Grattis!! Brian Robertson - Ray Manzarek

Den ständigt aktive gitarristen Brian Robertson fyller 57 år idag. Mest känd från sina dagar i Thin Lizzy och sitt kortare inhopp i Motörhead. Och med det så har han i dubbel bemärkelse en egen plats i mitt hjärta.





En annan man med en plats i den musikaliska delen i mitt hjärta är även Ray Manzarek, från The Doors, och han fyller 74 idag.

The Doors var ett band som jag upptäckte relativt sent i livet till skillnad från de ovannämnda banden. Men har rotat sig hårt bland mina absoluta favoriter.

Önskelistan - Rock n' Roll konst av Sebastian Krüger

Sebastian Krüger heter en tysk konstnär som specialiserat sig på "New Pop Art", vilket i detta fallet handlar om hyperrealistiska porträtt. Ibland med stråk av karikatyr. Nått att hänga på väggen helt enkelt.

Finns mer att se i hans galleri, eller i boken Faces. Måste säga att det inte skulle vara helt dumt att ha en "Smiling Lemmy" på väggen därhemma.

Grattis!! Cliff Burton

Cliff Burton, som tragiskt dog i en bussolycka i Skånska Bröarp, föddes denna dag 1962. Har man läst Mick Walls Metallica biografi, så är det lätt att dra slutsatsen att han var en av de vettigare personerna i bandet och att om han överlevt olyckan, så är det ganska troligt att Metallica inte sett ut som det gör idag, på gott och på ont.

En liten anekdot för min egen del kan man läsa mer om här.

Överlevnad

Måste man nu plåga sig med att titta på mello så handlar det om ren överlevnad och man måste ju krydda till det hela på något sätt. Gott!!!

Finns att hitta på ExtremeFood

Dagens Musiktips - Brillig

Ett litet musiktips i all snabbhet. Australiensiska Brillig bjuder upp till Cowboy ballader och Sea Shanties kryddade med stänk av folkmusik. Lite som våra gamla Svenska skillingtryck.

Det är synd att säga att detta är musik jag skulle kunna leva på, men det är en skön omväxling ibland.

Konsert- Clutch, Tyrol 2013-02-07

Så, igår var det dags att äntra tiljorna i Rockkyrkan tillsammans med Clutch. Mer om det lite senare. Frugan, jag och en kompis, började denna trevliga kväll med att inmundiga ett gott vin och en radda Tapas, på Café Tabac i Gamla stan, för att sedan ta färjan över till Djurgården. Kalaskombo!

Troubled horse

Första bandet ut var Troubled Horse från Örebro, som levererade ett set med stabila låtar, utan att riktigt glänsa. Bandets framtoning var en smula tillbakahållen och stelt. På det hela, helt ok utan att vara fantastiska, och som sagt låtarna var stundtals riktigt bra. Kan vara värt att lyssna in sig på i framtiden.

Badge

 Nästa band ut på scenen var Badge. Ett band jag inte hört talas om innan, som dock består av inte helt orutinerade och namnkunniga musiker, Matti Norlin, Fredrik Haake och Gustaf Hielm. Och det märks att detta är rutinerade gubz. Energinivån stiger med en gång när trion drar igång sin opolerade psychobillyblues. Med en ljudbild som ger en känsla av en elak Ry Cooder på speed får dom hela Tyrol att gunga loss i sin vansinnes blues. Badge hade med lätthet passat in i gamla kultklassikern "Streets of Fire" :-)
Med ett antal svängiga och riktigt catchiga låtar i bagaget gav dom en klar mersmak. Absolut något jag kommer att återkomma till.

Sedan var det dags för huvudbandet, Clutch, att äntra scenen. Och här pratar vi om att äntra, redan från första ackordet så visar man att här handlar det om proffs som kan konsten att leverera musikalisk energi.
Det är också här som vi förflyttas till en riktig rockkyrka, med Niel Fallons sätt att leverera sina texter som mer påminner om en svavelosande baptistpastors predikningar än traditionell sång. Detta till en församling som sett ur antalet helskägg i publiken kunde vara en bikerträff från helvetet. Men det skall sägas att det inte bara var skäggiga gubbar i publiken, även en hel del kvinnor och jag såg åtminstone en BH flyga upp på scenen i slutet av konserten.

Jag skulle ljuga om jag sade att spelningen var en total fullträff, stundtals saktade tempot ner en aning och energin tappades. Vi bjöds på både gitarr och Trumsolon, och även om de båda var riktigt bra, så kan jag känna att trumsolot, hur svängigt och imponerande det än var, hade mått bra av att kortas ner en smula.
Även ett par längre pauser för stämning av instrument mellan låtarna drog ner tempot i onödan. Men vad gör väl det när man kan gräva ur ruggigt bra klassiker och i mina ögon riktigt starkt nytt material.

