Visar inlägg med etikett Small Stone Records. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Small Stone Records. Visa alla inlägg

onsdag 18 september 2013

Recension - Mellow Bravo : Ripper EP

Vissa saker gör mig glad i flera lager. Mellow Bravo är ett band som kvalar in på en sådan beskrivning. Det är snart ett år sedan jag recenserade deras första albumSmall Stone Records, och nu är dom tillbaka med en 4 låtars EP vid namn Ripper.

Jag kan börja med det tidigare recenserade albumet, som hamnat under luppen tidigare. Det är en skiva som vuxit sedan den behandlades. Mitt första intryck var att den var aningen spretig, nu ser jag den mer som underhållande, varierande och framför allt Rock i kubik.

Och här tar EP'n vid. Det hörs verkligen att detta är ett band vars enda ambition är att roa och samtidigt ha skitskoj själva. Och det gör man med råge, om man nu kan säga det om bara fyra låtar. :-) Men det är effektiva fyra låtar. Den bluesiga partyfeelingen finns kvar, men samtidigt har produktionen och samspelet förädlats ännu mer mot den oslipade diamant som bandet är. Framför allt tycker jag att det är basen och trummorna som fått ett uppsving på denna nya produktion och står sig bättre mot de sedan tidigare snygga gitarrerna och sången. Helheten känns med andra ord bättre.

Det är som tidigare en skön mix av blues och rå rock n roll, spetsat med feta gitarrer som i solopartierna drar iväg mot Thin Lizzys underbara dubbelyxor, särskilt i den boogiebubblande öppningslåten "Feel Like Dancing". Men i de fläskiga kompet, som i låtarna "So Pretty" och  "Party", väver man in en mer punkig känsla som påminner en hel del om energin i The Hives. För att till slut avsluta med en liten lugnare komposition "Low at The Bottom" även om den avslutas med rejäl stomp och energi.

Återigen har vi ett växlande samspel mellan sångarna. Var och av dem har sångröster som står sig väl på egen hand, men det är i deras växelspel som det blir riktigt spännande och öppnar upp för att man skall kunna lyssna om och om igen utan att bli uttråkad.

Men detta är inte allt som gör mig glad. En sak som ger den där extra dimensionen är att bandet helt sonika valt att lägga ut EP'n för gratis nerladdning, så det finns verkligen inga ursäkter för att inte lyssna in sig på dem. Du kan både lyssna och hämta låtarna på Soundcloud, men jag skulle här vilja slå ett slag för att ta omvägen till Bandcamp, där du givetvis också kan tanka ner plattan, men här har du möjligheten att betala vad du vill för den. Och jag tycker nog att någon dollar per låt kan man unna sig för att visa sin uppskattning. Dessutom kan man här även tanka ner deras debutalbum "Strut" helt gratis. All deras musik hittas även på Spotify.

EP'n kommer givetvis även att gå att köpa fysiskt för den som så vill. Bandet filar dessutom på material till en ny fullängdare och hoppas på att kunna ge sig ut på en Europa turné, men huruvida det kan bli möjligt med just den saken antar jag är upp till oss lyssnare till viss del.

Ett litet betyg då? Ok, det är "bara" en EP, men det kan vara nog så gott. Det är riktigt bra musik från ett band som dessutom är riktigt givmilda. Då är jag det med, det blir 4 starka spader av 5 möjliga.

Som den hedersknyffel jag är så passar jag på att bädda in en video från deras senaste fullängdare.


Mer om Mellow Bravo:
Hemsida
Facebook
Soundcloud
Bandcamp
Spotify

Support The Bands You Like!

måndag 16 september 2013

Recension - Miss Lava : Red Supergiant


Sommaren är över, men värmen fortsätter. Vi riktar in Stonerstrålkastarna mot Portugal och Miss Lava som ger ut sin andra platta. "Red Supergigant".
Vad det gäller när denna skiva släps är höljt i ett visst dunkel, på bandets egen hemsida sägs 2012, men på skivbolaget Small Stone säger man 2013. Skit samma, så länge det rockar. Och det gör det, tro mig.

Miss Lava (vet inte om det är Mr. Lava, lava's syster? :-)) har präntat ner hårt driven Stonerrock som gjord för långa vägar genom torr öken. Fett och Brett med öppna spjäll, svårare än så behöver det med andra ord inte vara, det kan man komma långt på.

