Visar inlägg med etikett Sepultura. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sepultura. Visa alla inlägg

tisdag 20 oktober 2015

Polar'n Per recenserar LIK - Mass Funeral Evocation

LIK - Mass Funeral Evocation (2015)
Säg, vad passar sig bättre än att döpa en klassisk dödsmetallgrupp till LIK? Ja, jag vet inte... Hur-som-helst, LIK steg upp ur den gamla Stockholmsmyllan och består av Tomas Åkvik (sång, gitarr, även i Nale), Niklas "Nille" Sandin (bas, även i Katatonia) och Christofer "Chris" Barkensjö (trummor, sång, även The Resistance), som jag växlar några ord med om bandets nya platta "Mass Funeral Evocation" (2015, War Anthem Records) som släpptes 16:e oktober.

Det första jag konstaterar är att det alltså inte är några purfärska grabbar vi pratar om. Det inryms gott om erfarenhet i bandet och med trummaskinen Chris, riffande ala Åkvik och med en mullrande bas i bakgrunden ligger ljudbilden nästan epoxilimmat nära den typ av döds som Stockholmstrakten förärat musikhistorien med via bl a Entombed. Vill jag hitta internationella referenser finns möjligen tidiga Sepultura, kanske lite Death, men det är framförallt i Stockholmsdödsen som prägeln sitter tydligast, och möjligen är LIK mer melodiöst än nämnda referenser.

LIK uppstod med att Tomas och Chris jammade några gånger. De fick ihop lite material som dom tyckte lät bra och med Nille på bas föll sista biten på plats. Därefter flöt allt på, resultatet blev denna första förlösta fullängdare "Mass Funeral Evocation"


Plattan är en homogen rackare, favoritspåret är "Le Morte Homme" (ovan) som innehåller upppiskad trumtakt och surrande gurkor, tillsammans med snygga klassiska dödsarrangemang och när Tomas väser ut "I am a dead man walking" är åtminstone jag hemma. Andra schyssta käftsmällar är "Behold the beheaded", "Death Orgasmic" och inledande "Serum 141" som i det närmaste skulle funka på vilken Soulfly-platta som helst med avslutande "Murder, death, hate, kill!"

Det finns inte en svag låt på plattan, så jag måste nyfiket fråga Chris, hur har "Mass Funeral Evocation" tagits emot?
- Än så länge väldigt bra. Högt över förväntan, faktiskt. Så det känns ju kul!

Jag kan bara hålla med, det är verkligen "Bra gammal fräsch död!", som Martin Karlsson (trummor, Mykorhiza) beskrev det!


Du sjunger på plattan (på låten "Sickening", ovan), Chris, hur blev det så?
- Det blev på en låt den här gången... Tomas pipa är så djävulskt mycket bättre, så vi får se om det blir någon mer sång för min del? Det är ganska klurigt att sjunga och spela trummor också kan jag tillägga.

Vi lägger därmed Chris till raden av skönsjungande trummisar, jag tänker på Don Henley, Phil Collins, svenska Månegarms Erik Grawsiö, där åtminstone dom två sistnämnda lagt stockarna åt sidan som en bekräftelse på just det Chris är inne på. Skämt åsido, det stämmer verkligen att Tomas gör ett kanonjobb på growlen. Det sitter distinkt, tydligt och elakt.

Så när blir det dags för gig och turné då?
- Gigga kommer vi absolut att göra. Erbjudanden om turné har redan kommit in. Men ännu inget som känts görbart för vår del.

Ja, jag kan bara konstatera att man med ett så gediget hantverk, som denna platta är, inte bör stå utanför scenen. För det är en grymt bra platta! Betyget är grymma fem ess (av fem möjliga!), full pott för de 10 spår plattan inrymmer, med andra ord!

Det enda jag har att klaga på är att den i övrigt sjukt bra "Endless oceans of blood" tonas ut... Fan, det gör man bara med poplåtar och hastigt ihopkokad radiopaketerad smörja, men när man letar efter skavanker på den nivån är det bara att konstatera att man lyckats ganska bra!


