måndag 28 april 2014

Recension - 4 Bands split : Naam - White Hills - Black Rainbows - The Flying Eyes

Det här blir en lite udda fågel att recensera. Det är en splitskiva bestående av fyra band.
Naam, White Hills, Black Rainbows och The Flying Eyes.

Fyra band som har både likheter och olikheter men som sett det som ett intressant projekt att samlas på en och samma platta.

Alla banden rör sig i de psykedeliska och utspejsade regionerna. Dom är alla rätt namnkunniga i genren och har gjort en del egna plattor tidigare. De två första banden ger oss en mer instrumental upplevelse, det kommer lite små tal och sångpartier, men inte så att jag riktigt skulle kalla det sång, utan mer som stämningssättare. De två senare lägger även på sångelementet och blandar in lite tydligare stoner-referenser i musikmixen.

Sammanfattningsvis är detta en suggestiv och skön platta som jag inte kan annat att rekommendera till den som vill ha en skön dos av space/psykedelisk rock. Men med det lite varnande fingret att detta inte är renodlad partyrock för radio, utan kanske mer till en nischad publik.
Men för den publiken (och några till) så är det en riktig fullträff.
Ser man sedan till bilderna på vinylsläppet, så riskerar skivan även att bli en av årets snyggaste utgåvor.
Det vackra skivomslaget är gjort av en italiensk konstnär vid namn Luca Solo Macello (också känd som Solomacello). Där den guldfärgade vinylen kommer att vara en ultra-rare utgåva på endast 70 ex. Inget snack om saken, det är en skiva som lätt skulle placera sig på min lista över vinyler som jag skulle vilja ha.

Allt detta sammantaget ger ett rätt högt betyg. Det får bli 4 ess av 5 möjliga helt enkelt.


Sammanfattning:
Betyg: 4/5

Favoritspår:
Skivbolag: Heavy Psych Sounds Records
Release: 5 Maj 2014





Skivan består av följande lirare:
NAAM
White Hills
Black Rainbows
The Flying Eyes

Tracklist:

1. Naam : Skyscraper 7:20
2. Naam : Thickening Web 8:18
3. White Hills : They've Got Blood... 11:01
4. Black Rainbows : Viper Tounge 6:13
5. Black Rainbows : Minor Monster Galaxy Message 6:58
6. The Flying Eyes : Golden Grey 4:17
7. The Flying Eyes : Evil Little Leslie 6:05




Support The Bands You Like!!

fredag 25 april 2014

Dagens Musiktips - Electric Boys : Starfligtht United

Vad kan man säga, förra plattan hette And Them Boys Swang, Electric Boys nya platta heter Starflight United och det är bara att konstatera att Conny Blooms svängiga rock n roll maskin keeps on Swinging. För jäklar vad det rockar och svänger!

Dom elektriska gossarna är verkligen i en klass för sig och har så varit sedan debuten. När jag hörde första låtsläppet från senaste plattan för en tid sedan så var jag inte helt övertygad, men efter ett par lyssningar så började det vända och när jag äntligen kunde lyssna på hela skivan så föll allt på plats och man var hemma i den mattklädda funkens boning igen.


Kapten Conny hälsar oss välkomna ombord på denna flygning med Starflight United och hans besättning med styrman Andy och resten av besättningen gör att vår utspejsade flygning blir en behaglig och minnesvärd sådan. En som man mer än gärna ger sig ut på igen, och igen, och igen....



torsdag 24 april 2014

Rocken i Bild - Pennie Smith

Dagens bildval torde inte vara helt obekant, då den pryder en av rockens ikoniska plattor: 
The Clash - London Calling
Bilden är tagen av Pennie Smith som är en Engelsk fotograf som gjorde sig ett namn inom rockfotografin under 70-talet som husfotograf för tidningen NME och kanske framför allt för sina foto av just The Clash. Just denna bilden har förövrigt även blivit förevigad som frimärke i England.

Jag kommer ganska snart att återkomma till en annan The Clash bild tagen av Pennie, men av en viss anledning, mer om det då.


tisdag 22 april 2014

Recension - Abramis Brama : Enkel Biljett

Inledningstonerna på titelspåret startar i samma stund som jag öppnar dörren från jobbet och kliver ut i den strålande vårsolen. Redan här har dom glada braxarna i Abramis Brama fått en positiv början inför lyssningen på resten av deras senaste skiva, Enkel Biljett.

