Önskelistan - Vill du äga en bit rockhistoria? Här kan du...

Auktionshuset Julien's Auctions som stoltserar med att vara stjärnornas eget auktionshus ger här en otrolig chans att få äga en liten bit av rockhistoria, eller stor bit, beroende på ens plånboks storlek så klart. Det är en imponerande lista prylar, från stort till smått, som dom presenterar inför sin kommande auktion "2013 Icons and Idols: Rock Auction" som går av stapeln den 6-7 December.

Eller varför inte surfa dit och lägga ett bud på någon av de 750 artiklar som läggs ut för försäljning. Exempelvis en signerad Robert Plant skiva, utropspris 400$.

Eller varför inte slå till på på Jerry Garcias gamla hatt som är lagd till 8,000-10,000$




Du kanske hittar en julklapp i detta fynd. En kimono som ägts av ingen mindre än Liberace. Utrop 800$, ett fynd.








Har man lite mer pengar i plånkan så kanske denna västen som har varit Jimi Hendrix skulle vara något, men då startar budet på ca. 20,000$.

För den hugande rockern som älskar allt med Guns N' Roses finns det dessutom en veritabel skattkista att gräva ur. Erin Everly säljer iväg en hel samling med prylar från sina år tillsammans med Axl Rose. Det är allt från kärleksbrev han skrivit till en hel del kläder, för att inte tala om en massa fotografier av privat karaktär. Varierande priser, men skjortan här till höger som är skjortan Axl använde i videon "Welcome To the Jungle" startar på 3000$.

Resten av katalogen innehåller allt från Elvis till Ramones och ett universum däremellan. Behöver jag säga att själv hittar jag ungefär hur mycket som helst i katalogen, som jag skulle kunna tänka mig.

Förresten, jag tror jag glömde att nämna att auktionen infaller på min födelsedag, så om det är någon därute som undrar vad dom skall ge mig och tycker att Elvis Cadillac är lite stor .... :-)

 Här hittar du resten av katalogen.

Polarn' Per tänker till...

Jag skrevhäromdagen om promos och EP-formatet. Tankarna tar fart om att dessa, mer eller mindre, ofta motsvaras av en fullängdare från 80-talet. I produktionerna som med exemplet från igår görs med färre kanaler (lager av ljud) och framförallt i längden. Jag gillar det formatet. Låt mig förklara...

Iron Maidens senaste studiovax är min frustration. Ett bra band, faktiskt lite av husgudar. Bra låtskrivare, duktiga musiker, mycket musik, så vad fan är problemet?

Ja, kanske är det inga problem, men för mig innebär "format grande muchos" att resultatet kan upplevas just lååångt. Till och med tråkigt. Definitivt så förloras intresset. Fokus. Det värsta är när man behöver kämpa för att behålla det. Jag blir den ensamma långdistanslöparen när jag växlar läge från mottaglig till passiv lyssnare. Fan, jag springer ju knappt!

Jämför den väl paketerade "The number of the beast" med t ex "The final frontier". OK, kanske är det en orättvis jämförelse, men jag tror ni fattar poängen. Jag ser förebilder Slayers "Reign in blood". Jag minns än idag när den hade snurrat igenom sina två sidor. Vad fan var det? Wow! ...eller som när Guns'n'Roses "Lies" avrundades efter en halvtimma. Komplett, lixom, men kortare. Inte en chans att pojkrums-Per kunde lägga fokus på annat... Ja, möjligen de pubertala omslagen!

 Det är sällan denna typ av produktioner görs idag, senast ut tror jag Eddie Vedders episka soundtrack till Sean Penns "Into the wild" var.

Andra scener har gjort detta format till sitt mål. Jag tänker på amercana-rocken där många artister gör "fullängdare" i kortare format. Roki Erikson, Deadman, Israel Nash Gripka, Todd Snider och många andra som, i mitt tycke därmed värnar albumets integritet.

Album bär charm. Det är en enhet som kan göra enstaka låtar bättre än vad dom egentligen är i lösgodis-form. Nämnda Gripka gör dessutom outtakes på det material som inte når plattorna vilket i sina unikt numrerat skick ger en trevlig uppsving för bandets försäljning, men även för mitt, ibland sjuka, musikintresse. Limited... Mmm, bara det!

Frosseri är min favorit bland dödssynderna, överlägset faktiskt!

