Polar'n Per - Lönelistan juli 2016

Tullportsatan på bild (Aftonbladet)

Sverige har sänkt tempot! Men det behöver inte betyda att lönen uteblir eller att musiken ska göras lugnare... eller hur?  Sen vi hördes av sist har apokalypsens döda ryttare synts till under översvämningarna i Norrtälje. Tullportsatan ska tydligen ha varit där, jag tror det är han som står där i svart och hänger ut ballen (till höger i bild) och bidrar med sin outtömliga ondska och det höga vattenflödet... Hur som helst vattenflödet gav med sig och sjönk undan och sen dess har solen härjat i ett semestrigt Roslagen... När jag martyr-jobbar! :-/

I fredags kunde inget i världen hindra mig från att se Mustasch och Quireboys i Kungsan... och som dom rockade! Jag måste bara tillstå att Mustasch är bättra när dom är nyktra och jag blarig, inte tvärt om!

I månadens lista är det lite som med bokrean. Jag har lyssnat i kapp det jag inte hunnit när jag jobbat... Semester funkar så, därför kommer några av låtarna vara daterade förra året, medans andra är lite färskare utan att på något sätt drabbats av rötmånaden!

Slutsnackat... släpp oväsendet löst! Här är lönelistan för juli månad!

1) The Baboon Show "Lost You In A Second" (2016)
Från fantastiska plattan "The World Is Bigger Than You" (2016) som släpptes i mars kommer nu en video till "Lost You In A Second" med ingen mindre än Björn Dixgård (känd från Mando Diao)! ...och om ni inte fattat det ännu så kan jag ta det långsamt, vi på Spader Ess går bananas när aporna släpper sitt, och så gäller även här! Vilken rökare till låt detta är från en riktig rökare till platta... missa inte det här!

2) Mustasch "Be like a man" (2015)
Raffe Gyllenhammar (sång/gitarr) och co i Mustasch behöver ingen närmare presentation. Däremot ska dom ha all Cred i världen för gigget i Kungsan i fredags. Dom är bättre än någonsin och med tanke på alla överfall under festivalsommaren hittills kan jag inte komma på en bättre låt att ha med... Det är dax för män att bete sig som män! Se dom levande, det svänger grymt bra!

3) Grå vardag "Fri" (2016)
Lindköping-punkarna i Grå Vardag spelar retro, de spelar första generationens punkvåg som de inte spelat någon roll att åren passerat revy från gränslandet mellan 70- och 80-tal. Här är det klassisk vrålrock-ala-KSMB som gäller, ge det en chans... det är så befriande rakt och enkelt att det är en gåta varför fler inte låter så...

4) Prong "Sense Of Ease" (2016)
Prong, som i år fyller 30 år som band, har alltid funnits där, och nu bjuder den amerikanska trion på bandets 11:e studioalbum "X - No Absolutes" (2016)... Man känner igen precis allt man vill ha med bandet... korsningen av thrash, hardcore, industri i högljudd metall-förpackning!

5) Lost Society "Rage me up" (2016)
Österifrån kommer de stenhårda finnarna i Lost Society. Bandet som under sin korta skivkarriaär hunnit med tre album sen 2013 har i sin senaste platta "Braindead" (2016) definitivt möjlighet att äga en egen scen och inte bara agera förband åt akter som Chuildren of Bodom, Anthrax och Slayer! Det här är grymt bra, stenhård hårdrock!