Till detta skall jag kanske lägga till att jag varit nere i en svacka vad det gäller bloggande och recenserande. Dels på grund av min fars bortgång, men även att det inte runnit in så mycket av intresse de senaste veckorna.
Men, redan in i halva titellåten har det ändrats och suget att lyssna på mer och att direkt börja skriva infinner sig som i ett trollslag. Det till den milda grad att det varit svårt att hålla på recensionen, för att inte släppa den för tidigt, utan man vill att resten av världen skall få ta till sig detta med en gång. Tack för det Abramis.

Abramis har kört på ett tag, 15 år, och nu med sitt sjätte album har man ändå lyckats med konststycket att få till en nytändning. Om det beror på den nya basisten eller något annat låter jag vara osagt, för det är i sammanhanget ganska ointressant. Och det är en nytändning som heter duga enligt mig.
Musiken är bekant, sången lika så, men det är en något mer putsad ljudbild, som dessutom känns mer lekfull och experimentell. Abramis har alltid känts som ett tight band, men även här har man tagit upp det ett snäpp till. Låtarna har dessutom en catchighet som gör att man börjar sjunga med redan vid första lyssningen. Och trots att grunderna som vanligt ligger i den progressiva 70-tals bluesrocken, och de folkliga inslagen fortfarande är på plats, så låter det helt enkelt lite modernare än vanligt.

Att inte nämna likheterna i November och Led Zeppelin är svårt och har givetvis gjorts tidigare, men denna gång väger Zeppelin tonerna över. Det är ömsom skirt, ömsom bombastiskt och fyllt med små snygga detaljer. Allt ifrån små stick med strupsång till överjordiskt vackra folktonskörer och gitarrslingor. Från det den mest svängiga benknäckarblues till spröda akustiska gitarrer och jazzigt kompad hårdrock. Ovanpå detta svävar Ulf Torkelssons sång, befriande i sin svenska kostym.
Det finns så mycket att hämta på denna platta, för den som vill lyssna.
Ta låten "Lång Tripp" till exempel, som förför med latinska rytmer, smeksamma sång och ett gitarrspel som direkt för tankarna till Carlos Santana, för att sedan gå över i blytunga Jimmy Page riff. Helt underbart.

Mamma Talar må ha varit den första skivan från bandet att knocka mig för rätt länge sedan, men denna skiva tar tronen som min favorit.

Det finns så många anledningar till att köpa den här skivan.
  • Du gillar tung retrorock av hög kvalitet
  • Du gillar Abramis Brama redan tidigare
  • Du gillar när bluesen svänger så hårt att det är svårt att sitta stilla
  • Du gillar rock framförd på Svenska
  • Du gillar texter som berättar historier
  • Du gillar musik och text som förmedlar känslor
Och skulle det sedan vara  så att du stämmer in på en eller flera av dessa anledningar, ja då är det inte längre en anledning utan ett måste att ha denna skivan. Själv passar jag in på alla dessa punkter, och detta är en skiva som har snurrat åtskilliga varv här hemma sedan den damp ner och den kommer att snurra åtskilliga varv till hemma hos mig i framtiden. Garanterat!


Så, har du redan klivit på Abramis Brama tåget, är det bara att åka vidare. Är detta din första bekantskap med bandet, så har du nu en Enkel Biljett till en ljus framtid med bandet.
Det finns inte ett dåligt spår på skivan, inte ett onödigt riff, kan jag ge den annat än full pott?
Näe, inte i denna världen.
Dessutom är det en snygg skiva. Det stilfullt enkla omslaget är gjort av Johan SkyllingSparris Design som gjort ett och annat omslag tidigare (för att inte tala om annan design). Huruvida det finns planer för en vinylutgåva har jag dock ingen aning.




Sammanfattning:
Betyg: 5/5

Favoritspår: Vaggar Mig Till Ro och Enkel Biljett
Skivbolag: Transubstans Records
Release: 2 Maj 2014






Bandet består av följande lirare:
Ulf Torkelsson, vocals.
Peo Andersson, guitar.
Fredrik Liefvendahl, drums.
Mats Rydström, bass.

Tracklist:

1. Enkel Biljett 4:53
2. Blåa Toner 6:13
3. Vaggar Mig Till Ro 8:10
4. Ett Steg Från Graven 7:52
5. S.M.E.L. (Sanning, Myter eller Lögn) 3:55
6. Ber Om Nåd 4:55
7. Lång Tripp 7:20
8. In Aeternum (Et Semper) 6:38
9. Jonzos Bolero 5:50

Mer om Bandet:
Facebook
Hemsida





Support The Bands You Like!!

Hemma igen

Man vet att man är hemma från landet igen, när lugnet byts ut mot skottlossning. Djävla Idioter!

söndag 20 april 2014

Många dagar och inget nytt...

