Precis som för
förra året tänkte jag att lista mina favoriter för det gångna året och göra det till en tradition att även denna gång utse de
13 bästa skivorna som jag snubblat över. Man kan väl återigen konstatera att trots att det är kris i skivbranschen, och svårt att sälja skivor, så är det strida strömmar med bra plattor som väller in över oss konsumenter, så till den milda graden att det är riktigt svårt att bara välja 13 stycken. Och när jag säger riktigt svårt, så menar jag just det.
Här kommer de som fallit mig mest i smaken i år. Några slog knockout på mig, några har vuxit, men när jag tänker tillbaka på året för min egen del, så sticker dessa ut lite extra.
Clutch öppnar tidigt på året med att leverera en stenhård dräpare och ett svettigt liveframträdande på
Tyrol som lök på laxen.
Pearl Jam väntar till slutet av hösten med att släppa sin efterlängtade10:e platta och som ni förstår av att se den här så blev i alla fall inte jag besviken.
Ghost och
Dead Soul får väl nästan presenteras som ett paket här, då jag såg dem
live tillsammans på Tyrol i början av året och igen på Münchenbryggeriet i början av December. Mäktiga konserter båda två, även om Decemberspelningen var vassast.
Dead Soul har i mina ögon dessutom släppt årets debutplatta.
Veteranerna i
Motörhead bara fortsätter att leverera bra musik på gamla dar. Lemmy visar att han är en maktfaktor trots ett år av sviktande hälsa.
Badge har inte nått samma veteranstatus, men levererar svettig och medryckande Bluesrock som är svår att sitta stilla till.
När man ändå pratar om veteraner, så har vi ju även
Alonzo, som äntligen kom tillbaka till musikscenen.
Brimstone Days har gjort mig glad mer än en gång med sin
The Healer, sedan dom släppte den.
Mera Svenskt med
Gin Lady. Andra plattan och dessutom en dubbel,och så jäkla bra. Svängigt så det räcker och blir över. blir 3:an en trippel?
The Saint James Society, var en skiva jag sett fram emot och som jag gillar skarpt. Nu får man se fram mot deras roadmovie som är i postproduktion.
Att det ockulta håller kvar sitt grepp om musikindustrin (och mig), kan man väl inte mista sig på.
Blood Ceremony gick upp i kamp med
Purson, om denna plats, men det lite mer trallvänliga vann denna gång.
Nick Cave gav även han ut en riktig dräparplatta, för att inte tala om hans liveframträdande i Stockholm. Magiskt.
Givetvis kan jag inte annat än ta med mina gamla polare i
The Quill på denna lista. De må så vara att jag är färgad av det kamratskapet, men vad fasiken, det är min lista på de skivor jag tyckt bäst om under året, och detta har varit en av de skivor jag lyssnat mest på. Rock On!
Detta avspeglar bara det jag lyssnat på under året, så om det är någon som läser detta och tycker att, -fasiken vår platta borde ha platsat här, ja då kan jag bara säga att det kan vara så att jag missat den helt enkelt (eller att jag inte gillade den lika mycket som ni). Så vill du försäkra dig om att framtida alster inte missas, skicka ett ex. så lovar jag att den kommer recenseras och möjligen hamna på framtida listor.
Förra årets lista så avslutade jag med att jag såg fram emot ett par släpp som skulle komma under detta året, däribland
The Saint James Society,
Ghost,
The Quill och
Supralunar. De tre första tog sig även in på listan för året. Dock gick Supralunars skiva och blev försenad, men med det som släppts hittills, så kvarstår min förväntan, fast inför 2014 i stället.
Och tittar man på 2014, så kan man bara konstatera på det jag hittills sett, att det blir ett minst lika spännande skivår, med många gamla klassiska artister som släpper nytt, för att inte tala om allt nytt som man lär snubbla över.
To infinity and Beyond!
Sammanfattningsvis är detta coolhet med värme och själ paketerad i en tung bluesig rockskrud. Det är en skiva som kan komma att växa, och det är inte så dumt, då jag väljer att starta mitt betyg på en riktigt stark 3:a
Eftersom jag är lite osäker på hur omslaget kommer att se ut slutligen, tar jag med båda varianter jag sett.