Vi börjar från början. Denna recension är gjord på digitalt material, men skivan kommer även både på vinyl och i en limiterad CD utgåva som ser brutalt snygg ut, med utskuret omslag. Lite extra omtanke på det fysiska, sånt gillar jag.




Small Stone Records har gjort oss vana vid kvalitets Stoner och Miss Lava är verkligen inget undantag. Tunga fuzzade riff, tunga trummor och en tung och distinkt bas lägger grunden för ett gäng låtar, där det till och med finns ett par med hitpotetial (kanske inte för mainstream radio, men ni förstår vad jag menar). Man lyckas från öppningsspåret "Desert Mind" mulllra och gunga loss i en suggestiv ökenboogie. Det är en hårt driven låt som sätter tonen för resten av plattan, för även om det stundtals lugnar ner sig marginellt, så just drivet en starkt utmärkande egenskap på plattan.

Bandet bestående av Johnny Lee - sång, K. Raffah - Gitarr, S. Rebelo - Bas och J. Garcia -Trummor bjuder oss på en 40 minuters åktur över 11 låtar.
Min spontana reaktion är att detta är musik som det är förrädiskt lätt att köra för fort till om man tillåter sig att hänge sig med hög volym i bilen på långfärd.



Omdömet landar på riktigt starka 3 spader av 5 möjliga. Helt klart ett gäng värt att hålla ögonen på.

Mer från Miss Lava:
Facebook
Hemsida
Skivbolag
Bandcamp
Spotify


Första Singeln från skivan:


Andra Singeln från skivan:

måndag 7 januari 2013

Dagens Musiktips - Larman Clamor

Sugen på lite skramlig träskblues? Kolla då in denna platta från Tyska Larman Clamor, "Frogs", utgiven på Small Stone Records i slutet på förra året.

Bandet började som en duo, men har på senare tid enbart bestått av Alexander von Wieding, som den uppmärksamme genast noterar har fugurerat här hos SpaderEss tidigare, fast då i skepnaden av otroligt begåvad konstnär som gjort en uppsjö snygga skivomslag. Kolla in hans site och bli imponerad.

Men nu är det hans musik som är i fokus. Larman Clamor, eller kanske det skall läsas som Larm And Clamor? För det är lite vad det handlar om. Det är skramligt, oputsat och vansinnigt svängig elektrisk blues som inte får en att tänka på Tyskland i första taget. Men bra är det! Det stampar och svänger på rejält.


onsdag 5 december 2012

Recension - Mellow Bravo

Detta är en liten udda fisk som, Small Stone Records har hittat. Det spretar iväg åt många håll. Det är lika delar skramligt skön Indie/klassisk Rå Rock/Blues/Ko-Jazz och rejäla doser med hårdrock och Metal-solon. Men bra är det!

Mellow Bravo bildades 2009 i Boston har sedan dess byggt upp ett rykte som ett av traktens mest energiska band på scenen.
Det är mycket dubbelt här, dubbla sångare, Keith Pierce and Jess Collins, och dubbla gitarrister, Andrew Doherty and Jeffery Fultz. Även om Keith får ses som huvudsångare så får han stöd och backning av Jess som ger spänning och dynamik till sången. De båda gitarristerna levererar tighta och feta riff som bildar en snyggt uppbyggt bred gitarrvägg. Lägg här till piano, Xylofon, fotbollskörer, Munspel och annan allsköns småinlägg i låtarna.

Mer om sången, det är väl inte alltid direkt skönsång vi pratar om när Keith klämmer i, men det kompenseras med en inlevelse som heter duga. Lite som Joe Cocker när det begav sig (dock inte menat att han låter som Cocker). Vissa låtar är riktiga partyrökare med fullt ställ och vissa saktar ner tempot, framför allt mot slutet av plattan.

Jag kan inte säga att det är en helgjuten platta och alla låtarna håller inte fullt ut, men man får helt enkelt för sig att detta är ett band som gillar det dom gör och det smittar av sig. Mellow Bravo lyckas på något sätt att göra spretigheten till sin helhet. Helt klart godkänt.




Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Andrew Doherty
Jess Collins
Dave Jarvis
Jeff Fultz
Seager Tennis
Keith Pierce
Skiva: Mellow Bravo
Skivan innehåller 11 spår och klockar in på 43 minuter
    1. Sad Sam
    2. Where The Bodies Lay
    3. Ridin
    4. When I'm In Pain
    5. Liones
    6. Senorita
    7. Love Hammer
    8. Shake Shake Shake
    9. Prarie Dog
    10. Leave When you Please
    11. Big Block

    Skivsläpp: 2012
    Skivbolag: Small Stone Records
    Hemmaort:USA

    Facebook
    Hemsida
    Spotify 
    Bandcamp

    Support The Bands That You Like!!

    torsdag 29 november 2012

    Recension - Greenleaf : Nest Of Vipers

    Vad skall man säga om ett sidoprojekt som ångat på och genererat kvalitativ rock under snart 13 år (and counting) och gett ut 5 plattor. Finns bara en sak att säga, Starkt jobbat grabbar!
    Svenska Greenleaf må ha gått igenom lite olika uppsättningar genom åren, men den svängiga rocken har varit konstant. Senaste plattan "Nest Of Vipers" är inget undantag. Snarare tvärtom.

    Vi börjar väl i grunden. Vi har här drivet, tydligt, taktfast och spännande trummande som samspelar med lika distinkt, pumpande basspel. Till det lägger vi snyggt fuzzade gitarrer, både vad gäller riff och solobitar. För att avsluta med helgrym och melodisk sång. Här och där kryddad med en pumpande Hammondorgel.
    Tillsammans så bildas här svängig och behaglig rock med båda fötterna rotade i 70-talets bluesbaserade. Dock med en klart snyggare och modernare ljudproduktion även om den aldrig blir överarbetad.
    Men det är med detta album kanske inte lika rättvist att bara peka på 70-talet heller för här finns mycket mer.  Om nu fötterna är rotade i 70-talet får man nog säga att blicken är riktad framåt.

    Efter ett antal genomlyssningar, så fortsätter just trumspelet att sticka ut. Det är inte ofta som trummisar får denna framskjutna position i ljudbilden och lyckas ta hem det så här bra. Min första tanke går mot Bonham..
    Det här är är bara positivt och inte som Lars Ulrichs experiment med trumljudet på St. Anger plattan som bara blev konstigt.

    Jävligt bra rock helt enkelt. Rock som ger mersmak. Detta är en skiva som det är väldigt lätt att starta om, när man väl nått slutet. Slutet som möjligen kommer lite väl snabbt och då är det ju extra bra att det inte gör ont att ha repeat på.

    Jag brukar ju även ta en titt på omslaget, eftersom jag tycker att det kan tillföra rätt mycket njutning det med.
    Gjort av någon Gem, med loggan gjord av Daniel Sjödin, som jag har absolut noll koll på båda två. Loggan är skönt 60/70-tals inspirerad. Omslaget är grötigt, färglöst, plottrigt och påminner lite om mitt eget klotter. Med andra ord, jag älskar det.
    Möjligen hade jag låtit loggan stå ut i en grön färg för att skapa lite färgkontrast om det hade varit jag som varit där och pillat.

    Det är bara att gasa på och fastslå att det verkar bli Sveriges år i år, åtminstone när det kommer till skönt svängande retrorock. Och på den listan så förtjänar även Greenleaf en hög placering.

    Den Torra faktan:
    ------------------------------------------------------------
    Line-Up:
    Tommi Holappa: Gitarr
    Bengt Bäcke: Bas
    Oskar Cedermalm: Sång
    Johan Rockner: Gitarr
    Olle Mårthans: Trummor


    Skiva: Holding On
    Skivan innehåller 9 låtar á 43 minuter.
      1.     Jack Staff
      2.     Case of Fidelity
      3.     Lilith
      4.     Tree of Life
      5.     Dreamcatcher
      6.     At the Helm
      7.     Sunken Ships
      8.     The Timeline's History
      9.     Nest of Vipers (a Multitude of Sins)

      Skivsläpp: 2012
      Skivbolag: Small Stone Records
      Hemmaort: Sverige

      Facebook
      Spotify 

      Support The Bands That You Like!!

      onsdag 28 november 2012

      Recension - Freedom Hawk : Holding On

      Det är allt som oftast som man refererar till att tunga riffbaserade band med 70-tals influenser låter som Black Sabbath. Dock är det inte riktigt varje dag som man får chansen att säga att ett band verkligen låter som Black Sabbath. Det gör jag idag. Det gör jag med Freedom Hawk.