Det har varit en tid utan några uppdateringar här på bloggen. Man skulle kunna tro att det berott på att jag varit för upptagen med att skala ägg, vilket jag givetvis gjort, men den största anledningen är att jag varit nere i Småland och piffat med huset som jag och min kära bror ärvt.

Så helgen har varit vikt till mysiga stunder med familjen, vin och massor med målande och städande. Lite som Jesus tydligen hade det under påsken han med, ett massa slit, uppblandat med vin med nära och kära. Största skillnaden verkar vara att jag överlevde. :-)
Nu skall jag fortsätta denna eggande helg och börja kolla om det landat något spännande i mailkorgen som kan motivera en återuppståndelse. :-)

tisdag 15 april 2014

Stoppa Pressarna! AC/DC lägger av?

Rykten säger att AC/DC väljer att lägga ner i stället för att göra en ny platta efter att Malcolm fått en stroke, är i och för sig tråkiga nyheter. Men samtidigt kan jag inte annat än säga att vilken resa dom gett oss.
Till och med när dom inte har varit på topp, har dom ändå varit bättre än dom flesta. Ett tråkigt, men ändå värdig avslut på en lysande karriär. Och även om det nu då inte blir någon ny platta, hade sett fram mot den, så finns dom gamla kvar att förgylla vardagen och partajdagarna med.

Hatten av gubbar och ett stort krya på dig till Macolm!

Spader Ess Tipsar om en mysdryck med drag...

Det ligger ju i tiden att kocka i TV och släppa kokböcker och receptsamlingar i tid och otid, jag är ju själv löjligt förtjust i Jonas Cramby's recept med lite mer smak och hetta, så varför skulle jag vara annorlunda? 
Så läste jag en artikel på Flyg, Audio & Vision...Slice med ett romtips fick mig att tänka på att jag inte delat med mig av årets lilla vintervärmare, uppfunnen av min kära fru, som är ett drickbart alternativ till Irish Coffee (odrickbart)
. Men med tanke på hur kylslagen den svenska sommaren kan vara så kan den komma till hands även framledes. Och som dom säger i Game Of Thrones, Winter is coming!, det gäller även i år skulle jag tro....


Chilli choklad

4msk kakao
1msk rårör socker
1msk steviasocker (kan väl använda normalt socker oxå, men det känns hälsosammare så här)
2krm anchochilli pulver
1krm chilipulver
1/4krm salt
2krm vaniljsocker
1/2 krm vardera av kanel o kardemumma
1krm muskotnöt

4dl mjölk
1skvätt mörk rom
Toppa med grädde

Det här är väl tänkt till ungefär 2 personer, och måste man så kan man ju trixa lite med nivåerna på chilin (läs: Ge fan! Det skall smaka lite...)

måndag 14 april 2014

Dagens Musiktips - Barabbas

Det var inte så värst länge sedan jag hade Franska Barabbas som Dagens Musiktips tidigare. Då gällde det deras debutalbum från 2011 som jag snubblat över och förälskat mig i. Den förälskelsens kvarstår, det är en skiva som jag återkommer till lite då och då. Så det är inte underligt att man blir lite extra glad, såhär i vårsolen, när det dimper ner en sprillans ny låt från Barabbas som en liten teaser inför släppet av deras kommande skiva , Messe pour un chien.

"La beauté du Diable" heter låten, vilket är tillräckligt enkel franska för att till och med jag skall kunna översätta. Låten är en pre-produktion, så det är inte det slutgiltiga resultat, men den ger en fingervisning om vad som komma skall och det verkar helt enkelt vara mer av den varan som förra skivan lade grunden för.
Så vill du ha riktiga ryggradsriff och taktfasta trummor med ett brutalt franskt mässande, masa då dig över till Bandcamp och ladda ner den nya låten alldeles gratis. Kan du dessutom franska så får du lära dig vad som är skönheten med djävulen...




Facebook
Bandcamp

fredag 11 april 2014

Rocken i Bild - Hendrix igen

Ännu en bild av legendariske Michael Ochs och ännu en bild på Jimi Hendrix (och resten av Experience, om nu någon lägger märke till dem i bakgrunden).
Det är väl bara att konstatera att det troligen var lättare att ta denna typen av bilder förr och komma undan med det....
Den har lite vibbar av en 1968 års "Alla vi som längtar efter Sommaren" över sig, men visst har denna bandbild en viss charm ändå.