Jag tror dessutom delar av frustrationen ligger i hur nästa generation konsumerar musik. Visst återföds blandbanden, men att föredra enstaka låtar framför album, nä, den grejen känns bara så fel. Jag tycker låtar kan vara hits och album är kulturskatter, inte alla, men det är en samling som har en start och ett mål. Lite som att duka med enhetlig servis till middag istället för omaka tallrikar, bestick och glas. Ni fattar?

Klipper man dessutom tiderna för produktionen genom att färre spår ska paketeras skapas en situation där artisterna kan göra fler plattor i intervall med tätare turnérande. Detta är en bevislig framkomlig väg att skapa ökad försäljning... Bara det finns kvalité i det som ges ut!

Sakta lämnar jag sakfrågan EP och närmar mig kommers. Jag rundar därför av med frågan, vad tycker ni? Håller ni med?

/Polarn' Per

Grattis!! Bob Marley - Axl Rose

Bob Marley. Rebell och musikalisk revolutionär, skulle i dag ha fyllt år om inte cancern tagit honom vid 36 års ålder, 1981. Vad denne man betytt för den moderna Reggaen och Jamaica kan man väl bara spekulera i, men tittar man på hur många olika samlingsplattor som genererats i hans namn så får man väl en fingervisning.
För mig var han av stor betydelse då jag under mina tonår hade en period då jag i stort sett bara lyssnade på just Bob, men då pratar vi just om musiken, Rastafarireligionen och vissa andra av hans budskap kanske jag inte är så snabb att skriva under på. Och än i denna dag då jag kanske inte är en så flitig Reggaelyssnare längre, så måste jag dock säga att när solen tittar fram på våren och vi går mot sommaren, så är det jäkligt svårt att inte sätta på någon av hans skivor och låta höfterna börja gunga lite (därmed inte sagt att det ser klokt ut).
Normalt så sätter jag hans låt "Redemtion Songs" som en av de bästa låtarna genom tiderna, men eftersom den redan fått figurera på bloggen tidigare så tänkte jag ta någon annan.




Nästa födelsedagsbarn är väl av digniteten att han egentligen inte behöver någon direkt presentation. Axl Rose fyller idag 51. Som så många andra i rockfacket kan jag ju inte annat än säga att Guns ´n Roses varit en viktig bit av musiklivet för mig, och som de flesta andra så är jag likaledes lite förundrad och aningen äcklad av hans förvandling efter Guns. För i min värld så är "The Spaggethi Incident" den sista skivan med gruppen. Och även om jag inte tycker att "Chinese Democracy" är så dålig som jag trodde den skulle vara, så kan jag nog räkna antalet gånger jag lyssnat på den på ena handens fingrar.

Att den mannens divalater tvingat mig stå i hällregn på Stadion och frysa kan vara ännu en anledning till att jag har lite svårt för honom nuförtiden. Det är dock inte första gången som denna dag har alstrat galenskap, tydligen är Eva Braun född denna dag också. Inga övriga jämförelser med Axl dock.

Grattis!! Duff McKagan - H. R. Geiger

Duff McKagan, från akter som Guns ´n Roses och Velvet Revolver (bland annat) fyller idag 49 år. Duff har gått från att vara rena posterboy:en för korkad rockare till att visa sig vara en ganska smart lirare som på senare år börjat plugga ekonomi och numer ger tips och trix för att hjälpa andra musiker få koll på sin ekonomi. Han är dessutom intressant som kolumnist på Seatle Weakly.

Två gånger har jag haft äran att se Guns ´n Roses. En magisk kväll på Globen och en gång på ett regnigt Stadion, då jag mest var tvärförbannad för lång väntan i regnet innan Axl behagade dyka upp.






Sedan har vi en 73 åring att hylla, dock ingen musiker denna gång. Utan det är den underbart skruvade konstnären  H.R. Geiger från Schweiz. Vars konst i sig är rena essensen av Heavy Metal och han har haft en hel del samarbeten med musikranchen genom tiderna, för att inte snacka om hans inblandning i filmbranchen, främst då i Alien filmerna.
Lite trist att jag inte tog mig tid att besöka hans bar i Chur i Schweiz när jag bodde i trakterna en kort stund.

Bild lånad från Castle

Grattis!! Frida Ståhl - Steve Adler - Michael Hutchence - Steve Perry - Linda Blair

Detta är inte enbart August Strindberg som är född idag, utan idag fyller ett helt gäng med mer eller mindre prominenta personer år.

Vi börjar med damerna först, och givetvis Svenskt. Frida Ståhl, Basista extraordinär i partyrockande La Puma, Grattis på födelsedagen!

