List of the day : The whole list..or the grand deluxe 32!

Long Time, no List.
But we can do right by that now, good people. After a weekend of amazing weather here in Sweden, which seems to last for a while, I thought the following bands would be fitting companions for this spell of warm weather. 
And as a reminder, this time in English. Some of the bands that I present here will be offering their music digital for more or less nothing (name your price), so remember, be generous if you like the music.I mean, if you'd met the band you'd probably bought them a beer or two..


Realm
I should already have covered the album Read Clay Dead River as it was released at the start of the year, and I have listened to it from time to time since then. Its a slab of pure heaviness. It's gritty, with lots of attitude. But also filled with great songs. And not to mention the album cover art is stunning.


Facebook

Uncrossing
This self titled EP was also released earlier this year. Great vocals, backed up by solid guitar riffage and . Slow and enchanting. I most certain want to hear more. Lots mor


Facebook


Lâmmia
This band, hailing from Brazil, have some similarities with Uncrossing. A similar line up, a quartet with Female vocals and a heavy and groovy framework. But Lâmmia differs in their dirtier approach and a slight heavier sound.


Facebook

Gypsy Sun Revival
This little gem was released in December last year, but nevertheless, this is truly amazing good music. Bluesy psychedelic grooves, a singing that sometimes soars on the brink of collapsing. I love it. And looking at the cover, made by Robin Gnista. As I said before, it seems like you can use the fact that he's done the artwork as a seal of proof for great music. 


Facebook

Recension: Odcult - Into The Earth

Svensk jävlaranamma rårock! Pang, det får man från Odcult. I kubik.
Deras platta Into The Earth är en ren välsignelse i sin enkelhet, för det handlar om ursprungsrock utan större krusiduller. Men det osar svett och spelglädje. Lite grand samma energi och respektlösa punkiga attack som på Iron Maidens första platta.

Man skulle kunna säga att det här är multifunktionell musik. Passar som laddning på förfesten, passar som huvudnummer på vilket party som helst. Tror att det funkar lika bra som ett soundtrack vid glada stunder över en bärs med goa vänner, som till peppmusik på gymmet.





Jag blir uppåt och energifylld när jag lyssnar på Odcult. Jag blir, som den pålästa läsaren förstår, dessutom extra glad när jag ser Robin Gnistas snygga omslag till skivan. Det blir urstarka 4 Ess av 5 och en uppmaning till alla, tro mig, det här behöver ni.

 

Album Rating: 4/5

Favorite Tracks: No One Gets Out  och Unhallowed
Label: Mighty Music
Release:  16 February 2018
For More Info Visit:
Facebook
http://www.odcult.com/

Dagens musiktip : Mothership

Mothership är på gång att släppa sitt 3:e album, High Strangness, den 17:e Mars. Baserat på de förra plattorna, ja då blir det något att bita i. Man drar igång ett riktigt marknadsföringsbatteri inför denna lansering och det är kul. Dels kommer då både singeln "Crown Of Lies" och skivan ut på snygg vinyl.




















Svenska postermakaren, och personliga favoriten, Robin Gnista har dessutom snickrat ihop en snygg poster till det hela.






Man har inför detta även fått sig en signatur öl från ett bryggeri i Baltimore, Oliver Brewing Company, som gett ut en öl inspirerad av låten "Crown of Lies" från kommande plattan. Bryggeriet har inlett en serie med Rock inspirerad IPA, som redan innan hade en öl baserad på musik från The Well och Blue Snaggletooth. Gott sällskap verkar det som.

Det enda jag inte kan bjuda er på är ett vettigt ljudklipp på singeln, då jag har haft en del strul med att streama från Soundcloud. Ni kanske kan få er den till livs här från Loudwire? Eller den här liveupptagningen som kanske inte är riktigt optimal, men ger en fingervisning i alla fall.



För mer info, Facebook.

Recension - Second Sun : Hopp/Förtvivlan

Att sjunga på svenska är kanske inte det marknadsmässigt slugaste draget. Fast som tiderna är, så är beslutet att spela gammal hederlig retrorock inte så dumt. Gör man det hela dessutom så bra och charmigt som Second Sun, ja då har man alla förutsättningar att lyckas, om än inom en aningen snäv krets.