6) Ebbot Lundberg och Indigo Children "For The Ages To Come" (2016)
Ja, jäklar, hur tar man sig vidare från Union Carbide Productions och Soundtrack of Our Lives egentligen? Ebbot har givetvis inga svar, men sin egen väg någonstans i det psykadeliska tondiket... och för oss som saknar tidigare nämnda band finns i Ebbots senaste produktion med samma "For The Ages To Come" (2016)... Den här låten går inte att få bort ur skallen när man väl lyssnat på den.... Det är ett bra betyg! Nedan finns ett klipp från Södra teatern förra året när jag såg låten spelas live första gången! (Klippet har någon annan filmat)

7) Greenleaf "Funeral Pyre" (2016)
Vilka passar inte bättre att lägga i anslutning till Ebbot än stenrockarna i Greenleaf? Med sitt sjunde vax ute har bandet byggt ut sin repertoar sen 2000. Jag vill påstå att kunnandet resulterat i ett band som blir bättre och bättre... Senaste plattan "Rise Above Medow" (2016) som släpptes i februari är grym. Den har legat på min lista länge och nu fick den tid - och som den tar den... Det här är en toppenlåt från en toppenplatta!

8) October Tide "Sleepless Sun" (2016)
Stockholmarna Katatonias sångare (Jonas Renkse) deras förre gitarrist (Fred Norrman) har en hobby. Denna hobby har resulterat i fem jäkla bra fullängdare sen deras första demo kom ut 1994. Det här är snygg dödsmetall med fin doom-underton. Bandet har i sina tidiga år varken gjort media eller gig, men det har det givetvis ändrats på i takt med att de lockat en allt större fan-skara... Vill ni se dem uppträda, packa er iväg till Copperfields i Stockholm 10:e september, det ska jag göra! På förra listan hade jag ju med Katatonia, så den här ger väl någon typ av koppling till förra månadens lista!

9) Bäddat För Trubbel "Om Det Inte Vore För Spriten" (2015)
Ja, något i Singer-song-gengren ska man väl ha med på den här listan oxå... Nu flörtar vi i riktning mot vis-punken Stefan Sundström och ...ehe... kanske till och med Eddie Meduza... Bäddat för Trubbel är ett Malmöband som i slutet av förra året samlade ihop massa gött örongodis. Jag gillar deras brutal-raka vardagsskildringar, ibland mer som text än låtar faktiskt, men det här ska genomlyssnas... Nisse Hellberg berömde bandet med kommentaren "Jag bara önskar att jag var mer som dom" och på plattan gästas logiskt bandet av Wilmer X-sångaren. Jag kan väl hålla med Nisse i kommentaren... Det finns grejer som är svåra att förklara med det här bandet!

Bäddat för trubbels skivomslag är så jäkla läckert!

10) Lugnet "All The Way" (2015)
Någon gång på 70-talet sattes sången till denna platta... Jag är stensäker på det! Här blir det åka av, tillsammans med det Stockholmsbaserade bandet Lugnet. Riffigt, snygg sång och tidsstämplat där någonstans förra seklet... Wow, liksom!

11) Turbonegro "Special Education" (2016)
Första singeln från bandets kommande platta! Jag är så torsk på Turbonegro live att det bara skulle bli fånigt om jag försökte tillföra något med dessa få rader... Håll till godo, det här är precis så bra man vill ha bandet... Trallvänligt som fan... Aaaaargh - Ge mig en fullängdare, ge mig en bokning på rockkryssning! Ge mig olidliga mängder öl och Turbonegro! Nedan finns ett klipp från Philadelphia för några veckor sen där låten framförs!

12) Despite "Soul = Denied" (2016)
Ungefär lika självklart som det finns sand i Sahara finns det melodisk dödsmetall i Göteborg! Despite är Göteborgarna som jag tycker kan lyftas fram lite extra mest för att de gör så jävla bra döds fn... Deras tredje fullängdare "Synergi" får mig att tro att det finns liv efter At The Gates, The Haunted, In Flames och Dark Tranquility... Det här är snyggdöds - arga gossar!

13) Pain "Black Knight Satellite" (2016)
Det är dags för ett livstecken från Pain och den kommande, åttonde plattan "Coming Home" (2016) som släpps i september! Arbetsmyran Peter Tägtgren (äben Hypocrisy) har ett år bakom sig som är fenomenalt musikaliskt. Ingen kan säga att han ligger på latsidan. Året spänner mellan Lindemann (samarbetet med Rammsteins sångare Till Lindemann) och Roadhouse Diet (rökigare gubbrock i samarbete med bl a Jonas Kjellgren, basist i Raubtier)... Det här soundet känner man igen, och även fast jag hellre konsumerar Hypocrisy så vet man vad man får med Pain... Industrirock som är maskerad till catchig hitlistepop, och det är ju inte så illa pinkat!