 Med titellåten från nya plattan får vi en ny catch-fras att lägga till Clutchrepetoaren, "Everybody hear Me Now! Buuhuuahaahaa!" som väl kan konkurrera med den gamla klassiska "Bang, Bang, Bang, Bang, Vamonos, Vamonos!":-)

Bandet piskar ut sin energiska bluesrock och det är bara fascinerande att  Fallons röst kan låta så oförskämt pigg och stark trots att man är inne på slutklämmen på sin flitiga Europaturné och han tar verkligen i för kung och fosterland. Clutch består som sagt av en kvartett ruggigt bra musiker med ett väldigt eget sound och dom bjöd på en kavalkad av goa låtar med sin bluesiga rårock. Mot slutet av konserten var temperaturen i den fullsatta lokalen så hög att man kunde ha trott sig vara någonstans i södern. Som sammanfattning av kvällen, helt underbart, även om det inte var perfekt.

Någon myntade en gång i tiden att Blue Öster Cult var den tänkande mannens Heavy Metal. Därför vill jag här passa på att säga att även om deras låtar spänner vitt, allt ifrån banaliteter till mer tänkvärda låtar, att Clutch mycket väl kan vara den tänkande mannens rårock (Särskilt om man tar med Fallons inblandning i Company Band i ekvationen), som med sin energi även kan förenas med stenåldersmentaliteten.

Kvällens Set-lista

Och till grabbarna i Clutch, -You really took it to the stage! Great job.

Önskelistan - Seriekonst från den mörka sidan med Jason Atomic.

I ett tidigare inlägg i Önskelistan så var det handritade sigill gjorda av Jinx från Coven på tapeten. En som nappat på detta är den Engelska undergroundkonstnären Jason Atomic.

Han håller just nu på med ett projekt där han undersöker influenserna av det ockulta i populärkulturen bland annat under 60-70 talet. Ett projekt som går under namnet Satanic Mojo.

I detta försöker han tillsammans med ett par andra konstnärer att skapa ett "crowdfunded" seriealbum med samma namn. Och det är till detta som han låtit Jinx skapat ett sigill till projektet. Målet är att samla ihop 4000$ till den 1:a April (hoppas det inte rör sig om ett aprilskämt).
Man har av sigillet låtit tillverka buttons, patches osv. plus lite annat som folk sedan kan köpa för att hjälpa till med att finansiera serialbumet.
Jason har dessutom designat ett riktigt coolt tyg med sigillet som grund, som han i samarbete med Charles of London låtit tillverka en serie med kläder. Wicked eller hur.

Mer om Serieprojektet kan läsas här och om Satanic Mojo som helhet här. Hur eller hur, jag skulle kunna tänka mig en Satanic Mojo patch eller så.

Grattis!! Vince Niel

Vince Niel fyller 52 år idag, vilket får ses som en bedrift i sig när man har Motley Crüe som sin huvudnäring. Idag gör gruppen fortfarande en del stora turnéer, nu senast tillsammans med Kiss, men vad det gäller att producera musik som gör avtryck i historien var väl ett tag sedan. I mitt tycke var det nog "Shout at The Devil" plattan som var början och slutet, förutom ett par enstaka låtar.

Numer är det väl mer som strippklubbsägare, slagskämpe och som spritmånglare med sin Tequila "Tres Rios"

Grattis!!

Dagens Musiktips - Goat

Det är nu inte bara Ghost som väljer att dölja sina anleten och anlägga en mystisk aura runt sina persona. Även det till lika svenska bandet Goat väljer en anonymitet bakom masker. Den senaste tiden har deras låt "Run To Your Mama" snurrat i skallen på mig flitigt, med sina suggestiva rytmer och sångerskans/prästinnans hypnotiserande röst. Helt underbart. Endera dagen hoppas jag få tillfälle att bita in i hela skivan.

Önskelistan - Graveyard posters

Graveyard är ju just nu ute på sin väl förtjänta USA turné och till denna turné så har man hitills lyckat få till en hel del schyssta konsertaffischer gjorda av ett par riktigt namnkunniga Postermakare. Eller vad sägs om Adam Pobiak, Niel Williams och den oefterhärmlige Aaron Horkey

Allihopa är Silcscreenprintade och i begränsade upplagor. Trots detta inte allt för dyra.
Skulle väl pryda vilken vägg som helst.
Här kan man köpa den av Adam Pobiak och här den av Niel Williams.


Horkey postern har jag inte hittat till försäljning ännu, den är inte annonserad ännu, men den skall dessutom släppas i en specialutgåva döpt till "The Siren".

Kanske dyker upp fler snygga posters längs med vägen, och jag har redan hamnat i mitt JAG VILL HA! läge.


Källa: Inside The Rock Poster Frame

Önskelistan - Uppdatering Pavel Sidorenko

En liten uppdatering efter Facebooktips från Grimgoth.

För en tid sedan hade jag ett inslag i Önskelistan med vinylkonstnären Pavel Sidorenko. Tydligen är han med på Designboom Mart / Stockholm Furniture Fair (5-9 Februari)  med sina vinylskivsklockor. Så den som har vägarna förbi har chansen att landa sig en.

