Recension : Gdansk - A Tribute To Danzig

Tribute plattor är alltid en knepig historia.
Man hamnar oftast i frågan, behövs denna platta? Väldigt sällan är mitt svar ja på den frågan. Det kan hända i undantagsfall, framför allt när man lyckats samla stora namn som gör väldigt egna tappningar av någons låtskatt.

Så vad har vi här då? Ett Tyskt Stonerband , Grand Massive, som för mig är helt okänt, som under titeln "Gdansk - A Tribute To Danzig" skall hylla Danzig/Misfits/Samhain.

Till detta har man skrapat ihop en del gästartister, där den mest namnkunniga för min del är Thobbe Englund. Så vi kan konstatera att man inte har några tyngre namn att stoltsera med.



 Tillbaka till ursprungsfrågan, behövs denna platta? Mitt korta svar är NEJ! Förutom den lite finurliga sammansmältningen av bandloggorna, så är det här i mina öron ett platt fall. Inte dåligt framfört på något sätt, men det känns mest spekulativt och ointressant. Så om du vill hylla Danzig, lägg då hellre slantarna på att köpa originalplattorna.

 Album Rating: 1/5
Favourite Tracks: None
Label: Metalville
Release:  29:th June, 2018
For More Info Visit:
 https://www.facebook.com/GRANDMASSIVE/

Man kan inte förneka en bra låt - Danzig : Mother

Oj, det var länge sedan det dök upp något i serien "Man kan inte förneka en bra låt", men på en av mina internetzirrfärder, så dök den här lilla remixen upp av Danzigs kultklassiker "Mother" upp. Och då kände jag att, jahapp, here we go again.... även om det per se inte är en cover av originallåten.

Originalet är en mörkt härlig dänga, som trots att den i denna remix stöpts om en del, lyckats behålla sin elakhet. Om inte till och med lyckats fördjupat den. En låt som är bra i grunden är svår att sabba helt enkelt.

Dagens Musiktips - The Bailey Hounds : "The Great Southern Trendkill"

The Bailey Hounds, ett band jag just snubblat över och som triggat min nyfikenhet, både med sin senaste platta, All the Blood in the World, som kom nu under 2013, men även med ett par sköna covers. Dels Danzigs "Mother" men även denna Pantera cover  "The Great Southern Trendkill". Ett band jag absolut kommer att kolla in lite närmare.

Recension - Michael Monroe : Horns and Halos

Legenden inom glammig swagger n' roll, Michael Monroe, släppte nyligen skivan Horns and Halos.

Jag vill börja med att göra en avbön. Givetvis vet jag vem MM är och har hört honom en del tidigare, både som soloartist och med Hanoi Rocks, dock kan jag inte påstå att det har varit något intensivt lyssnade. Men det är inte förräns på senare år som jag brytt mig på riktigt. Varför då, undrar ni? Nä, det var inte förrän det svenska inslaget dök upp i Hanoi rocks. Dels i och med Conny Bloom och Andy Christel's intåg i bandet, men framför allt när trumpallen ockuperades av min gamle polare Jolle Atlagic och sedermera Dregens intåg i MM's soloband, som jag började få upp ögonen för Michaels musik. Jag inser numer att jag missat en hel del, men det känns lite som fanatism-tåget redan gått när det kommer till det tidigare materialet (vi får se hur framtida avgångar avlöper). Därför kommer jag inte att försöka mig på någon jämförelse mellan denna plattan och tidigare material. 

Lånad från Wikipedia

Till Horns And Halos då. Det är en riktigt röjjig och svängig platta. Herr Monroe förvaltar den "swaggering style" som en gång Mick Jagger satte på kartan, med bravur, men ger den en personlig och punkig känsla alá Iggy Pop. Jag gillar dessutom inslaget av Michaels saxofon och munspel, vilket passar sig väl i denna typen av busig Rock n' Roll och ger en bluesig atmosfär till det hela.
Bandet som backar upp är tighta som ett par skinnbrallor och tillsammans levererar dom en energi som inte går av för hackor. Bland de 11 låtarna finns det en hel del som sätter sig ganska direkt, däribland öppningsspåret "TNT Diet" och titelspåret "Horns and Halos". Ger man sedan denna skivan en stund riskerar den att bli livsfarlig.

Det må vara glammigt och punkigt om vart annat, men textmässigt finns här ett lurande mörker och ibland en hel del nostalgi över svunna tider.
Jag fullkomligt älskar hans kärleksförklaring till New York i dess opolerade 80-tals kostym, i låten "Ballad of the Lower East Side". En låt som målar upp en bild av ett ruffigare, mer bohemisk sida av New York, än den tillrättalagda hipster-hippa stad som vi har nuförtiden, som får mig att önska att jag fått upplevt den själv.

Detta är en skiva väl värd att utforska. För den som plockar upp den finns risken för en långvarig samvaro. I skrivande stund ger jag den 4 starka spader av 5 möjliga. Finns inga ursäkter, dessutom finns den på Spotify. Skivan ger mersmak, vilket kommer att betyda att jag kommer att lyssna in mig mer på det gamla materialet vad det lider, men nu skall jag fortsätta att njuta av Halos And Horns!



Sammanfattning:
Betyg 4/5
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 23 Augusti

Band:
Michael Monroe
Sami Yaffa (ex-Hanoi Rocks/New York Dolls)
Steve Conte (ex-New York Dolls/Company Of Wolves)
Dregen (Backyard Babies/Hellacopters)
Karl 'Rockfist' Rosqvist (ex-Chelsea Smiles/Danzig)

Tracklist:
1. TNT Diet 2:29
2. Ballad Of The Lower East Side 3:16
3. Eighteen Angels 3:28
4. Saturday Night Special 2:13
5. Stained Glass Heart 4:22
6. Horns And Halos 3:30
7. Child Of The Revolution 3:48
8. Soul Surrender 2:56
9. Half The Way 2:33
10. Ritual 4:02
11. Hands Are Tied 3:53

Mer info:
Facebook
Hemsida
Spotify

Support The Bands You Like!

Dagens Musiktips

Fredag!
Då kör vi Muskel Rock!!

Först ut, en gammal Danzig klassiker


Tätt följt av Kungarna av muskelrock, Manowar.



Inte att förglömma Thor.


Och sist men inte minst, Kane Roberts



Pump it Up!