      Freedom Hawk startade sin bana 2003 i Virginia och släppte 2011 sitt tredje album "Holding On" på Small Stone Records, så detta är inte den fräschaste recensionen, men det är inte förrän nu som jag snubblat över dem.
      Anledningen till att jag säger att dom verkligen låter som Black Sabbath härrör framför allt, förutom just den blytunga riffbaserade musiken, till att sångaren, T.R Mortons sångröst låter ruggigt likt Ozzys stundtals. Men tro nu för all del inte att detta innebär att dom är en blek kopia på Sabbath. Nej, dom för arvet vidare och med sin brutala rock stegar dom iväg längre in i Stoner-öknen än vad Sabbath någonsin gjort.
      Deras ljudbild är både hårdare och modernare och Bandet utnyttjar sina två gitarrister på ett utmärkt sätt och låter dem komplettera varandra när dom bygger upp sin gungande stil och tillsammans med trummor och bas skapar man en tjock massa av tung rock.

      Det är helt klart en platta som växer och därmed så borgar det för att bäst före datumet ligger långt i framtiden. Kolla in den.




      Den Torra faktan:
      ------------------------------------------------------------
      Line-Up:
      Lenny Hines - Trummor
      T.R. Morton - Sång, Gitarr
      Matt Cave - Gitarr
      Mark Cave - Bas

      Skiva: Holding On
      Skivan innehåller 13 spår och klockar in på 51 minuter
      1.     Thunderfoot
      2.     Living For Days
      3.     Edge Of Destiny
      4.     Her Addiction
      5.     Zelda
      6.     Nomad
      7.     Magic Lady
      8.     Bandito
      9.     Flat Tire
      10.     North Swell
      11.     Standing In Line
      12.     Faded
      13.     Indian Summer


      Skivsläpp: 2011
      Skivbolag: Small Stone Records
      Hemmaort:USA

      Facebook
      Hemsida
      Spotify 

      Support The Bands That You Like!!

      måndag 26 november 2012

      Recension - Mother of God

      Den här Svenska kvartetten, Mother Of God, blev jag tipsad om från grabbarna i Abramha, som turnérat tillsammans med MoG. Det visar sig att Fransoserna inte bara spelar bra musik själva, utan har väldigt bra smak också.

      Mother Of God, kommer att officiellt släppa sin första platta, "Anthropos" genom sitt bolag Small Stone Records den 5:e Februari 2013, men redan nu kan man köpa skivan i digital form.

      Helt underbar bandbild

      MoG spelar hård svängig bluesbaserad  rock som inte helt sällan lutar åt grungehållet, men andra stunden lägger dom iväg ut mot Stoner rockens heta öknar, allt detta skönt småkryddat med 70-tals Fuzz toner, även om man inte låter dem ta överhanden. En vansinnigt skön och ohelig mix helt enkelt.
      Mesta delen av plattan är på Engelska förutom en låt på modersmålet. Det är bara att konstatera att det kommer extremt mycket bra musik från Sverige just nu. Var man än vänder sig så poppar det upp något nytt som förtjänar uppmärksamhet och dessa grabbar är inget undantag. Med tanke på hur mycket bra musik som dyker upp är det lite skämmigt att det inte uppmärksammas mer i de få rockkanaler vi har i radioväg.
      Musiken i sig är tung men samtidigt smeksamt mjuk i sin ljudbild. Det är förövrigt väldigt snygg ljudbild.
      Fantastisk sång, härliga gitarrer, distinkt och kompetent trummeri och spännande basspel. Med andra ord, alla i gruppen drar sitt strå till framgångsstacken.

      Låten "Something From Below" har dessutom en väldigt suggestiv psykedelisk touch till den Grunge:iga sången. Den svenskaste av låtarna "Gränslandet" visar på hur otroligt bra dom även fungerar på svenska, även om det av någon outgrundlig anledning gör att det direkt börjar låta mer progressivt.
      "The Forrest" börjar med lite Doors känsla och drar sedan på och ökar takten för att sedan avslutas med ett gitarrspel som ger folkmusikvibbar. Referenserna och likheterna med andra artister är stundtals stora men ibland är dom inte alltid så tydligt utan oftast mer som subtila små nickningar.