Än, en gång, min lön är din kommentar... Lönekontoret at your service!

/Polar'n Per

Tidigare löneutbetalningar 2016:
- januari
- februari
- mars
- april
- maj
- juni

Mer om min bror

Skrev häromdagen om min brors 40-årsfest. Vilket fick mig att tänka på det faktum att min brolla är mycket bättre på att ge presenter än att ta emot dem. Eller inte så att han är dålig på att ta emot presenter som så, utan mer att han besitter förmågan att lägga lite mer tanke bakom sina presenter än genomsnittet.

Som nu till exempel. Det var ett tag sedan vi sågs, så då hade han givetvis bunkrat upp med lite presenter till sin storebror också.

Först ett exempel på att önskelistan här på bloggen fungerar. Brollan som är en trogen läsare, hade tagit till sig att jag hade Absinthe kravings till barskåpet, så han plockade upp ett set innehållande en flaska Absinth, ett glas och en sockersked. Sedan spetsade han det hela med ett lerkrus Mjöd.

Detta var inte allt, utan jag fick även en bandtischa med The Quill, som var köpt strax efter min Gastric Bypass operation  och därför köpt i vad som då var en löjligt liten storlek för mig som en morot inför min viktminskning. Dessutom signerad på ryggen av både grababrna i The Quill och Mustasch. Behöver jag säga att min Bror är fantastisk. Dessutom så passar tischan alldeles utmärkt. :-) Tack kära bror.

Men det där med att min bror skulle vara sämre på att få presenter då? Ja, om man säger så här. Jag har väl då aldrig sett en person som inte gillar Whisky, få så vansinnigt många fina Whiskyflaskor. Fina presenter för de flesta, men kanske inte så jättegenomtänkta alla gånger. :-)

En annan lärdom som Smålandsresan gav, var den att det gäller att vårda sin karma.

Båten Karma från Oskarshamn

Recension - Sideburn : IV Monument

Årets första recension! Fast den borde nog ha skrivits redan förra året, men tyvärr kommer den inte förrän nu. Men bättre sent än aldrig.

Det rutinerade bandet Sideburn visar att även i Stockholm görs det bra musik. Deras fjärde platta, "IV Monument" är en rejäl dos av vad bandet är bäst på Doom-injicerad Metal. Här bjuds på riktigt kompetent musik i alla dess former, höll jag på att säga. Det är välmusicerat, Välsjunget och välproducerat.
Det blandas friskt ihop råtung Doom med klassisk metal och bluesdoftande hårdrock. Även om det till en början kan kännas lite splittrat, så funkar det förvånansvärt bra. Det dras ihop känslor från så väl Mustasch, Deep Purple, Rainbow, Black Sabbath (Dio åren) och Candlemass. Ibland mer uppdelat och ibland i en salig blandning.

Janis röstomfång är ett kapitel i sig. Det spänner från Ralf Gyllenhammars avgrundsvrål över till Joey Tempests melodiösa smekningar och på vägen kryddas det med lite Dio och Ian Astbury. Ett imponerande omfång med andra ord.
Även gitarrspelet är imponerande, då det liksom Janis röst spänner över olika genres, både tungt Doom-riffande för att väldigt lätt glida över i lätt flytande Blackmooreska solon.

I vanlig god ordning har man förpackat det hela i ett riktigt snyggt omslag gjort av Johan "Sparris" Skylling och gruppens egen Morgan Zocek.