Dagens Musiktips - Black Debbath

Från grannlandet i väster kommer ett par gamla favoriter. Norska Black Debbath har precis släppt ny platta som i vanlig god ordning är gjord med en stor dos humor, tung svängig rock och ett stort parti samhällskritik. Normalt har jag väldigt svårt för "skojband" men när det kommer levererat så här vansinnigt snyggt och smart, kan jag inta annat än älska det. Från senaste plattan "Nå får det faen meg være rock! Akademisk stoner-rock" kommer låten "Nei til runkesti på Ekeberg (skulpturpark-sangen)"



Jag misstänker att jag kommer att få chans till att återkomma till plattan så fort jag hunnit lyssna på den ordentligt. För den hugade finns dom på Spotify.

Och för alla er som mot förmodan inte vet så mycket om Black Debbath, så kommer här första delen i en härligt humoristisk dokumentär, "DebbathLiv", om bandet. Resterande åtta delar hittas lätt via Youtube

Grattis!! Bob Marley - Axl Rose

Bob Marley. Rebell och musikalisk revolutionär, skulle i dag ha fyllt år om inte cancern tagit honom vid 36 års ålder, 1981. Vad denne man betytt för den moderna Reggaen och Jamaica kan man väl bara spekulera i, men tittar man på hur många olika samlingsplattor som genererats i hans namn så får man väl en fingervisning.
För mig var han av stor betydelse då jag under mina tonår hade en period då jag i stort sett bara lyssnade på just Bob, men då pratar vi just om musiken, Rastafarireligionen och vissa andra av hans budskap kanske jag inte är så snabb att skriva under på. Och än i denna dag då jag kanske inte är en så flitig Reggaelyssnare längre, så måste jag dock säga att när solen tittar fram på våren och vi går mot sommaren, så är det jäkligt svårt att inte sätta på någon av hans skivor och låta höfterna börja gunga lite (därmed inte sagt att det ser klokt ut).
Normalt så sätter jag hans låt "Redemtion Songs" som en av de bästa låtarna genom tiderna, men eftersom den redan fått figurera på bloggen tidigare så tänkte jag ta någon annan.




Nästa födelsedagsbarn är väl av digniteten att han egentligen inte behöver någon direkt presentation. Axl Rose fyller idag 51. Som så många andra i rockfacket kan jag ju inte annat än säga att Guns ´n Roses varit en viktig bit av musiklivet för mig, och som de flesta andra så är jag likaledes lite förundrad och aningen äcklad av hans förvandling efter Guns. För i min värld så är "The Spaggethi Incident" den sista skivan med gruppen. Och även om jag inte tycker att "Chinese Democracy" är så dålig som jag trodde den skulle vara, så kan jag nog räkna antalet gånger jag lyssnat på den på ena handens fingrar.

Att den mannens divalater tvingat mig stå i hällregn på Stadion och frysa kan vara ännu en anledning till att jag har lite svårt för honom nuförtiden. Det är dock inte första gången som denna dag har alstrat galenskap, tydligen är Eva Braun född denna dag också. Inga övriga jämförelser med Axl dock.

Uppvärmningsdax!

Så, äntligen sparkas 2013 strax igång livemässigt för min del. På Torsdag smäller det med på Tyrol, så nu börjar det bli dags att pumpa lite Clutch i Lurarna! Grejt!

Ser även fram mot att höra båda förbanden, Badge och Troubled Horse, som jag inte har någon som helst aning om förutom de få ljudklipp jag hört nu idag inför konserten. Men det lilla jag hört verkar lovande.

Mer om detta längre fram antar jag. :-)

Grattis!! Duff McKagan - H. R. Geiger

Duff McKagan, från akter som Guns ´n Roses och Velvet Revolver (bland annat) fyller idag 49 år. Duff har gått från att vara rena posterboy:en för korkad rockare till att visa sig vara en ganska smart lirare som på senare år börjat plugga ekonomi och numer ger tips och trix för att hjälpa andra musiker få koll på sin ekonomi. Han är dessutom intressant som kolumnist på Seatle Weakly.

Två gånger har jag haft äran att se Guns ´n Roses. En magisk kväll på Globen och en gång på ett regnigt Stadion, då jag mest var tvärförbannad för lång väntan i regnet innan Axl behagade dyka upp.






Sedan har vi en 73 åring att hylla, dock ingen musiker denna gång. Utan det är den underbart skruvade konstnären  H.R. Geiger från Schweiz. Vars konst i sig är rena essensen av Heavy Metal och han har haft en hel del samarbeten med musikranchen genom tiderna, för att inte snacka om hans inblandning i filmbranchen, främst då i Alien filmerna.
Lite trist att jag inte tog mig tid att besöka hans bar i Chur i Schweiz när jag bodde i trakterna en kort stund.

Bild lånad från Castle