-tals kostym, i låten "Ballad of the Lower East Side". En låt som målar upp en bild av ett ruffigare, mer bohemisk sida av New York, än den tillrättalagda hipster-hippa stad som vi har nuförtiden, som får mig att önska att jag fått upplevt den själv.
Detta är en skiva väl värd att utforska. För den som plockar upp den finns risken för en långvarig samvaro. I skrivande stund ger jag den 4 starka spader av 5 möjliga. Finns inga ursäkter, dessutom finns den på Spotify. Skivan ger mersmak, vilket kommer att betyda att jag kommer att lyssna in mig mer på det gamla materialet vad det lider, men nu skall jag fortsätta att njuta av Halos And Horns!
Sammanfattning:
Betyg 4/5
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 23 Augusti
Band:
Michael Monroe
Sami Yaffa (ex-Hanoi Rocks/New York Dolls)
Steve Conte (ex-New York Dolls/Company Of Wolves)
Dregen (Backyard Babies/Hellacopters)
Karl 'Rockfist' Rosqvist (ex-Chelsea Smiles/Danzig)
Tracklist:
1. TNT Diet 2:29
2. Ballad Of The Lower East Side 3:16
3. Eighteen Angels 3:28
4. Saturday Night Special 2:13
5. Stained Glass Heart 4:22
6. Horns And Halos 3:30
7. Child Of The Revolution 3:48
8. Soul Surrender 2:56
9. Half The Way 2:33
10. Ritual 4:02
11. Hands Are Tied 3:53
Mer info:
Facebook
Hemsida
Spotify
Jag vill börja med att göra en avbön. Givetvis vet jag vem MM är och har hört honom en del tidigare, både som soloartist och med Hanoi Rocks, dock kan jag inte påstå att det har varit något intensivt lyssnade. Men det är inte förräns på senare år som jag brytt mig på riktigt. Varför då, undrar ni? Nä, det var inte förrän det svenska inslaget dök upp i Hanoi rocks. Dels i och med Conny Bloom och Andy Christel's intåg i bandet, men framför allt när trumpallen ockuperades av min gamle polare Jolle Atlagic och sedermera Dregens intåg i MM's soloband, som jag började få upp ögonen för Michaels musik. Jag inser numer att jag missat en hel del, men det känns lite som fanatism-tåget redan gått när det kommer till det tidigare materialet (vi får se hur framtida avgångar avlöper). Därför kommer jag inte att försöka mig på någon jämförelse mellan denna plattan och tidigare material.
| Lånad från Wikipedia |
Bandet som backar upp är tighta som ett par skinnbrallor och tillsammans levererar dom en energi som inte går av för hackor. Bland de 11 låtarna finns det en hel del som sätter sig ganska direkt, däribland öppningsspåret "TNT Diet" och titelspåret "Horns and Halos". Ger man sedan denna skivan en stund riskerar den att bli livsfarlig.
Det må vara glammigt och punkigt om vart annat, men textmässigt finns här ett lurande mörker och ibland en hel del nostalgi över svunna tider.
Jag fullkomligt älskar hans kärleksförklaring till New York i dess opolerade 80-tals kostym, i låten "Ballad of the Lower East Side". En låt som målar upp en bild av ett ruffigare, mer bohemisk sida av New York, än den tillrättalagda hipster-hippa stad som vi har nuförtiden, som får mig att önska att jag fått upplevt den själv.
Detta är en skiva väl värd att utforska. För den som plockar upp den finns risken för en långvarig samvaro. I skrivande stund ger jag den 4 starka spader av 5 möjliga. Finns inga ursäkter, dessutom finns den på Spotify. Skivan ger mersmak, vilket kommer att betyda att jag kommer att lyssna in mig mer på det gamla materialet vad det lider, men nu skall jag fortsätta att njuta av Halos And Horns!
Sammanfattning:
Betyg 4/5
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 23 Augusti
Band:
Michael Monroe
Sami Yaffa (ex-Hanoi Rocks/New York Dolls)
Steve Conte (ex-New York Dolls/Company Of Wolves)
Dregen (Backyard Babies/Hellacopters)
Karl 'Rockfist' Rosqvist (ex-Chelsea Smiles/Danzig)
Tracklist:
1. TNT Diet 2:29
2. Ballad Of The Lower East Side 3:16
3. Eighteen Angels 3:28
4. Saturday Night Special 2:13
5. Stained Glass Heart 4:22
6. Horns And Halos 3:30
7. Child Of The Revolution 3:48
8. Soul Surrender 2:56
9. Half The Way 2:33
10. Ritual 4:02
11. Hands Are Tied 3:53
Mer info:
Hemsida
Spotify
Support The Bands You Like!
Etiketter:
Andy Christell,
Backyard Babies,
Chelsea Smile,
Company of Wolves,
Conny Bloom,
Danzig,
Dregen,
Hanoi Rocks,
Hellacopters,
Iggy Pop,
Jolle Atlagic,
Michael Monroe,
Mick Jagger,
New York Dolls,
Recension
lördag 26 januari 2013
Ett extra grattis!!
Idag har jag äran att skicka ett extra stort grattis till Andy Christell, svängabasista extraordinär i Electric Boys, som idag gifte sig med Ann-Marie Söderbladh på Bali.
![]() |
| Foto: Jolle Atlagic |
Stort Grattis!!
Etiketter:
Andy Christell,
Bröllop,
Electric Boys,
Grattis
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