Photo: Michael Ochs, 1968

torsdag 10 april 2014

Recension - Bacchus Baracus : Tales Of Worries, Woes & Whatever

Jag gjorde en liten beställning hos Ozium, för att fylla ut lite vinylhål.
Efter min recension av Lé Betre : Melas så kände jag att det var en skiva som skulle sitta som gjuten i plast. Vilken den också gjorde (+lite annat som det kommer mer av senare).

Men det är inte det som denna recension handlar om utan en helt annan skiva som Mats på Ozium med som en liten överraskning, i form av Skottarna Bacchus Baracus : Tales Of Worries, Woes & Whatever.

En riktigt snygg skapelse i blå vinyl med ett skotskt band som jag aldrig hört talas om innan.

Första snurren av skivan gav ett något splittrat intryck, och det framför allt på grund av sången. Musiken är riktigt bra, och stundtals även sången. Dock pendlar låtarna med att vara något mellanting mellan scream/growl och ren sång, och den som läst den här bloggen ett tag vet att jag kan bli lite avig när det drar sig mot growl-hållet.
Musikaliskt tuggar det på i stenhård stoner. Tänk ett par doser Clutch blandat med Black Sabbath och Fu Manchu. Djävligt läckert med andra ord.Sedan kommer det där med sången. När det är som bäst är det riktigt bra. Så länge man håller sig borta från det allra värsta vrålandet. För även vid "normalsången" så är det en skönt grusig och guttural stämma som presenteras, det blir kanske lite därför som jag tycker att steget över till omotiverat vrålande blir lite trist. Dock vill jag lägga till ett extra plus för att det är trummisen som sjunger, det tillhör ju inte vanligheterna.

Detta åsido, på skivan finns en hel del tillräckligt bra låtar, så låt er inte avskräckas av min aversion mot vrålsång, och skulle du dessutom gilla den typen av sång, ja då tror jag att detta kan vara en skiva som faller i riktigt god jord.
Den sparkar loss i en riktigt punkig liten historia vid namn "Yo! Wanna Deal?" men det som följer är av mer svängig karaktär.

Det är överlag en riktig energisk urladdning, även om det finns ett par lugnare låtar och även ett litet psykadeliskt "flum"parti i sista låten "Sweet Smell" (vilket kan te sig rätt naturligt i en låt som handlar om att just flumma), så handlar det om ösig och tung energirock. Det bjuds även lite trallvänliga nummer som i "I Am The Mammot"som även innehåller ett par små Gene Simmons:ska "Oh Yeah!" utrop. Sånt måste man ju bara älska.

Så, trots att sången inte sätter sig klockrent i min själ, så måste jag ändå säga att man vänjer sig eller så växer det, för efter en hel del lyssningar så accepterar jag den mycket bättre, även om jag kanske inte kommer att älska den.
Vilket gör att jag ändå delar ut 3 solida ess, av 5 möjliga. För den som har högre smärttröskel vad gäller sången skulle jag tippa på högre betyg.



Sammanfattning:
Betyg: 3/5

Favoritspår: I Am The Mammoth och Sweet Smell
Skivbolag: Wasted State Records
Release: 2013







Bandet består av följande lirare:
Quzzy - Vocals, Sticks & Madness
Gaz - Riffage, Theremin & Squeals
Iain - Distortion, Delay & Bleeps
Steg, Bass

Tracklist:

  1. Yo! Wanna Deal?
  2. Memo From The Queen Desk
  3. Man Of The North
  4. I Am The Mammoth
  5. Her Love's A Prision
  6. No Name
  7. Fuck Knows Man
  8. Sweet Smell

Mer om Bandet:
Facebook
Bandcamp
Hemsida






Support The Bands You Like!!

onsdag 9 april 2014

Rocken i Bild - Candlemass


Det måste inte till att vara ikoniska proffsfotografer med utrustning för 100-tusentals kronor och horder av assistenter för att få till bilder som tilltalar mig nog för att hamna här.
Här är en publikbild från en Candlemass konsert, som är tagen av bloggkollegan Christer MagisterSchools Out bloggen.

Och precis som Christer säger i sin egen presentation av bilden, den fångar livekänslan riktigt bra, och gör att jag hade velat vara där.

Bilden fräckt snott/lånad från Schools Out! Hoppas det är OK Christer?







tisdag 8 april 2014

Dagens Musiktips - Castle : Temple of The Lost

Amerikanska Doombandet Castle har släppt en video för att promota sin kommande platta, Under Siege, vilket uppmärksammats lite här och där. Med tanke på deras tidigare alster och den föraning vi får här, så kan jag inte annat än säga att jag är bra nyfiken på den nya plattan.



måndag 7 april 2014

Rock-öl provsmakningen fortsätter med Fatboy

Så, då var väl våren officiellt invigd då.
Hemma är balkongen röjd så att den går att använda igen och i helgen for vi till Hälsingland för årets första grillning. Vilket i sig innebar årets första öl ute på verandan, i vårsolens sken.