      Som av en händelse så ligger Robin Gnista och Alexander von Wieding bakom albumdesign och Layout. Då dessa herrar börjar dyka upp lite till vardags här i recensionerna så börjar bli en kvalitetsstämpel i sig för hur musiken låter.

      Så ta nu och gör er själva en tjänst, kära läsare, och lyssna in er på dessa herrar. Kom sedan ihåg att markera era kalendrar med den 5:e Februari, så ni kan hänga på låset för det fysiska skivsläppet.

      Den Torra faktan:
      ------------------------------------------------------------
      Line-Up:
      Jimmy Hurtig - Trummor
      Daniel Nygren - Sång, Gitarr
      Carl Lindblad - Bas,
      Johan Kvastegård - Gitarr

      Skivan innehåller 11 spår och klockar in på 46 minuter.
      1. 230
      2. Graenslandet
      3. The Forest
      4. Aim For The Sun
      5. Adrift
      6. To Live
      7. Hoenan
      8. Windows
      9. Something From Below
      10. R. McCord
      11. Lucy

      Skivsläpp: 5:e Februari, 2013
      Skivbolag: Small Stone Records
      Hemmaort:Sverige

      Facebook
      Hemsida
      Spotify 
      Bandcamp

      Support The Bands That You Like!!

      tisdag 20 november 2012

      Recension - Abrahma : “Through The Dusty Paths Of Our Lives”

      Paris må vara ljusets stad, men när man även är grogrunden för band som Abrahma, så inser man att det finns en mörkare värld under Seines broar.

      Kvartetten gick tidigare under namnet Alcohsonic och drog då mer åt 70-tals influerad bluesrock. Nu har man dock återbildats sig under namnet Abrahma och putsat en del på ljudbilden. Borta är 70-talet och i stället har man förädlat rocken och stormar nu mot framtiden med blytunga stövlar av ren rå rock.

      Första skivan för Fransoserna, under nya namnet, “Through The Dusty Paths Of Our Lives” släpptes på eminenta bolaget Small Stone Records och det är ett gediget verk. 15 låtar á 70 minuter. Musiken är Tung och Tight för det mesta, med stämningsfulla mellanspel av lugnare låtar.
      Att svänga från retrorock till en fräshare och hårdare variant av Stonerrock har man gjort med bravur. För svänget finns där fortfarande och har en god dos av psych invävt i tyngden. Skivan håller dessutom ihop väldigt bra och trots sin längd så blir den aldrig tråkig. Musiken är mästerligt framförd och sången väldigt bra.

      Abrahma har en kompromisslöshet som stundtals påminner om Clutch och ibland Kyuss, men här finns så mycket mer nyanser. Skivan börjar med låten "Alpha" och slutar med "Omega", det vill säga början och slutet på det grekiska alfabetet. Vilket även kan hänvisas till Uppenbarelseboken där Jesus utropar “I am the Alpha and Omega” (fast troligen inte på Engelska), som skall syfta på evigheten och symbolisera Apokalypsen.
      Med detta i hand kan man bara här börja ana ett djup utöver det vanliga, för musiken förändras i sin färd från början mot slutet. Början bjuder på hårda catchiga låtar för att någonstans vid "Loa's Awakeing" gå in i ett mer differerat mönster där det psykedeliska blir tydligare och man förändrar ljudbilden lite mer och blir stundtals mer experimentella.

      Och då har jag inte ens försökt hitta en röd tråd i texterna ännu, vilket jag inbillar mig kommer att finnas. För det här är en skiva som jag verkligen skulle vilja ha ett texthäfte till för att riktigt kunna gräva ner mig i dem. Man får hoppas att det finns med i den fysiska utgåvan.
      Hur eller hur, detta är en skiva som kan ge mycket glädje under lång tid. En skiva som bör lyssnas på i en följd och i lugn och ro även om det finns en hel del låtar som står på egna ben. En riktig pärla. Rekommenderas!