Jag tycker ni verkligen ska provsmaka LIK, det är en riktigt trevlig bekantskap som jag kommer åka mycket kollektivt med framöver!

När jag ändå har, Chris för en ordväxling, kan jag givetvis inte låta bli att fråga om The Resistance och vad som händer där.
- Med The Resistance hoppas jag att vi släpper ett 2:a album i början på nästa år, faktiskt!

Det tycker jag låter så jävla kung att jag nöjer mig där! Missa för allt i världen inte LIK, så ser vi fram mot ännu mer döds längre fram!

Jag står på perrongen i rusningstrafiken, efter att ha bytt från likbil till dödsbuss, sen ser jag alla zombies här nere i tuben... "Le morte homme", min nya favoritdödshymn, kittlar dödsskönt i örat! Jag vill vråla med till "I am a dead man walking", men jag lyckas hålla igen. Det kommer jag inte klara av nästa varv vaxet snurrar...

Hornen upp!

/Polar'n Per

Tre starka kort med LIK:
1. Old school
2. Intron och schyssta effekter
3. Starka melodier, fan, ni läste rätt... Jävligt starka melodier i jävligt starka låtar!

lördag 18 oktober 2014

Polar'n Pers 10 godbitar!

Oj, här på Spader Ess kommer man inte undan.... 10 plattor som präglat min musiksmak och mig... Huu, det är ju en rysare att ge sig på, men va fan, här kommer en lista i någorlunda kronologisk ordning... Listan representerar känslan, inte nödvändigtvis de bästa vaxen musikaliskt!

1. Kiss - Alive II Vilket vax! Live och glädje, pojkum och det där spännande som Ace, Paul, Peter och Gene gjorde med råckenjävlaroll. Tror detta lade grunden till mitt konsertintresse! Musik ska ses levande!

2. Iron Maiden - The number of the beast Jag fick den inspelad på kassett hos kusin "Ina". Jag bladade skivomslagen hos kusin Bertil. Var jag såld? Yes! Den stora vågen brittisk hårdrock tog mig till Judas, Sabbath, Saxon och massa godsaker. Häftigt, var ordet! "Hallowed be thy name" är låten som imponerat mest levande på mig. Vilken kraft! Vilken energi! ...och utan klassiska versmått och refräng...

3. KSMB - Sardjent Pepper Ok, inte tidsrätt placerat, men kom igen, det är grejtest hits i bästa tappning. Hägersten, Skärholmen. Hemma. Öset som punken levererade kommer igen i massor av musik jag gillar rebellen eller energin. I samma riktning lyssnades mer och mer på kraften... Anthrax, Nuclear Assault, S.O.D och massor av... Minns ni förresten att Metallica faktiskt var just Thrash? Konstig koppling? Kanske, men min brygga! Punken var även andra inriktningar som Anders Hedman lät mig upptäcka...

4. Treat - Scratch and bite Lokala rockers. Pudlar. Visserligen utklassade lite senare av andra svenska band såsom Europe och framförallt Yngwie Malmsteen, men ett tidigt och bra bevis på att svenne banan kunde lira go' jäkla rock!

5. Tom Petty and the heartbreakers - Southern Accents Jag vet inte hur och varför, egentligen, men Tom Petty fanns alltid i min samling, jag tyckte plattorna var ojämna, men några spår på varje platta var helt jävla magiska. Jag kan plocka fler artister som haft samma inverkan, Dire Straits, Queen m fl, men jag plockar med mig plattan "Southern Accent" mest för att den kanske är mest typisk av dessa, fantastiska "Don't Come Around Here No More" sticker ut, den är ju så grym. Jag gillar dessa enkla raka alster. Petty skulle man kunna säga var inkörsporten till många singer-song-writers jag gillar, så även den musik som t ex Pearl Jam representerar idag (även fast grungen det startade med var så mycket ballare), och varför inte säga der rakt ut. Petty var rocken och americana-grejen som stolt fastnade i hårdrockssamlingen!

