Recension - The Brimstone Days : The Healer

Från Malmö kommer skivaktuella trion The Brimstone Days. Den 6:e November släpper man en 60- 70-tals svängig rockrökare, The Healer, på Transubstans Records.

Det är det första jag hör av gruppen, men man har två plattor under bältet redan. Bandet spelar riktig upp och hoppa sväng med skönt groove. Massor av Soul och Blues i en härlig kompott av varm och skönt distad gitarr. Sade jag att det svängde? Nått så infernaliskt skönt...

TBD har både attityden, musikaliteten, låtarna och framför allt mojon att ro detta i hamn. För att inte tala om att sångaren, Håkan, har en gudabenådad röst för denna genre. Bandet ger oss 11 låtar som klockar in på strax över 35 minuter. Så även längden på skivan känns rätt tidstypisk för den musik man levererar. Och den behöver inte vara längre, för vid det här laget har man redan börjat sakna de första låtarna, så kvickt på playknappen igen. Vill man veta vilket härad bandet rör sig i utan att behöva lyssna på musiken (vilket jag starkt avråder (nej, jag förbjuder)), så tänk Thunder Express korsat med ett Hellacopters i sina lugnare stunder och med en sångare som stundtals låter som Billy Gibbons i ZZ Top.

Här någonstans brukar jag komma till förpackningen, särskilt om det är en extra snygg förpackning med ett arslesparkande omslag. Och det är det verkligen. Fast inte i en positiv bemärkelse, för mitt första intryck var att detta riskerar att kvala in som årets fulaste omslag. Efter att ha studerat det ett tag kan jag nog ändock konstatera att det har en viss charm och att jag gillar bandets logo. Vi lämnar det där och konstaterar att mitt omdöme om omslaget inte på något sätt representerar själva innehållet, för musiken lämnar absolut inget att önska.

Jag tror att alla som läst hit har anat jag gillar plattan hyfsat. Men jag vill nog påstå att om det enda man kan komma på att klaga på, är att omslaget ser ut som om man själv ritat det (förlåt vem som nu än har gjort omslaget, det behöver inte vara så negativt, jag vet hyfsat väl vilken som är den farliga änden på en blyerts), när musiken tränger sig in i själen på detta sättet, ja, då blir jag närmast lyrisk.

Så, nu när året drar sig mot sitt slut är det roligt med skivor som placerar sig högt på skalan, allt för att röra om lite inför den kommande års-summeringen. The Brimstone Days får av mig solklara 4 spader av 5 möjliga.






Sammanfattning:
Betyg: 4/5
Favoritspår just nu: We Come in Peace och Nightmare is Here
Bolag: Transubstans
Release: 6:e November 2013

Band:
Drums - Johannes
Guitar/Vocals - Håkan
Bass/Backing Vocals - Hampe

Tracklist:
1. Black And Blue 2:57
2. We Come In Peace 3:53
3. Matter Of Moments 2:53
4. Clap Your Hands 3:40
5. Bag Of Bones 3:46
6. Nightmare Is Here 2:11
7. The Healer 3:32
8. Miss Understood 3:07
9. Hold Me 3:03
10. I Won't Let You Go 3:25
11. Stubborn 2:57

Mer Info:
Hemsida (om den funkar?)
Facebook
Spotify

Support The Bands You Like!

Recension - Michael Monroe : Horns and Halos

Legenden inom glammig swagger n' roll, Michael Monroe, släppte nyligen skivan Horns and Halos.

Jag vill börja med att göra en avbön. Givetvis vet jag vem MM är och har hört honom en del tidigare, både som soloartist och med Hanoi Rocks, dock kan jag inte påstå att det har varit något intensivt lyssnade. Men det är inte förräns på senare år som jag brytt mig på riktigt. Varför då, undrar ni? Nä, det var inte förrän det svenska inslaget dök upp i Hanoi rocks. Dels i och med Conny Bloom och Andy Christel's intåg i bandet, men framför allt när trumpallen ockuperades av min gamle polare Jolle Atlagic och sedermera Dregens intåg i MM's soloband, som jag började få upp ögonen för Michaels musik. Jag inser numer att jag missat en hel del, men det känns lite som fanatism-tåget redan gått när det kommer till det tidigare materialet (vi får se hur framtida avgångar avlöper). Därför kommer jag inte att försöka mig på någon jämförelse mellan denna plattan och tidigare material. 

Lånad från Wikipedia

Till Horns And Halos då. Det är en riktigt röjjig och svängig platta. Herr Monroe förvaltar den "swaggering style" som en gång Mick Jagger satte på kartan, med bravur, men ger den en personlig och punkig känsla alá Iggy Pop. Jag gillar dessutom inslaget av Michaels saxofon och munspel, vilket passar sig väl i denna typen av busig Rock n' Roll och ger en bluesig atmosfär till det hela.
Bandet som backar upp är tighta som ett par skinnbrallor och tillsammans levererar dom en energi som inte går av för hackor. Bland de 11 låtarna finns det en hel del som sätter sig ganska direkt, däribland öppningsspåret "TNT Diet" och titelspåret "Horns and Halos". Ger man sedan denna skivan en stund riskerar den att bli livsfarlig.

Det må vara glammigt och punkigt om vart annat, men textmässigt finns här ett lurande mörker och ibland en hel del nostalgi över svunna tider.
Jag fullkomligt älskar hans kärleksförklaring till New York i dess opolerade 80-tals kostym, i låten "Ballad of the Lower East Side". En låt som målar upp en bild av ett ruffigare, mer bohemisk sida av New York, än den tillrättalagda hipster-hippa stad som vi har nuförtiden, som får mig att önska att jag fått upplevt den själv.

Detta är en skiva väl värd att utforska. För den som plockar upp den finns risken för en långvarig samvaro. I skrivande stund ger jag den 4 starka spader av 5 möjliga. Finns inga ursäkter, dessutom finns den på Spotify. Skivan ger mersmak, vilket kommer att betyda att jag kommer att lyssna in mig mer på det gamla materialet vad det lider, men nu skall jag fortsätta att njuta av Halos And Horns!



Sammanfattning:
Betyg 4/5
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 23 Augusti

Band:
Michael Monroe
Sami Yaffa (ex-Hanoi Rocks/New York Dolls)
Steve Conte (ex-New York Dolls/Company Of Wolves)
Dregen (Backyard Babies/Hellacopters)
Karl 'Rockfist' Rosqvist (ex-Chelsea Smiles/Danzig)

Tracklist:
1. TNT Diet 2:29
2. Ballad Of The Lower East Side 3:16
3. Eighteen Angels 3:28
4. Saturday Night Special 2:13
5. Stained Glass Heart 4:22
6. Horns And Halos 3:30
7. Child Of The Revolution 3:48
8. Soul Surrender 2:56
9. Half The Way 2:33
10. Ritual 4:02
11. Hands Are Tied 3:53

Mer info:
Facebook
Hemsida
Spotify

Support The Bands You Like!