För att tjyvstarta inför påsken, så blev det ett par påsköl som var riktigt goda, men även en öl som klockar in under Rock-öl epitetet. Ett Merch-öl så att säga. Denna gång med Rockabilly toner i ett samarbete mellan bandet Fatboy och Oppigårds bryggeri som resulterat i en brown ale.

Eftersom jag normalt kanske inte är någon stor fanatiker av rockabilly, så får jag ändå konstatera att om jag skall lyssna på svensk sådan, så ligger just Fatboy mig närmast om hjärtat, om inte annat för deras underbara skivomslag. När det kommer till själva ölen, så måste jag nog gå ett steg längre. Detta är nog den godaste Merch-ölen jag hittills druckit. Om det kommer att innebära att jag lyssnar mer på bandet och rockabilly är tveksamt, men att jag kommer låta en och annan Fatboy bira rinna nerför halsen det är troligt. Då priset på ölen dessutom är riktigt bra, dryga 18:-, så är det bara tillgången på Systembolagets hylla som kommer att styra.

fredag 4 april 2014

Recension - Band Of Skulls : Himalayan


Engelska alternativrockarna Band Of Skulls är tillbaka med sitt 3:e album Himalayan.

Man sätter iväg ut på en tripp som spänner från klassisk gitarrbaserad rock till lite mer experimentellt, men hela tiden med rejält med attityd och glimten i ögat. Det är en skiva som verkligen växer.
När jag lyssnade på den första varvet blev jag lite besviken, för jag hade deras tidigare låt "The Devil Takes Care Of His Own", som jag tyckte var en riktig dräpare, i bakhuvudet. Och någon sådan direkt låt kände jag inte fanns här, inte direkt i alla fall.
Men för vart varv jag lyssnat på skivan så har jag fått upp ögonen mer och mer. Det är rejält med nyanser och en väldigt välsnickrad platta. Allt från det musikaliska till texter och produktion. Dessutom gungar det och svänger som bara den, och det gillar jag. För att inte tala om att den har en kvalitet som gör att den passar väldigt bra för promenader i den gryende vårsolen. Musikaliskt har skivan som sagt stor spännvidd, man hittar här kryddningar av allt ifrån Led Zeppelin till The Black Keys. Det blir även en del stänk av glamrock.
Skivan är både cool och kul på samma gång, och även om det ibland är både melankoliskt och tunga texter, så blir jag ändå glad när jag lyssnar på skivan. Kan bero på att man låter musiken vara lekfull emellanåt.
Det är bara att konstatera att Band Of Skulls lyckats ännu en gång och det med en skiva som växer för varje spelning. Jag har lyssnat en hel del på plattan och ännu har den inte lycka tråka ut mig.

Det blir 4 ess av 5 möjliga, rätt och slätt.






Sammanfattning:
Betyg: 4/5

Favoritspår: Toreador och Heaven's Keys
Skivbolag: Electric Blues Recordings (UK) Pias (Europe)
Release: Mars 2014




Bandet består av följande lirare:
Matthew Hayward - Drums
Russell Marsden - Guitar & Vocals
Emma Richardson - Bass Guitar & Vocals

Tracklist:

1. Asleep At The Wheel
2. Himalayan
3. Hoochie Coochie
4. Cold Sweat
5. Nightmares
6. Brothers And Sisters
7. I Guess I Know You Fairly Well
8. You Are All That I Am Not
9. I Feel Like Ten Men, Nine Dead And One Dying
10. Toreador
11. Heaven's Key
12. Get Yourself Together

Mer om Bandet:
Facebook
Hemsida




Support The Bands You Like!!

onsdag 2 april 2014

Dagens Musiktips - Electric Citizen

Electric Citizen är ett band som jag för ett tag sedan snubblade över på Bandcamp där man hade lagt ut ett par låtar. Dock försvann musiken strax innan jag hann att skriva något om bandet.
Det visade sig att man precis signat upp sig för en fullängdare hos EasyRider Records och därmed tagit ner materialet i väntan på att kunna släppa den.

Men nu har man i alla fall släppt lös en låt att fukta smaklökarna med inför skivsläppet med.
Så till alla er som gillar er rock 70-talsinfluerad med ockulta vibbar i samma anda som Purson, Christian Mistress och Blood Ceremony, nu har ni något nytt att se fram emot.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...