6. Accept - Restless and wild Intron. Jag är svag för intron. Jag är svag för melodier och snabba elgitarrer, tysk hårdrock var lätt att gilla. "Fast as a shark" är signaturmelodin för denna gengre och en evig adrenalinkick! Lägg till Running wild, Scorpions, Helloween, Gamma ray m fl. Ja, det är fan bara att odla mustasch, dra på spandex och digga...

7. Entombed - Left hand path Tillbaka till the hood. Nihilist som dom hette gjorde något nytt jag aldrig trodde kunde slå... dödsmetall? Ja, inte var det min kopp av te, sen serverade Martin Karlsson Slayer som dörröppnare från Thrash till det hårdare och därefter Death ("Scream-bloody-jävla-gore"), Sepultura ("Roots-bloody-jävla-roots", och örat för urkraften växte. För mig fanns precis som med punken här även lokal stolthet. Entombed var ursinnet!

8. Faith No More - Angel Dust Faith No More är den kanske mest komplexa musikupplevelse jag åkt med på. Galenskapen och hitkänslan blandade i låtar som "Epic" (från tidigare vax) och "Caffeine" eller "Jizzlobber"... Still a blast! Fortfarande tidlöst, kompromisslöst och helt jävla fascinerande. I förlängningen hittar jag Rage against the machine, System of a down, men även Tool och Nine Inch Nails... Här abdikerar jag för att synthen är ett OK instrument i rocken. Ja, ni hörde mig säga det här och nu!

9. Nirvana - Never mind Jisses, jeezes, vad fan är det för toner? Vad är det för losers? Vad är det för... Det är ju skitbra! Skitigt som den glamrock jänkarna pressat till maximum med fyllor och drogrus ala Mötley Crüe och Guns'n'roses, men nytt i en döende rockscen med sin punkighet... Grymt medtagen! Soundgarden, Mudhoney, Pearl jam och Alice in chains senare smyggrunge med Creed och mycket annat... Nerstämt och skitbra! Lyssna på den opluggade "Where did you sleep last night"... He nailed it!

10. De lyckliga kompisarna - Le som en fotomodell Kanske hade det varit värdigare att plocka Dia Psalma eller Strebers, men den impact DLK levererade var helt och hållet glad partypunk. Trallpunken has arrived! Både svensk och utländsk. Utrikes bäst representerade av Bad religion, Offspring, Green day och kanske Queens of the stonage om jag vill återknyta till smyggrunge...

Och en bonus.... Candlemass - Tales of creation Jag sparar ett guldkorn till upploppet och serverar det efter mållinjen! Temaplattor. Fan, jag är helt lost i temavax. Queensrÿche, Wasp, King diamond, Pink floyd mfl. Jag går så långt att jag tror vissa vax med en del progressiva rockband hör hemma här, jag tänker på band som Opeth och Pain of salvation som kanske mer i mitt sinne är "tematiska"... Kanske är "Tales of creation" med Candlemass den platta jag kommer tillbaka oftast till. Lyssna på det episkt stora. Lyssna på Messiah! Stort. Tungt. Vackert!

Fan, vad klurigt att inte få sväva ut mer, saknar Soulfly med massa annat och kanske kuppade jag in massa musik i min topplista, kanske upplevs det som fusk!

 Håll till godo!

 /Polar'n Per

Tre starka kort som kvalar;
1. Något med Thåström, Ebba Grön eller Imperiet
2. Helloween - Keeper of the seven keys II
3. Anthrax - Among the living

måndag 12 maj 2014

Polar'n Per tipsar om supergruppen Killer Be Killed!