Sammanfattningsvis, så kan skivan kännas lite splittrad till att börja med, men den växer över tid och jag är ganska säker på att jag kommer att spela den en hel del i framtiden. För att inte tala om att hålla ögonen öppna för deras live-framträdande här i staden.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Morgan Zocek - Gitarr, Kör
Jani Kataja - Sång, Gitarr
Martin Karlsson - Bas, Orgel, Kör
Fredrik Haake - Trummor, slagverk

Skiva: IV Monument
Skivan innehåller 9 låtar

1. Diamonds
2. Fire And Water
3. Tomorrows Dream
4. Crossing the Lines
5. The Last Day
6. Silverwing
7. The Saviour
8. Bring Down The Rain
9. Monument

Skivsläpp: 2012
Skivbolag: TRANSUBSTANS Records
Hemmaort:Sverige

Facebook
Spotify

Support The Bands That You Like!!

Dags för en ny invasion?

60-talet hade sin British Invasion, med Engelska band så som Beatles och Rolling Stones som  erövrade framför allt USA marknaden. Denna fortsatte sedan vidare på 70-talet i en hårdare variant, med Led Zeppelin, Deep Purple och Black Sabbath, för att sedermera gå in i NWOBHM vågen. Detta vet vi allt om, det är rockhistoria.

Nu, med all den otroligt bra rock som Sverige producerar, både bland gamla rutinerade band, men även många starka debuter, är det då inte dags att dra igång ett Vikingatåg av ren pur rock. Det vore en önskedröm att få se ett helsvenskt Turnépaket som sätter segel ut i världen och erövrar musikscenerna. Särskilt som om många av dagens Svenska akter ständigt får stora lovord runt om i världen.

Kanske vore något för Svenska Exportrådet att sponsra, men det kanske inte finns några som är positiva till en liknande satsning i dagens regering, nu när inte Leif Pagrotsky är där och vurmar för musik som export.

Med Grupper som Ghost, Graveyard, Witchcraft, Mamont, The Quill, Mustasch, Sideburn, Europe, Opeth och många, många andra, listan känns nästan oändlig, vilket häftigt drag det skulle kunna vara.
Som en turnerande musikalisk Sverigeutställning av genuin rock, en liten ambulerande festival. Man skulle kunna tänka sig ett fastställt antal slottar som sedan kunde roteras efter behov. Så på med lite schysst merchandise och ut i världen i blågula bussar.

Så jag vill slå ett slag för NWOSR! Det är aldrig försent att drömma...

Grattis! - Chrille Carlsson

Grattis!!!

Christian Carlsson

 Fyller år idag 

For he's a stringbending good fellow...

Chrille är gitarrvirtuos och en av grundarna i The Quill till vardags. Som den Mönsteråsare han är så flyter givetvis bluesen i hans ådror. Just nu är gruppen i full fart med att färdigställa låtar till sitt 7:e album (dock finns det ett till utgivet i namnet The Quil).

Kan inte annat än säga Grattis polarn! Vi ses...

Är man i trakterna av Oskarshamn den 6:e Oktober så är det bara att styra stegen mot Big Bang! på Lördag, där The Quill kommer att spela tillsammans med Mustasch.

Och eftersom Big Bang i sig är så usla på att annonsera för denna spelning (SKÄMS!) så får dom den här lilla blänkaren gratis.

Den 6 oktober anordnar The Big Bang en hårdrocksfestival. Banden som kommer spela denna kväll är MUSTASCH, The Quill och Achilles.
Spelschemat ser ut som följande:
ca. 20:00 - 21:00 Achilles
ca. 21:15 - 22:15 The Quill
ca. 22:30 – 00:15 Mustasch
Insläpp sker 19.00.
Priset för denna kväll är 365kr och biljetter finns att köpa på The Big Bang.

Sommarminnen

Idag känns det riktigt höstruskigt, och då är det skönt att minnas den sommar som gått.

Var iväg med frugan på Rockweekend i Kilafors där vi fick oss en dos kultur. En otroligt mysig liten festival som startat upp i Södra Hälsingland som drog en del bra band och riktigt bra med folk. Själva var vi bara där på dag 1 och såg band som:

EUROPE
HELLOWEEN
MUSTASCH
BLOODBOUND

SONIC SYNDICATE
PAUL DIANNO
ENTOMBED
CRAZY LIXX

Kvällens stora behållning var enligt mig Mustasch och Europe.