Second Sun är som jag förstått det hela ett tvåmans projekt i dagsläget, Jakob Ljungberg (Tribulation) och Marcus Hedman, även om man stafar upp med extra muskler när det vankas livespelningar. Dom har precis släppt sitt debutalbum Hopp/Förtvivlan. På Torsdag den 11:e Juni har man dessutom en gratis lanseringsspelning på Geronimo's FGT i Gamla Stan. Hade det inte varit för att det då är min dotters studentskiva, så hade jag mer än gärna pallrat mig dit, då det här är något som verkligen faller mig på läppen.

Det är både det musikaliska som smeker min själ, men så är det något speciellt när det blir sång på Svenska dessutom. Skönt gungande psykedelisk rock med rötterna i urtiden. Det är om vartannat proggigt och folkrockigt, men hela tiden välspelat. Sköna gitarrslingor och skönt spejsad synth sätter stämningen. Och även om sången ibland svajar lite på de högre tonerna så är detta en så underbart charmig skiva som levererar med både själ och hjärta att jag blir alldeles varm inombords.

Och om inte mitt högra öga lurar mig helt så är det ett omslag till skivan signerat Robin Gnista (en gissning från min sida), vilket i sig brukar vara en kvalitetsstämpel så god som någon. Tror inte jag har ramlat över något vax som han gjort omslag till som jag inte gillat. 
(en rättelse: Jag hade fel, men bara till viss del. Lisa Björklund står för omslaget, men Robin har gjort layout. Så jag var inte helt off. :-))

Självklart kan jag inte annat än ge den här plattan ett bra betyg. 4 Ess av 5 möjliga. Kort och gott. Digitalt hittar du den för Name your price, men den finns även som sig bör som vinyl.

Facebook
Bandcamp




Uppdaterat lite om omslaget.

Vinyler som jag skulle vilja ha...

...om jag fortfarande samlade.

Det tidigare inläggen i denna serien har kanske varit mer fokuserade på snygg paketering framför allt, för det är ju det som är det jag saknar mest med vinylutgåvor. Musiken funkar för min egen del bra som sådan på CD, men en snygg vinylutgåva ger så mycket mer.

Dagens vinylönskning är nog mer åt andra hållet, även om jag nu råkar gilla Robin Gnistas konst väldigt mycket den med. Men i detta fallet vet jag mer om hur ruggigt bra musik som presenteras på skivan än om hur själva vinylpaketeringen ser ut i slutändan.

Ett av förra årets mest positiva musikupplevelser på skiva för min familjs del har precis släppt sin debutskiva på vinyl. Det handlar om svenska Mamont och deras skiva "Passing Trough The Mastery Door". En skiva som blivit hyllad här på bloggen tidigare.
Vinylen som kan hittas hos Kozmik ges ut i följande utgåvor:
- 200x black
- 200x transparent orange
- 100x transparent blue (exclusive mailorder version) - SOLD OUT
- all high-quality heavy 180g vinyl pressed in Germany
- matt laquered 300gms gatefold cover
- handnumbered

Den transparenta blå är tydligen redan slut, så det gäller väl att skynda om man är sugen.

Recension - Mother of God

Den här Svenska kvartetten, Mother Of God, blev jag tipsad om från grabbarna i Abramha, som turnérat tillsammans med MoG. Det visar sig att Fransoserna inte bara spelar bra musik själva, utan har väldigt bra smak också.

Mother Of God, kommer att officiellt släppa sin första platta, "Anthropos" genom sitt bolag Small Stone Records den 5:e Februari 2013, men redan nu kan man köpa skivan i digital form.

Helt underbar bandbild

MoG spelar hård svängig bluesbaserad  rock som inte helt sällan lutar åt grungehållet, men andra stunden lägger dom iväg ut mot Stoner rockens heta öknar, allt detta skönt småkryddat med 70-tals Fuzz toner, även om man inte låter dem ta överhanden. En vansinnigt skön och ohelig mix helt enkelt.
Mesta delen av plattan är på Engelska förutom en låt på modersmålet. Det är bara att konstatera att det kommer extremt mycket bra musik från Sverige just nu. Var man än vänder sig så poppar det upp något nytt som förtjänar uppmärksamhet och dessa grabbar är inget undantag. Med tanke på hur mycket bra musik som dyker upp är det lite skämmigt att det inte uppmärksammas mer i de få rockkanaler vi har i radioväg.
Musiken i sig är tung men samtidigt smeksamt mjuk i sin ljudbild. Det är förövrigt väldigt snygg ljudbild.
Fantastisk sång, härliga gitarrer, distinkt och kompetent trummeri och spännande basspel. Med andra ord, alla i gruppen drar sitt strå till framgångsstacken.