Killer Be Killed är inget mindre än en sk superdupergrupp sammansatt av ren dynamit. Eller vad tycker ni om Max Cavalera (Soulfly, fd Sepultura), Troy Sanders (Mastodon), Greg Puciato (Dillinger Escape Plan) och Dave Elitch (fd Mars Volta) ihop?

Gregs hänsynslösa kast mellan sång och ilska, Max ilska och numera singatur-gitarr, Troys basgång/basgung och rena sång samt Daves ofta eleganta, men tempostarka trummor... För mig låter det som en ljudmaskin värd att ge lite fokus... Vad tycker ni?

Kul projekt hur som helst!

/Polar'n Per




tisdag 3 december 2013

Rock N Roll fylla

Det är inte helt utan att man numer kan bli ganska knall på Rock N Roll bärs utan att för den sakens skull behöva dricka samma "b(r)and" flera gånger. Dock finns ju inte alla på bolaget så det kan ju bli lite pyssel innan man får ihop sitt eget extended Six-pack.

Men här är en sammanställning av de signatur-öl som jag hittills hittat på nätet. Antagligen varken de sista vi sett, eller särskilt komplett lista. Några går troligen inte att få tag på längre, men det är fullt tillräckligt för att det skall snurra till om man vill. Jag vet inte om det är ett önsketänkande från min egen sida, men jag inbillar mig ändå att en hel del av de öl vi sett dyka upp i denna genre, åtminstone på pappret, ser ut att hålla högre och högre kvalitet. Framför allt det faktum att man verkar känna hur vindarna blåser och lämna Lagern och vandra mot Ale i stället. Vilket iofs kanske inte skall ses om en kvalitetsmarkör i sig, men det känns i alla fall som man tänkt aningen längre.

För till en början kunde man nog se det mer som en kul grej, men jag tror nog att dåliga produkter, nu när "marknaden mognat" lite (faan vad jag hatar det uttrycket egentligen), så är det nog mer risk att ett varumärke kan skadas snarare än stärkas, om man lanserar en allt för dålig produkt.



Pearl Jam - Faithful Ale
Mastodon - Black Tounge Double IPA
Iron Maiden - Trooper Ale
AC/DC - Australian Hardrock
Motörhead - Bastard Lager
Sepultura -Weiss
Municipal Waste - Toxic Revolution
Kiss - Destroyer Beer
Pig Destroyer - Permanent Funeral 
Amon Amarth - Ragnarok Porter
Corrosion of Conformity - Imperial Porter 

Skål Kosmonauter!!

lördag 5 oktober 2013

Polar'n Per rekommenderar Soulfly - Savages!

Soulfly - Savages (2013)
Senaste vaxet från Soulfly heter Savages (2013) och fick följa med hem från Bengans som Limited Digipack. Jag köpte hårt och mjukt. Alter Bridge var den softa (som ändå är hårdare än deras tidigare), Max Cavaleras Soulfly var givetvis den tuffare, lite argare, plattan.

När Max levererar vax vet man vad man får, mannen som tog Sepultura från regnskogen till stjärnstatus fortsätter sin inslagna väg med konsekvent etnodöds med trummor tuffare än pulsen på en upphetsad karnevalsamba. Batterian är en obligatorisk del av konserterna precis lika självklart som de gamla slagdängorna från när det begav sig med "Roots, Bloody (jävla) Roots"



Plattan är bra, ett riktigt skönt återseende utan nostalgiska värden, Soulfly har alltid rört sig i förväntad bana, denna platta är inget undantag. Tony Campos (Bas, Static X) och Marc Rizzo (Gitarr) är lika självklara delar i ljudbilden. "This is Violence" och mer kulturella "El Comegente" är tillsammans med "Bloodshed" favoriterna på plattan som innehåller två extraspår i denna limited-utgåva.

Betyget blir fyra spaderess av (fem).

/Polar'n Per




Tre starka kort med Soulfly:
1. Maxad sång
2. Maxad etnodöds
3. Max

Mer om Soulfly:
...på webben
...på Spotify

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...