Ralph och hans gäng i Mustasch levererar några av rocksveriges just nu bästa låtar. Energiskt och kul med lite lokal anknytning eftersom man hade "Bollnäs-Martin" på gitarr.

Europe levererade gamla hittar blandat med lite nyare alster, till en allsångssugen publik. Tror att det blev 4:e gången jag såg dem, fast första gången på den här sidan 80-talet, och dom kändes både bekanta och fräscha på samma gång. Att man körde min favoritlåt, Seven doors hotel, gjorde inte spelningen sämre. Joeys röst lät lite sliten stundtals, men det gjorde bara sången bättre enligt mig, eftersom hans röst kan låta lite väl polerad ibland, särskilt på skiva och till de nya lite ruffigare låtarna.

Bloodbound var också en positiv överraskning. Hade aldrig hört dem tidigare, men dom var bra över förväntan. Bra låtar och bra scenshow som jag gärna ser mer av.

Sedan kommer vi till avdelningen bottennapp.
Paul Dianno, Iron Maidens orginalsångare. En man som varit med och gjort några deras bästa låtar och en av akterna som jag riktigt såg fram mot att se. Redan på vägen ner mot scenen stod det klart att det inte var någon idé att lämna barområdet och att det skulle krävas något starkt för att stå ut. I min mening lyckades han slakta sönder det mesta av de klassiska låtar han hade i bagaget och de låtar han hade med i eget namn var inte ens värda att lyssnas på. Kan till stor del bero på att jag är svårt allergisk mot growlande och han gjorde sitt bästa i att trycka in lite av den varan här och där mest hela tiden.

En annan nostalgi-dängare av mått var Helloween, krävdes inte många låtar för att förstå varför jag aldrig gillade dem på 80-talet heller. Riktigt uselt tysk pompösrock framförd av patetiskt poserande gubbs, som dessutom fick dom alldeles för mycket tid på scenen. Lite kräksmak i munnen helt enkelt.

Sonic Syndicate och Entombed var säkert jättebra för dem som gillar deras avarter av musik.

Crazy Lixx blev lite av en parantes, men dom gjorde hyffsat bra ifrån sig, det lilla jag hann höra.

2:a dagen bjöd på ett par akter som jag gärna skulle ha sett om jag haft biljett, såsom Thin Lizzy och Alice Cooper, men regnet var så ihärdigt och resten av banden något ointressanta så det fick va'.

Festivalsområdet ligger bildskönt vid Kilafors herrgård. Det var rätt ok matutbud inne på festivalen, men man hade missat att det produceras skräp runt dessa faciliteter och bristen på soptunnor blev snart uppenbar. Men det var givetvis lite kul att se folk halka omkull i ostsåsen som blev liggande i gräset runt Tacoståndets.:-)

Lite för få Bajjamajjor, och de som fanns var aningen underligt placerade. Merparten hade ställts innanför avspärrningarna till barområdet, så att folk under 18 inte hade tillträde. Dessutom var dom placerade så att man stod mitt ibland dem om man ville titta på stora scenen inifrån barområdet, vilket efter en stund gjorde att öldrickandet blev till en konstig upplevelse rent doftmässigt. Malt, urin och rännskita - en oslagbar kombo.

Barerna var lite underdimensionerade. Köerna blev framåt nattkvisten otroligt långa och o organiserade. Cidern tog slut redan tidigt på kvällen. Priserna överlag var bra, förutom att huvudsponsorn Jack Daniels rävgift kostade skjortan. Särskilt då den färdigblandade Jack/Cola burken som gick på 90 spänn. Tog inte lång tid för folk att inse att det blev billigare att köpa en liten flaska JackD och en burk cola och blanda själva.:-)

I övrigt inget att klaga på. Håll hornen högt och boka in nästa års festival, särskilt om man får dit lite bättre band (läs sådana som jag gillar typ Grand Magus osv.)!