Låten "Something From Below" har dessutom en väldigt suggestiv psykedelisk touch till den Grunge:iga sången. Den svenskaste av låtarna "Gränslandet" visar på hur otroligt bra dom även fungerar på svenska, även om det av någon outgrundlig anledning gör att det direkt börjar låta mer progressivt.
"The Forrest" börjar med lite Doors känsla och drar sedan på och ökar takten för att sedan avslutas med ett gitarrspel som ger folkmusikvibbar. Referenserna och likheterna med andra artister är stundtals stora men ibland är dom inte alltid så tydligt utan oftast mer som subtila små nickningar.

Som av en händelse så ligger Robin Gnista och Alexander von Wieding bakom albumdesign och Layout. Då dessa herrar börjar dyka upp lite till vardags här i recensionerna så börjar bli en kvalitetsstämpel i sig för hur musiken låter.

Så ta nu och gör er själva en tjänst, kära läsare, och lyssna in er på dessa herrar. Kom sedan ihåg att markera era kalendrar med den 5:e Februari, så ni kan hänga på låset för det fysiska skivsläppet.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Jimmy Hurtig - Trummor
Daniel Nygren - Sång, Gitarr
Carl Lindblad - Bas,
Johan Kvastegård - Gitarr

Skivan innehåller 11 spår och klockar in på 46 minuter.
1. 230
2. Graenslandet
3. The Forest
4. Aim For The Sun
5. Adrift
6. To Live
7. Hoenan
8. Windows
9. Something From Below
10. R. McCord
11. Lucy

Skivsläpp: 5:e Februari, 2013
Skivbolag: Small Stone Records
Hemmaort:Sverige

Facebook
Hemsida
Spotify 
Bandcamp

Support The Bands That You Like!!

Recension - Mamont : Passing Through The Mastery Door

Som jag skrev häromdagen så damp det ner ett par skivor från Ozium Records. En av skivorna stack ut lite extra, eftersom den redan vid öppnandet av paketet gav en aha upplevelse.

Skivan i fråga var Mamont "Passing Through The Mastery Door" och anledningen till aha effekten var så klart omslaget, som gav en tydlig igenkänningsfaktor då man genast kunde se att det var den rockande eminenta konstnären Robin Gnista som låg bakom omslaget.

Lika omedelbar känsla som omslaget gav, fick jag även av musiken direkt vid första snabblyssningen. Det behövdes inte många minuter för att både frugan och jag skulle vara hänförda. Tungt, väldigt behagligt tjock dist på gitarrerna. Spännande trum- och basspel. Duktiga musiker hela bunten helt enkelt. Dessutom gillar jag faktum att man växlar mellan att sjunga på ömsom Svenska och ömsom på Engelska. Musiken i sig är modern 70-tals retro (kan man säga så?) med mycket bluesig fuzz och psych-vibbar mixat med stoner. Det svänger grymt helt enkelt.

Men musiken som kvartetten bjuder på har så mycket mer än bara skoningslös tyngd. Dom bjuder även på snygga takt och stämningsbyten. Man glider från det blytunga till rymligt lätta atmosfärer och tillbaka igen på ett naturligt och sömlöst sätt. Sången följer musiken väl. Den går från att vara smeksam, stundtals lite Jim Morrison lik i sitt uttryck, för att i nästa stund gasa på längs landsvägen. Jag gillar dessutom när Karl drar på i sången så att han ligger på gränsen till att rösten spricker, så som i "Creatures", det ger en extra nerv till sången som lyfter hela paketet. No nonsens rock!

Just nu, i denna första förälskelse, så har jag bara en sak att klaga på och det är att skivan är aningen kort. Jag hade nog velat ha åtminstone "Blind Man" del 1 och 2 på plattan med (om dom existerar). Fast man kan ju alltid köpa deras tidigare EP och lägga till de 3 låtarna från 2011 för att få upp längden på skivan.
En sak är jag dock säker på, denna skivan kommer att spelas flitigt långt in i framtiden hemma hos oss. Att dessutom frugan krävde att få den överförd till sin telefon efter bara en genomlyssning är ett kvalitetscertifikat om något. Att det dessutom rör sig om en debutplatta bådar gott för framtiden.