Första gången jag såg henne var dock med hennes tidigare band Meldrum, som jag aldrig hört innan jag såg dem som förband till Motörhead. Men jäklar vad dom rockade, och som hon fortsatt sedan dess med Pumorna.



Extra respekt för att jag misstänker att hon är en av få kvinnor som fått äran att använda Lemmys "Murder One" rig att spela på, om jag inte missminner mig.

Nästa dam, är kanske inte direkt kopplad till musik, men då hon hade huvudrollen i en av mina absoluta favoritfilmer, så får hon dispens och blir följaktligen gratulerad hon med. Linda Blair, från filmen Exorcisten, som idag fyller 54. Finns bara en sak att säga, Fear The Priest!












Nästa man till rakning, originaltrummisen i det oförglömliga Guns n Roses, Steven Adler, blir trots allt 48 år idag. Tyvärr har väl hans drogmissbruk och de offentliga försöken att bli drogfri överskuggat hans senare karriär, men vi får hoppas att han kommit på rätt köl nu och får fart igen i sitt nuvarande projekt.

Michael Hutchence, numera tragiskt avliden frontman i Australiensiska INXS, skulle ha fyllt 52 år idag om han inte tagit sitt eget liv vid 37 års ålder. En av 80-talets rockikoner hann dock bli.














Steve Perry, sångaren som satte Journey på kartan, med sin karaktäristiska röst. Han fyller idag 64 år. Måste erkänna att bandet inte tillhör mina största favoriter, men man kan ju inte förneka att dom har haft en och annan hit genom tiderna. Jag kommer att spela den jag gillar bäst längre ner. Numera ersatt av en annan Steve, som låter ruggigt lik sin föregångare.

Nick med Far

Nick Simmons, son till den inte helt okände Gene, fyller idag 24 år. Äns så länge har han väl inte visat framfötterna musikaliskt, men det skulle int förvåna mig om han en dag får ärva pappas plats i bandet och ger oss en ny generation Kiss. Skulle vara lite häftigt faktiskt om man kunde dra ihop ett "Kiss the next generation" med ungar till originalmedlemmarna. Snacka om franchising.
 För killen kan ju faktiskt sjunga...

Grattis!! Matt Sorum

Matt Sorum hyllas denna dag för att han har uppnått den facila åldern 52 år.

Som batterist har han lyckats gå igenom en hel del högprofilgrupper till dags dato. The Cult, Guns n Roses och Velvet Revolver står på meritlistan.
Numer går han även under namnet Baron Von Storm och kan ses i bandet Diamond Baby som dessutom består av hans flickvän Ace Harper (a.k.a. Ace of Diamonds)

(Dom har tidigare spelat med varandra under namnet Darling Stilletos)







Diamond Baby - "The Last Rockstar" med lite coola Cameos av ane Lynch, Juliette Lewis, Verne Troyer and Lemmy Kilmister.

Rockballader

Rockballader är ett svårt kapitel. Rätt utfört i rätt inramning kan det vara otroliga höjdpunkter, men det kan lika gärna bli riktiga magplask som för evigt smutsar ner en grupp. Helt enkelt en hårfin gräns mellan bra eller anus.

Ett exempel på en ballad som i mina ögon går till världshistorien som en av de sämsta låtar som någonsin gjorts, är Poison - Every Rose Has it's Thorn. En låt som på egen hand gör att Poison är off limits hemma och ett stensäkert kort för att jag byter kanal om den dyker upp på radion. Av någon outgrundlig anledning så verkar den gå hem hos den stora menigheten, för den ligger ta mig jäklar alltid på samlingsskivor med myslåtar.



För att verkligen understryka detta med den hårfina gränsen så kan man jämföra med en låt som ligger nära Poisons i smörighet och uttryck, men som jag ändå tycker är milsvitt bättre (dock fortfarande väldigt smörig) är Guns n´ Roses - November Rain.



Det är till och med så att en del grupper kan starta bra i denna grenen, men sedan infinner sig någon form av balladhybris som sabbar synapserna i deras hjärnor så att dom framledes alltid blir förknippade med sunkiga ballader. Såsom Scorpions.
Så här kunde dom låta när dom var riktigt bra.



Sedan hände något och det gick verkligen utför.




Ballader är ett ämne som gör sig för listor... Alla har sina egna favoriter, eller hur?

Bra!

Anus!

Och så den här som jag inte vet riktigt var jag skall kategorisera....:-)