      Utöver musiken kan jag inte låta bli att påpeka att skivomslaget är otroligt vackert. Konstnären bakom det är Alexander von Wieding (han lägger dessutom sång på en av låtarna) som är värd en artikel i sig. Man har dessutom fått hjälp med lite gitarrer av Ed Mundell från Monster magnet.



      Den Torra faktan:
      ------------------------------------------------------------
      Line-Up:
      Sebastien Bismuth: Sång, Gitarr
      Nicolas Heller: Gitarr
      Guillaume Colin: Bas
      Benjamin Colin: Trummor 

      Skiva: Through The Dusty Paths Of Our Lives
      Skivan innehåller 15 spår och klockar in på 70 minuter.
      1. Alpha
      2. Neptune Of Sorrow
      3. Tears Of The Sun
      4. Dandelion Dust
      5. Honkin' Water Roof
      6. Loa's Awakening (Prelude)
      7. Vodun Pt. 1: Samedi's Awakening
      8. Big Black Cloud
      9. Headless Horse
      10. Vodun Pt. 2: I, Zombie
      11. Oceans On Sand...
      12. ...Here Sleep Ghosts
      13. Vodun Pt. 3: Final Asagwe
      14. The Maze
      15. Omega

      Skivsläpp: 2012
      Skivbolag: Small Stone Records
      Hemmaort: Frankrike

      Facebook
      Hemsida
      Spotify 
      Bandcamp

      Support The Bands That You Like!!

      måndag 24 september 2012

      Dagens Musiktips - Skånska Mord

      Traditionen av Svensk kraftfull 70-tals inspirerad rock bara fortsätter att mala på. Och är man bara till hälften funtad som jag så älskar man det. Särskilt när det är så bra gjort som Skånska Mord.

      Bandets uppställning:
      Patrik Berglin: gitarr
      Petter Englund: gitarr & sång
      Patric Carlsson: bas
      Janne Bengtsson: Sång & Munspel
      Thomas Jönsson: Batterist

      Bandet härstammar från metropolen Örkeljunga och med sin kraft dragen från den Skånska myllan har man lyckats bli signade av Small Stone Records där man släppt två plattor. Den 25:e September släpps officiellt den andra skivan "Paths To Charon" och det som jag hittills hunnit höra ger mersmak och habegär.

      Skånska Mord har samma tyngd i sin rock som Ernst Hugo Järegård hade i sitt skådespeleri i den serie som jag antar man hämtat sitt namn ifrån och man levererar en blytung, tight och svängig bluesrock som inramar den otroliga pipan som Janne Bengtsson besitter. Det här vill jag både se och höra mer av. Se nu till att åka förbi huvudstaden och spela, pronto!

      Jag tänker inte göra några fingerpekningar om vart bandet hittat sin inspiration, jag säger bara 70-tal och så får var och en göra som dom vill på egen hand när dom lyssnar, för lyssna bör ni och det gör ni här.



       Skånska Mord på Facebook
      Skånska Mord på Small Stone Records


      torsdag 23 augusti 2012

      Dagens Musiktips - Nightstalker

      Denna gång får vi rikta öronen söderöver. För som grekiska gudar (inte alltid snälla sådana) har Nightstalker rest sig upp ur medelhavets vågor för att leverera sitt tunga rock till mänskligheten.


      Nightstalker är:
      Argy: Sång
      Andreas Lagios: Bas
      Tolis Motsios: Gitarr
      Dinos Roulos: Trummor

      Nightstalker har hållit på sedan 1989 och kommer nu att släppa sin fjärde LP, "Dead Rock Commandos" i slutet på Augusti på det eminenta bolaget Small Stone Records.
      Musiken är Riffig, rytmiskt och tung, väldigt tung. Det är när man hör sådant här som man påminns om att allt inte är elände i Grekland. Med rejält tilltagna fuzz-gitarrer och ett djävulskt skönt sväng levereras här tio medryckande låtar. Vi får här tung klassisk rock med stonerinfluenser som sveper iväg lyssnaren i en bredbent "balls-out" rock.
      Argy har en speciell sångstil (Lite som Liam i Oasis, fast med mer tryck och inte lika uttråkad) och sjunger med en liten skön brytning som ger extra charm.
       Denna skivan och två av deras tidigare skivor finns på Spotify.





      Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...