Vill jag höra mer och se dem live? JO BÄTT!



Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:

Karl Adolfsson : Gitarr & Sång
Jonathan Wårdsäter : Gitarr
Victor Wårdsäter : Bas
Jimmy Karlsson : Trummor

Skivan innehåller 8 spår och klockar in på strax över 40 minuter.

1.Mammuten 04:50 2.Jag Sår Ett Frö 05:32 3.Creatures 06:40 4.Blind Man (Part III) 06:18 5.Stonehill Universe 04:40 6.The Secret Of The Owl 05:10 7.Woods 02:54 8.Satans Fasoner 06:25

Skivsläpp: CD 2012-09-28, Vinyl på gång Skivbolag: Ozium Records Hemmaort: Sverige Facebook Bandcamp Spotify

Support The Bands That You Like!!

Vinyler som jag skulle vilja ha...

...om jag fortfarande samlade.

Jag nämnde att detta kunde vara att ämne som dök upp längre fram och här är ett första inlägg i denna kategori. Fast, ärligt sagt, anledningen att denna artikel dyker upp här, är mer en slump än att man skall se det som en start på en artikelserie.

Slumpen då? Jo, jag samtidigt som jag satt och suktade efter dessa två otroligt vackra vinylutgåvor av Doom pionjärerna Pentagram efter att Stones-mannen hade lurat iväg mig till Svart Records hemsida, så såg jag att bandet kommer för att spela i Sverige till vintern. Mer om det nedan. 

Review your Choises

Sub-Basement.

Båda skivorna är tryckta i en limiterad upplaga om 500 kopior styck. Och som det inte vore nog med att det är otroligt bra skivor i sig, så är det dessutom mina favoriter i den Italienska konstgruppen Malleus (för övrigt till stor del gruppen Ufomammut) som står för designen. Allt detta godis till det facila priset av 15 euro stycket. Eller en value pack på 30 euro för båda med 2 bonus 7" till.

Det slumpade det sig så att jag fick syn på att Pentagram är bokade att spela här i Sverige snart. Närmare bestämt på Püssy a GoGo den 9:e November, som förövrigt har en hel del annat gott att bjuda på under hösten. Så förhoppningsvis kommer det att bli läge för att se dem. Och med lite tur kommer det då att bli en schysst poster till evenemanget av Robin Gnista.

Poster Art

Jag har nämnt det förut, har sedan länge varit förtjust i Poster Art och följer en del artister mer eller mindre, däribland Malleus och Emek och andra som tillverkar Rock Posters.

Utanför landets gränser, framför allt i U.S.A, så är detta en nischad men ändå ganska stor företeelse. Stor nog för att det skal göras film om det, bla American Artifact.

Hur står det då till här i Sverige? Jodå, det spelas konserter här med och då behövs det marknadsföring, dock lever de svenska affischmakarna ett mer anonymt liv. Det kan iofs. vara att jag har bristande kunskaper i den svenska delen men en av de få som går att hitta är Robin Gnista.

Jag hittade fram till hans lilla hörn av Rockposter världen helt enkelt genom att jag sprang på en av hans affischer på stan som jag blev hänryckt av, som gjorde reklam för en kommande spelning på Debaser. Och affischen var föredömligt signerad så det gick att hitta vidare till hans tillhåll på nätet.

Robin har enligt mig en otroligt skön retrokänsla som för tankarna till Rockposterns storhetstid på 60-70 talet. Stundtals inte helt olik Malleus gänget i sina uttryck. Uppvuxen i en konstnärsfamilj sitter han nätterna igenom med antingen sin trogna tuschpenna och gouache eller vid datorn för färgläggning. Helt enkelt en man med många strängar på sin lyra. Har mitt nätsnokande inte helt gått snett, så är han dessutom Sångare/Gitarrist i Stockholmsbandet Red Strike.

Skönt att det finns minst en i det avlånga landet som platsar i sammanhang som Inside the Rock Poster Frame (Någon som vet om fler, tipsa gärna).

Och till Robin, fortsätt rocka, både på papper och på scenen. För nu bar det sig inte bättre än att jag dessutom fick lägga till ett nytt band till mina favoriter, Red Strike, så detta blev samtidigt ett dagens musiktips. :-)